Godmorgon cykelvänner!
Nu är från Ränneslättsturen 2016 klar, den fjärde deltävlingen i Långloppscupen. Kikar ni på filmen så punkterar jag efter 26:26 men jag har klippt bort nästan all lagningstid för att det är ju inget kul att se. Därefter kör jag om ca: 330 cyklister på min väg mot målet i Eksjö. Om du gillar filmen så får du gärna dela med dig av den så fler kan se den. Om du vill så kan du också börja prenumerera på min YouTube-kanal genom att klicka här. Som prenumerant så missar du inga av mina klipp och du kan välja att få en avisering om när nya klipp ligger ute.
2016-07-04
Ränneslättsturen 2016 - en bra prestation men ett dåligt resultat
Hej Cykelvänner!
Ränneslättsturen kördes i Eksjö igår och jag blev 49:a. Givetvis långt ifrån vad jag hoppades få med mig. Formen var det nog inget större fel på, men när vi svängde av en grusväg med lite sten på och skulle in på en stig så fick jag en reva i däcksidan. Då hade vi hunnit ca: 14 kilometer och det var väl kanske 15 personer kvar i täten.
Givetvis skitsurt och jag fick lägga i en slang. När jag så skjuter i patron #1 så får jag inte i speciellt mycket luft. Testar flera gånger att få i mer då patronen som är av den större storleken borde få i mer luft i en slang än sådär. Lyckas ej så jag skruvar loss den (då kommer luften...). Har dock en patron #2 med mig också och upprepar samma procedur med den. Alltså jag får i typ ett halvt bar per patron?! Så där står jag med kanske ett bar i bakdäcket men med hängslen och livrem så har jag givetvis också en minipump med mig i ryggfickan som jag använder för att få upp trycket.
När man skjuter en sådan där kolsyrepatron så blir det ju liksom kallt och frostigt. Är det så att ventilen liksom frostar igen eller vad är det för fel på grejerna?! Eftersom jag lagt i en slang så var det ju ingen gammal igen-stansad ventil heller utan det borde ha gått mycket bättre tycker jag. Sedan så vet jag ju inte om det är ventilen till slangen som är problemet eller om det är den där manicken som jag punkterar patronen med och trycker mot ventilen.
Nåväl, sånt är väl livet ibland. Jag filmade hela loppet och har då räknat ut att det tog 5:45 från det att jag stannade till dess att jag började rulla igen. Där finns lite att jobba med. Men det ska väl sägas att jag inte direkt stressade heller, utan var mest uppgiven.
Kul annars att både Matthias Wengelin och landsvägsproffset Tobias Ludvigsson efteranmält sig och höjt klassen på startfältet. Starkast av alla blev dock Mikael Flockhart som blev av med Allebike-duon Michael Olsson och Tobias Ludvigsson på slutet.
Direkt jag fick punkteringen så blev jag ju rätt uppgiven. Det är en sak att punktera i slutet av loppet och en helt annan att punktera i början av loppet. Eftersom jag skulle lägga i en slang så visste jag att det skulle ta tid och alla chanser till en bra placering var borta direkt eftersom så många passerade mig.
Men efter att jag fixat med punkteringen så körde jag på hela vägen in till mål. Blev ju ett riktigt bra pass och jag fick göra ungefär 330 omkörningar.
207 omkörningar från spurtpriset efter 21 km och via filmen kunde jag räkna ihop drygt 120 ytterligare från punkteringen till spurtpriset.
Min totala tid på loppet blev ju 3:11:16 och säg att jag kastade bort sex minuter på en punktering. Jag är rätt säker på att jag hade tagit mig in på under tre timmar utan punkteringen och efterföljande köerna på stigarna. Dels var jag ju ofta tvungen att åka utanför idealspåret för att ta mig förbi vilket går långsammare och är jobbigare, dels var det ju inte direkt lämpligt att köra om överallt och dessutom så hade jag ju ingen draghjälp på min resa mot målet. Om jag hade kommit under 3 timmar så hade jag varit topp-12 och om jag varit 10 minuter snabbare än jag var så hade jag blivit 17:e.
Men det blev jag ju alltså inte, utan jag blev 49:a. Men benen trampade på hela vägen och efter fem körda mil så blev jag lite av en hjälpryttare åt klubbens starke junior: Martin Tjern. Han kastade nämligen sig in på min rulle när jag passerade och han var sedan den enda som klarade av att hålla den på resan mot målet.
