Hej cykelvänner!
Man skulle kunna vara lite elak och vända på frågan också, hur långsam är jag egentligen på 10 km löpning? Idag tog jag reda på det genom att springa 10 km ganska platt asfalt från Gullnäsgården, längs med Varpan ut till Bergsgården och en bit in på cykelvägen mot Grycksbo. Där vände jag vid femkilometersmarkeringen och sprang tillbaka. Vädret bjöd på ca: 15 grader och ett lätt regn. Det blåste lite, inte så att det var besvärligt, men ändå så att det märktes. En skåning hade kallat det vindstilla.
Såg denna bild på Instagram precis innan jag stack ut. En tolvårig flicka som skulle springa åttor runt mig alltså. Vissa har ju löpningen i sig, vi andra får ta i lite mer för ett betydligt långsammare tempo...
Jag började med att jogga en kilometer som uppvärmning och sedan när klockan pep för första kilometern så drog jag igång med ett högre tempo. Höll ett jämnt och högt tempo ut mot vändpunkten och efter vändpunkten så ökade jag farten. Sista två kilometerna så vred jag ur det sista även om det inte gick märkbart fortare. Det känns lite så med min "löpning"; farten är ungefär densamma oavsett hur mycket jag tar i. Sanning med modifikation givetvis, men det går inte mycket fortare när jag tar i mycket mer.
Ska inte hålla er på halster mer, så här gick det:
41:36 alltså och en ganska lång bit från den där 40-gränsen. Andra halvan gick dock på 20:17, så visst hopp finns ju och kanske startade jag en smula defensivt. Nästan lite chockartat att jag som normalt kör för hårt från start lyckades pace:a mig själv och till och med lyckas med en så kallad negativ split.
Så här såg min löpning ut. Märkbar höjning av tempot vid halva sträckan och även en liten ökning på slutet.
Det hela var fruktansvärt men benen är inte helt sabbade än, trots att det var några timmar sedan jag sprang. Det lär väl bli värre dom nästkommande dagarna misstänker jag. Har lite ont i fötterna dock, typiskt löpning. Ställde en fråga på
min Facebook-sida om vilken tid jag skulle få och jag fick in 91 svar!!! Helt sjukt ju. Erik Kristofer Borgström missade bara med sex sekunder då han gissade 41:30.
Direkt efter löpningen så bytte jag om till cykelkläder och cyklade ett varv runt Varpan. Vet inte om det finns några vetenskapliga belägg för att det fungerar, men jag tänkte att en liten återställare kanske skulle minska förstörandet av benen. Som att benen liksom skulle glömma vad dom nyss varit med om. Eftersom ben inte har något minne så lär det väl inte hända och dessutom blir det ju lite som att först bli misshandlad och sedan få en ursäkt och presenter från den som misshandlat.
Vet inte riktigt om det hjälper men det kändes faktiskt mycket bättre i benen på slutet av rundan än det gjorde under första halvan runt sjön.
Lite data från min löpning, kilometer för kilometer. Finns det annan data som ni skulle vilja ha?
Nöjd med första 10 kilometerna löpning i högt tempo, under 40 känns inte omöjligt, men då måste jag nog först lära mig att springa snabbt.
