Träningen och kolhydratätandet har gjort att jag idag känner mig pigg och spänstig. Studsar upp för trapporna och så vidare, bra känsla! Nu ska jag få iväg alla barn åt alla möjliga håll och sedan ska jag göra något. Vet inte riktigt vad dock. Måste höra hur Ronya tänkt med denna förmiddag, men jag ska försöka klämma in ett väckningspass och en cykeltvätt innan jag åker i alla fall.
Planen från början var att åka ner till Varberg, köra väckningspasset där nere och så vidare. Men jag har insett att även om jag åker ner i hyfsat bra tid så blir väckningspasset på sena eftermiddagen och dessutom väntas regn i Varberg i eftermiddag. Tur att jag då bara kan justera min plan lite enkelt.
Igår kväll nämnde jag ju den overkliga känslan i att Ronya faktiskt nu ska flytta och att vi igår körde ett första lass med grejer. En annan overklig känsla är att jag efter två dagars kolhydratladdande med godis nu gått upp i vikt och vägde 65.8 i morse. Det är för mig helt overkligt sjukt lätt. Det är liksom mindre än vad jag normalt sett skulle väga efter en riktigt elak magsjuka och nu väger jag såhär efter att ha laddat med kolhydrater och vätska. För en månad sedan så vägde jag 69.8 och igår vägde jag 64.7...
Tidigare har jag väl försökt gå ner i vikt från mina 68-69. När jag kommit ner till 66.5-67 så har jag känt mig svag, dödshungrig och klen. Så efter några dagar så har jag gått upp igen. Nu har jag liksom inte känt hunger och inte varit besvärad över att ha ätit för lite. Men har i alla fall känt mig svag och klen när jag har cyklat!
Den senaste tidens träning i kombination med överdrivet energiintag gör att jag känner mig stark idag. Känsla är farliga grejer, men skönt att ha med sig in in en tävling. Återstår bara att se hur min nya kropp hanterar 10 mil långlopp. Risk för väggning?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar