Hej och god morgon på dig!
Ja, rubriken har väl egentligen avslöjat det mesta av detta blogginlägg redan, jag blev tvåa på Älvdalens MTB Race igår.
Det var ett omväxlande väder med mycket regn inför tävlingen. Lite innan start också men så blev det uppehåll till tävlingen skulle till att starta. En kort skur under loppet men även mycket cykling i solsken.
Jag tog ut min cykel ur bilen, pumpade däck och gick iväg en stund. Kom tillbaka till ett nästan platt framdäck. Pumpade i lite luft och cyklade runt för att hålla tätningsvätskan i rörelse. Hade ingen däcktrycksmätare med mig igår så det blev mer luft än vad jag brukar ha vilket kändes under loppet sedan.
Nåväl. Däcket höll åtminstone tätt.
Själva loppet då. 3x12 km skulle avverkas med något segt motlut, ett par branta backar och lite kullar. Viktor Junell hade efteranmält sig och tog föga förvånande hand om tempot direkt efter start. Ett par hundra meter senare så gick jag upp i täten för att försöka höja farten något. Vet inte riktigt hur väl jag lyckades med det. Hugo Andersson från Mera Lera MTB och Martin Höök från IK Jarl var där. Tommy Hammarström IK Jarl, Nils Augustsson som blev tvåa förra året och Michael Boberg från hemmaklubben Älvdalens CK var också med i tät. Michael hade krossat mitt KOM på banan förra helgen så jag förstod att formen och bankännedomen var god där.
Det var en del rejäla vattenpölar och lite lera längs vägen. In mot bergspriset så var det nog vi sju som jag räknat upp som var själva tätgruppen. Förra året gick jag in först i backen och blev tvåa. Igår så hade jag inför loppet vissa förhoppningar om att lyckas ta bergspriset men när jag såg alla snabbingar vid start så blev jag mer tveksam. Det fanns helt klart lite sprätt-power där och bergspriset är en kort och brant backe och ingen klättring. Denna gång gick jag in i backen som tvåa och kom upp som tvåa. Surt värre, både för uteblivet pris men också i benen. Att spurta i uppförsbacke gör riktigt ont.
Det var Martin Höök som tog bergspriset. Jag gratulerade och tog över taktpinnen då vi hade fått en liten lucka till övriga. Efterföljande långa stigparti blev sedan en plåga för spurtstumma ben och vi som ett kort tag var två i täten hann bli sju stycken igen ner mot varvningen.
Ut på andra varvet så skakade vi av os Nils och Michael i dom sega motluten. Jag tror också att det var här någonstans jag fick en liten lucka till övriga. Men jag var snabbt inhämtad igen. Viktor sladdade lite några gånger också men kom alltid ikapp igen. Hugo tog några rejäla förningar. Bergsprisbacken gick i ett skönare tempo denna gång och jag gick först in på stigen och tryckte på lite detta varv. Kom ut ur skogen med Martin på rullen och lite luckor bakom. Det var väl tydligt att det var Martin som var rappast av motståndarna. Det räknade jag ut redan första varvet i bergspriset, det visar sig rätt mycket vilka som har bra benen för dagen i en sådan forcering. Luckorna som uppstod var aldrig speciellt stora och de övriga tre sydde ihop allt innan varvningen ut på sista varvet.
Efter en lång utförskörning och en skarp hårnålskurva så kom vi ut på skogsvägen med alla stora vattenpölar. Där gasade Hugo och fick en liten lucka som jag inte ville täppa själv med IK Jarl-cyklisterna Martin och Tommy på rulle. Så jag visade väl ganska tydligt att "den där får ni ta". Vilket dom också gjorde till min stora glädje, även om det gjorde väldigt ont i benen att följa med Jarlarna. Viktor var med där bakom han med. Backen klarades av, tror ingen tappade någon lucka där. Stigpartiet klarades av med mig i tät samtliga tre varv, men jag hade inte så mycket att gasa med denna gång. Böljande partierna innan utförsåkningen mot spången och stadion klarades av och jag förstod att det skulle bli en spurt. Slog av på tempot vilket gjorde att Viktor, som hade tappat någon meter, kunde ansluta igen och vi var fem in mot stadion.
