Igår var vi i mikronationen Ladonien där Lars Vilks skulptur Nimis finns. Nimis är alltså en träbyggnad som han byggt av drivved, pinnar och lite brädbitar. På ren svenska så ligger den i Höganäs nere vid kusten. Att ta sig dit och därifrån är inte lätt då stigen är allt annat än lätt och tillgänglig. Det krävs en hyfsad kondition och ett par bra skor för att ens kunna ta sig dit (och därifrån..). Dessutom så är det inte så väldigt välskyltat då det är ett svartbygge som olovligen placerats där. Eller så är det konceptkonst. Det där tvistar Vilks och myndigheterna om... Vi åkte till parkeringen för Himmelstorpsgården, gick upp för trappan, tog vänster vid hästhagen och sedan höger vid gården. Där följde vi orange och blåa ledmarkeringar en bit innan vi såg alla människor avvika från leden ner i mer svår terräng. Det fanns blekgula pilar, markeringar och "N" på träden som visade vägen.
Entrén.
Inte helt lätt för en treåring att gå ner i Nimis, men det gick. Att möta andra som var på väg upp var inte heller helt lätt. Jag tror inte att Lars Vilks hade räknat med 40,000 besökare per år dit då gångarna ibland är väldigt trånga.
Tornen, som barnen klättrade upp i.
Mäktig koja!
Vi kollade också till Arx, en byggnad nere vid stranden.
Sedan skulle vi bara gå tillbaka också... Spara lite krafter till vägen hem, ta med något att dricka och en mellis. Vi åt lunch på parkeringen när vi kom dit och hade med oss en flaska vatten.
Häftigt ställe och väl värt ett besök. Våra barn tyckte det var hur kul som helst och även stigen dit och därifrån bjuder på en utmaning.
Dagens stora mål är Nimis, bildgoogla det ni om ni inte vet vad det är. Bilderna ovan är från kvällsbadet igår vid Långa bryggan. Ebbah fotade mig och jag fotade bryggan.
Bild på Erik Åkesson och mig från Engelbrektsturen igår. Foto: www.mtbfoto.se Det finns massor av fler bilder där om ni är intresserade.
Hej och god kväll, kära cykelvänner!
Nu är vi nere i Bjärred, barnen badar i havet och jag uppdaterar bloggen. Dagen började med en promenad, sedan hämtade vi barnen och drog söderut och nu har vi kommit ända ner till kusten i Skåne.
Bad vid Långa bryggan i Bjärred.
Snart ska vi hem för att äta och imorgon blir det turistäventyr.
Äntligen har jag lite bra nyheter att skriva hem om från en cykeltävling. Jag lyckades nämligen med bedriften att ha snabbaste tid uppför deras backsegment Postnord KOM/QOM! Se videon i slutet av inlägget.. En sekund snabbare än Emil Lindgren, så det kändes ju rätt gött. Började backen på placering runt 12, kom in i bra fart och hade bra ben. Så jag rundade några stycken, såg att det blivit en lucka till täten så jag körde ifatt dom och satt precis bakom Emil och Wetterhall som spurtade på målportalen för KOM/QOM. Skönt att känna just det där att det går att trycka på, det har jag ärligt talat saknat hela säsongen. Mäktig känsla.
Hamnade sedan i någon form av monsterstor andragrupp. Vi hade väl placeringarna åtta till sjuttiotolv ungefär. Nä, men vi var nog 25-30 man där ett tag. Drygt det när det inte spricker av mer än så. Jag försökte hålla mig långt framme och gruppen blev lite mindre efter ett tag. Efter ungefär halva loppet så var vi kanske "bara" 10-15 man och vi låg då och körde om placering sex och bakåt. Allt kändes ganska bra där men så började plötsligt kraften att tryta och vid bergspriset efter 47 kilometer fick jag lite snopet lov att släppa gruppen.
En trio kom ifatt mig och vi höll ihop ett tag, jag sa till en av cyklisterna att "bara inte Jone kommer ifatt mig". Sen tog det väl ett par minuter och en grupp cyklister med bland annat Jone kom ifatt oss. På efterföljande stigparti fick jag släppa också den gruppen som bestod av knappa tio man. Någon kilometer senare kom nästa grupp och rundare mig, som det rundningsmärke jag var. Helt slut och med krampkänningar i bägge vaderna och ena låret. Erik Åkesson kom ifatt mig med ungefär milen kvar och jag kunde hänga med honom till det var 3-4 km kvar, då fick jag släppa iväg honom, Wetterhall blåste också förbi och en grupp till med cyklister passerade mig.
Blev 37:a. Alltså inte i nivå med mina förhoppningar. Men. Ofta är ju känslan viktigare än resultaten och så var det idag. Jag kunde sprätta till och köra snabbt. Dessutom uppför. Nu ska jag försöka bygga vidare på detta...
Lindas lopp fick en paus på ungefär en och en halv timme då hon och Eszter tog hand om en cyklist som skadat sig på Trollstigen. Men hon hade ändå en bra känsla i kroppen efter målgång, så det bådar ju gott det med.
Hej och god förmiddag från en parkeringsplats i Norberg!
Engelbrektsturen ska köras idag, sju snabba mil ska avverkas och jag är redo. Nummerlapparna är på, flaskorna blandade och gel i fickan. Det är i princip bara att starta och kötta som är kvar. Ska väl försöka vlogga lite samt hitta en flask-kastare också.
Vädret är i vanlig ordning strålande och jag hoppas att ni alla får en riktigt härlig söndag
Idag är det dagen före Engelbreksturen och jag ska snart köra ett väckningspass följt av lite utecykling tillsammans med Linda. Väckningspasset blir i princip lika som inför Lidingöloppet, det vill säga 3x10 minuter på en bit över 300 watt. Känns det bra idag så höjer jag motståndet efter en stund.
2015 var jag 7:a i ett blött och regnigt Norberg, 2016 var jag 15:e och 2017 var jag 16:e. Så det brukar vara en tävling där jag kan göra hyfsade resultat. Jag gillar ju ärlighet och har svårt att vara vräkig om mig själv så jag ska ju säga det att motståndet ibland kan vara lite sämre i Norberg än på vissa andra långlopp också. Imorgon till exempel så går ju tävlingen dagen efter XCO-SM i Östersund. Så en del av mina konkurrenter är ju där och kör sig slitna idag. Heja er!
Själv så kör jag knappt XCO-tävlingar längre, eller cross country som det hette på min tid. Ärligt talat så är jag inte så speciellt lockad längre heller då man mer och mer bygger banor istället för att utnyttja den fantastiska natur som vi har. Utvecklingen går framåt för sporten men jag gillar naturen så jag håller mig där.
En sak man ser ofta är att man bygger något som heter rock garden på dessa XCO-banor, men det ska ju inte behövas då naturen är fylld med små egna rock gardens.
Se bara denna som Linda och jag besegrade till fots igår när vi var upp till Djurmo klack:
En sådan där bygger man inte hur som helst.
Utsikten från klacken.
Dags att ta tag i dagen och förberedelserna inför morgondagen, det är mycket nu.
Har förövrigt också semester sedan 16:30 igår! Så. Himla. Skönt. Ha det gött så hörs vi!
Körde tömningspass igår. Planen var egentligen att först köra ute och sedan avsluta med ett Zwift-race inne. Men det blev lite sent så det fick bli två Zwift-race istället. Körde först ett längre race, lyckades efter ungefär en kvart svettas på mobilen så den fick fnatt, appen till Wattbiken fick spunk och plötsligt stannade Zwift-gubben. Lite som igår alltså. Ridå där och då men jag väntade in bakomvarande klunga och fortsatte med dom. Lite lägre intensitet men jag fick ändå 57 minuters racing med lite attackcykling.
Vilade benen några minuter, fick sällskap av j.lundberg en stund och sedan körde jag ett kortare race. Skönt liksom att sota ur ansträngda ben med högoktanig tävling. Det blev lite mer passivt än vad jag hoppats på men en attack med 1.5 km kvar och 357 i normaliserad effekt under tio minuter gav ändå trötta ben.
Idag tänkte jag vila mig i form och göra min sista arbetsdag innan semestern. Nu kör vi fredag!!!
