Sitter nu vid frukostbordet, Linda kollar stafetten för fullt, Filip kollar på någon som spelar Minecraft på YouTube och Frida rider på sin käpphäst. Ebbah sitter i soffan med någon skärm. Idag väntar vi hit Lindas barn och Filip ska spela två hockeymatcher, så dagen är liksom fullbokad.
Igår såg vi till att hålla oss igång med lite allt möjligt fram till kvällen då vi tränade. Jag körde 4x4 och gjorde det riktigt bra. Var annars helt off innan träningen, ville kliva av på uppvärmningen och funderade på hur det där skulle gå. Bestämde mig ändå för att försöka och ge allt så fick det bära så länge som det gick.
Jag vet ju att känsla inte alltid speglar den riktiga formen och att tisdagens svacka mer var en dålig dag än någon trend. Kände att även om benen kändes lite sega så gick det med bra effekt direkt. Så det var ju bara att kötta på. Det blev 4x4 min med 4 min vila mellan varje intervall och ett snitt på 382 Monarkwatt. Att jämföra med 371 watt den 2:a februari och 357 den 18:e december. Fortsatta framsteg alltså!
Körde intervallerna i Zwift-världen.
La ut denna på min Instagram-story efteråt. Watten som anges där är alltså Garmin-watt.
När jag kom upp efter träningen så hade Linda förberett detta, guld!
Ni som cyklar, har ni också blivit jagade av hundar på era träningar? Det hände mig nämligen (igen) på ett av mina pass denna vecka. Passerade en gård med tre lösa hundar som ville hålla mig sällskap. Jag är inte speciellt rädd av mig och vet ju att jag bara kan cykla vidare så ger dom upp. Men visst kan det väl vara lite skrämmande när dom kommer rusande och skäller på en?
Bilden ovan är på en av dom tre hundarna som precis gett upp jakten, man kan skymta en andra hund i bakgrunden. Den där gården så antog jag också att dom skulle ha hundarna lösa ute på gården, det brukar vara så. Så jag var förberedd på lite jakt. I närheten finns en hund som går (gick?) under benämningen "Besten i Bäckeberg", men där fann jag till min stora glädje ett 3-4 meter högt plank runt gården.
Besten i Bäckeberg bet en gång i Jens Westergrens häl, fast på cykelskon så han klarade sig den gången. Men det var nära. Magnus Darvell råkade ut för en jättestor hund en gång i ungdomens dagar som hoppade upp och bet honom i rumpan, lite kul såhär i efterhand.
I närheten av dom där lösa hundarna och Besten i Bäckeberg så har jag också hittat en lös ponny två gånger. Så det är en rätt spännande vägsträcka på några kilometer i skogen det där.
Hur gör ni när ni stöter på hundar som är hungriga på cyklister?
Jag brukar göra så att jag stannar om det är en ägare i närheten, för att inte hunden ska komma för långt från sin ägare. Oftast så vill ju hundarna skrämmas och är inte ute efter att slita en i stycken och äta upp inälvorna.
Men kommer det en aggressiv hund utan synlig ägare i närheten så kan jag sätta fart istället för att trötta ut/köra ifrån hunden. Är hunden inte aggressiv så kan jag stanna ändå för att se vart ägaren är.
Men nu vill jag höra om era hund-möten när ni cyklat, hur det gått och vad ni brukar göra!
Arbetsdagen är slut sedan ett antal timmar tillbaka och jag sitter i soffan med tre tjejer. Filip är hos en kompis och snart ska jag skjutsa Ebbah till ett skoldisco som också Filip ska till.
Angående frågan i rubriken så vet jag att det ena inte behöver utesluta det andra, men Linda valde hur som helst att köra ett maxtest nu i kväll. Efter tacos men före TV-soffan. Hur det gick kan ni nog läsa om på hennes Instagram. Det roligaste med att hjälpa andra göra maxtest måste ändå vara att få se det stegrande lidandet. Hur pulsen stiger i takt med watten tills man når själva klimax. Så också idag. Det är ju så det är med maxtest, först är det ju skitlätt och sen plötsligt så bli det skitjobbigt. Linda gjorde sitt bästa någonsin!
