Igår så körde jag ett Zwift-race igen och jag vann! Det var inte igår faktiskt så det var rätt skönt, var rankad fyra men vann så jag bättrade på mina rankingpoäng något också. Så nu är jag rankad runt 850... Hur som helst. En hyfsad backe bara efter ett par kilometer, ouppvärmd så visste jag att det skulle göra ont. En belgare med FTP på 390w flög uppför backen, Jag hamnade som trea med en liten bit upp till en Irländare på andra plats och en bit ner till fyran och femman. Så över krönet så gav jag kaffet för att ansluta till tvåan. Vi körde sedan för att bli av med 4-5:an och komma ikapp ledaren. Lyckades gneta ikapp så att vi blev en tättrio. Lite stumma ben och full fart på den jagande duon så det var rätt jobbig katt och råtta-lek där. Jag försökte ändå se till att vi höll hyfsad fart men plötsligt försvann irländaren. Vi blev två mot två och efter en stund så var det bara att inse att vi skulle bli fyra.
Det roliga med Zwift är att en i tätkvartetten antingen fick något problem eller bara slutade cykla, så plötsligt var vi tre. Det var monsterstarka belgaren, en 64-årig amerikan och jag. Amerikanen hade fem medaljer från amerikanska mästerskap i veteranklasserna så det var en stark gubbe. Eftersom jag hade sällskap av två cyklister med vad jag misstänkte var olika egenskaper som cyklister så blev det taktiska upplägget för att kunna slå dom lite intressant. Min tanke var att 64-åringen skulle ha svårare med fartökningar så honom skulle vi nog kunna bli av med genom attacker. Belgaren var 10 kilo tyngre än mig så i teorin så borde jag kunna bli av med honom i backen som väntade med 7 km kvar till mål. Men, just Belgaren var ju den som var starkast i första backen.
I vårt tjuv och rackarspel så fick plötsligt 64-åringen en lucka, inte alls enligt plan. Belgaren ville inte riktigt hjälpa till att dra, trodde det berodde på att han skulle vilja lägga en monsterattack för att köra ifrån mig och bilda en tätduo utan mig. Jag fick vara den som såg till att vi höll oss ovanför pinsamhetsgränsen för hur långsamt man kan cykla om en första förlorarplats. När backen kom så var vi ca: 15 sekunder efter 64-åringen så det var bara att hålla så högt tempo upp som jag bara orkade. Belgaren gick upp och gjorde ett par fartökningar men plötsligt så slog han av. Slut på krut! Då hade jag väl ca: 10 sekunder upp till 64-åringen och trodde att det skulle bli svårt att komma ikapp. Spurtade upp över krönet och kom 3-4 sekunder ifrån honom men var då också helt stum inför utförsåkningen. Så avståndet ökade till 10-15 igen innan vi nått botten. Där gjorde jag ett par rejäla forceringar för att försöka lyckas komma ifatt och helt plötsligt så bara var jag med på hans rulle igen!
Guldläge, för nog borde jag kunna spurtslå 64-åringen? Belgaren fick sällskap av en italienare och dom körde stundtals hårt där bakom. För att vi inte skulle slarva bort möjligheten att göra upp om segern på två pers så tvingades vi åtminstone se till så att vi inte stannade på vår väg mot målet. Väldigt låg fart sista 2 kilometerna där ingen ville vara först inför spurten, jag drog igång spurten ganska sent men är man först att dra igång en sen spurt så brukar det kunna gå vägen.
Pang bom, en seger.
A 1 Henrik Öijer 51:02.838 300w 4.39w/kg 160bpm Power 4.30w/kg A 2 R Sorenson ZTR A51:04.160 308w 4.50w/kg 156bpm Power 4.41w/kg A 3 Kenneth Mercken 51:54.120 315w 4.08w/kg 156bpm Power 4.00w/kg A 4 Luca Arace 51:56.736 331w 4.60w/kg 140bpm Power 4.51w/kg A 5 Heiko Witt 53:16.736 276w 4.06w/kg 156bpm Power 3.98w/kg A 6 Sam Redding 53:32.940 276w 4.31w/kg 166bpm Power 4.23w/kg B 1 Graham Horton 53:49.208 288w 3.71w/kg 171bpm Power 3.64w/kg B 2 Andy Lytwynec 53:49.228 289w 3.35w/kg 150bpm Power 3.29w/kg B 3 Thomas A. 53:49.771 272w 3.68w/kg Power 3.60w/kg B 4 Simon Patterson 55:11.624 281w 3.85w/kg 158bpm
I kväll blir det kvällscross i Diegem, under parklampornas belysning så ska den sjätte deltävlingen i Superprestige köras. Damerna startar 18:05 och herrarna kör 20:00:
Kul att du ville läsa mitt blogginlägg idag, du kan också följa mig via följande kanaler:
YouTube
