Tittar ni riktigt noga där bakom världsmästaren Leonardo Paez på fjärde plats så ser ni mig där bakom Juri Ragnoli som skuggar Leonardo...
________
Körde Zwift-race igår och vann. Men den stora segern satt i att jag fick ner bägge fötterna i cykelskorna igen! Det gör lite ont och vänster häl är rätt svullen, men det gick och det betyder ju att det går framåt med läkningsprocessen.
Japaner japaner japaner... Kunde klämma 380 watt under loppets sista 16 minuter (bergsavslutning) och när Japanerna inte hade blivit av med mig inför avslutningen så var jag rätt säker på en seger. Gjorde en långspurt och vann hyfsat enkelt. Var rankad sjua bland dom anmälda och tack vare segern igår så klättrade jag en del i rankingen igen. Ligger nu 234:a och därmed också 16:e svensk om jag räknade rätt. Det tar sig!
________
Läste att också Emil Lindgren hade krånglat till det lite genom att vurpa i helgen. Sånt som händer och kan göra ett hack i träningsflytet. Han är nog snart tillbaka i full gas igen men tänk så små saker det är som kan sätta käppar i hjulen. Var försiktiga där ute!
Ja, egentligen heter det väl tillbaka och inte tillbaks men jag tänkte skoja till det lite i rubriken. Wild and crazy som jag är. Med tillbaka (tillbaks) så menar jag att jag är tillbaka i träning igen. Genomförde nämligen ett träningspass igår kväll efter två vilodagar. Den ena frivillig och den andra lite ofrivillig då hälarna gjorde för ont i förrgår så jag gav liksom upp.
Igår hade jag dock en plan och den gick ut på att anpassa cykeln så att jag kunde cykla utan tryck på hälen. Vilket jag löste genom att montera en pedal med "korg" så att jag kunde ha en toffel på mig och spänna fast foten i pedalen med remmen.
Alltså det funkade ju. Det var kanske ingen vacker syn och pedalen tryckte in sig rätt bra i toffeln, skulle nog haft en styvare sula... Men jag kunde träna cykling igen och jag kunde ta i. Då höger häl hade blivit lite bättre så tvingade jag ner högerfoten i cykelskon igen. Det gick det också, det gjorde lite ont men inte alls som i förrgår då jag inte kunde ha skon på mig.
Vänstra foten fick dock en anpassad lösning igår. Om några dagar så är nog också vänsterfoten i brukbart skick, men till dess så är jag lite försiktig med den.
Körde ett Zwift-race, hade lite svårt att rycka och spurta men det gick ju att ta i och köra hårt under lite längre perioder.
Det viktigaste är att jag är igång och att jag känner att det funkar. Det var en väldigt skön känsla att få cykla igen!
_________
Kikade på lite bloggstatistik igår kväll, har ju en ambition om att vässa mitt sociala medier-game 2020 och då är analyser av nuläge alltid bra att göra då och då. Vill därför också passa på att tacka Tomas Åström, Ingrid Kjellström och Per Kumlin för att ni är dom tre bloggare som gett mig flest besökare hittills i år. Tack!
Prenumerera gärna på denna blogg genom att ange din mailadress uppe i högra hörnet på bloggen. När du gjort det så kommer du varje morgon som jag bloggat att få ett mail om att jag bloggat. Smidigt, väl?!
Såg också igår att min video från tävlingen i Dubai nådde 1000 visningar på dom två första dygnen. Helt sjukt många! Skoj skoj. Om du missat den videon så kan du se den här: https://youtu.be/fkOzyuNYwKU
Havregrynsgröt och Nocco, kan det vara min variant av John Silver utan filter och kaffe? Idag är det tillbaka till verkligheten och arbetet igen. Kände att jag nog behöver lite starthjälp denna morgon... Somnade klubbad igår också, utan att varken sätta mobilen på laddning eller ställa in något larm för väckning. Vaknade dock av mig själv före klockan sex.
Igår kväll så tänkte jag träna men det blev inget av, lite synd för det var vad jag skulle skriva om i detta inlägg. Men ett inställt träningspass är också ett träningspass! Anledningen till att det inte blev något är för att jag inte kunde ha cykelskorna på mig. Hälarna är ju rätt förstörda sedan mina ökenäventyr, har till och med köpt ett par tofflor att ha på mig på jobbet om jag inte klarar av att ha skorna på mig. Först så trodde jag att jag inte ens skulle klara att få på mig cykelskorna men när jag väl fått på mig dom så gjorde det så sjukt panikont att jag inte klarade att uthärda smärtan. Hade annars tänkt att det gör mest ont i början och sen vänjer man sig. Men det gick inte. Så jag fick slita av mig skorna och gubbsura lite. Trött och gubbgrinig, vilken härlig kombination.
