Skärmfri dag, vad vi gjorde igår och lite däcksnack

Hej och godmorgon kära cykelvänner!

Idag ska barnen och jag ha en skärmfri dag här hemma. Med undantag för kvällen då skärmar kan få användas. Fotbolls-EM är väldigt viktigt för mellanbarnen och jag behöver ju inte gå till överdrift, som Ronya brukar säga när jag får en idé...

Såg för övrigt igår att Emil Lindgren väljer bort sociala medier ett tag också. Själv så försöker jag softa en dag åtminstone.

Anledningarna för denna skärmfria dag är:
Jag tycker att barnen beter sig sämre och gör inte av med tillräckligt mycket energi under dagen.
Jag tycker att jag beter mig sämre och ger dom inte den uppmärksamhet som dom förtjänar.

"Jag tycker" x2 alltså, men jag tror givetvis inte att jag är fel ute. För då skulle jag inte göra så här. Så hur fan kan då detta blogginlägg dyka upp på en skrämfri dag? Sanningen är att jag skrev det här igår. Eller ja, jag skriver det idag. Tisdag. Lite rörigt kanske, men ni fattar. Egentligen är det inte ens tisdag dag, utan natten mot onsdag...

Igår (tisdag) så gick vi tipspromenad på Gullnäsgården. Dom har en tipspromenad varje tisdag klockan 18. Kostar 30:- för vuxna och 20:- för barn. Det var SKITSVÅRA vuxenfrågor. Jag hade sex rätt och då chansade jag nog in ett par tre av dom där rätta svaren. Visst går det att telefon-googla fram svar, men jag lät bli. Efter tipspromenaden så brukar det vara underhållning mellan 19:15 och 19:45 när allas lappar ska rättas och sedan hålls en prisutdelning. Efter denna prisutdelning som vi gick lottlösa från (dom lottar ut fler priser än vad man får för bra prestationer, endast en vuxen hade 10 rätt...) så badade vi (mellanbarnen) en stund.
Ebbah ville gå detta med mig redan förra året men det har bara av en miljon anledningar inte blivit av. Så idag när hon kom inrusande klockan tio i sex och sa att det var dags för tipspromenad så sket jag väl i allt annat som också borde göras och gick på promenaden med dom tre minsta. OBS att barnvagn ej är lämpligt för att ta sig runt...

Svensk sommar: ta med solskyddsfaktor och paraply till stranden.

Frida svalkade sina små fötter i vattnet.

Den här bilden gillar jag. Jag fick be Filip att kliva ett steg åt sidan för att få rätta ljuset i ansiktet, men i övrigt så är den "naturlig".

Eftersom Ronya antingen jobbar, sover mellan jobb, är på väg till jobb eller gör annat så blev det dåligt med tid till träning. Så nu blir det nattintervaller på testcykeln. Skittråkigt givetvis, men på Mörksuggejakten tänkte jag försöka cykla snabbt och då vill jag underhålla kroppen lite.

Köpte för övrigt nytt bakdäck igår. Blev ett Schwalbe Thunder Burt 2.1" Liteskin. Antar att jag kommer skära sönder däcksidan på det ganska snart, men det var ju riktigt lätt i alla fall (435 gram).

Jag får ju ibland vissa frågor om vad jag kör på för däck och varför. Svarar väl igen att jag i flera år kört Continental Race King 2.2" Racesport (535 g) och tycker att dom är fantastiska. Men, förra året så punkterade jag några gånger och ibland liksom tappade dom luften. Dessutom var dom supermegaskitsvåra att få täta med tätningsvätska.
Så i år när jag skulle köpa nya däck (är hemskt osponsrad med däck) så hade inte butiken ett par Race King så jag köpte Specialized Renegade S-works 2.3" istället. Lagom feta och en vikt på 570 var ju ändå okej med tanke på storlek och så vidare. Renegade är lätta att få täta med tätningsvätska, jag har inte haft några problem med läckor eller punkteringar fram till min reva i däcksidan i söndags. Jag tycker ändå att Race King är ett mycket bättre däck om man bara ser till hur bra dom beter sig när man tävlar. Men att slippa oroa mig för att däcken läcker eller ska hålla luften är ju värt en hel del...

