Det tar sig

Förra onsdagen sprang jag Jungfrubergets 6.6 km långa slinga på 32.47 med en snittpuls av 168, idag tog den 31.01 och snittpulsen var 166. 1.46 snabbare på en vecka, det är ju en riktigt stor förbättring. 16 sekunders förbättring per kilometer ger det, för er som också gillar siffror.
Det kändes inte som att det gick snabbare faktiskt, hade ett ganska långt parti där jag var rätt loj också. Men utför kändes det mycket bättre, inte snabbare utan jag kände mig bara stabil i löpningen. Förra veckan älgade jag fram utför, utan någon större kontroll. Idag kändes det som om jag hade mycket större kontroll på kroppen och en mycket större stabilitet. Riktigt mysigt.

Har glömt att skriva detta, men under mina två veckor med löpning nådde jag något nytt i lördags när jag väckte kroppen inför Hackmora. Jag joggade i ca: 20 minuter med några tempoökningar, och i en av tempoökningarna hände det. Jag kände att jag sprang. Alltså att jag hade flyt i steget och att jag var duktig. Det kändes liksom rätt.

Så även om jag är en kass löpare så känns det väldigt bra idag med så stor förbättring. Idrott är riktigt kul när man gör framsteg. Och att kunna mäta sina framsteg är löjligt kul det med. Tider is the shit.