Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2016-08-14

Är det väldigt varmt här inne, eller är det bara jag som är het?!

Ok ok, innan ni lämnar spydiga kommentarer här i bloggen så kan vi väl bara säga att det är varmt här inne då. För jösses så varmt det känns. Det är 22.3 grader varmt här inne, men kroppen jobbar väl antagligen också fortfarande på högvarv för att återbygga sig efter gårdagen.

Som jag skrev i morse så tog jag småtjejerna på promenad till affären. En promenad på lite knappt tre kilometer enkel väg. Att jag aldrig lär mig? Jag brukar ju alltid bli trött när jag kommer dit och idag gick jag dit med slitna ben från gårdagen och i medvind. Medvind är ju bra, men hur tror ni det var när jag skulle hem då? Just det; motvind!
Ah, överlevde väl det där i alla fall eftersom jag sitter här och skriver och var väl aktiv fram till nu på kvällen då jag blev desto tröttare. Sov ju också bara lite drygt två och en halv timme natten innan Cykelvasan så visst trötthet sitter nog kvar fortfarande.

Apropå innan Cykelvasan så fick jag denna hälsning via Facebook kvällen innan Cykelvasan. Det är en av de tre som jag började coacha i våras som hade genomfört Cykelvasan Öppet Spår i regnvädret:


Kul att kunna glädja andra och det där gav faktiskt mig lite extra energi inför mitt egna lopp också.

Såg på Instagram att idag så råkade jag motivera Johan Lindbom till att sticka ut och cykla också, det var inte meningen!


Sådär är det lite. Ni inspirerar mig och jag inspirerar tillbaka. Det blir som en enda stor inspirationscirkel. Träffade ju jättemånga av er som läser bloggen och/eller följer mig på andra sociala medier i samband med Cykelvasan. Alltid lika kul att vara ute på dom olika långloppen och få hälsa på er och växla några ord. Det ger så mycket energi och motiverar mig till att fortsätta skriva här.

Nu ska den här tröttingen gå och lägga sig. Alltså den i grönvita kläder, vad Skövdes Viktor Ludvigsson gör eller ska göra just nu lägger jag mig inte i. Foto Eva Önnemar/MTBfoto.se

Ny dag, nya möjligheter!

Hej och godmorgon cykelvänner!

Igår körde jag ju Cykelvasan och sent på kvällen så publicerade jag ett blogginlägg om Cykelvasan, läs det! Sedan jag skrev det där inlägget så har jag fått ta del av några bilder på mig:
Dessa har jag fått från Eva Önnemar och fler bilder från Cykelvasan kommer under dagen att dyka upp på MTBfoto.se.

Niclas Brus har lagt 82 bilder från Cykelvasan i ett album på Facebook här.

Om ni vet var det finns mer bilder från Cykelvasan så tipsa gärna mig!

I morse när jag vaknade så noterade jag den näst lägsta vikten sedan jag började registrera min vikt i slutet på 2012. Endast slagen med ett hekto från en januarimorgon i år. Bra vätskedeff efter gårdagen, lär väl gå upp ett kilo eller två det närmsta dygnet...

Här hemma så har vi ätit frukost, kollat lite på TV och fixat här hemma. Nu ska jag ta småtjejerna på en promenad till affären och Filip har fått hit en kompis. Let the söndag begin!

2016-08-13

Bilder och resultat Cykelvasan!

Morgonstund vid fjällstuga.

I startfållan och fipplar med något, foto: Henrik Plyhm.

Den här bilden tog jag 8 minuter INNAN startfållorna skulle öppna, klassiskt Vasa-kaos!

Maktkamp mellan fåll-funktionär och Svensson.

Ja, tjena!

