Hej och god morgon!
Sitter nu på en bänk i omklädningsrummet på mitt jobb, funderar på meningen med livet och varför det är så jobbigt att försöka cykla fort. Morgonens Le Peloton blev ännu ett uppvaknande och det gör ju inte bara ont för att det är ansträngande, det gör ju mentalt ont också att känna sig så klen som jag är.
Men, det är ju nyttigt att få lite stryk också och känna hur fort de som cyklar fort kan cykla. Det är väl bara att ta i lite mer nästa gång helt enkelt och det gick kanske ändå en smula bättre än förra gången jag var med. Nästa gång, då jäklar...
I vanlig ordning så kom jag iväg lite försent hemifrån, jagade iväg mot samlingsplatsen men såg en massa cykelspår därifrån (bra med nysnö ibland) så jag satte igång en jakt efter dom. Kom ifatt i backen innan första fartsträckan så jag hann återhämta mig något. Sen körde det igång och vips så var jag avhängd från snabbingarna. Man skulle kunna säga att det var tre duos längs fartsträckorna idag och på den första sträckan hade jag sällskap av den bakre duon. På den andra fartsträckan så lyckades jag slita mig med den mellersta duon men det var ju med nöd och näppe också. Precis som det kanske ska vara också när det är öppna spjäll.
Jag valde dock att vika av mot jobbet när vi kört ungefär halva Le Peloton för att hinna hit i rimlig tid.
Gött pass ändå och nästa gång ska jag försöka bidra lite mer till det höga tempot. Tack för idag grabbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar