Här har dagen rullat igång och det är helg med fint väder ute. Jag kör riktig långhelg denna gång och ska inte tillbaka till jobbet förrän på onsdag. Så himla skönt!
Huset är fullt i helgen då Oscar Ekstam kom förbi igår och stannar över helgen. Linda och hennes två barn kom också igår och idag kommer alla mina fyra barn att vara här. Det blir totalt nio personer i huset det. Liv och rörelse! Oscar är just nu i Säter där han är speaker på Klippingracet och Linda är ute på en cykeltur. Barnen leker (ok, bara Frida leker) eller sitter med surfplattor så jag har det ganska lugnt ändå.
Fick en kommentar på bloggen angående min video från Kolmårdsbiken igår. Den är på gång! Det tar bara så sjukt lång tid. Jag räknar med cirka fyra dygn för att exportera denna 12.7 gb stora film. När jag hade kommit ungefär halvvägs in i exporten så tog minnet slut i datorn, så jag fick lov att starta om hela processen i onsdags. Videon borde alltså bli klar imorgon, håll ut och håll koll på min YouTube-kanal!
Nu ska jag aktivera mig lite, vi hörs senare idag!
Blogginlägget igår blev ju ett väldigt kort inlägg, men jag kom hem sent och hade väl inte riktigt tid och energi nog att skriva det inlägg som kommer nu istället. Ni kan se gårkvällens inlägg som en liten aptitretare.
Igår kväll var jag nämligen ut och cyklade distans efter jobbet. Kom väl hem ca: 17:40 och 18:07 startade jag cykeldatorn. Sådär ser väl mina dagar ut när jag är ensam hemma. Först jobba, jobba, jobba och sedan cykla. Inte så nyanserat kanske? Men jag gillar ju att cykla, så än så länge så fortsätter jag med det.
Igår cyklade jag i alla fall inte ensam, utan jag fick sällskap av Jone. Började med att improvisera en tur och sedan styrde vi upp så att vi skulle köra Grycksbo-Sågmyra via grusvägar. Jag kom dock på att det ju finns en fin stig från Lustebo, så den testade vi. Sedan så fortsatte vi på stigtemat och hittade stigar som jag aldrig cyklat på förut innan vi kom ut vid Rexbo norr om Bjursås. Skitfint var det!
Ju längre passen går desto färre bilder tenderar det ju att bli. Men när vi var på norra delen av rundan så var vi också lite högre upp än under början av rundan. Fick se en del snö igen, men det var inte så att det störde jättemycket. Vi körde Limbo - Gopa - Sågmyra - Åhl-Tällberg och sedan lite stigar nära Valsan-sjöarna i riktning mot Skog.
Jone var stark första halvtimmen, sen började han smyga in på min rulle. Vi körde ju mestadels stig i början, så den hjälpte ändå inte och jag fick ju agera vägvisare idag. Efter ungefär en timme började jag känna mig lite piggare och efter en och en halv så kände jag mig faktiskt ganska bra.
Efter drygt två timmar så gav jag bort en Powerbar...
Eftersom tiden går fort när man har roligt så tog vi den snabbare vägen hem på slutet och körde grusvägar och asfalt hem till Falun i solnedgången.
Fint var det, kul med sällskap och nya stigar. Stigarna var dessutom fina, så dom borde kanske cyklas oftare. Träningen rullar på och det känns helt okej, jag vet inte om jag är så himla snabb men i år har jag nog en ganska hög lägstanivå i alla fall. Känner mig stark men saknar ändå lite toppfart, skulle man kunna säga. Det kommer väl. Nästa vecka kör jag Lidingöloppet MTB, ett utmärkt tillfälle att öva lite på toppfarten.
Jag fick ihop mina tre timmar och kom hem med en bra känsla i kroppen, tack för ett bra pass!
Fotograf: Jone.
Snittpulsen blev 141 på passet, eller 73% av max. Ganska så lagom det för ett distanspass. Resten av passets data kan du hitta här:
Sitter nu på Tåg i Bergslagens tåg med slutdestination Mjölby. Jag ska dock snart kliva av då jag är på väg till Ludvika för ett förmiddagsmöte där.
Körde tjugo minuter på 310 Monarkwatt i natt. Varken mer eller mindre. Jag var, som jag skrev igår, trött i huvudet. Har sovit lite för lite den senaste tiden tror jag. Behöver skärpa mig. Själva tjugan gick egentligen bra och kroppen var över förväntan bra.
Idag blir det en lång arbetsdag följt av lite kvällsdistans. Vi hörs sen!
Sitter här och är mellan barnens läggdags och ett monarkpass. Ska bli så himla roligt (inte). Jobbade som vanligt idag, kom hem och lagade mat, lekte lite och tog sedan en kvällspromenad med småtjejerna.
Min middag. Barnen åt av maten jag lagade, pasta med köttfärssås. Jag gjorde också fem matlådor till mig själv, så jag ska överleva på jobbet ett tag framöver.