Idag körde jag Cykelvasan, en klassisk kaos-tävling i full fräs. Tidigare år har jag försökt gå med täten och som bäst hängt med typ 15-20 man till Oxberg där andragruppen kom ifatt och jag blev trött. I år tänkte jag att jag hellre skulle göra något kul av racet än att hänga med tills jag blir stum och sedan landa på placering 20-50 någonstans. Det är ju liksom inget jag kommer att ha som minne för livet.
Så när det gick långsamt i startbacken så attackerade jag. Fick direkt en lucka eftersom ingen egentligen bryr sig om mig. Tänkte först att det där var ju väldigt dumt gjort, men sen tänkte jag att jag i alla fall slipper trängseln, kaoset och vurporna i den jättestora klungan på grusvägarna efter startbacken. Helst hade jag ju fått sällskap dock så när Team Ormsalvas Ove Nilsson kom ifatt så blev jag glad. Vi körde på i ett litet partempo. Ibland (när Wengelin drog) så kom klungan närmre men om vi ökade farten och dom i klungan inte körde på så växte avståndet. Jag började förstå att vi kanske skulle hålla undan till Smågan och där vankas ju spurtpris á 3000:-. Ove är ju en duktig landsvägscyklist så jag tänkte först att det kanske skulle bli svårt att klå honom om han verkligen gick in för det, men jag kände mig samtidigt stark i mina förningar. Så jag chansade på att fixa det där.

Ove Nilsson i motljus, ungefär en kilometer från Smågan.

Jag visste att passagen genom Smågan är ganska stökig så jag såg till att vara först av vägen och sedan var det ganska odramatiskt. Ove kanske inte ens visste att det var pengar på spel? Hur som helst SÅ VANN JAG SPURTPRISET I SMÅGAN!!!!

Vi körde på en stund till men farten i klungan bakom ökade rejält genom Smågan och efteråt så vi blev inhämtade ganska kort efter kontrollen. Jag hade sett bakom oss att klungan delat upp sig i två och förstod att det hade vurpats. Tydligen hade det varit en rejäl vurpa efter 4-5 kilometer där flera hade gjort sig ganska illa. Sparr fick sy 12 stygn och när Ove och jag hade blivit inhämtade så såg jag flera blodiga cyklister i klungan.

Jag hade ganska bra ben så jag såg till att hålla mig någonstans topp-30 och tyckte det gick bra. Innan Mångsbodarna så kör man på asfalt och där var jag topp-15 innan vi svängde av mot kontrollen. Rutinerat, givetvis. Det fläskades på utför i vanlig ordning. Allt för att göra det jobbigt för så många som möjligt innan backarna mot Risberg. Det gick sedan lugnt ett tag så jag skojade om söndagstur på en lördag och så vidare. Men så en bit innan krönet på backen så gick pulsen plötsligt från 160 till 180 och det brände rätt rejält i benen. Slut på den söndagsturen!

Tidigare har jag tänkt att om man är med till Risberg så är man liksom med i tävlingen. För det är upp dit som den första rejäla selektionen brukar vara. Nöjd som bara den över att hänga med in i kontrollen då givetvis. Men, det hade ju bränt i benen precis innan kontrollen, i kontrollen så gör man först en U-sväng och sedan något mer igångdrag bort från kontrollen och plötsligt så tappar jag några meter och några fler meter och sedan är jag avhängd?!

Det är ett par till cyklister som blir avhängda ungefär samtidigt som mig och jag tänker först att det inte är någon idé att försöka köra igenom resten med dessa två bara. En liten grupp kommer ifatt men jag orkar inte gå med dom. Slår av på tempot för att återhämta mig och vänta in nästa stora klunga istället. Passar på att byta batteri i kameran så jag kan filma hela vägen till mål (film kommer!)

En stor klunga kommer mycket riktigt ifatt och den hänger jag sedan med hela vägen in till Mora. Det var ingen större dramatik i den utan det går liksom ganska fort hela tiden för av någon anledning så finns det alltid dragvilliga cyklister längst fram. Jag har det lite jobbigt i några backar och med ungefär 25 kilometer kvar så börjar jag ångra den där tidiga attacken...

