Heija pappa!

Hemma hos supportrarna igen, efter en timmes träning med tre backintervaller. Sprang den kilometerlånga Teletornsvägen med Robban. Första intervallen gick på personbästa, 5.06. Robban och jag sprang sida vid sida hela vägen upp. Det kändes bra och som att vi skulle komma en bit under fem, men så blev det alltså inte. Vi gick ner, eftersom min rygg inte är riktigt bra. När vi skulle upp igen startade Robban i ett rasande tempo med sina två decimeter långa duracellkliv, jag tvingades vika ner mig nästan direkt. Han kom upp på under fem och jag hade 5.26 på klockan. I sista intervallen ville jag inte ge honom någon lucka, men jag klarade inte heller denna gång att hålla hans tempo. Han fick en lucka som sedan stabiliserades, jag försökte flera gånger växla tempo för att komma ikapp. Men varje gång jag försökte, fick jag snabbt slå av på takten igen. Efteråt sa Robban att han också försökt växla tempo flera gånger. Det var nog därför inte luckan blev så mycket större. För varje gång jag sprang mig stum gjorde han samma sak, fast några sekunder framför mig i backen. 5.10 blev tiden för mig. Robban under fem igen. Han är snabb.
Snittpulsen i intervallerna blev: 178, 172 och 177. Totalt var jag ute i en timme och tre minuter med en snittpuls på 142. Maxpulsen blev sköna 187.
Bäst av allt: på slutet kunde jag jogga även där det var svagt utför. Finns hopp om ryggen med andra ord. Träningsvärken är också den bättre än igår, om än långt från borta.