Kontrollerade fyror och tävlingsträning på MTB coming up!

God morgon vänner!

Igår kväll körde jag en omgång 4x4 igen. Senast så blev det ju bara 3½x4 då jag gjorde ett rekordförsök som inte höll. I det inlägget så skrev jag att jag borde kunna köra 4x4 på 380 watt ganska så kontrollerat. Det högsta jag någonsin noterat är 388 watt i april förra året, det näst högsta är 378. Att skriva att jag skulle göra mina näst bästa fyror någonsin på ett kontrollerat vis var ju lite att sticka ut hakan och igår var det upp till bevis.

Effekten blev 380, 384, 380 och 388 Monarkwatt i intervallerna och därmed nytt näst bästa någonsin på 383 watt. Skönt att kunna damma av ett sådant pass utan att behöva ta livet av mig och ändå vara så nära det absolut bästa jag någonsin gjort. Samtidigt som jag borde vara nöjd över detta så kunde jag inte hålla borta viss känsla av besvikelse efteråt. Varför bara nöja sig med näst bästa, varför tog jag inte i mer?
Den här egenskapen jobbar jag lite på... Gör man sitt näst bästa resultat någonsin så är det ju bra, inget att vara besviken över.

Garmin-klockan rekommenderade 19 timmars återhämtning efter passet, men redan 10 timmar efter att jag stängde av klockan så är det dags igen. Idag blir det nämligen tävlingsträning på Jungfruberget. Det känns som hundra år sedan jag körde MTB på barmark och hetsade, så det ska bli riktigt kul att prova på det igen.
Dock så var det mer än nio grader kallt när jag klev upp!? Nu är temperaturen på väg upp i raketfart och det ska väl hinna bli åtminstone kring noll innan vi samlas klockan 10. http://www.temperatur.nu/falun.html

Jag minns att senast vi körde där så kände jag att mina kamrater försökte ta livet av sig när vi körde utför. Tyvärr har jag väl inte direkt prioriterat teknikövningar sedan dess heller, så det lär väl bli en upplevelse även idag. Hoppas att jag överlever. Och hoppas att vi blir några stycken.

Några bilder från 2009 då vi var mer aktiva i tävlingstränandet på Jungfruberget.

Förr i tiden, när jag använde min GoPro-kamera, så gjorde jag detta videoklipp från en av tävlingsträningarna. Jag jagar Fredrik Ericsson i fyra minuter.

Dom bästa dubbdäcken till din cykel

Hej vänner!

Om ni behöver dubbdäck till er cykel så vill ni ha Suomi Tyres. Tidigare så körde jag med deras dubbäck för MTB och dom höll i fem år innan det var dags att byta ut dom. Nu har jag haft dubbdäck till cykelscrossen och då kör jag med deras 40 mm breda w240 fram och deras 37 mm breda w106. Alltså 240 dubbar fram och 106 dubbar bak. Dubbdäcken är inköpta vintern 2007(!!!) och rullar än. Bakdäcket har hunnit tappa sex dubbar, men då har jag inte heller fegat med stoppsladdarna. Framdäcket har bara tappat en enda av sina 240 dubb och en annan dubb har gått av. Snacka om klass och kvalitet. 

Jag har inget som helst samarbete med Suoumi Tyres som tillverkar däcken eller Shimano Nordic som säljer dom i Sverige utan den här hyllningen kommer från hjärtat. Vill ni ha dubbdäck som håller år efter år så kika in dubbdäck från Suomi Tyres. Nu på vårkanten kanske man kan köpa ett par till reducerat pris och då är ni redo för nästa vinter! 

I dom delarna av landet där det kan finnas is på vägarna så behöver man dubbdäck, jag förstår inte mig på folk som riskerar att chansa på att köra utan. Heller safe than sorry! 

Vad har ni för dubbdäck och vad tycker ni om dom?

Hemma hos Monark

Hej vänner!

I morse åkte ju jag till Monark Exercise i Vansbro. Där pratade vi en hel del cykel och vårt samarbete. Monark Exercise och Bianchi Sverige finns ju under samma tak där i Västerdalarna på Kroons väg 1.

Deras showroom där det står lite testcyklar, några Bianchi-cyklar och en postcykel med elmotor.

Ramar till testcyklar, längst till vänster står framtida LC7:or.

Svänghjul på väg in till lackning.

En bild som visar den nya generationens testcykel med dess dator och motor som kommer att vara gömda under kåporna när cykeln skickas iväg.

Produktionsbanorna hos Monark.

Fick med mig en Technical book, en slags produktkatalog på steroider. Lite kvällslektyr, helt enkelt.

Mot Vansbro!

En liten bild som förut satt i Monarks showroom bara...

God morgon!

Nu ska jag lämna barn på skolan och sedan styr jag vidare mot Vansbro och Monark Exercise. Det är ju i Vansbro dom håller till, testcyklarna. I sällskap med postcyklarna och Bianchi Sverige. Det ligger på nu, så vi hörs senare igen!

Dagens vilda cykling

Lugna fina vägar till jobbet.

Plötsligt så såg jag ca: 15 dovhjortar ståendes på en åker bredvid vägen. Lite häftigt!

Tappade luften med 6-7 minuter kvar till jobbet, en vass liten sten från stenkrossen man spridit ut på cykelbanorna hade penetrerat däcket... Dags att sopa cykelbanorna, Falun och Borlänge!

Dagens lyxiga och goda frukost serverade jag mig själv när jag kom fram. Tänk vad en timmes cykling på tom mage kan göra.

Efter en hård dag på jobbet så var det dags att åka hem. Hade köpt nya CX-däck på Cykelcentrum på lunchen och bytt från dubbat till sommarsulor innan hemfärden. Så himla tyst det gick!