Hänger ändå med in till Mora, försöker mest hålla mig borta från stök och problem. Vill inte vurpa utan bara ta mig i mål. Vår grupp spurtar om placeringarna 29-51 och jag blir 40:e.

Fick efter målgång komma upp på podiet och snacka lite med Vacchi också vilket givetvis var kul. Först ett par timmar efter målgång så var det prisutdelning, men jag hann ju snacka med en hel del av er som läser här under tiden och också hämta lite Powerbar-produkter för att överleva resten av året.

Damernas prisutdelning från back stage! Jennie Stenerhag vann före juniorvärldsmästarinnan Ida Jansson (dubbelt Falu CK alltså!) och Felicia Ferner på tredjeplats.

Efter damernas prisutdelning så fick jag gå upp på scenen för att hämta mitt spurtpris innan man sedan tar upp dom snabbaste herrarna. Lucas Eriksson vann en tight spurt före Matthias Wengelin och Alexander Wetterhall. Edvin Wilson och Emil Lindgren blir fyra och femma i den gruppen som gjorde upp på spurtrakan.

$$$!

Efter ett snack med Ronya där hon säger att hon måste åka ner till Stockholm för att hämta hem barnen så bestämmer jag mig för att cykla hem. Hade tänkt redan dagen innan på att kanske göra det och när jag ändå inte kommer ha bråttom hem så var det väl lika bra då. Har ätit ett par Powerbars och lite geléhallon när jag beger mig hemöver.

Fyllde på med en till kaka i Vikarbyn.

I början av hemcyklingen till Falun så körde jag på ganska hårt. Men tänkte ändå hela tiden att jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare, jag måste ta det lugnare för annars kommer jag inte orka hela vägen. Men det var tydligen svårt. Slutet av cyklingen blir därför inte med så speciellt många krafter kvar, men så blir det väl efter en Cykelvasa följt av åtta mils cykling hem.

Äntligen tillbaka i Falun och Stennäset där jag bor.

Idag körde jag inte bara med filmkamera, jag körde också med mina Garmin Vector 2 effektmätarpedaler. Så jag har lite wattsiffror och annat. Det blir också med i filmen. Hela cykelvasan snittade jag 243 watt. Från det att jag startat klockan (glömde det precis vid starten så det blev några hundra meter upp i backen) och fram till Smågan så snittade jag 327 watt i drygt 15 minuter. Inget omänskligt alltså.

Men men, det här blir långt. Ni kan kolla på data från Cykelvasan här:


Och data från hemcyklingen här:


Samtliga resultat från Cykelvasan 2016 hittar ni här. Om ni inte orkar klicka runt så har ni här topp-25 i damklassen och topp 25 i herrklassen på Cykelvasan:


2016-08-12

På väg mot Cykelvasan


Hej Cykelvänner!

Sitter i bilen på väg till Sälenfjällen nu, Jens kör så oroa er inte för att jag kör och bloggar samtidigt. Det tog strax över två timmar att åka till Mora, brukar ta typ en timme så det var rätt bra med kötid där. Vi avvek lite från vägen för ett bullstopp på Biltema också.
Innan vi lämnade Mora kommun så hann vi med ett stopp hos förre alpinstjärnan Hans Olsson också, då Jens hade ett par skidor där att hämta. Hans kör också imorgon för övrigt.

Dagen har väl gått i ett, precis som det ska vara. Efter jobbet så körde jag ett 33 minuter långt väckningspass, i princip likadant som inför Finnmarksturen. Men med kortare uppvärmning/nedvarvning. Då körde jag 2x10 min på 309 & 320 Monarkwatt, idag tog jag i lite mer och noterade 320 & 320.
Efter det så packade jag alla prylar, duschade, rakade ansiktet och benen samt åt ett mellanmål. Allt på mindre än en timme innan Jens dök upp.

Med tanke på den snabba packningen så är ju nu bara frågan hur mycket som jag glömt hemma...

Cykeln är med, hjälmen är med, cykelskorna är med och benen är med. Så det mesta borde lösa sig.

