Hej och god morgon!
Uppe hyfsat i tid idag med lite god vilja och inställning så ska jag nämligen cykla till- och från jobbet samt lagtempo på Zwift idag. Timmarna ska in och det blir bra träning detta. Kände mig riktigt sliten igår, men känner inte av det lika mycket idag faktiskt. Men fråga mig i kväll så är det nog annat ljud i skällan.
Igår kväll gick den andra deltävlingen i SWE-cup av stapeln. Tio deltävlingar ska köras och jag blev 15 av 257 i A-klassen förra veckan. 207 deltagare i A-klassen igår på en något tuffare bana. Ett problem med att ha så många med och lätta inledningar på banorna är att det blir liksom inte så mycket cykeltävling av loppet utan det blir bara full gas från start till mål. Visst, det är ju också cykeltävling men dom taktiska bitarna uteblir och det blir bara ett evigt köttande.
Gårdagens bana var 37 kilometer lång, gick i Cental Park i New York och var böljande fram till slutet där det blev två backar med någon kilometers mellanrum och avslutning med ungefär 1,5 km uppför. Mjölksyragaranti!
Den delen i böljande terräng gick bra. Jag poppade musik för ovanlighetens skull då jag hade känt mig så sliten inför loppet, så ville jag peppa så gott det gick. Kanske att jag tog i något mer än nödvändigt ibland men jag ville inte heller riskera att bli avhängd. Eftersom det var böljande terräng och svinhög fart så decimerades klungan allt eftersom. När vi var lite drygt halvvägs så var tätklungan nere på 90 man. Jag hade koll på när backarna skulle komma men lyckades ändå sumpa tajmingen in in den första av backarna. Med fruktan för att hamna efter så fick jag gasa rejält uppför och tog även här i något mer än nödvändigt för när krönet närmade sig så var jag en av de främsta. Tätgruppen blev 52 man och nu var det "bara" målbacken kvar. Gick in i den med sura ben, fick liksom bara gneta mig upp och försöka överleva. Ett kortare platt parti precis innan sista 300 meterna som var brant uppför och där tog jag fart. Passerade därmed de som låg närmast mig och lyckades ta mig förbi ytterligare någon precis innan mål. En bra avslutning på loppet och jag slutade 31:a!
31:a var kanske inte vad jag hoppades på men det är i sammanhanget ändå ett bra resultat, sjukt många duktiga cyklister med och det är svårt att göra några överraskningsresultat när man avslutar med uppförsbacke.
Motala AIF hade ett gäng unga cyklister med och imponerade stort genom att ta tre av dom fyra första platserna.
Loppets sista 20 minuter var 1 watt ifrån vad jag som mest presterat på 20 minuter denna vinter (339 vs. 340 watt) och det var vid
mitt 20-min maxtest häromdagen. När man ligger så nära max så länge så förstår ni kanske att det inte finns jättemycket att öka med i målbacken sedan.. Hårt race. Jag borde kunna bli 25-30 watt starkare och då skulle jag ha lite marginal in mot avslutningen men igår var det bara plattan i mattan hela vägen.
Blir för övrigt star struck varje gång jag ser Hans Olssons namn i klungan. Kul att han kör och att han är så bra gör det lite extra roligt.
För övrigt supermånga duktiga cyklister med igår, alltid kul när jag känner igen merparten av namnen och vet att det är starka cyklister man har att göra med.
Gårdagens pepp, det gällde ju att försöka lura tröttheten och då är en kanelbulle (två) och nya
Nocco ett vinnande recept.
