Avstängd från Zwift-spelandet!

Hej och god morgon på dig!

Ny dag, nya möjligheter. Näst sista dagen på jobbet innan tre veckors semester väntar, ser fram emot ledigheten nu. Välbehövlig paus och vila väntar. Men först är det två intensiva dagar på jobbet.

Idag ska jag också cykla en hel del. Tänker mig distans med ett avslut på Wattbiken och lämpligt Zwift-race. Tömningspass inför Engelbrektsturen helt enkelt. Sedan väntar "vila" imorgon och väckningspass på lördag innan det är dags för race på söndag.

Igår körde jag också Zwift-race. Eller jag började i alla fall. Sedan när Linda kom för att kika hur det gick för mig så råkade hon lägga armen på min mobiltelefon. Det hade väl inte gjort något egentligen om det inte var för att Wattbiken var kopplad till deras app i telefonen som nu stängdes ner. Så helt plötsligt mitt i racet så tappade jag allt motstånd och watten sjönk ner till noll. Där stod jag i Watopia och såg resten av gänget kötta vidare...

Nåväl. Jag fick nästan 20 minuters hårdkörning och hon gjorde det givetvis inte med flit. Det blev bara så snopet där och då när det tog slut. Teknikens under.

19 minuter på 327 Wattbike-watt är också träning.

Försöker hitta balansen

Hej och god morgon på dig!

Nu är det dags för en ny, härlig, onsdag. Jag ska strax bege mig till jobbet men tänkte först berätta för er om min gårdag. För ni är väl intresserade?

Först så jobbade jag, det är kanske inte så kul för er att läsa, men det gjorde jag. Sedan skyndade jag hemåt för att kolla på Filip när han spelade sista matchen på sin hockeyturnering. Det blev en match om tredjeplats.

Om ni vill uppskatta värmen igen så kan ni spendera lite tid i en ishall iklädd T-shirt. Filip var givetvis nöjd som en speleman efter att ha fått spela hockey en hel dag.

Efter hockeyn så var det lite middag och sedan stack jag ut för att cykla en sväng. Hade siktat in mig på ett strava-segment som jag skulle köra full fart på men så hade dom satt en bom för grusvägen efter att segmentet hade börjat. Så det blev såklart ingen bra tid där. En liten besvikelse givetvis men det var väl bara att ladda om och fortsätta mitt pass. Försökte hitta balansen i åkningen. Hade inget vidare tryck i benen, dom känns liksom... trötta. Men, utför så försökte jag hitta flyt också för där behövde jag ju inte ta i.

Fin kväll och ett visst flyt infann sig då och då, det finns hopp! Balansen hittade jag ju, som ni kan se ovan...

Fått stryk

Hej och god morgon!

Så har då den tiden kommit. Den tiden då jag inte bara får stryk på cykeltävlingarna av duktigare cyklister, utan nu får jag även stryk av min son på innebandy. I 10 års tid så har jag vunnit över honom på innebandy, men så för ett antal dagar sedan kom hans första vinst. Det var efter att jag hade kört distans i fyra timmar, så jag kunde skylla lite på det. Men nu har han faktiskt vunnit tre av dom fyra senaste matcherna, även när jag inte tränat alls innan. Så det är väl bara att inse, jag får börja träna innebandy! Nä, skämt åsido. Grabben är plötsligt bättre än vad jag är. Jag visste väl att den här dagen skulle komma, jag trodde bara att jag skulle hålla undan något år till. Kul att se hans utveckling!

Idag drar hans hockeysäsong igång med en turnering på Lugnet hela dagen, han har varit riktigt pepp på den och det hade varit kul att vara där för att kolla också. Det blir fler hockeymatcher...

Ibland går det inte bra, men i helgen ska det göra det!

Hej och god eftermiddag, hur står det till med dig?

Här är det ganska bra, har fikarast på jobbet, ska snart hem, träffa barnen, Linda och ha det skönt i värmen därhemma. Det blir ett pass i källar'n också, kanske den plats där man svettas minst nu för tiden.. Annars brukar dom passen ju vara lika med svett i mängder.

