Idag har Falu CK haft årsmöte, men jag var faktiskt inte där. Ronya har jobbat i vanlig ordning så jag har varit barnvakt istället. Ingen träning heller alltså, men det finns ju några timmar kvar på dygnet om jag skulle vilja det.
Bilden på solnedgången tog jag nere vid Hälsinggårdsbryggorna efter att ha lämnat Emily på sin dansträning.
Tror inte att vi har pratat om att jag har haft problem med ryggen denna höst, eller har vi det? Det började hur som helst innan Bockstensturen och har spökat till och från sedan dess. Jag har känt av det hela tiden, men det har varit olika mycket och det är faktiskt bara på 3-4 träningspass som det påverkat mig negativt när jag cyklat. Nu känns det tack och lov som om det är på väg att bli bra igen.
Det här med min YouTube-kanal då? Nu har jag börjat få dåligt samvete för att jag inte laddat upp någon video där på två veckors tid. Ska vi ha det så?! Alltså både att jag inte laddar upp klipp på två veckor och att det ger mig dåligt samvete... På kort tid så har det ju rasslat in 350 prenumeranter så jag börja känna att det finns några som förväntar sig att jag publicerar någon form av innehåll i den där kanalen också.
Men vad ska jag filma egentligen?! Tror jag får slänga upp vloggar lite då och då för att hålla elden vid liv.
Här kan ni se dagens världscuplopp i cyclocross. Starten går ca: 10 minuter in i klippen.
Damerna:
Igår blev det inget blogginlägg. Det trådlösa nätverket krånglade här hemma igår på förmiddagen och sedan stack ju jag ut och cyklade. Kom hem alldeles för sent och då hade vi fått besök dessutom. Så jag skippade det där med att blogga.
Men idag är det ju en ny dag med nya möjligheter. Tänkte därför skriva lite kort om gårdagens klack-pass. Hade nämligen skissat på en rutt till Gimklack och Djurmo klack. För er som inte vill läsa text så kommer nu bilderna och för er som gillar ord så kommer några fler efter bilderna. Det var bara Gimklack på den första bilden som jag hade cyklat förut, alla andra bilder var nya cykelplatser för mig.
Kollade ni på bilderna nyss så tyckte ni kanske att det där såg ut som en riktigt fin tur och det var den också. Ibland. Men det var rätt mycket jämmer och elände också på dåliga stigar och vandringsleder. Jag fick gå alldeles för mycket för att det skulle kännas kul.
Vägen till Gimklack (bild 1) var inga konstigheter utan mest transport på asfalt följt av lite grusväg och någon större stig. Åkte sedan någon handgjord del av Gimån (bild2). Någon som vet varför man byggt den så längs med berget?
Från Gimsbärke så tog jag en stig över Sifferboberget (bild 3, 4 och 5). Den började riktigt bra, men sedan så kom ett kalhygge ivägen så jag fick gå en liten bit och kolla på kartan i min Garmin Edge 810. Tur ändå att jag hade den för jag kunde hitta stigen igen på andra sidan kalhygget. Men då var den inte alls lika fin längre. Jättelångt ifrån. Tog sedan en vandringsled mot Solsbodarna som var ömsom fin och ömsom inte så fin.
Från Solsbodarna så cyklade jag sydväst med riktning mot Oxberget och Djurmo Klack. Första delen var okej men när jag kom till vandringsleden vid Djurmo klacks naturreservat så spårade den ur helt och hållet. Kom till ett ställe där en massa träd låg över stigen och man hade markerat en led runt dom. Tänkte inte så mycket mer på det men det var tydligen en helt ny vandringsled. Typ upptrampad rakt ut i skogen. I stenig och blöt terräng. Fattar inte varför man så ofta måste göra vandringsleder så himla dåliga och blöta, vad är grejen med er vandrare egentligen?!
Vissa delar av stigen längs med Oxberget (jag kom norrifrån) blev bra när jag närmade mig utsikten (bild 6), men jag skulle inte rekommendera någon att cykla den för dom korta bitarna som var bra. Stigen från Oxberget och västerut mot Djurmo Klack var dock riktigt fin och där kan ni gärna cykla. Typ från Djurmo Klack, ut till Oxberget och sedan vända igen. Jag åkte ner till en parkering och tog sedan vandringsleden från parkeringen till Djurmo Klack. Det blev en del vandring där med...
Kom till slut fram till Djurmo Klack (bild 7), men då hade det gått alldeles för lång tid på grund av alla dåliga stigar och promenerande/joggande med cykeln. Innan jag tog den där obligatoriska bloggbilden så hade jag sett att det var några där och grillade. Så jag tänkte att jag frågar dom om stigen västerut är bättre än den östra stigen som jag kom dit på.
