Jeannie Longo-Ciprelli och kompisar

Jeannie Longo-Ciprellis man har blivit arresterad tillsammans med förbundskaptenen för det franska skicross-laget efter att ha köpt EPO. Polisen gjorde en razzia i parets hus men Jeannie själv har inte blivit gripen. Jeannie Longo-Ciprelli har deltagit vid inte mindre än sju OS och London 2012 är tänkt att bli hennes sista OS, hon kommer då vara nästan 54 år. Hon har vunnit inte mindre än 30 VM och OS-medaljer och är alltså en av de absolut största damcyklisterna genom tiderna. Precis som Lance Armstrong har man dock aldrig kunnat bevisa att hon dopat sig.

Lisa Ström har skrivit ett uppskattat blogginlägg om att man ska sluta pro-ana (förespråka självsvält som något bra, typ). Främst har hon cykelgubbar som mål med inlägget. Själv tycker jag inte det är något negativt i att medelålders smygfeta gubbar vill gå ner i vikt och skriver om det i sina bloggar, jag själv vill ju också gå ner i vikt ibland och kan också skriva det även om ingen av er kanske tar mig på allvar... Tror faktiskt inte att dessa gubbar påverkar yngre och mer sårbara cykllister heller. Värre är det då när det är, som Lisa skriver om, ledare inom sporten som säger åt unga cyklister att man måste gå ner i vikt och det är det enda som kan hjälpa en framåt.
Satsar man på landsväg i Sverige så har vikten faktiskt knappt någon betydelse alls, bättre då att vara stor och stark än liten och tunn. Har man däremot MTB-eliten som mål så går det betydligt lättare om man är lätt än tung. Inga hemligheter egentligen, en tuff sport ställer tuffa krav om man vill bli bäst.
"En glad cyklist är en snabb cyklist", det ordspråket gillar jag. Om man mår bra och gör det man gillar så presterar man också bättre.

Oscar Ekstam har släppt den stora och omvälvande nyheten att han ska flytta från Falun till Mönsterås. Oscar är en cykelprofil och kommer givetvis saknas här och bli en tillgång för cykelsporten (och föreningslivet) i Mönsterås. När jag startade Cyclocross.se så var Oscar snabbt med där och hjälpte till, på senare år har han gått in i CX-gruppen och hjälper till där och har varit speaker på de två(?) senaste upplagorna av CX-Cupen. Han har jobbat med Svenska Cykeldagarna och på Velodromen engagerat och motiverat folk att cykla tillsammans. I Falu CK's arrangemang har han väl varit allt möjligt från deltagare till tävlingsledare.
Men framför allt så har han fotat träningarna där jag varit med så jag haft några bilder att publicera i bloggen!

Adam Steen och hans pappa erbjuder proffsvallning inför Vasaloppets vintervecka, läs mer om det i hans blogg. Jag har ju låtit familjen Steen ta hand om mina skidor inför två av de fyra skidtävlingarna jag åkt i mitt liv. Bägge gångerna med fantastiskt resultat. Vasaloppet 2010 kändes det som om jag hade bäst skidor av alla och just nu står faktiskt mina skidor i Steen-huset ute i Skuggarvet. Där har dom i och för sig stått i 1½ år nu sedan pappa Steen tvångsomhändertog dom efter mitt Vasalopp där jag efter loppet förvarade dom (utan att rengöra dom först) i ett skidfodral någon månad efter avslutat lopp. Nu har de blivit proffs-slipade, fått skyddsparaffin och om belag någonsin blir mättade så lär mina vara det nu. Kommer givetvis gå som skott nästa gång jag får för mig att använda mina snabbskidor igen. Tack vare klanen Steen och vallan från Briko Maplus.

SRAM road hydraulic disc brake

Såg att Jonas L lagt upp denna bild på Facebook. Nu dröjer det nog inte länge innan Shimano kommer med en egen lösning och CX-cyklisterna anammar skivbromsar. Det här med skivbroms på cykelcross har ju inte riktigt slagit igenom, mycket beroende på att mekaniska skivbromsar sällan är roliga eller bra. Men kommer alltså hydraulisk skivbroms till landsvägsreglage vilket öppnar upp för lyxigare pendlingscyklar och lättbromsade cykelcrossar. För inte kommer väl UCI tillåta skivbroms på landsvägstävlingar?

Gårdagens skidpass på Lugnet

Minus sju, halvklart och fina spår på Lugnet. Min plan var att åka ett gäng varv uppe på elljusslingan, upptäckte när jag var där att spåret var avkortat på grund av snöproduktion men höll mig till min plan och åkte runt där uppe bara. Det är ju en ganska lång backe upp från Stadion så kilometerfarten blev det kaos med direkt. När jag väl kom upp och började åka mina varv så märkte jag dock snabbt att kilometertiderna var helt okej, snudd på bra för att vara mig faktiskt. Diagonalåkningen kändes stor och kraftfull även om balansen kan bli bättre, stakning med frånskjut var det lite sämre med och ren stakning är ju inget som går jättebra. Teknikmässigt ändå helt okej, men trycket saknas och jag blir stum snabbt. Eftersom jag ändå var i ganska fin form blev farten relativt hög och kan jag bara få lite mer power i stakningen så kan det komma att gå ännu snabbare.

Jag ville ha två mil i kroppen, så det blev 15 (!) varv på den övre elljusslingan. Efter ungefär 17 körda kilometer började jag bli lite trött vilket märktes tydligt på tekniken. När jag var klar så var också kroppen färdig, gick på ganska hårt stundtals vilket är lätt för mig när jag har en klocka att titta på som också mäter distansen. Jag gillar det där med att räkna på snittfarter, hur lång tid en kilometer tar och om jag kanske kan åka nästa varv någon sekund snabbare. Total på passet så hade jag 163 (83.2%) i snittpuls och jag hann 20.85 kilometer på tiden 1:25:34, vilket borde innebära att detta skidpass är mitt tredje snabbaste någonsin. När jag åkte Vasaloppet 2010 så var det min snabbaste kilometertid (3:51 tack vare kanonskidor, relativt enkel bana och tävling), förra året åkte jag ett pass på Lugnets elljusspår med kilometertiden 3.54 vilket är mitt näst snabbaste pass och detta pass hade kilometertiden 4.06. Kul ändå med tanke på att det är vinterns andra pass. Om jag skulle åka Vasaloppet i år så borde det kunna gå på under sex timmar även i år alltså, kul!

Om jag ser ut att vara lite röd kring ögonen så beror det på att jag var just det.

Stor kille blir ännu större idag

Idag fyller nämligen Filip fem år. Vi firade med sovmorgon för mig, tidig morgon för de övriga, väckningssång och presenter.

Vill du bli lika snygg som Julia Svan?

Det kanske inte vore så dumt, men med de här förutsättningarna blir det nog väldigt svårt, tänkte jag. När Mats förklarade att jag kunde få åka i en likadan mössa som hon har så blev det ju lite lättare, inga omfattande operationer skulle alltså behövas utan det räckte tydligen med en mössa.

Lika snygg som Julia Svan? Okej, kanske inte. Hon har inte Monark-loggan fram och Trimtex-loggorna på sidorna utan typ "Vansbro AIK Skidor" och något annat klädmärke på sidan. Men annars: rätt likt!

Träffade Mats från Monark idag. Det är ju, som bekant, Monark Exercise som säljer Bianchi här i Sverige och vi pratade nutid och framtid. Tänk om jag skulle ta och sjösätta alla härliga idéer och projekt dom dyker upp i mitt huvud titt som tätt. Skulle vara något det. Eftersom jag åkt skidor en gång i vinter så anses jag ju vara skidåkare och fick därmed en ny skidmössa. Klart är att jag åker Bianchi också 2012, men ingen hade väl trott något annat heller? Vi pratade om cyklar, doping, sidoprojekt, watt, motionärer, träningsläger, skidåkning, elitcyklister +ANNAT över en lunch på Broken Dreams i Borlänge.

Annars har ni väl inte missat att Falu Kommun ska bli en cykelkommun och att Joel och Johan har landat i Frankrike.

Morgonstund

Tjugo över fem på morgonen så blir det inte roligare än man gör sig. Är faktiskt oväntat pigg idag med tanke på dryga fem timmar sömn i kroppen. Men så är jag väl van också.

Nu: CYKEL!

Jag börjar med att skriva det jag skrev i en kommentar på Facebook tidigare idag: Jag är stolt över att jag är aktiv i en idrott som jobbar så aktivt mot dopingproblematiken.
Så. Nu lämnar vi eländet och går tillbaka till varför vi håller på med cykelsporten: För att vi älskar den! Något att älska har ju varit min Oltre, känslan av att lyxa fram när jag cyklat på den har varit fantastisk att få uppleva. Nu ska den dock byta ägare och redan imorgon tar jag ett tårfyllt farväl, bjuder på den senaste bild jag har tagit av pärlan så vi kan sörja tillsammans:

Avslutningsvis bjuder jag på en bild jag idag fått mejlad till mig av en bloggläsare:

Jag gillar att drickan hon håller i är märkt "FAT TIRE" och är det en burkhållare som hon har burken i? Det här med att skänka pengar till cyklisterna är inget ovanligt i USA. Men vanligtvis håller man pengarna i handen eller placerar dom på marken, gärna i någon form av hållare (som en pinne..). Men alla sätt är väl bra utom dom dåliga antar jag... Att cyklister utanför proffsnivån inte direkt tjänar storkovan på sporten är väl ingen hemlighet så detta är nog ett välkommet inslag i tävlingarna och bjuder dessutom på ett extra moment i tävlingen: Full gas eller dollar?