Klackrunda

Hej Cykelvänner!

Igår blev det inget blogginlägg. Det trådlösa nätverket krånglade här hemma igår på förmiddagen och sedan stack ju jag ut och cyklade. Kom hem alldeles för sent och då hade vi fått besök dessutom. Så jag skippade det där med att blogga.

Men idag är det ju en ny dag med nya möjligheter. Tänkte därför skriva lite kort om gårdagens klack-pass. Hade nämligen skissat på en rutt till Gimklack och Djurmo klack. För er som inte vill läsa text så kommer nu bilderna och för er som gillar ord så kommer några fler efter bilderna. Det var bara Gimklack på den första bilden som jag hade cyklat förut, alla andra bilder var nya cykelplatser för mig.

Kollade ni på bilderna nyss så tyckte ni kanske att det där såg ut som en riktigt fin tur och det var den också. Ibland. Men det var rätt mycket jämmer och elände också på dåliga stigar och vandringsleder. Jag fick gå alldeles för mycket för att det skulle kännas kul.

Vägen till Gimklack (bild 1) var inga konstigheter utan mest transport på asfalt följt av lite grusväg och någon större stig. Åkte sedan någon handgjord del av Gimån (bild2). Någon som vet varför man byggt den så längs med berget?

Från Gimsbärke så tog jag en stig över Sifferboberget (bild 3, 4 och 5). Den började riktigt bra, men sedan så kom ett kalhygge ivägen så jag fick gå en liten bit och kolla på kartan i min Garmin Edge 810. Tur ändå att jag hade den för jag kunde hitta stigen igen på andra sidan kalhygget. Men då var den inte alls lika fin längre. Jättelångt ifrån. Tog sedan en vandringsled mot Solsbodarna som var ömsom fin och ömsom inte så fin.

Från Solsbodarna så cyklade jag sydväst med riktning mot Oxberget och Djurmo Klack. Första delen var okej men när jag kom till vandringsleden vid Djurmo klacks naturreservat så spårade den ur helt och hållet. Kom till ett ställe där en massa träd låg över stigen och man hade markerat en led runt dom. Tänkte inte så mycket mer på det men det var tydligen en helt ny vandringsled. Typ upptrampad rakt ut i skogen. I stenig och blöt terräng. Fattar inte varför man så ofta måste göra vandringsleder så himla dåliga och blöta, vad är grejen med er vandrare egentligen?!

Vissa delar av stigen längs med Oxberget (jag kom norrifrån) blev bra när jag närmade mig utsikten (bild 6), men jag skulle inte rekommendera någon att cykla den för dom korta bitarna som var bra. Stigen från Oxberget och västerut mot Djurmo Klack var dock riktigt fin och där kan ni gärna cykla. Typ från Djurmo Klack, ut till Oxberget och sedan vända igen. Jag åkte ner till en parkering och tog sedan vandringsleden från parkeringen till Djurmo Klack. Det blev en del vandring där med...

Kom till slut fram till Djurmo Klack (bild 7), men då hade det gått alldeles för lång tid på grund av alla dåliga stigar och promenerande/joggande med cykeln. Innan jag tog den där obligatoriska bloggbilden så hade jag sett att det var några där och grillade. Så jag tänkte att jag frågar dom om stigen västerut är bättre än den östra stigen som jag kom dit på.

När jag närmade mig så såg jag att det var en pappa med sin son som grillade och då säger pappan:
"Nämen, är det Öijer?!". Det visade sig att de skulle övernatta där och att han brukar läsa den här bloggen. Alltså, jag vet ju att det är ganska många som läser min blogg, men jag kommer nog aldrig att riktigt vänja mig med att ni kommer fram på tävlingar, på stan, i lekparker och ute i skogen och berättar att ni läser min blogg.
Det känns liksom så overkligt och jag blir lika glad varje gång.

Tyvärr visste dom inte hur den andra stigen var, men jag tog en chansning och det var en bra chansning. Stigen som gick västerut från Klacken och ner mot Bäckarna kunde jag cykla hela vägen. Några partier var riktigt kluriga, så jag var stolt över att klara dom och 150 meters höjdskillnad på stigen var en riktigt häftig upplevelse där bromsarna blev heta och armarna trötta.

Eftersom tiden går fort när man har roligt, samt när man går med cykeln längs med värdelösa vandringsleder, så var klockan mycket vid Djurmo Klack, så istället för en fantastisk (?!) rutt hemåt så blev det stora vägen hem. Solen gick ju ner...