Men vet ni då? JÖSSES så trött man kan bli i benen av att köra 64 km tempo på ett långlopp. Härlig känsla då att benen bara fortsatte att fungera hela vägen och tog mig till målet på ett bra vis utan någon kramp.
Jag filmade som sagt hela loppet och filmen kommer läggas ut på YouTube så snart den är klar. Den är färdig att laddas upp på nätet senare i kväll men den uppladdningen lär nog ta några timmar med tanke på att det är över tre timmar film i 1280 pixlars HD-kvalitet som ska ut på nätet.
Några skärmdumpar från filmen.
Överlag väldigt trevligt i spåren och jag hann växla några ord med en del av de jag körde om. För det mesta så sa jag annars bara "kommer höger", "kommer vänster" och "tack så mycket".
Sjukt trevligt också med alla som hejar och känner igen mig i spåret! Det verkar som om rätt många av er som läser här är ute på dom där långloppen och cyklar.
En sak som kanske inte var så trevligt var att arrangören bestämt sig för att låta damelitklassen starta fem minuter före övriga tävlingsklasser. Vet inte om någon av cyklisterna tyckte att det var en bra idé, hörde då ingen som var positiv till det vare sig före eller efter loppet. Damernas tävling blev ju än mer sönderkörd när dom tvingades flytta på sig för herreliten som kom i mycket högre fart och att så tidigt i loppet med så stora klungor där alla vill ha bra positioner kan ju leda till rätt farliga omkörningar när man kommer ifatt en långsammare cyklist.
Men bortsett från det så funkade allt väldigt bra.
Frukostbild från hotellet.
Redo för Ränneslättsturen.
En bild från starten, tagen av Love Fritjofsson.
En bild tagen från målgången, tagen av The Summit MTB.
Av dom nio deltävlingarna i cupen så räknas dom sex bästa resultaten in i totalställningen. Nu har jag "sabbat" tre resultat redan så för att få till en bra slutplacering så lär jag alltså göra fem prickfria lopp framöver. Det känns som ganska små chanser att få till en fantastisk slutplacering.
Så nu skiftar jag fokus till att åtminstone försöka göra en riktigt bra tävling där jag liksom visar för mig själv att jag kan åka fort.
Här kan ni kika på lite siffror från loppet:
Ränneslättsturen kördes i Eksjö igår och jag blev 49:a. Givetvis långt ifrån vad jag hoppades få med mig. Formen var det nog inget större fel på, men när vi svängde av en grusväg med lite sten på och skulle in på en stig så fick jag en reva i däcksidan. Då hade vi hunnit ca: 14 kilometer och det var väl kanske 15 personer kvar i täten.
Givetvis skitsurt och jag fick lägga i en slang. När jag så skjuter i patron #1 så får jag inte i speciellt mycket luft. Testar flera gånger att få i mer då patronen som är av den större storleken borde få i mer luft i en slang än sådär. Lyckas ej så jag skruvar loss den (då kommer luften...). Har dock en patron #2 med mig också och upprepar samma procedur med den. Alltså jag får i typ ett halvt bar per patron?! Så där står jag med kanske ett bar i bakdäcket men med hängslen och livrem så har jag givetvis också en minipump med mig i ryggfickan som jag använder för att få upp trycket.
När man skjuter en sådan där kolsyrepatron så blir det ju liksom kallt och frostigt. Är det så att ventilen liksom frostar igen eller vad är det för fel på grejerna?! Eftersom jag lagt i en slang så var det ju ingen gammal igen-stansad ventil heller utan det borde ha gått mycket bättre tycker jag. Sedan så vet jag ju inte om det är ventilen till slangen som är problemet eller om det är den där manicken som jag punkterar patronen med och trycker mot ventilen.
Nåväl, sånt är väl livet ibland. Jag filmade hela loppet och har då räknat ut att det tog 5:45 från det att jag stannade till dess att jag började rulla igen. Där finns lite att jobba med. Men det ska väl sägas att jag inte direkt stressade heller, utan var mest uppgiven.
Kul annars att både Matthias Wengelin och landsvägsproffset Tobias Ludvigsson efteranmält sig och höjt klassen på startfältet. Starkast av alla blev dock Mikael Flockhart som blev av med Allebike-duon Michael Olsson och Tobias Ludvigsson på slutet.