Sedan jag bloggade om något annat än bilder från Lugnet XCO sist så har jag varit till Stångtjärn två gånger. Ena gången körde jag återigen Stångtjärns blåa och den andra gången så sket jag i det. När jag körde Stångtjärns blåa så gjorde jag ett nytt försök att förbättra min nya rekordtid (29:26 mot gamla rekordet 30:06). Kom dock ifatt två personer  (vid två helt olika delar av banan) som var ute till fots i skogen med hörlurar i öronen som inte hörde mina rop, tjo och tjim när jag var på väg mot dom. Det var först när jag i princip cyklade på deras hälar som dom upptäckte mig. Detta gjorde ju att jag tappade lite fart och rytm. Hade några misstag också och kom runt på 30:05. Ändå en okej tid och hade jag inte sullat runt i skogen så mycket hade jag nog varit en halvminut snabbare i alla fall.

Igår så skulle jag ha kört samma grej igen. Men efter att ha spenderat en stor del av dagen i Rättvik på playan vid långbryggan så var jag rätt kokt på kvällen när jag skulle ut i 31 graders hetta och försöka prestera. Sjuk känsla egentligen. Benen var kassa, huvudet var inte med, överkroppen saknade kraft och reaktionsförmågan var nedsatt. Testade att värma upp lite extra för att liksom komma igång och i rätta tankegångarna men lyckades liksom inte. Tänkte ändå att jag kör ett varv i halvfart men redan på första stigen höll jag på att vurpa då överkropp och huvud inte ville samarbeta i samma takt som jag passerade granarna. Så jag struntade i det och cyklade hem istället.

Men, allt var inte kattpiss och bedrövelser igår. Jag cyklade uppför en jättebrant backe som jag på förhand kanske inte riktigt hade räknat med att klara av. Det kändes riktigt gött. Ibland är det sådana där små saker som räknas. Att klara ett tekniskt parti, sätta något spårval eller bara få till ett kul hopp. Eller att hitta en ny, kul stig. Stigen jag cyklade uppför igår gick jag utför när Linda och jag letade orienteringskontroller för Naturpasset i tisdags, tror aldrig att jag har cyklat den förut så det var skoj bara det.

I lördags så träffade jag på en trevlig cyklist där ute i skogarna också och fick mig en trevlig liten pratstund. Alltid skoj att snacka lite med likasinnade!

Här är tre bilder från helgens Stångtjärnsäventyr:

Stigarna är ju precis lika fina oavsett hur bra jag presterar, det är då ett som är säkert.

I ett led att försöka prestera lite bättre så har jag tänkt tillbaka till när jag senast kände att jag hade bra ben. Det var första helgen i maj det på Lidingöloppet MTB. Bevisligen så gjorde jag någonting rätt inför det loppet, så jag tänkte göra ett liknande upplägg denna vecka. Får hoppas att det kan ge fina ben till Engelbrektsturen på söndag. Alla veckor är ju inte likadana i mitt liv, så viss justering får det allt bli. Men upplägget i stort och så mycket som möjligt ska jag göra så lika som möjligt.
If it goes it goes, som dom säger.

Bilder Lugnet XCO

Het norsk junior.

A-spåret med tre stora hopp var avstängt igår. På Lugnet har ett stort antal elitåkare skadat sig den senaste tiden. Bland annat Matthias Wengelin, Emil Linde, Martin Eriksson och Axel Lind. Banan är verkligen utmanande och jag hoppas att alla kryar på sig snabbt!

Junior.

Emil Lindgren tog ledningen direkt och sedan höll han den i 3-4 varv före ett par norrmän.

Sigurd Pedersen skuggade närmast.

Eirik Pettersen.

Hemmahoppet Henke Jansson, som också varit med och byggt banan.

Ådne Anmarkrud, Lillehammer.