Jag tänkte för mig själv att inte släppa någon på innern och precis innan stadion så pep Martin förbi på innern. Spurten är egentligen ett par skarpa kurvor med korta igångdrag mellan kurvorna och så ett upplopp på stadion. Martin vann före mig, Tommy, Viktor och Hugo. På ett vis väldigt surt att bli tvåa när segern ändå var inom räckhåll.
Men, om någon hade varit med i mitt huvud under loppets gång så hade man förstått att det ändå var en riktigt bra prestation. Att dessutom bli tvåa av fem i en spurt är faktiskt riktigt bra.
Loppet igår var lika mycket en mental kamp som det var en kamp mot motståndarna. Jag hade många negativa tankar under loppets gång och att jag lyckades vinna över mina tankar och ändå vara med hela vägen till en andraplats var en skön seger mot mig själv. Redan på första varvets inledning hade jag det tufft när vi var sju cyklister. Att sedan förlora spurten om bergspriset sved minst lika mycket för huvudet som för benen. Jag var flera gånger på väg att vika ner mig och släppa täten. Det hade lika gärna kunnat bli en sjundeplats som en andraplats igår. Hade någon eller några cyklister tryckt lite mer på något ställe när jag hade en sådan dipp så hade jag förmodligen bara växlat ner och tagit ett lugnare tempo till målet. Om IK Jarl-cyklisterna bara hade attackerat ikapp Hugo lite hårdare på sista varvet så hade jag vikit ner mig. Det fanns många sådana tillfällen. Om konkurrenterna också bara hade kunnat läsa tankar...
Men varje gång lyckades jag lura mig själv att pressa mig lite mer för att täppa luckan, gå i kapp, hänga med, gå förbi och kämpa vidare. Jag tror också att konkurrenterna såg mig som ett hot om segern och att jag därför fick mer respekt än vad jag kanske förtjänade. Belönades med en andraplats för det och jag tackar min mentala styrka för att kunna hantera även en sådan här dag på ett så bra vis. Idrott är inte bara fysisk förmåga utan även en stor portion psykologi.
Jag är helt säker på att Älvdalens MTB Race kommer att se ett allt större startfält kommande år. Tror det var ett 60-tal cyklister igår men som jag var inne på häromdagen så ligger tävlingen egentligen perfekt inför Cykelvasan. Många åker ändå upp till norra Dalarna denna helg och spenderar sedan en vecka där inför Cykelvasan och då kan man börja den vistelsen med ett fint lopp i Älvdalen tänker jag. Banan är också väldigt vacker och fin. Som en långloppsbana i karaktären med omväxlande underlag och inga supersvåra delar även om det finns stigpartier.
Topp-3 får priser, det finns ett bergspris och så lottar man också ut ett stort antal fina priser som alla kan vinna. Jag vet inte hur många priser det var, men kanske 15-20? Med 60 deltagare så finns det därmed goda chanser att man får åka hem med något. Axel fick ett ledpass till Idre Fjäll 2 dagar samt en fristart i en cykeltävling och Linda vann en jättestor kasse med en mängd godsaker att äta och dricka. Linda vann damklassen igår, Axel gasade på bra med Disa från Falu CK och Freja tog sig igenom loppet med bravur!
Alla var nöjda och glada i bilen på väg hem.
Idag väntar tävlingspremiär på MyWoosh för min del. Start 12:00 och jag förväntar mig ett jättehårt lopp. Får se hur benen svarar efter gårdagens utmaning. Målet idag är bara att ta mig igenom och kanske lära mig ett och ett annat om MyWoosh.
Vi hörs här imorgon igen, ha en riktigt skön söndag!
Om du tyckte att detta var intressant så kan du också följa mig via följande kanaler:
Köper ni cykelkläder via min affiliate-länk hos Siroko så får ni 10% rabatt på alla priser, även dom cykelkläder som redan är till nedsatt pris: https://srko.co/henrikoijer (länken ger automatiskt omräknade priser, ingen kod eller annat behöver anges) Om ni vill köpa cykelhjälm och glasögon så har jag en rabattrabattkodkod hos Limar som ger dig 30% rabatt, ange: LIMAR30OIJER
