God morgon, cykelvänner!
Tänkte bara bjuda på lite mer om den där cykelturen i Flandern förra lördagen. Vi bodde ju på
Leopold Hotel i Oudenaarde, ett fint hotell med cykelmotiv i korridorerna och i lobbyn. Alltså inte bara små tavlor, utan väggtapet med cykelmotiv. Där kände jag mig som hemma. Det märks att hela området andas cykel. Vi fick låna cyklar och det var cyklar från det belgiska märket
Ridley och modellen var Fenix C. Så här såg den ut efter att jag sänkt styret och höjt sadeln:
Vädret var fint med en del sol och 7-8 plusgrader.
10 minuter in i passet, vid foten av Koppenberg, så tvingas vi till första stoppet då mitt vevparti hade börjat glappa upp. Vi knackade på vid första bästa hus och där bodde en cyklist (skräll? Inte i Flandern..). Tyvärr hade han inte verktyget vi behövde. Så jag fick köra enbenscykling i 5 kilometer till en cykelbutik. Riktigt bra träning vill jag lova.
Man skulle kunna tro att detta är cykelbutiken, men cykelbutiken var stängd så jag gick in på
Bakkerij Björn istället. Tänkte att alla verksamheter lär väl ha en verktygslåda, även bagerier. Dom hade inte bara verktyg, dom hade en egen serie cykelkläder också. Belgien alltså...
Jag skruvade åt vevpartiet så mycket jag bara orkade och började trampa igen. Tyvärr dröjde det bara en eller ett par minuter innan det började glappa upp igen. Så det blev enbensträning i två kilometer till nästa cykelbutik.
I den välsorterade cykelbutiken
Jowan i Kliusbergen fick jag snabbt hjälp och sedan gick cykeln som en klocka resten av rundan.
Här har vi precis tagit oss över Oude Kwaremont och ska svänga ut på en större väg. Oude Kwaremont var en riktigt fin backe som hade ett riktigt brant parti i början och sedan blev mer av ett motlut på kullersten som aldrig liksom tog slut. Backen är 2.2 kilometer lång.
Karel Van Wuenendaele grundade
Flandern runt och bilderna på stenarna föreställer dom olika vinnarna i loppets historia.
Höstfärger.
Plötsligt i Paterberg. Jag ser kanske inte så ansträngd ut just där, men det krävdes faktiskt typ intervall-intensitet för att överhuvudtaget ta mig upp för backarna denna dag utan att behöva kliva av. Så tuffa var dom. Då var det ändå fint väder dessutom... Kullerstenarna och dom branta partierna på kring 20% gjorde verkligen sitt.
Många av dom mindre vägarna i Belgien består av betongblock som ligger med små skarvar att cykla över. Detta gör ju att det förutom dom regelbundna dunkningarna i styret också blir en fara i en tävlingsklunga då det mitt i vägen är en längsgående spricka att fastna med däcken i. Bild två innehåller även lite lokal konst.
Koppenberg. Normalt sett svinsvår, men nu var backen tvättad och stenarna torra och fria från löv, så det gick att ta sig upp utan att någon i sällskapet behövde gå upp.
Cyklister...
Kullersten. Om det var jobbigt med kullersten uppför så var det nästan drygare att åka utför på kullersten. Det skakade rätt friskt i cykeln som var utrustad med Continentals GP 4000-däck, 23mm med 6 bars tryck. Det var liksom så skakigt att händerna nästan domnade av.
Jag ska inte svära på det, men jag tror detta är Taaienberg. Svårt att ta bilder som inte blir suddiga på kullerstenspartier.
Små hästar.
Ännu en backe. I Flandern kan man cykla både platt och kuperat, vi valde det senare...
En torr och fin dag i Belgien, undrar hur vi hade sett ut om det hade regnat?
Det var inte bara uppför...
...men åt något håll lutade det mest hela tiden.
Snabbt, smalt och svängigt.
Alltså det där var verkligen hur häftigt som helst. Att få cykla i en miljö som jag annars bara ser cykeltävlingar på TV från och i backar som proffsen attackerar som om det vore en knöl i vägen bara. Nu var jag visserligen i allt annat än bra form, men för mig var det lättaste växeln och mycket kraft på pedalerna i princip varje backe. Åtminstone dom med kullersten. Dels var dom ju branta men kullerstenarna var också väldigt effektiva på att få ner farten och ställde man sig upp så slirade det gärna till.
Kullerstenspartierna trodde jag på förhand inte att dom skulle vara riktigt så skakiga som dom var. Har ju vana både från MTB och cross men det är något annat att köra kullersten med en landsvägscykel. Det gäller liksom verkligen att vara avslappnad och försöka hitta ett driv för cykeln studsar liksom fram hela tiden och håller man hårt i styret så blir det bara jobbigare.
Look mum, no hands! Ett snällare parti kullersten där jag som rutinerad cykelbloggsfotograf kunde ta en bild utan att hålla i styret.
Jag tog också ett gäng bilder med min
Garmin VIRB XE:
En bar som hade öppet en gång i månaden, tydligen rätt populärt tillhåll då.
Dags för kullersten.
Oude Kvaremont.
Undertecknad.
Några bilder featuring mig själv och en på gänget.
Efter cykelturen så lunchade vi på Centrum Ronde Van Vlaanderen. Förutom restaurang så fanns också museum och en souvenirbutik. Men det är ett annat blogginlägg det.