Direkt jag fick punkteringen så blev jag ju rätt uppgiven. Det är en sak att punktera i slutet av loppet och en helt annan att punktera i början av loppet. Eftersom jag skulle lägga i en slang så visste jag att det skulle ta tid och alla chanser till en bra placering var borta direkt eftersom så många passerade mig.
Men efter att jag fixat med punkteringen så körde jag på hela vägen in till mål. Blev ju ett riktigt bra pass och jag fick göra ungefär 330 omkörningar.
Min totala tid på loppet blev ju 3:11:16 och säg att jag kastade bort sex minuter på en punktering. Jag är rätt säker på att jag hade tagit mig in på under tre timmar utan punkteringen och efterföljande köerna på stigarna. Dels var jag ju ofta tvungen att åka utanför idealspåret för att ta mig förbi vilket går långsammare och är jobbigare, dels var det ju inte direkt lämpligt att köra om överallt och dessutom så hade jag ju ingen draghjälp på min resa mot målet. Om jag hade kommit under 3 timmar så hade jag varit topp-12 och om jag varit 10 minuter snabbare än jag var så hade jag blivit 17:e.
Men det blev jag ju alltså inte, utan jag blev 49:a. Men benen trampade på hela vägen och efter fem körda mil så blev jag lite av en hjälpryttare åt klubbens starke junior: Martin Tjern. Han kastade nämligen sig in på min rulle när jag passerade och han var sedan den enda som klarade av att hålla den på resan mot målet.
Men vet ni då? JÖSSES så trött man kan bli i benen av att köra 64 km tempo på ett långlopp. Härlig känsla då att benen bara fortsatte att fungera hela vägen och tog mig till målet på ett bra vis utan någon kramp.
Jag filmade som sagt hela loppet och filmen kommer läggas ut på YouTube så snart den är klar. Den är färdig att laddas upp på nätet senare i kväll men den uppladdningen lär nog ta några timmar med tanke på att det är över tre timmar film i 1280 pixlars HD-kvalitet som ska ut på nätet.
Överlag väldigt trevligt i spåren och jag hann växla några ord med en del av de jag körde om. För det mesta så sa jag annars bara "kommer höger", "kommer vänster" och "tack så mycket".
Sjukt trevligt också med alla som hejar och känner igen mig i spåret! Det verkar som om rätt många av er som läser här är ute på dom där långloppen och cyklar.
En sak som kanske inte var så trevligt var att arrangören bestämt sig för att låta damelitklassen starta fem minuter före övriga tävlingsklasser. Vet inte om någon av cyklisterna tyckte att det var en bra idé, hörde då ingen som var positiv till det vare sig före eller efter loppet. Damernas tävling blev ju än mer sönderkörd när dom tvingades flytta på sig för herreliten som kom i mycket högre fart och att så tidigt i loppet med så stora klungor där alla vill ha bra positioner kan ju leda till rätt farliga omkörningar när man kommer ifatt en långsammare cyklist.
Men bortsett från det så funkade allt väldigt bra.
Av dom nio deltävlingarna i cupen så räknas dom sex bästa resultaten in i totalställningen. Nu har jag "sabbat" tre resultat redan så för att få till en bra slutplacering så lär jag alltså göra fem prickfria lopp framöver. Det känns som ganska små chanser att få till en fantastisk slutplacering.
Så nu skiftar jag fokus till att åtminstone försöka göra en riktigt bra tävling där jag liksom visar för mig själv att jag kan åka fort.
Här kan ni kika på lite siffror från loppet:
2016-07-03
Dags för Ränneslättsturen!
Idag är det alltså dags för nästa deltävling i Långloppscupen och jag har vaknat 45 minuter innan mobilen skulle väcka mig. Gick och la mig proppmätt efter en trerätters på Thairestaurangen i närheten igår kväll, men vaknade nu vrålhungrig igen. Ett typiskt bra tecken när kroppen kräver mycket energi, jag brukar vara i gott slag då.
Jag hoppas ju att jag ska vara just i gott slag nu igen efter ett par dåliga insatser i cupen. Det är liksom dags att visa för mig själv att jag kan åka fort igen. Träningen har varit riktigt bra den senaste tiden så jag har gett mig bra förutsättningar för att kunna prestera.
Senast jag tävlade i Eksjö var 2008 så det var ju ett tag sedan, men då hade jag en riktig bra dag och tog inte bara min första topp-10 någonsin i Långloppscupen utan även min första topp-5!