Eftersom jag ändå är hemskt osponsrad och det inte fanns ett par Renegade S-works 2,3" i butiken igår så väljer jag nu att testa ett Thunder Burt. Har aldrig åkt på dom förut så det ska bli intressant och en av fördelarna med att vara hemskt osponsrad är ju att man faktiskt kan testa lite olika och bilda sig en egen uppfattning. Man kan ju fråga någon sponsrad åkare också om vad dom tycker, men dom är ju liksom... sponsrade. Det finns en Raceguard-variant på detta Thunder Burt också som väger 490 gram, fortfarande lätt och med bättre skydd. Borde kanske haft ett sådant istället?

Men så ligger det till nu. På Mörksuggejakten kör jag Specialized Renegade S-works 2.3" fram och Schwalbe Thunder Burt Liteskin 2.1" bak. Pumpar nog upp ca: 1.5 bar i däcken inför start, lite beroende på morgonhumöret.

Video från Ränneslättsturen - hela loppet!

Godmorgon cykelvänner!

Nu är från Ränneslättsturen 2016 klar, den fjärde deltävlingen i Långloppscupen. Kikar ni på filmen så punkterar jag efter 26:26 men jag har klippt bort nästan all lagningstid för att det är ju inget kul att se. Därefter kör jag om ca: 330 cyklister på min väg mot målet i Eksjö. Om du gillar filmen så får du gärna dela med dig av den så fler kan se den. Om du vill så kan du också börja prenumerera på min YouTube-kanal genom att klicka här. Som prenumerant så missar du inga av mina klipp och du kan välja att få en avisering om när nya klipp ligger ute.

Ränneslättsturen 2016 - en bra prestation men ett dåligt resultat

Hej Cykelvänner!

Ränneslättsturen kördes i Eksjö igår och jag blev 49:a. Givetvis långt ifrån vad jag hoppades få med mig. Formen var det nog inget större fel på, men när vi svängde av en grusväg med lite sten på och skulle in på en stig så fick jag en reva i däcksidan. Då hade vi hunnit ca: 14 kilometer och det var väl kanske 15 personer kvar i täten.
Givetvis skitsurt och jag fick lägga i en slang. När jag så skjuter i patron #1 så får jag inte i speciellt mycket luft. Testar flera gånger att få i mer då patronen som är av den större storleken borde få i mer luft i en slang än sådär. Lyckas ej så jag skruvar loss den (då kommer luften...). Har dock en patron #2 med mig också och upprepar samma procedur med den. Alltså jag får i typ ett halvt bar per patron?! Så där står jag med kanske ett bar i bakdäcket men med hängslen och livrem så har jag givetvis också en minipump med mig i ryggfickan som jag använder för att få upp trycket.

När man skjuter en sådan där kolsyrepatron så blir det ju liksom kallt och frostigt. Är det så att ventilen liksom frostar igen eller vad är det för fel på grejerna?! Eftersom jag lagt i en slang så var det ju ingen gammal igen-stansad ventil heller utan det borde ha gått mycket bättre tycker jag. Sedan så vet jag ju inte om det är ventilen till slangen som är problemet eller om det är den där manicken som jag punkterar patronen med och trycker mot ventilen.

Nåväl, sånt är väl livet ibland. Jag filmade hela loppet och har då räknat ut att det tog 5:45 från det att jag stannade till dess att jag började rulla igen. Där finns lite att jobba med. Men det ska väl sägas att jag inte direkt stressade heller, utan var mest uppgiven.

Kul annars att både Matthias Wengelin och landsvägsproffset Tobias Ludvigsson efteranmält sig och höjt klassen på startfältet. Starkast av alla blev dock Mikael Flockhart som blev av med Allebike-duon Michael Olsson och Tobias Ludvigsson på slutet.

Direkt jag fick punkteringen så blev jag ju rätt uppgiven. Det är en sak att punktera i slutet av loppet och en helt annan att punktera i början av loppet. Eftersom jag skulle lägga i en slang så visste jag att det skulle ta tid och alla chanser till en bra placering var borta direkt eftersom så många passerade mig.

Men efter att jag fixat med punkteringen så körde jag på hela vägen in till mål. Blev ju ett riktigt bra pass och jag fick göra ungefär 330 omkörningar.

207 omkörningar från spurtpriset efter 21 km och via filmen kunde jag räkna ihop drygt 120 ytterligare från punkteringen till spurtpriset.

Min totala tid på loppet blev ju 3:11:16 och säg att jag kastade bort sex minuter på en punktering. Jag är rätt säker på att jag hade tagit mig in på under tre timmar utan punkteringen och efterföljande köerna på stigarna. Dels var jag ju ofta tvungen att åka utanför idealspåret för att ta mig förbi vilket går långsammare och är jobbigare, dels var det ju inte direkt lämpligt att köra om överallt och dessutom så hade jag ju ingen draghjälp på min resa mot målet. Om jag hade kommit under 3 timmar så hade jag varit topp-12 och om jag varit 10 minuter snabbare än jag var så hade jag blivit 17:e.

Men det blev jag ju alltså inte, utan jag blev 49:a. Men benen trampade på hela vägen och efter fem körda mil så blev jag lite av en hjälpryttare åt klubbens starke junior: Martin Tjern. Han kastade nämligen sig in på min rulle när jag passerade och han var sedan den enda som klarade av att hålla den på resan mot målet.

Men vet ni då? JÖSSES så trött man kan bli i benen av att köra 64 km tempo på ett långlopp. Härlig känsla då att benen bara fortsatte att fungera hela vägen och tog mig till målet på ett bra vis utan någon kramp.

Jag filmade som sagt hela loppet och filmen kommer läggas ut på YouTube så snart den är klar. Den är färdig att laddas upp på nätet senare i kväll men den uppladdningen lär nog ta några timmar med tanke på att det är över tre timmar film i 1280 pixlars HD-kvalitet som ska ut på nätet.

Några skärmdumpar från filmen.

Överlag väldigt trevligt i spåren och jag hann växla några ord med en del av de jag körde om. För det mesta så sa jag annars bara "kommer höger", "kommer vänster" och "tack så mycket".

Sjukt trevligt också med alla som hejar och känner igen mig i spåret! Det verkar som om rätt många av er som läser här är ute på dom där långloppen och cyklar.

En sak som kanske inte var så trevligt var att arrangören bestämt sig för att låta damelitklassen starta fem minuter före övriga tävlingsklasser. Vet inte om någon av cyklisterna tyckte att det var en bra idé, hörde då ingen som var positiv till det vare sig före eller efter loppet. Damernas tävling blev ju än mer sönderkörd när dom tvingades flytta på sig för herreliten som kom i mycket högre fart och att så tidigt i loppet med så stora klungor där alla vill ha bra positioner kan ju leda till rätt farliga omkörningar när man kommer ifatt en långsammare cyklist.

Men bortsett från det så funkade allt väldigt bra.

Frukostbild från hotellet.

Redo för Ränneslättsturen.

En bild från starten, tagen av Love Fritjofsson.

En bild tagen från målgången, tagen av The Summit MTB.

Av dom nio deltävlingarna i cupen så räknas dom sex bästa resultaten in i totalställningen. Nu har jag "sabbat" tre resultat redan så för att få till en bra slutplacering så lär jag alltså göra fem prickfria lopp framöver. Det känns som ganska små chanser att få till en fantastisk slutplacering.
Så nu skiftar jag fokus till att åtminstone försöka göra en riktigt bra tävling där jag liksom visar för mig själv att jag kan åka fort.

Här kan ni kika på lite siffror från loppet:

Dags för Ränneslättsturen!

Hej och godmorgon från sjunde våningen på Hotell Högland i Nässjö!

Idag är det alltså dags för nästa deltävling i Långloppscupen och jag har vaknat 45 minuter innan mobilen skulle väcka mig. Gick och la mig proppmätt efter en trerätters på Thairestaurangen i närheten igår kväll, men vaknade nu vrålhungrig igen. Ett typiskt bra tecken när kroppen kräver mycket energi, jag brukar vara i gott slag då.

Jag hoppas ju att jag ska vara just i gott slag nu igen efter ett par dåliga insatser i cupen. Det är liksom dags att visa för mig själv att jag kan åka fort igen. Träningen har varit riktigt bra den senaste tiden så jag har gett mig bra förutsättningar för att kunna prestera.

Senast jag tävlade i Eksjö var 2008 så det var ju ett tag sedan, men då hade jag en riktig bra dag och tog inte bara min första topp-10 någonsin i Långloppscupen utan även min första topp-5!

Igår så skrev jag ett inlägg på Långloppscupens blogg inför Ränneslättsturen, ni kan läsa det här: http://langloppscupen.se/blogg/dags-for-en-ny-deltavling-och-en-aterbli__688

Så här skrev jag efter tävlingen 2008:
"Lyckades ta min första topp 10 på en långloppscup idag och slog samtidigt till med min första topp 5.
Slet mig med i tätgruppen i 70 av dom 78 kilometrarna. Max låg dock före gruppen, så jag satt i den jagande klungan.
Loppet var en blandning av tur och otur för mig denna gång.
Till att börja med lossnade klossen under skon efter knappt tre mil av tävlingen. Först var jag orolig för att det skulle vara något annat, som vevarmen eller liknande. Men kom fram till att det var klossen som satt löst.
En annan sak som säkert inte bara har med otur att göra...
I en tvär kurva, med 40 km kvar, i hög fart såg jag Palmberg fick släpp på bakhjulet. Hånade hans däck och kurvtagning i en sekund ungefär innan det var min tur att svänga. Fick toksladd på båda däcken och gled omkull. När jag stannat hade jag snurrat 180 grader och satt kvar med fötterna i pedalerna och hade händerna på styret! Hoppet är ju det sista som överger en, jag kunde ju kanske ha rätat upp sladden.....
Vred ur fötterna vilket var lite krångligt med en lös kloss sprang igång och hoppade på cykeln i äkta CX-stil. Tyvärr var det en av dom tyngre växlarna i också så det blev ingen raketstart. Trodde här att loppet var kört men lyckades slita mig tillbaka till täten på någon kilometer.
En sak som inte alls har med otur att göra egentligen.. Mina bromsbelägg bak tog helt slut tidigt i loppet. Så det blev mycket frambromsande, och det är inte så kul på en lerig bana. Sista 5-6 km var också frambeläggen nedslitna. Borde ha bytt bromsbelägg innan loppet.

Men jag hade tur också.
Efter 56.3 km fanns ett spurtpris som Max tog och sedan fullföljde han också. Det blev jakt och jag tappade några sekunder i skogspartiet som följde. Så kom vi till en stigkorsning där man skulle välja höger eller vänster beroende på om man körde hela Ränneslättsturen eller motionshalvan.
Jag såg skylten tydligt och svängde vänster, såg då mina konkurrenter stå stilla till höger. Den fribiljetten in i klungan tackar jag för.
Efter utförskörningen var det inte en pil som visade vart vi skulle. MC-killen sa höger och gasade på. Vi samlade ihop oss och började jaga. Efter några hundra meter så kommer MC-killen igen och säger att vi åker åt fel håll. Skit också. Nu har ju Max antingen fått jättestor lucka, eller kört fel han också.
Tre kilometer efter spurtpriset passerade banan vid samma område igen och vi får då tidsrapporten 1½ minut efter. Ni får ju dra slutsatsen själva, körde Max ifrån oss med 30 s/km eller hade den dåliga markeringen hjälpt honom en aning?
Med två mil kvar, var det nu ganska klart att Max skulle vinna.

Jag hade fått bekänna färg en gång och nu var siktet inställt på att hänga med så länge som möjligt och kanske kunna spurtslå någon i gänget som bestod av Palmberg, Bleckur och Bergkvist.
Palmberg noterade att jag hade trötta ben och började grilla på i skogarna. Jag stretade mot så länge jag orkade men med 7-8 km kvar till mål så fick jag släppa en liten lucka i skogen. Ute på grusvägen vände sig Palmberg om och såg att jag hade några sekunder upp. Då lade han i motorcykelväxeln och jag var avhängd på riktigt. Höll dock runt 15 sekunder i några kilometer. Men sista fem kilometrarna såg jag ingen.
I mål var jag 3.08 efter Max som vann, 1.06 efter Palmberg på andraplats och 23 sekunder efter fyran Bleckur."

Såhär såg cykeln ut då.

Jag hade gjort några saker annorlunda inför det loppet 2008 och det var bland annat att jag bytt sadelstolpe till en utan setback, jag hade sovit över åtta timmar för första gången på en månad, jag hade druckit starköl till maten kvällen innan och testade att inte värma upp inför loppet.

Nu är det dags för frukostbuffé, vi hörs senare idag!

Inte många knop

Godmorgon cykelvänner!

Som ni säkert förstår av bilden så är det ganska lugnt i det Öijerska residenset idag. Frida hade feber även igår och även om det innebär att dagen inte blir så fysiskt aktiv så blir det ju ändå en del att göra med en febrig bebis. Det blir inte så mycket gjort, men det är mycket att göra ändå. Så att säga.

Idag ska jag tvätta cykeln och packa allt inför resan till Eksjö. Ronya jobbar denna förmiddag så resan ner får vänta tills hon kommit hem. Det här innebär ju att det blir svårt med väckningspass idag eftersom vi kommer ner till Eksjö sent. Jag ska rigga testcykeln och när Frida vilar middag så ska jag försöka få till ett väckningspass. Det gäller att vara effektiv och planera lite denna dag för att jag ska sy ihop allt på ett bra vis. Samt ha lite flyt givetvis.

Nu sätter vi fart!

Ida Jansson från Falun vann VM i MTB idag!!!

Damjunioren Ida Jansson, som bröt handleden och missade EM i Jönköping, vann VM-guld i MTB XCO idag! Falubon tog ledningen redan i inledningen av loppet och kunde köra i tätposition på sin resa mot VM-guldet. Ute på andra av dom tre varven så körde dock Lisa Pasteiner från Österrike starkt och var ett tag bara 16 sekunder bakom Ida. Ida avslutade dock starkt och vann till slut med 25 sekunder!

Bild från SweCycling på Instagram.

Gårdagen och en hemlig skada

Hej bloggläsare!

Ni undrar förstås vad jag gjorde igår, efter Le Peloton där på morgonen?!

Jo, men alltså när familjen vaknat till liv ordentligt så tog Frida och jag bussen ner till stan. Sedan så GICK vi en kilometer för att hämta hem bilen som Ronya ställt där igår. Imponerad över Frida som gick så pass långt utan gnäll. Hon är ju ändå bara 1½ år lilltjejen. Men det är nästan alltid glatt humör på den tösabiten.

Ni som har den goda smaken att följa mig på Twitter såg denna video redan igår (på med ljudet!):

Frida dräller runt på stan pic.twitter.com/3MIaOLL4bK

— Henrik Öijer (@henrikoijer) 30 juni 2016

När vi kom hem igen så blev det lunch och sedan tog jag med familjens tre yngsta till Dössberget för att kika på djur och äta glass:

Hade väl ett litet hopp om att Frida skulle sova när vi var på Dössberget, för det behövde hon. Speciellt eftersom vi sedan åkte raka vägen till vårdcentralen (BVC) för vaccinering +ANNAT. Givetvis så somnade hon först i bilen ungefär en kvart från BVC. Normalt sett så vilar hon 1-2 timmar på dagen men nu blev det 20 minuter. Vaknade och var väl inte jätteglad över att inte få sova klart plus vakna på en vårdcentral med en främmande människa. Men strax efter vaccinet så blev hon nöjd tjej igen.

Vi kom hem och det var sen eftermiddag. Jag var trött som en gris och kanske blundade ett par sekunder i soffan innan det var dags att leverera middag åt barnen. Pannkaka!

Frida gick sedan och la sig relativt tidigt, trött givetvis efter en intensiv dag och kort vila.

En annan grej med gårdagen är att jag har fått ont i mitt högra knä. Var rejält öm och stel när jag vaknade igår och skulle köra Le Peloton. Tänkte att det säkert skulle släppa när jag kommit igång lite och när jag cyklade så tog det inte många minuter innan det försvann. Men efter cyklingen sedan så började det växa fram mer och mer ju längre dagen gick.
Jag har ju inte ramlat och slagit i knät, så det lär väl vara någon form av snedbelastning/överansträngning. Borde gå över på några dagar om jag skulle vila. Nu ska jag ju istället köra väckningspass imorgon och Ränneslättsturen på söndag, men det känns inte som något livshotande heller. Det där ordnar sig.

Idag ska jag försöka ta mig tid till att fixa lite med cykeln inför helgen och förbereda lite inför avresan. Ronyas semester är slut nu så hon är på jobbet idag men jag ska nog kunna överleva även detta. Vi hörs lite senare, nu ska jag halta vidare...