Träningsåret 2015 och en hel del svammel

Hej!

Så här kring nyår så är det många som summerar det år som gått i sina bloggar, men jag kommer inte göra någon årskrönika åt er. Istället rekommenderar jag er att läsa om året som gått via min blogg. Ni kan börja med första inlägget 2015 och klicka er framåt... Skämt åsido, det blir ingen ingående analys av året men lite kort så kan jag väl säga att jag är väldigt nöjd. Jag blev en mycket bättre MTB-cyklist än jag trodde jag skulle kunna bli inför denna säsong, jag bockade av mina målsättningar och det mesta rullade på. Hade en del materialstrul på vissa tävlingar, men det gör mig ju inte till en sämre cyklist.

Med tanke på att träningen gick bättre än väntat och jag även hade en bra känsla inledningsvis på säsongen så fick jag väl lite av en övertro på mig själv också vilket gjorde att jag, trots att jag presterade bättre än jag kunnat tro inför säsongen, inte var nöjd med det jag gjorde många gånger.
Ett av målen var ju till exempel att etablera mig bland topp-15 på Långloppscupens deltävlingar, ändå kunde jag åka runt och vara besviken på att jag inte fixade att hänga med topp-5. Vilket är en enorm skillnad.

Eftersom jag ändå kände att det någonstans fanns mer än topp-15 i mig så blev jag under säsongen motiverad till att försöka ta ytterligare ett kliv till nästa säsong. Där jag nu, i arbetet med att bli lite bättre till säsongen 2016.

Träningsåret 2015 gick ut på att gå från några år som landsvägscyklist återgå till MTB-fokus och Långloppscupen. En omställning som också innebar större fokus på träning kring mjölksyratröskeln än tidigare. Tycker att det gick väldigt bra, som ni nog förstått.

I Långloppscupen så upplever jag att det finns ungefär fem cyklister som har en klart högre kapacitet än övriga fältet. De som kommer 5-10 på tävlingarna har i princip ingen chans att vinna, det finns liksom en växel högre hos de snabbaste. Likaså finns det en "andragrupp" med cyklister som ofta är kring 4-10 på tävlingarna som har en kapacitet som är bättre än de som är nära topp-10. Sedan börjar det bli lite jämnare, från placering typ tio och bakåt. Under 2015 så skulle jag klassa mig som någon mellan grupp två och tre, höjer jag mig lite så borde jag kunna bli etablerad i den där gruppen cyklister som slåss om placeringarna bakom dom absolut snabbaste cyklisterna.

Ja, nu svävar jag lite mellan 2015 och 2016 samt mellan träning och tävling här...

Ungefär så här såg mitt träningsår ut 2015:
Tid: 441:54:23 h:m:s
Distans: 9.486,99 km
Medelfart: 21,5 km/h
Max medelfart: 42,9 km/h
Maxfart: 76,8 km/h
Medelpuls: 143 slag/min
Maxpuls: 192 slag/min
Medeldistans: 31,84 km
Max distans: 211,63 km
Medeltid: 1:28:58 h:m:s
Max tid: 7:02:04 h:m:s
Höjdstigning: 97.841 m

Här kommer en årsvis summering, där man ska komma ihåg att jag elitsatsade på riktigt fram till och med säsongen 2009, sedan motionerade jag första halvan av 2010 innan jag började träna lite bättre igen. Tyvärr så har jag inte loggat all min träning i alla år, utan det är först med hjälpmedel från Garmin som jag blivit bra på att bokföra all min träning.

År: träningstimmar
2015: 442
2014: 375 (sjuk mycket under senhösten)
2013: 405
2012: 388
2011: 293
2010: 180

Som ni ser så har jag ökat lite varje år sedan jag tröttnade på att motionera. Det var bara 2014 som var ett kliv bakåt i antalet timmar och det berodde på en höst präglad av sjukdom.

Tyvärr har jag bara "pannben" som talang, så jag får inte mycket gratis när det kommer till fysisk förmåga. Min egna analys av det är att jag behöver träna ganska mycket för att få ut det mesta av min potentiella kapacitet. Jag skulle tro att jag har mycket svårare att nå mitt kapacitetstak än vad "talanger" har. Jag är alltså begåvad med en kropp som inte svarar så bra på träning, helt enkelt. Utan den kräver ganska mycket träning för att få någon effekt. Själv så har jag många gånger känt att när jag tränar både mycket och hårt så blir jag bättre, så för att prestera bra så måste jag träna både mycket, hårt och länge. Något som inte funkar speciellt bra med familjeliv, arbete och annat här i livet. Därför tränar jag inte 800 timmar som kanske skulle ta mig närmre mitt kapacitetstak, utan runt 400 timmar.
Så, till skillnad mot hur det kan vara för fysiska talanger, så blir jag nog bättre ju mer jag tränar. Jag är glad över mitt "pannben" och att jag älskar cykling för det gör att jag bara vill cykla hela tiden. Jag vinner inte cykeltävlingar men tycker att det är kul med cykling ändå.