Igår så skrev jag ett inlägg på Långloppscupens blogg inför Ränneslättsturen, ni kan läsa det här: http://langloppscupen.se/blogg/dags-for-en-ny-deltavling-och-en-aterbli__688
Så här skrev jag efter tävlingen 2008:
"Lyckades ta min första topp 10 på en långloppscup idag och slog samtidigt till med min första topp 5.
Slet mig med i tätgruppen i 70 av dom 78 kilometrarna. Max låg dock före gruppen, så jag satt i den jagande klungan.
Loppet var en blandning av tur och otur för mig denna gång.
Till att börja med lossnade klossen under skon efter knappt tre mil av tävlingen. Först var jag orolig för att det skulle vara något annat, som vevarmen eller liknande. Men kom fram till att det var klossen som satt löst.
En annan sak som säkert inte bara har med otur att göra...
I en tvär kurva, med 40 km kvar, i hög fart såg jag Palmberg fick släpp på bakhjulet. Hånade hans däck och kurvtagning i en sekund ungefär innan det var min tur att svänga. Fick toksladd på båda däcken och gled omkull. När jag stannat hade jag snurrat 180 grader och satt kvar med fötterna i pedalerna och hade händerna på styret! Hoppet är ju det sista som överger en, jag kunde ju kanske ha rätat upp sladden.....
Vred ur fötterna vilket var lite krångligt med en lös kloss sprang igång och hoppade på cykeln i äkta CX-stil. Tyvärr var det en av dom tyngre växlarna i också så det blev ingen raketstart. Trodde här att loppet var kört men lyckades slita mig tillbaka till täten på någon kilometer.
En sak som inte alls har med otur att göra egentligen.. Mina bromsbelägg bak tog helt slut tidigt i loppet. Så det blev mycket frambromsande, och det är inte så kul på en lerig bana. Sista 5-6 km var också frambeläggen nedslitna. Borde ha bytt bromsbelägg innan loppet.
Men jag hade tur också.
Efter 56.3 km fanns ett spurtpris som Max tog och sedan fullföljde han också. Det blev jakt och jag tappade några sekunder i skogspartiet som följde. Så kom vi till en stigkorsning där man skulle välja höger eller vänster beroende på om man körde hela Ränneslättsturen eller motionshalvan.
Jag såg skylten tydligt och svängde vänster, såg då mina konkurrenter stå stilla till höger. Den fribiljetten in i klungan tackar jag för.
Efter utförskörningen var det inte en pil som visade vart vi skulle. MC-killen sa höger och gasade på. Vi samlade ihop oss och började jaga. Efter några hundra meter så kommer MC-killen igen och säger att vi åker åt fel håll. Skit också. Nu har ju Max antingen fått jättestor lucka, eller kört fel han också.
Tre kilometer efter spurtpriset passerade banan vid samma område igen och vi får då tidsrapporten 1½ minut efter. Ni får ju dra slutsatsen själva, körde Max ifrån oss med 30 s/km eller hade den dåliga markeringen hjälpt honom en aning?
Med två mil kvar, var det nu ganska klart att Max skulle vinna.
Jag hade fått bekänna färg en gång och nu var siktet inställt på att hänga med så länge som möjligt och kanske kunna spurtslå någon i gänget som bestod av Palmberg, Bleckur och Bergkvist.
Palmberg noterade att jag hade trötta ben och började grilla på i skogarna. Jag stretade mot så länge jag orkade men med 7-8 km kvar till mål så fick jag släppa en liten lucka i skogen. Ute på grusvägen vände sig Palmberg om och såg att jag hade några sekunder upp. Då lade han i motorcykelväxeln och jag var avhängd på riktigt. Höll dock runt 15 sekunder i några kilometer. Men sista fem kilometrarna såg jag ingen.
I mål var jag 3.08 efter Max som vann, 1.06 efter Palmberg på andraplats och 23 sekunder efter fyran Bleckur."
Jag hade gjort några saker annorlunda inför det loppet 2008 och det var bland annat att jag bytt sadelstolpe till en utan setback, jag hade sovit över åtta timmar för första gången på en månad, jag hade druckit starköl till maten kvällen innan och testade att inte värma upp inför loppet.
Nu är det dags för frukostbuffé, vi hörs senare idag!
2016-07-02
Inte många knop
Godmorgon cykelvänner!
Som ni säkert förstår av bilden så är det ganska lugnt i det Öijerska residenset idag. Frida hade feber även igår och även om det innebär att dagen inte blir så fysiskt aktiv så blir det ju ändå en del att göra med en febrig bebis. Det blir inte så mycket gjort, men det är mycket att göra ändå. Så att säga.