När jag närmade mig så såg jag att det var en pappa med sin son som grillade och då säger pappan:
"Nämen, är det Öijer?!". Det visade sig att de skulle övernatta där och att han brukar läsa den här bloggen. Alltså, jag vet ju att det är ganska många som läser min blogg, men jag kommer nog aldrig att riktigt vänja mig med att ni kommer fram på tävlingar, på stan, i lekparker och ute i skogen och berättar att ni läser min blogg.
Det känns liksom så overkligt och jag blir lika glad varje gång.
Tyvärr visste dom inte hur den andra stigen var, men jag tog en chansning och det var en bra chansning. Stigen som gick västerut från Klacken och ner mot Bäckarna kunde jag cykla hela vägen. Några partier var riktigt kluriga, så jag var stolt över att klara dom och 150 meters höjdskillnad på stigen var en riktigt häftig upplevelse där bromsarna blev heta och armarna trötta.
Eftersom tiden går fort när man har roligt, samt när man går med cykeln längs med värdelösa vandringsleder, så var klockan mycket vid Djurmo Klack, så istället för en fantastisk (?!) rutt hemåt så blev det stora vägen hem. Solen gick ju ner...
Vintern är här, på med dubbdäcken och akta er för blixthalkan!
Det kändes lite märkligt det där, att det plötsligt låg is på vattnet. Så himla kallt har det väl ändå inte varit? Men så var det flera ställen där jag cyklade idag där marken var frusen och temperaturen på min Garmin var nere på 0.1°C som kallast.
Jag hade helst cyklat långt idag, men så blev det inte. Istället blev det en timme och 37 minuter med lite högintensiva backar i form av Norlingberg, Gamla Fruns väg och Källslättenbacken. Allt finns på STRAVA.
Innan jag började skriva på det här inlägget så tänkte jag "ska jag verkligen skriva om vad jag har tränat, idag igen?!", sedan så insåg jag att det är nog faktiskt därför som många av er läser den här bloggen.
Har fått en hel del nätkärlek den senaste tiden och jag vill verkligen att ni ska veta att jag uppskattar det!
Rundan bestod nästan bara av grusvägar, men på slutet när jag klarat av mina backar så körde jag istället nästan bara stig. Tycker själv att jag har rätt bra flyt på stigarna nu faktiskt och att jag ibland kör riktigt snyggt och snabbt. Men, ni vet ju hur det är... Är man ensam så är det lätt att vara världsmästare.
Jag förstår ju att ni bara döööör av nyfikenhet över vad det var för något jag fick i mina två paket igår. Jag ska givetvis inte vara grym mot er, utan gör såklart ett inlägg om paketen där jag går rakt på sak. Det var ett hårt och ett mjukt paket:
Böcker från SISU Idrottsböcker. Ska bli kul att fräscha upp kunskaperna lite, är ju ingen bokmänniska men är det något som jag är intresserad av så blir det givetvis också intressant att läsa. Idrottspsykologi tycker jag ju är extremt intressant, Träningslära är ju nyttigt att kunna om man ska träna bra och Kondition och uthållighet ska bli intressant.
Undrar vilken jag ska börja med bara, vilken skulle ni helst vilja ha/börja med?
Nästa paket var det mjuka paketet och i det fanns något som ni alla önskar er, men alla vet kanske inte om det. Ett par flossade cykelbyxor! Borstad insida, säger CRAFT, om sina Shield Bib Shorts men det viktiga är inte vad vi kallar det utan att det är mjukt, varmt och jättemysigt på hösten/vintern. För ett gäng år sedan (när Kalas försåg mig med en massa kläder) så hade jag flossade cykelbyxor. Vill minnas att jag hade dom hela vintern. Nu är ju minnet som det är och dom allra kallaste dagarna lär jag kanske ha haft något annat. Eller låtit bli att cykla?
Hur som helst, av någon anledning så känns ju vanliga cykelbyxor mycket bättre än långa tights. Gissar att det är lite passformsrelaterat och inte bara det faktum att cykelbyxor är mer "rätt". Långa byxor måste liksom göras för att passa perfekt på hela benen, medan vanliga cykelbyxor bara behöver passa bra över övre delen av underkroppen.
Hur som helst. Mina flossade cykelbyxor från Kalas har jag kvar, men eftersom det är fel sponsorer och sådant tryckt på dom så har jag inte använt dom på många år. Men nu när CRAFT har det jag söker så är det alltså dags för en härlig höst/vinter igen. Så jäkla grymma nu när det är lite småkallt på dagarna och temperaturen är mycket småkall tidigt på morgonen eller när det drar ihop sig till kväll.