Så nu har jag haft två vilodagar och funderar på hur jag ska lösa det här idag. Har ju pedaler med "korgar" så att jag kan cykla i typ tofflor och spänna fast fötterna mot pedalerna med remmar. Ett annat alternativ är ju att slakta ett par gamla cykelskor som jag har och helt enkelt skära bort hälkappan på skon. Träna behöver jag göra hur som helst och det kommer nog att ta ytterligare några dagar innan hälarna är bra igen, speciellt den vänstra..
Sitter här hemma och är så in i bängen trött. Alltså jag var ju trött igår också och det hade sin förklaring med att jag gick upp tidigt, reste hela dagen och var vaken länge. Sov sedan som en stock (släckte aldrig ens lampan vid sängen och har inget minne av att dottern varit in till mig och försökt berätta om hennes halsont...). Vaknade betydligt mer pigg idag och var uppe på Lugnet och kollade Filips hockeymatch. Kom sedan hem och har varit trött sedan dess, alltså väldigt trött sedan tolv idag. Äter mest hela tiden och väldigt mycket, som om jag ska kunna äta mig pigg liksom. Vet inte om det hjälper men säger kroppen att den vill ha energi så får den väl det tänker jag. Imorgon måste det bli en omstart på systemet tror jag.
Insåg väl lite här under eftermiddagen dock att tröttheten och energibristen beror kanske till viss del också på att jag hade laddat rätt mycket inför Dubai och nu är det liksom över. Varenda träningspass denna vinter har jag haft HERO Dubai i huvudet och laddat för detta race. Inte för att det är säsongens stora mål, men det var det jag hade i sikte i alla fall och nu är det förbi och jag fick inte ens en placering att skriva hem om. Så jag är väl lite tom bara. Behöver som sagt starta om mig själv och ta sikte på nästa mål nu så jag inte hamnar efter.
Laddad och redo.
Backe med lite lutning.
Vad har ni för mål som ni ser fram emot nu under träningen? Har ni mål både på kort- och lång sikt?`Berätta gärna!
Såg att dagens CX-tävlingar ställdes in på grund av stormen. Många har lagt ut bilder/videos på sociala medier där det blåser. Såg en YouTuber som jag följer som tog tillfället i akt att ta tåget bort för att sno STRAVA-KOM på väg hem. Någon som nyttjar vinden till något bra....
_______
Eftersom sändningarna från CX-tävlingarna ställdes in så kommer här min video från första halvtimmen av HERO Dubai i repris:
Supercoolt att få vara ute i världen och tävla MTB-lopp på exotiska platser, helt klart. Men det är också rätt skönt att få komma hem igen sen. Käka vanlig havregrynsgröt med äppelmos, till exempel. Jag kraschade i den sköna sängen redan vid 22 igår kväll, då hade jag ändå varit vaken mer eller mindre i 20 timmar förutom en del slumrande på planet. Oavsett vad så var jag riktigt trött på kvällen. Detta medförde dock att jag vaknade riktigt tidigt idag, men från och med nu så ska jag nog ha fått till dygnsrytmen igen.
Här nedan kan ni se loppet från min (kamera) vinkel, Det är första halvtimmen ungefär innan jag slår i en sten (30:43 in i videon hörs smällen, stenarna bredvid trädet) och växelörat går av. Men fram till dess hade jag fått känna på benen och motståndet lite. Hade ledningen ca: 6 minuter av dom där 30. Fick också se och känna på när världsmästaren Leonardo Paez bestämde sig för att gasa. Det skedde 24:14 in i videon då han först ligger tvåa, sedan tränger sig fram till täten och ställer av alla i backen. Kristian Hynek (VM-tvåa) satt lite trångt till där men attackerar senare för att försöka ansluta. Dom två och Peter Pruus (Estnisk mästare) hade lite högre tryck än övriga. Men sen var det nog hyfsat öppet ändå. Jag låg tia när jag skrotade cykeln och tror absolut att jag hade fixat det till mål. När jag pajade hojen så hade jag stabiliserat avståndet till de framför och utför var jag lite vassare...
Nåväl. Kika på videon och njut också av kaoset när först en fyrhjuling med kameraman och sedan en eller ett par busslaster människor går mitt i vägen efter 1:50.