Vi ses och hörs imorgon!

Data från dagens väckningspass:

2016-08-11

Lite träning är bättre än ingen träning, ska vi slå vad?

Tjena!

Igår gick jag ner i källaren "för att bränna av någon tjuga på Monarken" och testa min vänstervad. Värmde upp typ tre minuter och körde sedan igång men efter fem minuter hårdkörning så klev jag av. Inte på grund av vaden eller så, utan jag led av akut motivationsbrist.

Det som var glädjande var ju att det gick att träna med vaden. Det tråkiga var ju att det bara gick om jag liksom tänkte på hur jag trampade. Det skulle alltså inte ha gått att tävla med den där skräpvaden igår då fartökningar, ryck och allt annat än kontrollerat trampande inte funkar.

Vaden känns ändå lite bättre än igår. Den gör fortfarande ont hela tiden, men jag haltar inte längre och kan sträcka på benet. Även om det gör ont när jag sträcker på benet... Men om det blir ännu lite bättre till imorgon och bättre ändå till på lördag så ska väl det där gå.

Det är lite kallt på morgonen i Sälen-trakten idag. Kan kanske vara värt att ta på sig en överdragsjacka innan start på lördag?


Annars så säger väderprognosen att det ska regna på natten till Cykelvasan men vara uppehåll under själva loppet. Egentligen så spelar ju vädret inte någon större roll när man väl tävlar, men det kan ju vara intressant att veta hur du bör klä dig inför loppet och planera om du eventuellt behöver något extra plagg med dig.

2016-08-10

Kvällsfika och vadtest

Tjena!

I det Öijerska residenset är det nu dags för en kvällsfika modell lyx med glass, gifflar och kakor.

Efter det så ska jag nog tvinga ner mig själv i källaren för att bränna av någon tjuga på Monarken för att testa om vänstervaden håller. Den är ju rätt kass, men jag ska se vad som händer vid ansträngning också. Högervaden har blivit återställd, men vänster är fortfarande öm. Riktigt öm.
Alternativet är givetvis att vila fram till Cykelvasan, men om vaden blir bra då så blir nog inte fysiken på topp. Så jag chansar på bra fysik och att genomkörningen påskyndar läkningsprocessen.

Att högervaden, som genom ett under, blivit bra idag bådar ju gott ändå.

En arkivbild från i februari när jag var ung och lovande.

Fikadags!

Man vet att man har haft rejäl kramp när...

...man tre dagar senare vaknar och inte kan sträcka ut benet på grund av att VADEN ÄR SOM EN STEN. Jösses, har aldrig varit med om något liknande. Är det för att jag har blivit så himla gammal? Vaknade i natt för att Frida ville ha välling och fick liksom sitt-gå in till henne. Inte riktigt lika illa nu på morgonen men nästan. Varje steg gör ont och att sträcka ut vänsterbenet är värst.
Spännande dagar fram till Cykelvasan nu med andra ord.

Apropå Cykelvasan så fick jag en till fråga igår:
"En annan viktig fråga jag undrar över är när du låser och inte låser din dämpare. Hur resonerar du där? Hur gör du på CV?"


Min dämpare har egentligen tre lägen, men rent generellt så brukar jag köra med den öppen på stig och låst på grusväg och asfalt. Det finns dock givetvis undantag. Är stigen uppför så kan jag ha gaffeln i mellanläget eller till och med låst. Kör jag utför på grusväg så kan jag ha den i mellanläget eller till och med öppen.

På Cykelvasan så blir det troligtvis att växla mellan låst och mellanläget. Utför och där grusvägarna är dåliga så är det skönt med lite dämpning. Hamnar man på en spårig grusväg eller kör på någon sten  eller ner i något potthål eller liknande så hjälper gaffeln dig istället för att du kanske ramlar eller får punktering.

Nu är det dags för den här tösabiten att göras i ordning och levereras till dagis. Vi hörs lite senare!