Kolla bara insidan, hur mjukt och mysigt ser inte det här ut då?!
Insidan är alltså mjuk och flossad/borstad. De röda som ni ser är bara en detalj i hängslena på ryggen och inget som syns med cykeltröjan på. Utsidan är väl egentligen som ett par helt vanliga cykelbyxor, bortsett från en lysande detalj. Den "gråa" loggan på mudden längst ner på benet är nämligen i reflekterande material så att man syns bättre i mörkret.
Det var lite svårt att få till någon bra bild på reflexen inomhus i ett ljust kök, men jag hoppas ändå att ni ser skillnaden?
Next up, en vintertröja/jacka med namnet Glow. Passade på att skaffa mig en med lite färg i. Svart är ju ofta praktiskt och stilrent, men samtidigt så är ju svart så himla svart. Så det blev en i Atlantic/Gecko istället. Eller lila-grön, om ni så vill.
Även jackan är försedd med reflekterande material i form av ett par ränder och en massa prickar på bröstet, en rand på vardera ärm och två ränder och en del prickar även längs med ryggen. Det finns tre normala ryggfickor på tröjan vilket jag gillar, vissa tjockare tröjor kommer ju annars ibland med noll, en eller två fickor. Den här har faktiskt fyra fickor då den har en liten ficka med dragkedja utanpå den högra fickan. Praktiskt för att lägga ner en slant eller kanske en nyckel i.
Öppningen på dragkedjefickan är åt sidan, så den är lätt att komma åt när ni sträcker bak handen efter den där fikapengen.
Insidan består av två material som avslöjar att det inte är någon sommartröja. Utsidan är vind och vattenavstötande men insidan är mjuk och varm. Det där "prickiga" materialet på insidan är mer elastiskt och lite tunnare och följer dom delar av jackan som har reflekterande material. Längst ner på insidan av ryggen och sidorna sitter en silikonrand för att hålla jackan på plats.
Frida 10 månader har lärt sig att stå utan att hålla i sig nu. Stor och modig tjej! Idag gjorde vi också premiär i cykelvagnen, men utan cykel denna gång. Men Frida gillade den i alla fall och det är ju det viktigaste.
Fick inte bara ett, utan två paket idag! Cykelrelaterat i bägge paketen faktiskt.
Kollar lite passivt på bancykel-EM just nu. På Eurosport för er som är intresserade, går väl ett gäng kvällar nu. Nu blir det Scratch. Jag gillar dom tävlingarna som liknar landsvägstävlingar mest.
Älskar att ni kommenterat mina inlägg så mycket dom senaste dagarna, det har ju varit ganska tyst i kommentarsfälten på sistone så jag har blivit väldigt glad när det har plingat till i telefonen. Keep it up!
Natten till idag fick jag nog åtminstone 10 timmars sömn. Slocknade först i soffan på kvällen och skarvade sedan vidare i sängen. Gött mos. Inlägget jag skrev i morse började jag för övrigt skriva på igår, innan jag slocknade.
Nu är det väl snart sovdags igen? Imorgon ska jag kika lite närmre på innehållet i mina paket...
Den låga solen gjorde att jag knappt kunde se stigen framför mig när jag cyklade mot solen. Kunde bara se ett par meter precis framför hjulet, om jag tittade ner.
Jag vurpade två gånger.
Passet saknade syfte och mening.
Låg intensitet
Snorhalt i skogen, som var blöt.
Temperaturen sjönk ett tag ner under två grader, då var det kallt. Speciellt med blöta fötter.
Svårt att ta bilder på sig själv, speciellt i vissa ljus, vilket gör att bilderna inte riktigt förmedlar den känslan som jag ville förmedla.
Trött, seg och slö.
+
Jag har tagit ett stort kliv under året när det kommer till att cykla stig, blir då och då förvånad över att jag klarar svårigheter som sett riktigt svåra ut. Stundtals riktigt bra flyt över enklare stigar.
Fint med solnedgång.
Viloperiod gör att passen kan vara kravlösa och lättsamma.
I morse så var det rått och kallt här i Falun och ett 100 meter tjockt dimtäcke låg över staden. Nu har det dock klarnat upp helt och hållet och det bjuds på solsken och blå himmel. Blir härligt att cykla i det här vädret lite senare.
Ibland så publicerar jag ju cykelnyheter här i bloggen, men det där tycker jag är lite svårt. För jag publicerar ju inte allt och jag har liksom inte definierat något filter för vad jag ska publicera eller vad jag inte ska skriva om. Det blir liksom bara det som känns rätt och bra för stunden.
