Det var rätt halt i den fuktiga oktoberskogen, men efter att ha släppt ur en hel del luft ur slangarna så gick det betydligt lättare på stigarna. Efter att ha cyklat i 25-30 minuter så började jag känna mig ganska bra faktiskt. Det är ju lätt att tro att man är något, när man tränar ensam ute i skogen. Som tur är så finns ju kompetenta cyklister här i kommunen om jag skulle behöva komma ner på jorden igen.
Åkte, som jag tänkt, via Jungfruberget och bort mot Lugnet där jag klämde en intervall. Körde nämligen en gång i Serparna, tog mig upp på 3.21.7. Hamnar långt ner i topplistan, men jag har kört många intervaller där på sämre tid. Det är inte alltid tiderna hamnar på listan.. Och verkligen inte tiderna från alla intervaller. Och med vinterkläder och tunghjul så skäms jag inte över tiden. Jag är ju motionär nu.
För att inlägget inte ska bli för tråkigt så tog jag en del bilder...
Jag har noterat att man kryssat över "Skuggarvet" på skyltarna vid Lugnet och längs Lugnetleden. Trodde att man äntligen grävt av vägen och isolerat byn, men tydligen så jobbar man med vägen och ny asfalt är nog att vänta. Då kommer det gå undan på Skuggarvstempot. Då kanske till och med Fredrik Ericsson kommer åka där. Han har ju hotat med att ta en tid, men har aldrig vågat. Vägen kommer nog användas lite mer av alla cyklister nästa sommar.
Åkte Bergsstigen från Jungfruberget och mot Sjulsarvsstugan. Här har Långa Lugnet gått i motsatt färdriktning.
Jag fick leka lite i leran, sånt gillar ju vi bamsebebisar.
Från Sjulsarvsstugan åkte jag en brant och fin stig ner till motionsspåren. Den var faktiskt riktigt brant, vet inte om det syns så bra på kortet dock.
Kom ner till Lugnet där det på lördag blir CX-tävling. Ni kommer väl och tävlar/tittar? Som ni ser så tjuvtränas det friskt på banan.
Det var några i helgen som frågade mig om lördagens bana skulle innehålla mycket sand. Jag sa att det inte skulle vara så farligt. Det skulle jag vilja ta tillbaka nu. Man har nämligen producerat en riktig jävla Belgarlåda. Sand på sand. Fi fan va gött. Ett plank på vardera sida, för att hålla sanden på plats, och vi är i hamn.
Avslutade med backintervallen och sedan skönt rull utför den handbyggda stigen. Den är riktigt mysig och jag blir lika förvånad varje gång när jag inser att jag åkt nästan hela och att det roliga snart tar slut. Bilden är tagen i slutet på skogs-partiet och man avslutar i slalombackens DH-bana.
Direkt efter träningen hade jag lite småbråttom (som vanligt) för att hämta barnen på dagis. Det är gjort, de har ätit och Ebbah sover nu. Filip ligger på mattan i vardagsrummet och ropar "Heja bilar nu".
Stackars Ronya ligger i soffan med öroninflammation i bägge öronen, stackarn. Hon har haft ont i flera veckor men tog sig i kragen igår och ringde vårdcentralen för en tid. Det var alltså inte så dumt gjort.
Nu ska jag göra fint i köket innan eftermiddagen kommer på besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar