Bilder och video från Snapphaneturen 2021

Hej och god morgon! 

Nu finns fyrtiotusenmiljarder bilder, i flera album, från Snapphaneturen på Fotograf Roger Lindes Facebook-sida. Jag lyckades hitta denna skönhet på tre av bilderna:

Det finns också en video på YouTube, jag är med precis i början och kameramannen har fått med de allra flesta deltagarna tror jag:


Annars så hade jag väl tänkt att cykla till jobbet idag. Vaknade först tidigt, vilket var bra, men sedan somnade jag om och vaknade lite senare igen så nu blir det snabbare ryck för att komma iväg till jobbet. Det ska vara uppehåll och jag behöver trampa lite igen för att komma igång efter loppet i söndags. Bli av med lite vätska som kroppen lagt på sig dels genom ansträngningen men också lite extra på grund av vurpan tror jag.

Ute är det fyra grader varmt just nu så jag behöver nog inte oroa mig för att svettas allt för mycket men det ska vara uppehåll och i eftermiddag blir det både varmare och finare väder. 

Så, nu kör vi jobbpendling. Ha det gott så hörs vi snart igen! 

Bilder, resultat och tävlingsrapport från Snapphaneturen 2021!

Hej och glad måndag på dig!

Hemma igen och uppe tidigt trots Snapphaneturen igår men kroppen sa att det var färdigsovet. Gissar att det kommer lite trötthet senare under dagen istället...

Ja, Snapphaneturen då. Andra gången jag körde den tävlingen och förra gången var 2019. Tävlingen innehåller jättemycket stig och min klocka sa 980 höjdmeter på 62,88 kilometer. Det är ett lopp där man hela tiden behöver fokusera och det är få partier för återhämtning. 

Vi kom dit runt 1½ timme innan start, uträttade behov, hämtade nummerlappar och bytte slang åt Axel som hade fått punktering. Mötte upp Lindas mamma som kollade till mina barn och tog emot Axel efter sitt 15 km lopp. Jag körde en kort uppvärmning och kände mig inte alls pigg idag, tänkte att jag fick växa in i loppet denna gång. 

Korta versionen av hur loppet gick:

Full fart från start, vurpa efter 10 km och körde resterande 52 km ensam och rullade in som femma. 

Lite längre version av hur loppet gick:

Bra position in i startbacken, Richard Larsen, Emil Lindgren och Erik Mattelin såg till så det gick fort upp. På toppen så var vi bara sex åkare kvar. Utför så blev det lite luckor så efter 6 km startloop så var det Emil & Erik i tät, några sekunder före Richard Larsén, några sekunder före Daniel Wennergren och jag. 

Daniel och jag fick till ett bra samarbete snabbt där Daniel verkade riktigt pigg. Han vann ju här 2019 så han gillar nog tävlingen och kan detta. Min förhoppning var nu att vi tillsammans skulle kunna gneta ifatt Richard som var ensam trea men istället så gick jag i backen efter bara en mil. I en tvär högerkurva så la jag mig, Daniel kollade att jag var ok och blåste vidare, jag samlade ihop mig själv, min cykel och min flaska som hade ramlat ur flaskstället. Upp och iväg runt 15 sekunder efter Daniel. 

15 sekunder är inte mycket men efter en vurpa så var jag inte helt smidig första tiden. Tim Gustavsson som var med i startbacken jagade några sekunder bakom också men jag hade fokus framåt. Min förhoppning var ju att tillsammans med Daniel komma ifatt Richard, nu tappade jag istället på båda. Insåg att jag inte skulle komma ifatt någon av de fyra framför på ren fart utan fick istället sikta in mig på att köra ensam och hitta ett tempo jag kunde hålla hela vägen till mål. Kanske skulle någon där framför bli trött. Såg efter ett tag att Emil fått en lucka till Erik också, så vi satt väl alla en och en och gnetade i skogarna runt Hovdala. 

När loop 1 (28 km in i loppet) var slut så hade dom ett "langa själv"-bord där jag tog min andra flaska för dagen. Ut ur depån så ser jag plötsligt Erik Mattelin några sekunder framför mig. Det måste ha hänt något tänkte jag och hoppades kunna komma ifatt. Gör ingen tokrusning men höjer åtminstone farten. Fick höra senare att han hade punkterat. Kommer tyvärr inte ifatt Erik, annars hade det ju varit ett bra hjul att följa så länge som det bara gick. Kör ändå på bra på andraloopen, ser en klunga som jagar bakom och tänker att det vore ju surt om dom kommer ifatt... 

