.jpg)
Hej och god morgon på dig!
Längtan blev för stor så igår begav jag mig ut på en tur utomhus igen. På dagen fyra veckor efter att jag ramlade och bröt armen. Sedan gipset togs av i tisdags för fem dagar sedan så har smärtan minskat och rörligheten ökat. Skönt att känna att det går åt rätt håll och att jag märker skillnad. För er som sett min video om rörligheten i handen/armen så vet ni att utgångsläget inte var speciellt bra. Fortfarande lite frustrerande stunder med en hand/arm som inte fungerar som jag vill, som när jag tappade mitt garmin-fäste fyra gånger när jag skulle montera det på styret igår. Men det kommer!
Min plan A var att sitta på min MTB på vägar och inte i skogen men vinkeln för handleden att hålla i styret på min MTB funkar inte riktigt än. Så det blev gravel-cykeln där jag kunde hitta några grepp som fungerade bra. Att det sedan såg ut som Chris Froome med armbågarna utåt fick gå för den här gången.
Det blev 75 minuter gravel med ganska lite kupering. Jag ville inte ha några branta backar att åka utför då jag inte riktigt litade på förmågan att göra hårda inbromsningar eller behöva reagera snabbt på potthål eller annat.
Det var så himla skönt att vara ute och cykla igen, en sådan frihetskänsla, att få känna fartvinden i ansiktet och uppleva naturen på nära håll. Längtar nu efter ett riktigt långpass för det är nästan två månader sedan jag cyklade distans. Så mycket som man tar för givet och som plötsligt bara kan ryckas undan. Jag är så tacksam för vad kroppen klarar av och att jag får känna den här härliga känslan igen.
Tack för att du läste dagens inlägg, nu kör vi söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar