Nu ska ni få höra.. Igår fick jag en start i Vasaloppet(!), så nu lär jag börja träna skidor igen. Kollade med Garmin Connect igår och fann att jag åkt 58.7 km skidor denna vinter så jag har fortfarande viss förbättringspotential så här veckan innan Vasaloppet. Bestämde mig därför sent igår att byta dagens cykelpass mot ett skid-dito. Med tanke på det varma vädret vi haft på sistone så föll valet på Lugnets Riksskidstadion som brukar hålla bra kvalité långt in på våren.
+1 hemma så jag chansade på en 30 årig burkvalla för plusgrader. Gav bra fäste till en början men en bit in på motionsmilen så blev fästet sämre och jag fick mer eller mindre gå upp för de brantaste backarna. Skittrist. Utför sedan så åkte jag med livet som insats, så hur spåret kan kallas motionsmil förstår jag inte då det inte finns något motionärsaktigt alls över slingan. 5 km dödsbacke upp och 5 km dödsbacke utför.
Äntligen uppe!
När jag äntligen kommit ner till elljusspårets början igen så funderade jag på att eventuellt åka hem och grina lite eftersom jag var så klen, eller om jag bara skulle åka runt på elljusspåret några varv först. Sen fick jag för mig att om jag ska bli bättre på att staka så behövde jag träna på att staka och bli starkare i stakningen. Så jag beslutade mig för ett varv till runt motionsmilen, men denna gång skulle jag bara staka. Ingen diagonal och inte ett enda frånskjut var tillåtet, bara ren dubbelstakning.
Lina kom ikapp mig när jag lämnat elljusspåret och vi växlade några ord innan hon for iväg som en blixt. Jag var tveksam till om det skulle gå att staka runt milen då backarna är ganska så elaka men jag tänkte att det fick ta den tid det tog.
När jag kommit upp för denna backe så förstod jag att jag skulle kunna klara det, den ser inte mycket ut för världen härifrån men från andra hållet såg den ut som en vägg och det var riktigt nära att jag åkte baklänges ner till Riksskidstadion igen.
Milspåret stiger drygt 100 höjdmeter från elljus-slingan och upp till högsta punkten så inledningen är tuff. Kom dock upp för alla backar och var väldigt nöjd med det. Att inte välja den lätta vägen med stakning med frånskjut, diagonalåkning eller att saxa tvingade mig att lära mig stakningen mer och det kändes mycket bättre mot slutet. Tror att några pass med enbart stakning gör gott för min teknik (och styrka). Man blir ju bra på det man tränar på helt enkelt och om man bara använder en teknik så måste man lära sig att behärska den för att ta sig fram.
Jag är inte bara svag i överkroppen, jag saknar teknik också vilket resulterade i två vurpor idag. 18.54 km på tiden 1:30:11 ger 12.3 km/h eller 4:52min/km. Så här i efterhand är jag väldigt nöjd ändå, trots att jag är klen, tekniskt ingen fulländad skidåkare och kass utför. Nu vet jag att även om det går långsamt så klarar jag att staka även i långa backar och tekniken kändes mycket bättre mot slutet av passet.
Jag gick hem från Lugnet idag och på Jungfruberget ligger det inte mycket snö kvar i skogen, snart dags för tävlingsträning i MTB!