Tussilago har vi haft ett tag nu, men idag var fösta gången i år som vi plockade några. Tidigare har jag i flera års tid alltid plockat hem dom första tussilagona som jag sett, men nu blev det inte så. Har ändå ett gäng som lyser upp köksbordet nu i alla fall.
Om man går in i skogen bakom vårat hus så kommer man till en liten myr. Det är väl häftigt, eller? Jag skulle kunna tänka mig att jag kan ta några fina bilder där kanske, men vad gör man annars vid en myr? Har ni några tips?
Nu är det dags för monarken efter två dagars vila, borde ha pigga ben i alla fall men huvudet är trött. Måste sätta lite fart med träningen nu så det inte blir för sent, imorgon ska jag upp och iväg ganska tidigt på morgonen pga förmiddagsmöte i Ludvika. Vi hörs!
Såhär såg det ut när jag tittade ut genom sovrumsfönstret i morse.
Alltså det är ju april och i april så har vi aprilväder, men det kunde faktiskt vara värre då diverse källor varnat för en och en halv decimeter snö idag. Nu är det kanske en och en halv centimeter, men ändå. Det skulle få kunna vara soligt istället om ni frågade mig.
Idag kör jag lång arbetsdag, sedan hem till barnen och lite testcykel på kvällen. Hade egentligen tänkt cykla till jobbet idag men igår kväll så värderade jag en extra sovtimme högre än pendlingscykling. Vet inte om jag är lat eller dum, testcykel i slutet av april är ju inte så jäkla kul ändå.
Tänkte passa på att blogga lite också idag, varför bryta en trend liksom. Ber om ursäkt för att det inte kom något morgoninlägg, men ibland är jag så pass lat att jag bara bloggar en gång om dagen. Hoppas att ni har överseende med hur jag väljer att spendera min tid?!
Nåväl, jag hade ju inget intressant att skriva om i alla fall. Har väl egentligen inte det nu heller men kan bjuda er på lite ändå. Fick precis en avisering från min kalender om att det är dags att ställa ut soptunnan vid vägen. Apropå intressanta saker.
Planen för idag var att hinna med ett (par) tandläkarbesök. Tandvårdbesök med barnen = Fia med knuff:
Jag vann x2!
Efter tandläkarbesök så åkte jag till jobbet och utförde stordåd. Efter stordåden så hämtade jag barnen. Först Frida, som firade det snöblandade regnet och dom enstaka plusgraderna med solhatt och mjukishund:
Naaaw...
Har dock tomt hus i kväll, så jag tänkte passa på att städa och organisera lite här hemma. Den senaste tiden så känns det som om det bara varit ett övernattningshus där jag liksom bara packat upp, packat, ätit mat och sovit. Det ser förjävligt ut här hemma, rent ut sagt.
Jag har klippt ut en liten video från Kolmårdsbiken som jag hade tänkt dela med mig av i detta blogginlägg, men jag måste nog skaffa mig en megabra dator först för det tar en sådan evig tiiiid.
Fick en kommentar på Instagram om oss "rejsputtar" med tekniska problem, tänkte först svara där men sedan så gick Emil Lindgren in och svarade så bra att jag lät bli. Jag punkterade ju på Kolmårdsbiken. Inte min första punktering och inte heller min sista. Alltså jag hade säkert kunnat klara mig undan punktering genom att köra på säkerhet. Men det där med säkerhet är inte alltid grejen när man jagar bra resultat, då får det liksom chansas lite också.
Som med min punktering. I det här fallet så punkterade jag när jag legat bakom Emil Lindgren i fem minuter. Emil är alltså regerande svensk mästare i långlopp. Det är inte jag. Jag var åtta på Långlopps-SM 2009, men jag hade blivit nia om inte Darvell låtit mig bli åtta. Så Emil och jag har lite olika grundfart, skulle man kunna säga. Emil är heltidsproffs. Det är inte jag. Inte det heller alltså. Emil är dessutom kanske den mest tekniskt skicklige cyklisten i Sverige när det kommer till att cykla stig. Det är inte jag. Emil körde heldämpat och jag körde hardtail. Så förutsättningarna för att jag skulle kunna hänga på honom under sista delen av ett långlopp var ganska dåliga.
Men, jag tyckte det var värt att chansa på att försöka hänga på honom. I värsta fall så skulle jag bli jättetrött och/eller punktera. I bästa fall så skulle jag kunna bli av med dom två andra i gruppen och hur det än gick så skulle jag få testa på att hålla Emils fart i skogen och bara det är ju värt lite chansningar.
Inte den här gången kunde jag alltså hänga på Emil till målet, men det var värt chansningen tycker jag och jag fick testa både mina gränser och materialets gränser. För att utvecklas så måste man pusha gränserna lite och det gjorde jag. Tills luften började pysa ur däcket i alla fall.
Nu har jag skrivit så mycket och länge att videon hann laddas upp på YouTube! Gilla videon, kommentera, dela, prenumerera på min kanal och så vidare. Allt sånt där!