En arkivbild från ett annat tillfälle då Linda körde maxtest i källaren.
Äntligen fredag, eller vad är det man brukar säga? Snart har ännu en arbetsvecka gått, bara spurten kvar nu. Även om fredagar egentligen bara är en vanlig dag, så känns det lite extra bra idag för efter jobbet så får jag träffa både Linda och barnen igen. Ska bli så himla härligt. Skönt att ha något att se fram emot efter jobbet.
Vilodag för mig idag, efter några dagar med hård träning. Ska bli riktigt skönt att låta dessa sega ben få återhämta sig något. Har också gått ner i vikt fyra dagar i rad, så även där ser jag fram emot en viss "återhämtning".
Nä, vi får höras lite senare igen, ta hand om er och njut av dagen!
Bilderna ovan är från pendlingen i morse. Mörkt, kallt, näsblod och sega ben. Motvind dessutom. Det hela tog därför några minuter mer än igår, mer träningstid till mig alltså!
Dessa två bilder är från nu i kväll.
Efter jobbet så tog jag nämligen en omväg igen och fick därmed ihop lite drygt tre timmar distans. Körde ner förbi Silvbergs gruva och sedan via Gustafs, Ornäs, Olsbacka och hem. Totalt har jag nu skrapat ihop 13 timmar och 27 minuters träning denna vecka. Svinbra jobbat! Med tanke på att jag tränat så mycket så var jag också rätt sliten idag, fick faktiskt lov att stanna ungefär halvvägs för att köpa en Cola också. Imorgon tar jag vilodag!
Nu är Linda på väg hit, så jag ska snygga upp lite inför hennes ankomst. Vi hörs väl imorgon igen!?
Ny dag, nya möjligheter men jag börjar med gårdagens möjligheter. Då cyklade jag ju nämligen till jobbet och sedan hem igen. På väg hem körde jag en omväg så jag fick ihop nästan sju mil och drygt tre timmars träning. Bra skit!
Snöröjningen i stan var dock allt annat än bra skit, möjligtvis bara skit. På Åsgatan så tog jag mig knappt framåt och då är jag ändå en relativt duktig cyklist. Men, jag vet också att dom igår ska ha försökt åtgärda den så idag går det kanske bättre. Men det var ju inte bara Åsgatan så var i dåligt skick. Nåväl. Fram kom jag ju trots allt, även om det tog sin lilla tid.
Började också störtblöda näsblod vilket var lite onödigt, tack och lov så passerade jag min mammas hus strax efter det började blöda så jag åkte in dit och fick lite toapapper att stoppa i näsan. Höll också en snöklump mot näsan ett tag för att det skulle sluta blöda.
Vägen mot Falukrossen, här sköter man snöröjning och sandning vill jag lova!
Jag tog med min 360-kamera igår, det var ju inte igår. Tog några bilder också och la ut denna på min Facebook-sida:
Om ni klickar upp bilden så kan ni liksom vrida er telefon och kolla runt 360 grader. Även uppåt och nedåt. Eller dra med musen om ni sitter vid en dator.
Det var två bilder på väg till jobbet det. På väg hem så körde jag ju distans och jag fick inte med mig någon bild värd att publicera därifrån. Själva cyklingen gick bra, jag försökte hålla lite tryck i alla fall och hade ganska klena ben. Ändå kul att cykla ute och det där var ju faktiskt veckans andra distanspass, idag kommer det tredje. Sjukt.
Nu ska jag alldeles strax bege mig mot jobbet med cykeln igen. Sedan så tänkte jag ju köra distans hem även idag, blir nog grejt det.
