Bilder Lida Loop 2015

David Söderblom har lagt upp 300 bilder här: https://plus.google.com/photos/105583297096227702284/albums/6157701842042808449?sview=7&authkey=CIbOitft-82iWw
Göran Johansson har lagt upp en del bilder i sin fotoblogg: http://goranjohanssonphoto.blogspot.se/2015/06/lida-loop-mountainbike-race-den-7-juni.html
HappyMTB har fotat igen, bilder kommer enligt deras forum: http://happymtb.org/forum/read.php/1/2708168/

Två bilder från Filip Stark.

Några bilder som Eva Önnemar mejlat till mig.

Ett par bilder från Jasmina Mujic.

David Söderbloms bilder på mig, länk högst upp i inlägget.

Tipsa mig gärna om var det finns fler bilder, eller skicka dom till mig är ni snälla.

Resultat (och några bilder) från Lida Loop 2015

Hej vänner!

Jag lyckades efter lite strul på första loopen köra upp mig till en 10:e plats! Nöjd med det givetvis.
Fredrik Edin vann herrklassen och Åsa Erlandsson vann damklassen före Angelica Edvardsson.

Här hittar ni resultat från samtliga klasser: Resultat Lida Loop 2015

Förberedelser

Hej!

Nu håller vi på att förbereda avresa till Stockholm. Det blir de tre yngsta barnen och jag som åker. Emily har dragit till Spanien och Ronya ska jobba imorgon. Så vi åker ner och bor hos hennes syster i Ursvik.

Tvättade hojen igår, den blev ren! Idag har jag slängt på ett par gamla, men hela, pedaler och hårsprayat ett "gashandtag".

Klippte gräset igår också. Vill ju ha en robotgräsklippare givetvis, den här fick vi på köpet med huset. Förra ägaren sa att den fungerade hyfsat, men att han tänkte köra den till tippen annars. Så jag sa att vi behåller den och tänkte att då hade vi i alla fall något att klippa gräset med. Det om vår gräsklippare det.

Precis som alla andra så njöt vi av att sommaren hade anlänt igår. En härlig dag och det är inte svårt att vara nöjd med livet dagar som gårdagen.

Nä, nu är det dags att åka ner. Tänkte köra ett väckningspass i eftermiddag och passa på att bli av med bilåkarbenen. Ska bli kul att tävla igen, vi ses imorgon!

Ett försök att komma tillbaka

Hej kompisar!

Det har ju känt rövigt hela veckan och så kan vi ju inte ha det!? Så i förrgår bestämde jag mig för att vända på det hela genom att tvinga mig igenom tre timmar distans. Det var ju ett riktigt pisspass, men jag genomförde det. Det var steg ett och igår var det dags att ta det hela ett steg längre. Receptet på att komma tillbaka till storformen:

1. Kopiera träningsupplägget jag hade inför Billingeracet, för det gav verkligen pigga ben.

2. Kör på hemmastigar där jag trivs som allra bäst.

3. Kombinera hög intensitet och lek.

Så igår tog jag sikte på stigarna vid Gamla Berget/Stångtjärn/Källslätten, bättre MTB-cykling är svårt att hitta. Skulle köra 2-3 timmar med några backintervaller och spurter, eftersom jag också gjorde det inför Billingeracet. Backar finns det ju och spurta kan man göra lite överallt. 

Slängde in moment av lek. För ett par år sedan hade jag inte ens försökt hoppa över den här stocken, men jag har börjat hoppa lite mer på träningar och har börjat känna mig bättre på det. Det svåraste med det här var att använda timern på kameran och sedan hinna cykla iväg, vända och tajma hoppet över stocken på 10 sekunder.
Körde också utför en svinbrant backe med lite hällar och rötter. Har tittat på den några gånger och tänkt att jag var ung och dum när jag cyklade ner där för hundra år sedan. Igår gjorde jag det igen.

Körde lite på Stångtjärns blåa, fast baklänges. Alltså, jag cyklade inte baklänges utan åkte leden i motsatt riktning.

Myscykling vid Djuptjärnen.

En härlig skitstig i solnedgången, mycket mer än så behöver jag inte. Vita kläder är för övrigt helt perfekt för MTB-cykling!

20 minuter hemifrån så avlivade jag min pedal, troligtvis mot en sten. Om någon vill sponsra mig med pedaler så skicka ett mejl till henrikoijer@gmail.com, ange "Pedalspons" i ämnesfältet.

Passet blev precis så bra som jag hade hoppats. Vädret hjälpte ju till det med. Körde hårt i några backar, hittade flytet utför och i tekniska partier och jag lyckades faktiskt ta ett prestigefyllt KOM från Faluns KOM-kung Daniel Olsson:

Kombinationen av lek och intensitet är ju oslagbart och det kändes faktiskt betydligt bättre än förra passet. Även om jag fortfarande känner mig rätt seg och slö mellan varven. Men ett stort steg i rätt riktning var det, nu tar jag en vilodag och så blir det väckningspass imorgon.