Idag ska jag tvätta cykeln och packa allt inför resan till Eksjö. Ronya jobbar denna förmiddag så resan ner får vänta tills hon kommit hem. Det här innebär ju att det blir svårt med väckningspass idag eftersom vi kommer ner till Eksjö sent. Jag ska rigga testcykeln och när Frida vilar middag så ska jag försöka få till ett väckningspass. Det gäller att vara effektiv och planera lite denna dag för att jag ska sy ihop allt på ett bra vis. Samt ha lite flyt givetvis.
Nu sätter vi fart!
2016-07-01
Ida Jansson från Falun vann VM i MTB idag!!!
Damjunioren Ida Jansson, som bröt handleden och missade EM i Jönköping, vann VM-guld i MTB XCO idag! Falubon tog ledningen redan i inledningen av loppet och kunde köra i tätposition på sin resa mot VM-guldet. Ute på andra av dom tre varven så körde dock Lisa Pasteiner från Österrike starkt och var ett tag bara 16 sekunder bakom Ida. Ida avslutade dock starkt och vann till slut med 25 sekunder!
Bild från SweCycling på Instagram.
Gårdagen och en hemlig skada
Hej bloggläsare!
Ni undrar förstås vad jag gjorde igår, efter Le Peloton där på morgonen?!
Jo, men alltså när familjen vaknat till liv ordentligt så tog Frida och jag bussen ner till stan. Sedan så GICK vi en kilometer för att hämta hem bilen som Ronya ställt där igår. Imponerad över Frida som gick så pass långt utan gnäll. Hon är ju ändå bara 1½ år lilltjejen. Men det är nästan alltid glatt humör på den tösabiten.
Ni som har den goda smaken att följa mig på Twitter såg denna video redan igår (på med ljudet!):
Frida dräller runt på stan pic.twitter.com/3MIaOLL4bK— Henrik Öijer (@henrikoijer) 30 juni 2016
När vi kom hem igen så blev det lunch och sedan tog jag med familjens tre yngsta till Dössberget för att kika på djur och äta glass:
Hade väl ett litet hopp om att Frida skulle sova när vi var på Dössberget, för det behövde hon. Speciellt eftersom vi sedan åkte raka vägen till vårdcentralen (BVC) för vaccinering +ANNAT. Givetvis så somnade hon först i bilen ungefär en kvart från BVC. Normalt sett så vilar hon 1-2 timmar på dagen men nu blev det 20 minuter. Vaknade och var väl inte jätteglad över att inte få sova klart plus vakna på en vårdcentral med en främmande människa. Men strax efter vaccinet så blev hon nöjd tjej igen.
Vi kom hem och det var sen eftermiddag. Jag var trött som en gris och kanske blundade ett par sekunder i soffan innan det var dags att leverera middag åt barnen. Pannkaka!
Frida gick sedan och la sig relativt tidigt, trött givetvis efter en intensiv dag och kort vila.
En annan grej med gårdagen är att jag har fått ont i mitt högra knä. Var rejält öm och stel när jag vaknade igår och skulle köra Le Peloton. Tänkte att det säkert skulle släppa när jag kommit igång lite och när jag cyklade så tog det inte många minuter innan det försvann. Men efter cyklingen sedan så började det växa fram mer och mer ju längre dagen gick.
Jag har ju inte ramlat och slagit i knät, så det lär väl vara någon form av snedbelastning/överansträngning. Borde gå över på några dagar om jag skulle vila. Nu ska jag ju istället köra väckningspass imorgon och Ränneslättsturen på söndag, men det känns inte som något livshotande heller. Det där ordnar sig.
Idag ska jag försöka ta mig tid till att fixa lite med cykeln inför helgen och förbereda lite inför avresan. Ronyas semester är slut nu så hon är på jobbet idag men jag ska nog kunna överleva även detta. Vi hörs lite senare, nu ska jag halta vidare...
2016-06-30
Avhängd på Le Peloton Falun
Hej och godmorgon cykelvänner!
Efter dagens Le Peloton här i Falun så kom jag hem till ett tyst och sovande hus. Mådde fortfarande lite illa av mjölksyrachocken som Le Peloton innebär.
Jag kom lite sent till samlingen idag så alla stod uppställda och redo för avfärd när jag kom. Att alla ser så glada ut beror på att jag höll på att vurpa precis innan jag tog bilden. Lyckades som genom ett mirakel och med 20 års erfarenhet som cyklist att rädda upp situationen och inte falla till marken.