2015 var bra, riktigt bra. Jag tränade mer än jag gjort dom senaste åren, lyckades väl med min träningsplanering som gav önskat resultat och jag har lärt mig en hel del som jag tar med mig in i 2016.

#Festive500 2015: check!

Hej!

73.7 kilometer cyklade jag idag vilket gör att jag fått ihop 501,49 kilometer på fem dagar och har alltså klarat av Raphas utmaning alla sex åren som dom haft den. Känns skönt å så. Alltid kul att nå målsättningar och det här med Festive 500 är ju ett ganska bra mål eftersom det är tydligt och tidsbestämt. 500 kilometer från den 24:e till årets slut.

Nu har vi gäster här, så jag får inte "surfa". Vi hörs lite senare istället!

100 km nattcykling

Hoj!

Stämplade in i cykelrummet klockan 02:08 i natt efter ett riktigt bra pass. Vet inte om det var värmen (bara -3 denna gång) eller om jag kommit igång lite bättre nu, för det kändes då mycket bättre än dom tre andra Festive500-rundorna. Kul när det går åt rätt håll.

Det började annars lite stökigt då dragkedjan på den långärmade cykeltröjan gick upp efter en kvarts cykling. Lyckades öppna och sedan stänga den en gång bara för att känna hur den gick upp en gång till en kort stund senare. Lite trist att köra vinterdistans med öppen tröja och jag hade ingen lust att åka hem för att byta. Har dock lärt mig att om man nyper åt den där delen längst ner på dragskon så brukar man kunna få dragkedjan att sitta ihop igen. Så jag bet lite på dragskon och sedan så höll tröjan ihop resten av passet i alla fall.

Insåg också ganska tidigt under passet att jag bara ätit en gång sedan den sena frukosten och det var lunchen vid tre på eftermiddagen. Kämpigt när det börjar kurra i magen efter femtio minuters cyklande och man ska vara ute i över fyra timmar.
Istället för att hålla på drickandet så drack jag varje halvtimme och efter två och en halv timme så åt jag min Powerbar. Räknade ner varje minut sista timmen till den där energikakan... Överlevde väldigt bra på det och det är ju tur att det finns lite energi lagrat i kroppen också vid sådana här tillfällen.

Nu har jag "bara" 73 kilometer kvar att stöka undan idag, vi får se om och när det blir. Vore ju trist att snubbla på mållinjen.

Det är nu kampen börjar

Hej!

Det här med #Festive500 har ju gått ganska så bra om vi bortser från den sena starten där med tre dagar utan utecykling. Efter det har jag ju haft tre bra dagar i sadeln där jag skrapat ihop 326 kilometer. Det lite tråkiga med det hela är ju då att ändå det återstår 174 kilometer att cykla och allt ska vara klart innan raketerna avfyras imorgon vid midnatt.

Eftersom jag inte känner för (eller har tid med) någon sju och en halv timme lång cykeltur imorgon så lär jag offra min kväll och en bit in på natten istället för att få en mindre kilometerportion att svälja under morgondagen. Dags att gå ner i källaren för att byta om för utecykling alltså. Det här blir skoj. Har siktat in mig på mestadels grusvägar men även några avsnitt med mindre asfaltsvägar för kvällens runda. Batterierna är laddade och kroppens depåer likaså.

Den här gången så lär jag i alla fall slippa frysa då temperaturen ligger kring någon enstaka minusgrad.

Foto: Jens Westergren

Några sanningar om Gilla och dela-tävlingar på Facebook

Hej!

Alltså kommer ni ihåg strax innan jul? Hela mitt Facebook-flöde översvämmades av folk som gillade och delade olika företags bilder för att vinna en middag, en filt, verktyg, godis, skidor och gud vet allt. I ren protest så la jag upp en egen sådan "tävling" där man skulle gilla och dela en bild på min ostmacka.
Med tanke på att den gav 64 delningar, min Facebook-sida fick ungefär 15 nya Gilla-markeringar och inlägget visades för över 17000 personer så förstår man ju hur lockande detta är för företag som vill nå många på Facebook. För om en ostmacka kan nå så många, tänk då vad en hotellövernattning, ett verktygs-kit eller några kilo godis kan nå...

Men, visste ni att dessa tävlingar i dom allra flesta fall är olagliga?
Företag och privatpersoner får nämligen inte arrangera lotterier där man lottar ut priser till folk. Gäller alltså även för Facebook-lotterier där man ska gilla och dela för att vinna.

Dessutom så är det väldigt få av alla er som gillar och delar som faktiskt också är med i själva tävlingen. Av dom 64 som delade min ostmacka så kunde jag bara se namnen på 27 av dom. Drygt hälften har alltså gillat och delat helt i onödan på grund av sina säkerhetsinställningar på Facebook.

Om det är en riktig _tävling_ så är den dock laglig. Det kan vara att man tex ska hitta på ett kul rim, en slogan, rita finaste bilden eller svara på någon fråga. Det får dock inte vara för lätt tävlingsmoment, för då anses det fortfarande vara ett lotteri.

Tänk på detta innan ni gillar och delar en "tävling" på Facebook nästa gång, det kan vara olagligt lotteri och det finns en stor risk (ca: 58%) att ditt bidrag ändå inte räknas på grund av dina Facebook-inställningar.

Om det är någon företagare som ni gillar så kan ni väl lite fint informera dom om att de borde arrangera en tävling med ett tävlingsmoment istället. Om ni vill anmäla företaget till Lotteriinspektionen så gör ni det smidigt via Lotteriinspektionens tips-formulär.

Tillsammans kan vi utrota Facebook-lotterierna!

Slow living

Öj!

Här i det Öijerska residenset har vi precis haft frukoststund. Japp, vi jobbar inte morgonhets här inte. Samtliga hemmavarande familjemedlemmar vaknade efter nio i morse och sedan har vi rört oss långsamt fram till frukost. Nu kanske dagen tar fart lite mer. Filip ska till en kompis och jag ska väl städa upp här i köket, som jag inte gjorde igår.

Elden är tänd i vardagsrummet vilket ger värme och en mysig stämning.

Apropå värme så är det tio grader varmare idag än det var igår. Härliga tider med perfekt vinter. Möjligtvis att det kunde vara lite mer snö då, men som cyklist nöjer jag mig med att det är vitt. Allt blir ju så ljust och fint när det ligger ett vitt snötäcke och träden är frostigt vita.

Här är en bild som Jens tog igår:

Jag kunde dra lite mer än jag gjorde två dagar innan när jag cyklade med Jonas och Jens. Det går liksom åt rätt håll och det är ju alltid en skön känsla. Vågen visar +1,5 kilo sedan jag började med #Festive500, vi kan väl gissa att ökad blodvolym står för det mesta av den ökningen.

Det blev inte lite kallare, det blev mycket kallare...

Hej plommonkärnor!

I morse trodde jag på 2-3 grader kallare än igår men det blev visst fem grader kallare. Tur då att jag hade klätt på mig betydligt bättre än igår så jag behövde faktiskt inte frysa alls lika mycket. Gött så. Snittet hamnade på -14 och som kallast var det under 17 minus. Värsta stunden var nog när vi cyklade i 50 km/h ner från Åhl-Tällberg mot Sågmyra i -14.5, då nöp det lite i ansiktet...
Planen var att få ihop fem timmar innan familjen kom hem, men under rundan så fick jag ett sms om att dom skulle komma hem tidigare. Så det blev bara 3:39. Familjen har nämligen spenderat ett par dygn i Stockholm och därför har jag kunnat cykla på som jag gjort. Vi får se hur närmsta två dagarna blir, det kan bli tufft med det här Festive500.

Hade sällskap av Jens Westergren som hade klätt sig som en... jag vet inte vad. Men det viktiga var väl att han inte frös (så mycket). Vi körde i alla fall Sågmyra-rundan och sedan så förlängde jag hemresa något på slutet för att inte komma hem onödigt tidigt. Varje kilometer räknas ju.

Idag hade jag lite ont i knäna. Sju timmar kall cykling gör väl sånt med knän om man är ovan, antar jag. Det var bara sådan här smärta som kommer av korta lårmuskler, så idag blev det några sekunders stretch i duschen. Annars så har jag fått lite skavsår i ljumskarna också av att cykla med jättehåriga ben och cykelbyxor som jag inte använder speciellt ofta.
Har tagit en tvåtimmars powernap tillsammans med Frida idag, så lite trött är jag nog allt.

Undrar vad Vacchi + Adamsson skulle säga om den här killens kläder + stil på cykeln...

Lite pepparkaksdeg satt som en smäck!

Jens klagade på att han var sned i kroppen och nog ser det så ut allt...

Miljöbild.

Äntligen så satt jag med kameran i handen när något kul hände!

Alltid sol i Solarvet!

Frusna ögonfransar gjorde att jag kände mig lite som Jenny Rissveds.

Vintervägar.

En selfie med min kompis solen.

Idag var det så kallt att till och med hjälmen frös.