Kolla gärna också deras egna proffsiga produktion från tävlingen nedan. Linda är på omslaget och intervjuas också 9:19 in i videon. Från 5 minuter in i videon så ser man startkaoset och sedan från 5:34 får jag sjuuukt mycket "TV-tid" och kommentarer som "thundurus pace". Sjukt kul att se sig själv sådär och mäktigt att få styra farten lite med världseliten. Efter 16:26 in i videon så slår jag av på farten för att jag vill att någon annan ska dra. Efter 22:40 gör jag en hyfsat tight omkörning när den där fyrhjulingen med kameraman blir lite i vägen igen. Efter 25:27 så gasar Paez och 26:09 in i videon får ni se mig för sista gången, där har jag hittat "mitt tempo" medan tex Kristian Hynek gasar för allt vad tygen håller på sin andraplats.
Eftersom jag kikat i min kamera så har jag också hittat några fler bilder och videos från loppet. En vlog kommer och här kommer några bilder också från actionkameran:
Hyfast nöjd gubbe. Ville försöka visa backen på en bild. Svårt att få med hur brant den var dock. Till vänster syns Oman och till höger där vi är syns Förenade Arabemiraten.
Hittade på en kokt Linda i backen också. Själv så hade jag ganska bra kliv i backen. Paez snabbast upp och hade 11:44 på STRAVA-segmentet. Tvåan och trean tog sig upp på lite drygt 13:30 och jag fixade 24:40 trots några fotostopp, snack med Linda och promenad hela vägen upp.
Nog gör det lite ont i tävlingshjärtat allt att jag aldrig fick chansen att se vad jag hade räckt till i loppet. Samtidigt är jag ju väldigt nöjd med beslutet att ändå ta mig runt. Inte alla som tar sig igenom ungefär 4 mil av långlopp utan kedja på cykeln.
Lyckades ta en bild i farten när jag nästan kommit ner igen också.
Neutrala servicen fick ihop min kedja igen, på tyngsta växeln. Den höll sedan i 2-3 kilometer innan den gick av för sista gången.
Nu sitter vi på flygplatsen i Dubai och väntar på att få åka hem. Flyget ska åka 10.10 lokal tid, så vi är lite trötta här. Det får man vara när uppstigningen var 02 svensk tid.. Det blir en lång dag helt enkelt.
Bilden ovan är från igår morse när vi lämnade hotellet på väg mot tävlingen som hölls typ tre kilometer därifrån. Det var bara 15 grader när vi rullade dit men topparna under loppet var på 35 så det blev snabbt varmt när solen kom upp.
Anlände till tävlingsplatsen, Hatta Wadi Hub.
Några bilder inför loppet.
Hur loppet gick har ni kanske redan läst i gårdagens inlägg. Linda körde enligt plan och kunde inkassera prispengar. För egen del så var jag faktiskt först ett par gånger under den tid jag var med och satt med topp 10 med hyfsad lucka bakåt. Finns en video på mitt Instagram-konto. Idag saknar jag hud på mina hälar men det kändes ändå bra att jag släpade mig runt. Hade såklart gärna känt på formen och motståndet lite mer men det hade varit surt att bryta efter 29 minuter. Formen lovar ändå gott och då är vi bara halvvägs genom vinterträningen nu.
Bilder från själva tävlingen får vi förhoppningsvis anledning att återkomma till, men en del video har jag i alla fall. Det ska jag försöka få ut lite imorgon!
Nu börjar det bli dags att kliva ombord på planet och ta av skorna, vi hörs!
Tog mig i mål till slut. Låg tia i loppet när jag körde in bakväxeln i en sten och växelörat gick av. Konverterade cykeln till en singlespeed och lyckades trampa försiktigt i ungefär en kilometer innan kedjan gick av. Tog mig till depån efter två mil där dom fixade ihop kedjan igen. Cyklade en kilometer eller två innan kedjan gick av igen. Gick uppför backen och rullade ner till nästa depå. Fick ihop kedjan ännu en gång och nu på tyngsta växeln... Fick två tre kilometer cykling innan kedjan gick av för sista gången.
Kom på den briljanta idén att sänka sadeln så jag kunde sitta ner och sparka mig fram. Så tog jag mig sedan fram. Gåendes, sparkcyklandes och rullandes i totalt 50 km. Kom i mål efter 4:45 och nu har jag i alla fall gått in mina nya skor...