Hempendlingen gick snabbt och fint! Hade en snittpuls på 159 och under dom dryga 55 minuterna som jag tog i hade jag 161 i snitt. Körde Ornäs-banvallen-Källviken på väg hem och blev väl lite besviken på underlaget där. Mjukt, blött och en del områden med is dessutom. Fick i alla fall ta i lite och har nu fått tre dagar i rad med träning. Klockan sa 33 timmars återhämtning och jag kommer vila mer än så nu. Nästa pass blir på fredag.

Sällskapsintervall

Kväll!

I morse var det tungt att cykla till jobbet må ni tro. Fyra timmars nattsömn, sliten kropp, motvind, lite drygt nollan i luften och duggregn. Jösses, ett tag funderade jag på att vända hem och lägga mig under täcket istället. Det gick så sa-ah-ha-akta! Men skam den som ger sig och efter en lång kamp så kom jag fram.

Robert Österling Reyier hörde av sig igår och ville ta sällskap från Borlänge och hem i eftermiddag. Som tur var så passade det väldigt bra med mitt schema idag då jag gick hem lite tidigare just idag. Sällskapscykling är ju ändå bästa formen av cykling.

Vi möttes upp i Borlänge och rullade iväg mot Falun. Med tanke på känslan i morse så hade jag väl tänkt att bara transportcykla mig fram och tillbaka idag men jag hörde på Robban att han var sugen på mer än så. Så jag föreslog att vi skulle köra samma intervall som jag gjorde igår.
I Ornäs så träffade vi på Stickan Eriksson och fick sällskap mot intervallen. När vi drog igång så tyckte jag att Robban hängde med lite för lätt och ganska snart så gick han upp för att ta en förning. Trodde väl att han skulle ställa av mig direkt, men jag lyckades bita mig kvar på hjul. Vi fortsatte med växelförningar fram till den riktiga backen började på slutet av intervallen. Där fick vi nog båda två gå oss stumma och det är ju det fina med att träna med sällskap, det går lite lättare att pressa sig då. Jag höll ju högre intensitet idag trots mer sliten kropp och hade jag cyklat ensam så hade jag väl knappt kommit upp för backen ens.

Vi hade ju en rätt fin medvind idag och det samt sällskapet gjorde att jag nådde toppen på 12:01, jämfört med gårdagens 14:41.

Fin backintervallselfie...

Stickan fick ta i han med.

Precis som igår så blev jag kallsvettig och svag när jag närmade mig hemmet. Vi har haft lite sjuka barn här hemma och jag trodde igår att jag kanske åkt dit. Samma känsla idag så vi får väl se var det här tar vägen.

Se så orättvist. En körbana helt fri från grus och så en grusväg till cykelbana. Det går långsamt, däcken förstörs och det är ju dessutom mycket farligare med denna stenkross på vägarna. Borde givetvis sopas bort så snart som möjligt. Varje dag så ser jag cyklister som väljer vägen före cykelbanan och jag förstår dem.

Nu på kvällen har jag varit på middag för att fira min mors 60-årsdag.

Förenade nytta med nöje

Alltså jobbpendling med naturlig intervall. Det vore kanske fel att kalla det backintervall, men faktum är att jag på mina 14:41 tog mig ca: 120 höjdmeter uppåt. Sista 1.9 km plockade jag 90 av dom höjdmeterna, så det avslutades då med backe i alla fall. 

Fläskade nämligen på lite på väg hem från jobbet igår. Körde på från svackan längst ner på grusvägen mellan Vassbo och Olsbacka och så matade jag på hela vägen upp till Falukrossen. 6.12 km.

Det blir liksom något annat när man kör på utomhus, jämfört med dom kontrollerade formerna som det innebär att köra intervaller på testcykel. Ojämn kadens, ojämnt motstånd, vindar från alla möjliga håll och en kupering som aldrig är konstant. Det krävs ju att man lär sig att hantera det där också, om man som cyklist vill bli bättre. På landsväg är det lite lättare, men kör man MTB så bör man ta sig bort från vägarna ibland också och köra intervaller i skog. Backintervaller med löst underlag, backintervaller i tekniskt utmanande terräng osv. Det gäller ju att lära sig att kunna driva på hela tiden och om man fastnar så gäller det att snabbt hoppa av, springa lite och sedan hoppa på igen. Sådant där nöter man in. Inte bara backintervaller heller för den delen, men det var det jag fokuserade på idag. Att vänja kroppen vid att ta i och behålla trycket oavsett hur lutningen ändras eller vinden ligger på. Att benen får vänja sig vid att kadensen inte ligger konstant utan kan variera stort. Det kostar på lite mer, det där med kadensvariationerna.

Ni kan ju prova det där hemma på testcykeln med kadensvariationer. Samma belastning som ni brukar köra på kommer göra mycket mer ont i benen. Kör tex intervaller om sex minuter. Börja med en på 80 i kadens, kör sedan med 100 i kadens, nästa på 60 i kadens, en på 105, en med 55 och avsluta med valfri kadens som känns bra. Vila två minuter mellan varje intervall och försök hålla samma effekt (watt) i alla intervaller. En överkurs till er rutinerade testcyklister är ju att variera kadensen under själva intervallen också. Aj aj aj.

Så här såg gårdagens intervall ut. Med någon veckas träning så borde jag inte få lika stor dipp som jag hade där efter 14 km, utan då har jag lärt mig att behålla trycket och orkar behålla trycket även på mer lättåkta partier.

Backintervallselfie.

Vyn från toppen vid Falukrossen.