-----
Ni som gillar min Facebook-sida vet att det ibland dyker upp material där som aldrig får se dagens ljus i denna blogg. Som det här med att Jenny Rissveds blev trea i för-OS i Rio. Även om det liksom var ett "testevent" så var det ju med stora delar av världseliten på plats och dessutom i damelitklassen. Ett bra resultat så här i höstvilan och en fingervisning om att banan borde passa henne ganska så bra.
Inte någon bana i min smak. Jag gillar naturliga banor och MTB som det var förr. Det är för övrigt samma banchef som för OS i London och det syns väl nästan? Jag har förståelse för att om man vill ha 30.000 åskådare och göra det lätt för TV-produktionen så kan man inte ha en tre mil lång stigslinga ute i skogen. Men jag tycker ändå att det är lite synd att se den här utvecklingen.
Det blir liksom någon form av bike park-mästerskap istället för "riktig" terrängcykling, som det var tidigare.
Jag ser ändå att många tycks gilla banan i Rio. Dels beror det väl kanske på att de tränat för att prestera på just sådana här banor eftersom utvecklingen går ditåt och sedan så är det väl något man måste intala sig för att kunna prestera på topp också. Det går liksom inte att åka till ett OS med tankar om att banan är skit och att den inte passar alls för ens egenskaper som cyklist.
-----
Som cyklist så får man ju ibland höra att "cyklister följer inga trafikregler" och som ett svar på det så publicerade jag denna nyhet på min Facebook-sida igår. Det visade sig nämligen att endast 300 av 6500 bilister följde trafikreglerna på en 40-sträcka. Det känns som om det handlar mer om människor än vilket fordon man framför för stunden när det kommer till vilka som följer reglerna och vilka som gör egna tolkningar.
Jösses. Endast ca 300 av ca: 6500 fordon höll hastigheten på en 40-sträcka. Å så hävdar "bilisterna" att "cyklister" inte kan följa regler...
Posted by Henrik Öijer on den 13 oktober 2015
Själv måste jag ändå säga att jag nog är bättre på att följa trafikreglerna när jag cyklar än när jag kör bil. Känner liksom att jag någonstans måste agera föredöme och att jag har så många ögon på mig att jag därför gör rätt, även om trafiksituationen ibland skulle tillåta att jag bröt mot någon regel när jag cyklar. Ni hör ju vilken usel människa jag är, följer reglerna för att vara ett föredöme och inte för att det är självklart att följa regler. Det är säkert därför som hastighetsmätaren på bilen visar mer än tillåten hastighet då och då också...
-----
Brittiska cykelförbundet använder den före detta prologkungen Chris Boardman i sin cykelpolitik och det är inte bara cykelsport som det jobbas för. I Storbritannien har man förstått att all cykling är bra för cykelsporten:
-----
Fick en avisering av YouTube i morse. För första gången någonsin så har nu ett av mina klipp fått över 100 "tummen upp". Det handlar givetvis om min video från Lidingöloppet MTB. Jag skriver självklart, men det är för att jag ju vet att det är mitt överlägset mest sedda videoklipp.
-----
Jonas Buud har varit öppen med sina testvärden. Det brukar ju jag också vara för jag tycker att det inte gör någon skillnad om ni vet eller ej. Här kan ni läsa några inlägg i denna blogg om maxtest och även hitta mina testvärden (71,4 senast, bättre än Buud!). Vad ska mina konkurrenter göra med informationen liksom? Jonas Buud visar också det genom att vara genomgrym på långa distanser och löpare med bättre testvärden borde väl nästan skämmas över hur dåligt de måste springa i jämförelse med Buud. Buud har nämligen ett testvärde på 67.5, vilket inte är speciellt högt för att vara en elitlöpare.
-----
Igår hade jag en pokerkväll för mig själv. Så här i efterhand så var väl kanske inte det så klokt. Det blev lite dryck, chips, fotboll på TV:n och poker på datorn. Efter fyra dagar med pokerplus så gick jag nu back lite istället. Spelade dock lite på EM-kvalet och det gick bättre så dagen slutade på lite plus faktiskt.
Eftersom jag bara spelar för små belopp och för skojs skull så borde jag kanske inte bry mig så mycket i det kanske ni tänker. Men, det är ju kul om det finns några kronor kvar på spelkontot att spela för också.
Det var väl inget fel i själva kvällen, men jag kom ju i säng sent. Tänkte att jag i alla fall skulle få sova fem timmar i natt men så vaknade Frida klockan fem och tyckte att det var morgon. Tog med henne till vår säng efter ett tag och efter en (jättelång) stunds brottning där så slocknade vi väl utmattade bägge två. Men, jag har alltså sovit skitdåligt i natt. Tur då att jag är van och kan leva ändå.