Ut på tredje så ser jag inte längre någon riktigt nära bakom mig. Å andra sidan så ser jag inte någon riktigt nära framför mig heller. I en lång backe så kan jag se Erik och Daniel framför mig, runt 1:20 framför mig. När jag själv är uppe så kikar jag bakåt och ser klungan som jagar, gissningsvis runt 1:30 bakom.  Lite surt för mig att Erik och Daniel kan hjälpas åt, tänker jag, samtidigt som jag inser att Daniel väl måste ha blivit lite trött nu? Jag gasar på för att om möjligt närma mig någon av herrarna framför och för att inte gruppen bakom ska komma ifatt. Genom kanelbulle-slingan så gasar jag, kommer ut på grusvägarna och kommer till vägövergången där startbacken börjar och har då 1:30 fram får jag höra. Helt tomt bakom också. Sista milen innehåller massor av slingrande stigar, kul på sitt vis men nu kan loppet lika gärna ta slut snart eftersom jag åker i ingenmansland. 

Kan slå av lite på slutet, plockar upp mina cykelglasögon som jag kastade pga mörker på startloopen och rullar i mål som femma. Blir väl mottagen av Linda, barnen och Lindas mamma. Känner mig okej fräsch trots gnet loppet igenom.

Tänkte på en grej där när jag cyklade i min ensamhet och det är ju att stigarna inte alls är som här. Och en skånsk pil rakt fram kan innebära en 90-graderskurva åt vänster följt av två 90-graderskurvor åt höger, följt av en 180-graderskurva in i en kanelbullekurva. Det gällde att ha fullt fokus framåt och det fanns inte många fartsträckor. Lite svårt ibland att se vart stigarna tar vägen också då man åker i bokskog och det är en massa löv överallt, som arrangören dock hade gjort ett bra jobb för att hålla borta från stigarna. Men det är inte som här där en stig är en brun remsa genom ett grönt blåbärsrislandskap. 

Kul tävling, fint arrangemang och efter att ha hittat till duscharna så blev det en sjutimmars bilresa hem till Falun igen. 

Emil Lindgren vann herrklassen före Richard Larsén, Erik Mattelin, Daniel Wennergren och jag. I damklassen så vann Jennie Stenerhag före Nellie Larsson och Johanna Wallin. 

Här hittar ni fullständiga resultat från Snapphaneturen 2021.

Fler bilder finns (och det kommer nog ännu fler) på Snapphaneturens Facebook-sida.

Dags för Snapphaneturen !

Hej hej bloggen!

Tävlingsdags igen och idag blir det Snapphaneturen, Sveriges stigrikaste långlopp enligt arrangören själv. Körde ju här 2019, blev femma då och var riktigt trött på slutet. Då var vi fyra personer som gjorde upp om placeringarna 2-5 bakom en bortflyende Daniel Wennergren. Idag kan det nog bli något liknande, en liten grupp men denna gång bakom en bortflyende Emil Lindgren.

Det har kommit någon skur igår och nu på morgonen men annars verkar vi få uppehållsväder när det är dags för race. I Hovdala kan det bli riktigt lerigt, nu blir det kanske bara fläckvis lerigt. Skåne är ju platt men här går det lite upp och ner mest hela tiden, enligt banprofilen så ska 940 höjdmeter avverkas under loppets 60 kilometer och många av dom backarna är alltså på stig vilket gör det lite tuffare.

Jag är laddad och trygg i att formen är bra i år, sedan är det ju upp till dagsformen för hur känslan blir idag. Kul ska det bli oavsett!

Igår laddade vi upp med ett besök på Bakken i Danmark, en årlig tradition vi har. Också kul, fast på ett annat vis! 

Bakken och Snapphaneturen

Hej och god morgon från Bjärred!

Vi brummade ner hit igår efter Ebbahs ridning. Ett kort stopp på Max i Borlänge för att plocka upp mat till barnen som de åt i bilen och vi körde sedan nonstop hela vägen ner. Även om det är långt och ibland är det skönt att stanna så går det ju lite fortare att bara köra hela vägen också. Lyssnade på podden prestera mera och deras intervju med Matthias Wengelin på slutet av resan. En del kloka tankar där och imponerande siffror. 

Cykeln är med för imorgon blir det full gas på Hovdala och Snapphaneturen. Tagga match!

Har kört där förut, nämligen 2019 och då blev jag trött... https://oijer.blogspot.com/2019/09/bilder-resultat-och-tavlingsrapport.html

Loppet är stigrikt så det kommer att passa mig utmärkt, allra helst nu med heldämpat istället för hardtail som 2019. Då blev jag femma men i år är motståndet bättre. Ska bli riktigt kul att se hur långt det räcker i år. Jag känner mig bra, så jag vet att jag kan köra bra. Emil Lindgren är storfavorit. 

Idag kör vi vår tradition med besök på Bakken i Danmark. Barnen är taggade och det blir skoj! 

Musette Morgonchock på Zwift

Hej och god morgon på dig! 

Startade upp denna dag tidigt igen, men då gick jag och la mig i tid igår kväll åtminstone. Körde igenom Musette Morgonchock på Zwift med start klockan 6. Hade hoppats kunna glida igenom racet men det blev ett evigt gnetande ändå då det var ett gäng morgonpigga gubbar som ville hålla fart mest hela tiden. 

Att jag på varv fyra av fem insåg att jag satt på en gravelcykel sedan förra racet hjälpte inte speciellt mycket heller. Fick i alla fall till en bra start på denna dag och nu är jag igång åtminstone fram till lunch. Lite extra träningstid till samlingen och kan konstatera att min Wattbike är tystare nu efter servicen. Nu behöver jag bara göra något åt klossarna/pedalerna som gnisslar lite när jag trampar. 

Dags att sätta fart här. Barn ska till skolan, jag ska jobba och så vidare. Ha det gott alla så hörs vi snart igen och då är det helg! 

Le Peloton i soluppgång och ZADA Power Test

Hej och god morgon på dig!

Här har ni en kille som kommer att sova gott i kväll, har nämligen varit uppe tidigt idag och kört Le Peloton men inte nog med det... Igår kväll klev jag av testcykeln halv tolv. Bytte sedan däck och pedaler på min cross så att den skulle vara redo för idag. Hängde en tvätt, duschade och så vidare. Så jag sov lite knappt fyra timmar i natt...

Körde nämligen igenom ZADA Power Test igår för att testa Wattbiken som blivit nyservad. Den går tystare nu och watten är högre. Tidigare har den visat 5-6% mindre än mina Garmin-pedaler vilket jag har gissat bero på att kedja etc är slitet. Enda problemet nu är att den istället visade lite för bra siffror, men den var helt nyservad och jag kastade på pedalerna innan så med något pass inkörning och ny kalibrering av pedalerna så blir det förhoppningsvis bättre. Jag ska testa mer. Själva testandet tog 1½ timme där med mycket teknik och saker att hålla reda på. Instruktionen till ZADA Power Test är en 4-sidig PDF-fil, bara en sån sak. Det gick i alla fall bra och nu har jag egentligen kört igenom allt som ska göras inför Zwift Racing League.

Termometern visade på drygt elva grader i morse, vilket ju är rätt så bra med tanke på årstiden. Le Peloton har gått in i höst-läge så vi kör cross eller möjligen MTB nu på en grusrunda. Svinfin morgon med solen som tittade fram mellan träden och snabbt sällskap. Benen var av förklarliga skäl kanske inte tiptop med för lite sömn och ett stenhårt pass i natt men det gick ändå bra. Kapacitetsmässigt är jag bra med men toppfarten saknades av förklarliga skäl idag.

Första fartsträckan tappade jag lite, dels på grund av fart men kanske lite på grund av positionering också. Lyckades jaga ikapp tättrion men fick släppa i princip omedelbart igen då jag kom ifatt inför ett motlut och jag orkade inte mer. 

På den andra fartsträckan så fick jag ge mig i den långa backen men lyckades hitta lite fart och kom ifatt täten som bestod av fem andra. Det kändes som en lång jakt men i själva verket handlade det om en kilometer ungefär. Orkade dock inte gå med de allra snabbaste i backen vid Falukrossen.

Sista fartsträckan är mestadels platt så där gick det väl lättare att gå med. I slutspurten hade jag dock inget att svara med men var väl nöjd ändå. Bra pass och fint väder!

Full fart mot solen på sistasträckan.

Gänget på väg till förstasträckan.

En första skymt av solen mellan sträcka ett och sträcka två.

Återsamling vid Falukrossen efter andra fartsträckan.

Tummen upp från Jocke.

Morgonpigg kille på väg mot sista fartsträckan. 

Ett par bilder från evigt unge Niclas Brus!

Ha det gott nu så hörs vi imorgon igen! 

Mörkare tider

Hej och god morgon! 

Kvällarna kommer allt tidigare och det märks skillnad från vecka till vecka nu. Det går snabbt mot mörkare tider vare sig vi vill det eller ej. Igår fick jag en idé om att köra Stångtjärns blåa men en lite för sen och stor pannkaksmiddag gjorde att det blev pannkaka av dom planerna. Överäten, seg och med lite sämre sikt i skogen så gav jag upp direkt efter att jag hade börjat. Fick i alla fall komma ut, andas frisk luft och se skogen en stund. 

Lite senare så kompenserade jag utebliven hets på Stångtjärns blåa med att köra Zwift i källaren, det gick ju att bli trött där också. Pulsbandet ville dock inte fungera mot Zwift men det gick utmärkt mot cykeldatorn så jag hade inte 36 i snittpuls. 

Så det gick ju inte bara som jag ville och helt enligt plan igår, kände mig trött och lite gubbsur. Men ibland är det så och man behöver skitdagar då och då också. Idag är det fullt upp från morgon till kväll men jag hoppas ha lite energi kvar till slutet av dagen ändå. 

Ska köra Snapphaneturen i helgen och såg igår att Richard Larsén och Emil Lindgren också ska dit, så även min gamla team-kamrat Oscar Ekstam. Så vi blir ett rövargäng där, har inte sett någon startlista än men jag gissar att det blir cirka full gas från start till mål. 

Nu kör vi onsdag! Hörs snart igen, ha det gott.