Hemmaåkaren Linn Gustafzzon tog ledningen direkt och utökade sedan hela vägen in till mål.

Kajsa Snihs.

Alina Johansson.

Noora Kanerva.

Stefan Carlsson.

Emil Hedlunds.

Herman Larsson.

Emil Backlund.

Alina.

Tättrion höll ihop länge, här i ett parti med A, B och C-spår. Nästan alla i herrklassen valde A, i damklassen var det 50/50 mellan A och B.

Nils Lillpers.

Kajsa.

Tättrion i herrklassen. Nu är Sigurd först, följd av Emil och Eirik.

Jack Kok.

Emil Hedlunds på inflygning.

När man blivit avhängd från täten så kan man passa på att ladda lite extra i hoppsektionen.

Det där var ett helt gäng av mina bilder från gårdagen, alla mina bilder hittar ni i mitt Facebook-album som jag har här: https://www.facebook.com/pg/henrikoijer/photos/?tab=album&album_id=1203555836493834

Tävlingen var intensiv, banan var tuff och verkade uppskattad av många. Sigurd som till slut vann herrklassen tog sin första UCI-seger och sa att det var den bästa bana han tävlat på. Det bådar ju gott inför den fortsatta satsningen på internationella tävlingar på Lugnet.

Här kan ni hitta resultat från Lugnet XCO 2018.

Tävlingsfritt

Hej och god morgon!

Fredag, snart helg och denna helg har jag inte planerat in någon tävling alls. Lugnet XCO ska göra premiär på den nybyggda banan imorgon, så vi åker troligtvis dit och kikar lite. Det är ju tänkt att vara en världscupbana, så det kan nog bli spektakulärt. Det finns A-spår där som jag inte ens funderar på att ta och den senaste veckan så har väl minst tre duktiga elitcyklister skadat sig där. Så nog bjuder banan upp till dans i alla fall.

Helgen blir annars rätt slö men intensiv då vi har fem barn också. Jag tänker mig lite träning på wattbiken, ska försöka slipa lite på formen till slutet av säsongen.

Apropå slutet av säsongen, finns det någon som kan köra en bil från Sälen till Mora åt oss i samband med Cykelvasan?

Gravel, vägg, fika och ännu en härlig runda

Hej och god kväll, kära cykelvänner!

Idag så cyklade jag ju till jobbet, i sällskap av bland annat Le Peloton. Oftast när man cyklar till jobbet så cyklar man också hem, det gjorde i alla fall jag idag. Linda ville möta upp och jag hade frågat henne om vi skulle köra en extrarunda så vi fick ett distanspass, eller om vi skulle åka raka vägen hem. Hon tyckte till slut att vi kunde köra lite extra. Jag skickade ett förslag på en runda som var ungefär 87 kilometer lång. Problemet var bara att när hon såg den så fick hon upp rundan med sträckan angiven i miles, vilket blir 54.
Det är ganska stor skillnad på 54 kilometer och 87, så efter ett tag så började hon ifrågasätta lite hur långt kvar det egentligen var till det tänkta glasstoppet. Då hade hon ändå redan först cyklat till Borlänge för att möta mig och sedan hade vi hunnit ett par mil till. Så enligt henne så borde vi i princip varit hemma...

Vi bestämde oss för att korta av rundan, skippa glassen och ta sikte på något ställe som sålde energi i Sågmyra. Så det blev den klassiska backen upp till Solarvet på grusväg. Linda på racer och jag på MTB.

Bra för Linda att öva lite på gruset, nu när hon ska bli cross-proffs. Vackert var det ju också!

Ett trevligt café i Sågmyra, jag offrade mig på en bit rabarberpaj med vaniljsås och en flaska Champis.

På hemvägen så fick Linda upp farten igen efter att kaffet och chokladbollen kommit ut i blodet. Det var riktigt härligt att se henne trycka på under slutet av rundan. Det var längesedan jag kände att hon hade det drivet. Gött att se!

Eftermiddagens runda:

Missa inte heller vloggen från i morse!