Här är Garmin-data från passet:

The Toaster Challenge - hur mycket energi går det åt för att rosta bröd?

Några kända idrottare är med i en kampanj som heter The Toaster Challenge, det hela går ut på att visa hur mycket energi som faktiskt går åt för småsaker. Som att rosta bröd. Man har kopplat en Monark LC6 till en brödrost och sedan gäller det att hålla 700 watt så länge som möjligt för att få en fin gyllenbrun bränna på brödbiten.

Ida Ingemarsdotter:


Lassi Karonen:


Robert Förstemann:

Mellan två lopp och Gustav Larsson till Lida Loop

Nytt inlägg på Långloppscupens hemsida:

http://www.langloppscupen.se/langloppsbloggen/mellan-tva-lopp__543

Efter att jag skrivit mitt inlägg så har det blivit klart att landsvägsproffset Gustav Larsson ska köra Lida Loop, det kan du läsa om här: http://www.langloppscupen.se/nyheter/varldsstjarna-till-lida-loop__544 

Kul, tycker jag! Han krosssade ju allt och alla på Mörksuggejakten 2010 minns jag. Då utnyttjade han den långa startbacken och det var bara Matthias Wengelin som var med nästan hela vägen upp. Eftersom Gustav brände av alla så blev jakten bakom sådär och han körde solo från startbacken. Gustav har också kört Cykelvasan, men där gick det inte lika bra. Gustavs chans är att gå solo och då gäller det att det finns något parti att gå solo ifrån. Tror det blir svårt på Lida Loop eftersom han nog inte får lucka i skogen och loppet saknar klättringar, men det ska bli kul att se och höra hur det går för honom.

Helt kass

Eftersom jag känt mig under isen ett tag men ändå ville träna så tänkte jag köra tre timmar distans idag. Ett lätt pass som jag borde fixa alla dagar i veckan. Eftersom jag har vanan inne och inte brukar träna så mycket på Lugnet under en säsong, så tog jag sikte på på klassisk Lugnet-terräng.

Det började redan på första stigen som gick uppför, Calle-backen. Jag halkade hit och halkade dit. Tappade till slut räkningen på fotnedsättningarna och stängde av autopaus-funktionen i min Garmin för att åtminstone slippa dom psykningarna. När jag lite senare körde på en platt stig så var det som att slänga in en pingisboll i ett rum fullt med sten på golvet. Jag studsade helt okontrollerat fram, till synes helt utan mål eller riktning. Att det började vräka ner regn gjorde ju inte saken något bättre.

Bortsett från att jag cyklade som en pingisboll i ett stenröse så hade jag riktiga runkben idag och kunde knappt ta mig framåt. Det var riktigt pinsamt och jag funderar på om jag ska byta startfålla till Lida Loop och istället för led 1 ställa mig sist i "köra lugnt"-fållan och rikta in mig på att försöka ta mig runt.

Lyckades mot alla odds att ta mig upp till Sjulsarvsstugan och nu skulle jag utför på ett par av dom handbyggda stigarna. Hade inför passet tänkt mig att försöka åka lite flowigt och få in känslan men det blev ju bananskalscykling och tabbe efter tabbe istället. Kom ner till Lugnet med livet i behåll och var kall, sur och fortfarande med skitben.

Nästa del av passet var att jag ville kika på ett alternativ till startbacke för Långa Lugnet. Då jag tycker att den vi körde i år inte splittrar fältet tillräckligt mycket. Det blev ju inte mycket till träning av det där, men pulsen var då inte på komanivå så länge som det gick uppför.
Min tanke är att man på toppen av Sjulsarvsbacken, där det blir platt efter drygt 700 meter, istället svänger höger in på ängarna och kör vidare upp mot toppen på Lugnet-berget. Ca: 400 meter längre backe och 30 extra höjdmeter, på gräs. Det borde göra susen.

När jag nu gjort i princip allt jag hade tänkt så hade det ju inte ens gått en och en halv timme och jag var tvungen att fylla ut resten av passet med något kvalitativt. Började ströcykla lite mer i Lugnet-terrängen och tänkte att klockan skulle gå fort. Men jösses så sakta klockan gick.
Pulsen var låg, benen sega och klockan stod ta mig fan still.
När jag närmade mig två timmar så ville jag ge upp och åka hem. Tänkte dock om och insåg att jag inte vinner något på att gråta och vika ner mig. Så jag beslutade för att köra förstaslingan på Långa Lugnet. Även denna var jag nära på att ge upp och känslan var smått katastrofal under hela passet.

En relevant fråga så här efter detta pass måste ju vara om man kan vara så här kass och ändå få behålla elitlicensen?

Två bilder:

Uppehåll i pissvädret uppe vid Sjulsarvsstugan, här börjar nedfarten mot Lugnet på Långa Lugnets sistaslinga.

Halvklart ute på förstaslingan.