Ett starkt gäng efter första fartsträckan, redo att ta sig igenom nästa fartsträcka längs med Aspeboda-vägen.
Fortfarande ett starkt gäng, men några färre till antalet efter andra fartsträckan. Med ett snitt på 47.9 km/h och 319 watt (354 NP) så är det inte så konstigt att det spricker av lite...
Dessa herrar anslöt kort efter att förra bilden togs.
På dom gånger som jag varit med på Le Peloton Falun så har vi aldrig varit så här många som startat sista fartsträckan tillsammans.
Sista sträckan innehåller också gruscykelvägen längs med banvallen. Eftersom vi dels hade varit en ganska stor grupp i början på fartsträckan samt att bommen var öppen gjorde att vi körde fortare än någonsin på gruset. Första gången med ett snitt över 40km/h enligt STRAVA. Efter en liten backe så blev vi en trio i tät bestående av Jimmy Bodin, Jonas Pettersson och jag.
Vi möter en stackars cyklist vid kommungränsen, där står det ett par stora stenar i en kurva för att inte bilar ska åka igenom. Smalt, dålig sikt och jävligt alltså. Det blir lite stoppsladd vid mötet och jag ropar "Ursäkta". Stackarn mötte ju dessutom strax efteråt de avhängda och fick väl en lite speciell morgonpendling till jobbet...
Mot slutet av gruspartiet så gör jag ett par misstag och när Jimmy och jag missförstår varandra så är slakten ett faktum och Jonas kan gå iväg solo in mot Falun. Jag hade helt enkelt inte ben nog för att gå med. Efter att jag har åkt solo en stund så kommer en trio med Jimmy, Robert Reyier Österling och Lars Bleckur ikapp och vi håller ihop till målet.
Ska man hänga med i det högt uppskruvade tempot så måste man göra rätt saker vid rätt tillfällen, här är ett videoklipp från när Jonas Pettersson ställer av mig och Jimmy Bodin där jag förklarar lite vad som sker. Snittwatt säger aldrig hela sanningen när det kommer till gruppcykling i hög fart:
Ännu en gång så visar alltså Jonas att han är starkast på Le Peloton Falun, bara att lyfta på hatten!
Robban illustrerar här på Konditori Focus ungefär hur det känns efter Le Peloton.
Dagens fikagäng.
Data från dom tre fartsträckorna:
Alla siffror och grafer kan ni hitta här:
Efter dagens Le Peloton här i Falun så kom jag hem till ett tyst och sovande hus. Mådde fortfarande lite illa av mjölksyrachocken som Le Peloton innebär.
Sista sträckan innehåller också gruscykelvägen längs med banvallen. Eftersom vi dels hade varit en ganska stor grupp i början på fartsträckan samt att bommen var öppen gjorde att vi körde fortare än någonsin på gruset. Första gången med ett snitt över 40km/h enligt STRAVA. Efter en liten backe så blev vi en trio i tät bestående av Jimmy Bodin, Jonas Pettersson och jag.
Vi möter en stackars cyklist vid kommungränsen, där står det ett par stora stenar i en kurva för att inte bilar ska åka igenom. Smalt, dålig sikt och jävligt alltså. Det blir lite stoppsladd vid mötet och jag ropar "Ursäkta". Stackarn mötte ju dessutom strax efteråt de avhängda och fick väl en lite speciell morgonpendling till jobbet...
Mot slutet av gruspartiet så gör jag ett par misstag och när Jimmy och jag missförstår varandra så är slakten ett faktum och Jonas kan gå iväg solo in mot Falun. Jag hade helt enkelt inte ben nog för att gå med. Efter att jag har åkt solo en stund så kommer en trio med Jimmy, Robert Reyier Österling och Lars Bleckur ikapp och vi håller ihop till målet.
Ska man hänga med i det högt uppskruvade tempot så måste man göra rätt saker vid rätt tillfällen, här är ett videoklipp från när Jonas Pettersson ställer av mig och Jimmy Bodin där jag förklarar lite vad som sker. Snittwatt säger aldrig hela sanningen när det kommer till gruppcykling i hög fart:
Ännu en gång så visar alltså Jonas att han är starkast på Le Peloton Falun, bara att lyfta på hatten!
Data från dom tre fartsträckorna:
Alla siffror och grafer kan ni hitta här:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)