Uppe före tuppen och hans moster idag. Riktigt tidigt. Tänkte cykla till jobbet för första gången på hundra år och då gäller det ju att vara uppe tidigt om jag ska hinna fram till jobbet innan det är dags att gå hem igen. Så långsam som jag är.
Hade en riktig rövdag på cykeln igår och gjorde en riktigt blek insats. Ber om ursäkt till alla som tittade och hoppades på ett bra resultat. Tur att det var gratis i alla fall, annars hade jag varit skyldig er någon form av ersättning. Nåväl, det kan ju finnas ett underhållningsvärde i att se någon kämpa och ha en dålig dag också. Skönt att ha den där dåliga dagen överstökad i alla fall, nu kan det ju bara gå bättre!
Jag tänker inte älta ursäkter och annat här, men jag har mina teorier kring varför det gick dåligt igår. Det är ju ingenting att göra något åt nu, gårdagens pass var gårdagens pass. Nu gäller det bara att göra det bättre nästa gång istället. Upp med blicken! Nästa vecka, då jävlar!
Redan tidigt i loppet så tyckte jag det kändes som om det gick fort, fast det egentligen väl gick ganska långsamt. Kom så småningom till backen som skulle besegras två gånger och hade siktet inställt på 400 watt i sex minuter. Upp på rätt effekt men tappade ändå en del mot övriga cykliste, tänkte att det väl rättar till sig ganska snart i backen när folk tröttnar, men istället var det jag som inte ens pallade med mitt egna tempo. Benen bara skrek på en belastning som jag tidigare fixat galant. Så det blev till att lätta på intensiteten och ta mig fram med skammen som enda sällskap.
Hade det inte varit på grund av/tack vare den där livesändningen på YouTube igår så hade jag kanske till och med klivit av loppet så himla kasst som det kändes. Lyckades ändå få lite sällskap ut på andra varvet, vi blev inhämtade av någon snabb portugis och fick lite fart i gruppen. Plötsligt så ska det attackeras också, jag reagerar väl lite för lite och försent och plötsligt är jag avhängd på platten. Vilket totalfiasko. Både dåliga ben och dålig racing. Väntar in en duo där det var en till svensk med. Kommer till backen en andra gång och ett helt gäng kör ikapp oss i foten av backen. Jag blir lite avhängd men reparerar delar av skadan mot slutet av backen då pannbenet får jobba hårt.
Ställer av en fransos i sista branten och tempokör sedan ensam in i mål som 25:a i min klass. Inte riktigt vad jag hoppats på. Knappt ens det jag fruktat.
Snittwatten under gårdagens lopp blev 289, första gången jag snittar under 300 sedan det där sömniga svenska mästerskapet då jag ändå drog 295 watt trots att det också var halvtimmen längre. Det här var faktiskt det sämsta lopp jag någonsin gjort på Zwift, om man ser till snittwatten. Nu är ju inte den hela sanningen i hur en tävling går, men ändå.
I cupen ligger jag nu lite preliminärt sjua. Ska väl kanske kunna gå att bli topp 10 i totalen efter sista racet nästa vecka om jag kör bra.
Så här ser en cyklist som blivit avhängd på Zwift ut. Första gången i backen och gummisnodden har gått av. Hade tänkt mig ca: 400 watt i backen men levererade bara 343. Vill ni granska hela eländet så finns all passdata här: https://connect.garmin.com/modern/activity/2496678863
Stort tack till alla er som på ett eller annat vis peppade mig, hejade på mig och ändå stöttar mig även i motgång. Fick en dryg handfull nya prenumeranter också. Sådant värmer.
Igår kväll var det misär, men idag är det alla hjärtans dag. Det är ändå lite fint, tycker jag. Hoppas att ni, precis som jag, har en anledning att på något vis fira denna dag lite extra.
Om ni vill se någon med betongben försöka tävla på internet, så finns gårdagens sändning här:
