God natt snart

Ni vill ju veta lite om min dag, givetvis. Och det ska ni få veta nu. 

Dagen började på bästa sätt genom att jag vaknade med kramp i ena vaden. Jag skojar inte när jag säger att det inte finns många bättre sätt att vakna på än med kramp. Så sjukt härligt. När barnen kom in till oss så gick jag upp. Det var inte dödstidigt utan klockan hade hunnit bli runt åtta. Eftersom jag ska lägga mig tidigt i kväll (när jag är klar med detta) så är det lika bra att kliva upp på morgonen så jag hinner bli trött. 

När frugan klivit upp så svängde jag ihop en IKEA-möbel, bar upp lite kartonger till vinden, flyttade ett skåp och fixade med Ronyas och Emilys cyklar. Emilys cykel behövde nytt däck och ny slang. Ronya hade lite tjall på växeln. Snäll som jag är tänkte jag bjuda Ronya på lite mer luft i bakdäcket. Det gick väl så där...

Ventilen gick rakt av. Givetvis var det bakhjulet också så jag fick lite extra jobb. Tur i alla fall att jag har ett lager slangar hemma så vi slapp stå cykellösa. När jag fixat med växlar och bytt slang så stack Filip och jag ut på en cykeltur samtidigt som Ronya fixade hemma och Ebbah sov.

Vi cyklade ganska långt och länge. Att cykla i regnkläder är lite jobbigare än att bara cykla i vanliga kläder och Filip blev lite trött. Han gick några meter men med hjälp av en nedförsbacke fann han nya krafter och vi kom hem till slut. 

Hemma kollade jag på ungefär sex mil av Tourens sista etapp. Klungspurt som Mark vann på ett ganska övertygande vis. Jag åkte och handlade efter det och sedan har vi ätit, lekt, lagt barn och ätit glass. Jag tror det var allt. Nu är det dags att krypa till kojs.

Av 32 pendlingsturer har det faktiskt bara regnat en enda gång. Nu har dock vädret vänt lite så vi får se hur blöt jag blir i veckan som väntar.