Så fruktansvärt

Läste tidigare idag om en fruktansvärd händelse nere på Gran Canaria där två cyklister som just påbörjat sin cykeltur blev påkörda bakifrån. Den ene omkom till följd av sina skador och den andre klarade sig med skärsår på benen. Bägge är svenskar och han som klarade sig är en bekant till mig. Det känns bara riktigt tungt just nu och jag har tänkt mycket på detta. Visste inte hur jag skulle börja och inte heller hur jag skall avsluta detta inlägg. Funderade först på att inte skriva men kände att jag gärna ville göra det, och man bör följa sin instinkt. Så jag skriver några rader.
Tänk att det går så fort ändå, när något går fel. Hur snabbt ett liv släcks och hur många som drabbas. Hur någon kan ha det så bra och vara så lycklig plötsligt inte längre finns. Han finns givetvis kvar i hjärtat hos många och i tankarna hos många fler. Men ingen kommer längre kunna höra hans skratt, dela hans glädje eller känna hans kärlek.
Jag vet inte hur olyckan gick till eller vad som egentligen hände. Men det spelar ingen roll, för inget i hela världen kan få det ogjort och inget kan ta bort den sorg som många just nu upplever. Det är tragiskt, det är hemskt och det är fruktansvärt. Det är förlusten av en människa, en vän, en kärlek och ett barn.

Mina tankar går till hans familj och de i hans sällskap, hoppas att ni alla kan bearbeta er sorg och att ni tar hand om varandra.