Överraskning!

Hej och god morgon!

Här har ni en som vaknat på rätt sida och är redo för en ny dag i alla fall, hur är det med er? 

En dag med lite möten och en utbildning väntar. Nya arbetsuppgifter kräver nya kunskaper, stimulerande och motiverande. 

Planen för dagen är att snart åka till dagis/skola med barn, komma till jobbet för morgonmöte, smita iväg till ett annat förmiddagsmöte, äta lunch, ha möten och utbildning på eftermiddagen och sedan så är plötsligt arbetsdagen slut. Då kör jag till Falun, hämtar Frida på dagis, slänger ihop en middag, skjutsar Filip till träningen och när den är slut så är det ju kväll. Då ska barnen i säng och sedan ska jag träna också. En rätt vanlig dag med andra ord, men även dom kan vara bra. Vore trist annars om vanliga dagar var dåliga dagar, eftersom dom allra flesta dagarna givetvis är vanliga. 

Igår så fyllde min mor år. Jag varken sms:ade eller ringde under hela dagen, istället så planerade jag in att åka dit med barnen för att överraska henne. Så efter middagen så åkte vi och köpte en blomma och lite fika. Vi ringde mor som då var på stan och skulle hemåt, så vi erbjöd skjuts. När hon satte sig i bilen så började vi sjunga "ja må hon leva..." samtidigt som vi körde hem till henne. Där blev det sedan fika och snack in på sena (för småbarn i alla fall) kvällen. Mycket trevligt!

På väg hem så somnade Frida i bilen och det var rätt gött det. Bara att lyfta in i sängen sedan. 

En bild från gårdagens lunch = räkor för tredje dagen i rad!

Hipp hipp!

En liten tjej i en stor värld (Östanfors), på väg till bilen och hemfärd.

Idag tänkte jag köra helt vanliga enkla intervaller. Ettor, det blir bra det. Vad ska ni träna för något?

Är du trött som Wout Van Aert?

Hej och god morgon!

Svaret på frågan i rubriken blir ju ett klart nej. Den gossen kunde ta ut sig under lördagens Strade Bianche. 

Foto: Soigneurs

Foto: Chris Auld

Foto: Peloton Perspective

Incredibile cosa accaduto alle strade bianche, @woutvanaert cade sfinito negli ultimi metri del durissimo muro di Santa Caterina. Immagini che testimoniano tutta la fatica di questa giornata che sarà difficile dimenticare😮😮 🎥 @federico_burchio #StradeBianche2018 #stradebianche #siena #stradabianca #toscana #tuscany #belgiumcycling #belgium #mud #worldchampion #world #raimbowjersey #Cycle #Cycling #Ciclismo #Bici #Bike #Bicycle #Bikelife #Bikeporn #Bikeride #Bicicleta #BiciDaCorsa #RoadBike #Velo #UCI #IgersCycling #ProCycling #CyclingPhotos #CyclingLife @strong_cycling @ciclismo_moderno @cycling_report @solociclismo @cycling_for_bomber

Ett inlägg delat av SportCycling_blog (@sportcycling_blog) 3 Mar 2018 kl. 10:34 PST

Gli eroi dell’Eroica 🚴🏻‍♂️✨ Rispondendo alle domande dei giornalisti riguardo le Strade Bianche, unitamente, tutti i ciclisti che hanno preso parte alla competizione, hanno risposto che è “una gara unica”. E ieri, rispetto alle passate edizioni, lo è stata ancor di più... 184 km di pioggia e fango, fango e pioggia. Gli eroi dell’Eroica sono loro, donne e uomini che hanno sfidato le intemperie per lavoro, passione, amore verso uno sport che tanto dà ma che, a volte, tanto toglie. In tre sono saliti sul podio ma tutti, indistintamente, ne sono usciti vincitori. Molte sono le possibili diapositive da scegliere per rappresentare la giornata di ieri; noi abbiamo scelto l’arrivo sul traguardo di Wout van Aert, tre volte campione del mondo di ciclocross che, dopo aver tagliato il traguardo, si getta a terra stremato dalla fatica ma subito aiutato dalla fidanzata Sarah. @woutvanaert @debiesarah . . #stradebianche#eroica#siena#tuscany#cycling#cycle#cyclo#velo#bike#race#stage#cyclingpics#cyclingfamily#woutvanaert#vanaert#family#CiclistiFamily 📹Rai

Ett inlägg delat av Ꮯiclisti & ℱamily (@ciclistifamily) 4 Mar 2018 kl. 8:15 PST

Världsklass!

Måndag, för lite sömn i kroppen men det får funka ändå idag. Nu är det ju ny vecka med nya möjligheter och sova kan jag göra till imorgon istället. Let's go!

En härlig skånehelg

Hej och god kväll!

Sitter nu på tåget igen, beräknas vara i Borlänge vid 23:59 och då ska jag gå till jobbet, ta bilen och köra hem sista biten. Det hade ju helt ärligt kanske varit ett smidigare alternativ att bara sova på jobbet så är jag på plats när jag vaknar.. Sparar ju en del sömntid på det också. Har för övrigt ett byte i Mjölby på 21 minuter, men det brukar gå bra när jag åker tåg så jag är inte orolig. Frågan är väl snarare om jag hinner med klassiska promenaden till ICA?!

Lokföraren på detta tåg har humor och är från Skåne:
"Nu ska ni få en sista chans att stanna i Skåne, om ni vill hoppa av och stanna kvar så kommer vi till Hässleholm om några minuter.."

Linda och jag började annars dagen med Vasaloppsfrukost framför TV-sändningen. Alltid lika härligt att följa det där loppet mellan Sälen och Mora. Varje år så tänker jag också att "nästa år, då jävlar". Nu är det nog dags att göra ett tredje Vasalopp, så påminn mig gärna om detta. Det var riktigt kul att se Falutjejen Lina Korsgren vinna, även om hon nu bor i Åre. Spännande utveckling i damklassen. I herklassen var det också spännande med en låååång utbrytning från startbacken och sju mil framåt av en duo. Sedan en ny stark utbrytning med cirka två mil kvar. Trodde det skulle bli en gäsp-tävling med tanke på snöfallet, men så blev det ju inte.

Då jag ville få ihop lite träning idag så kollade jag Zwift-kalendern för att se om det fanns något att köra. Benen är så slitna så jag ville ha något som sporrade och gav motivation att kämpa, hade jag kört vanliga intervaller så hade jag nog brutit ihop. Tyvärr var väl inte tävlingsutbudet jättefett där på förmiddagen så det stod mellan ett som var 68 km (lite för långt), ett som var 15 km (för kort) och ett som var 106 km (alldeles för långt). Då det som var 68 km också gick bäst i tid så anmälde jag mig till det och då var det bara 13 minuter kvar. Det mesta var dock redan framme, så det var i princip bara att hoppa i cykelkostymen, fylla cykelflaskan och starta fläkten.
Banan var samma som på SM, så den visste jag hur den var. Tre varv och en lång backe. Jag tog starten och försökte vara med och gallra lite i början. Efter första varvet så var vi nere på nio cyklister. Jag gjorde någon mer fruktlös attack innan vi kom in i backen för andra gången. Där fick jag ge mig. Saknade pang och pannben och släppte gruppen. Benen rostade.
Trampade ur en stund och gav upp efter dryga timmen på pulsklockan. Ändå ett bra pass!

Tillfälligt avhängd i svenskt sällskap, P. Johansson sydde dock ihop det där snyggt.

Vi kollade sedan klart på Vasaloppet, käkade en mellis och mådde gott.

När täten i Vasaloppet äntligen hade gått i mål så tog vi oss ut för en promenad till Bjerreds Saltsjöbad. Inte för att bada, men för att äta något. Det var dock andra som badade och jag försökte fånga det på bild:

Ser ni där vid slutet av stegen? En naken man på väg ner i det iskalla vattnet. Alltså isen låg nästan ända ut till kallbadet, så det var verkligen iskallt. Minus ett och skånsk blåst på det... Nä, då hade jag hellre gjort som mannen som stirrar på oss. Suttit i bastun.

Det blev en smarrig räkmacka, så för andra dagen i rad blev det räkor. Älskar räkor!

Med sina 574 meter är Långa bryggan Skånes svar på Långbryggan i Rättvik. Den skånska varianten är dock något kortare än Dalarnas 628 meter långa brygga.

Ja, nu lämnar jag Skåne för denna gång (är redan i Småland...) med påfyllt energikonto och laddad för en ny vecka i Dalarna (även om den avslutas i Stockholm). Dom slitna benen ska få en välförtjänt vilodag imorgon och sedan hoppas jag att dom är tillbaka i matchen igen på tisdag. Har faktiskt tränat sex dagar i rad när jag tittar tillbaka i kalendern, så det är inte så konstigt att dom är grisiga nu. Det har ju inte varit några lugna pass heller...

Tack och hej för denna gång, lämna gärna en kommentar. Vad gillade du med inlägget, vad vill du läsa mer av? Åker du tåg just nu och är räkor något för dig? Vi hörs igen imorgon!

Live från cykelrummet i Bjärred

Hej och god eftermiddag!

Jag lovade ju att jag skulle rapportera live från Bjärred och nu ligger jag här på golvet i Lindas cykelrum och bloggar. Linda kör intervaller på testcykeln bredvid mig och senare så är det min tur att plåga mig själv. Jag tänkte köra mitt första tempolopp på Zwift, så det blir 20 km tempo klockan 19.00.

Som ni ser på bilden ovan så finns det snö också här i Skåne, den skånska våren är inte riktigt här än men den kommer nog ändå ganska så snart. I Falun lär vi ju ha snö fram till i maj någon gång.

Vi har hunnit med att fixa lite här hemma, sålt en möbel, käkat lunch, åkt till tippen, handlat lite inredningsdetaljer, köpt mig ett par nya skor, kollat på Strade Bianche och bakat muffins. Nu är det träning och sedan lite räkor och bubbel senare i kväll. Jag höll mina tummar för Wout Van Aert när jag såg att han var med i hetluften, en tredjeplats blev det till slut och det är ju riktigt imponerande! Jag får försöka plocka fram liknande krafter i kväll när jag kör Zwift-tempo.

Lindas variant på god pasta..Vi åt detta med lite kryddig korv, kantareller och creme fraiche!

Linda har Eurosport Player, guld värt när man råkar sitta i en bil och spännande tävlingar pågår.

Mmm... muffins!

Jag har det bra här, vi hörs imorgon igen!

Tuff-tuff, tåg, träning och livestream från Strade Bianche

Hej och god eftermiddag!

Sitter på Tåg i Bergslagens tåg från Gävle till Mjölby. Väl i Mjölby så har jag ungefär en halvtimme innan tåget från Stockholm mot Malmö kommer och plockar upp mig. Jag kliver sedan av i Lund, rakt in i lindas famn.

Kul att ni verkade gilla morgonens inlägg, jag hade bra energi när jag skrev det och det når väl ibland ut till er genom skärmarna. Energinivån i detta inlägget kanske blir något mer nedtaggat då jag sitter på tåget och i princip vaggas till sömns här. Står just nu i Hallsberg ungefär en kvart innan vi rullar vidare. Att åka tåg är rätt skönt ändå, dumt att klaga.

Middag på tåget. En kycklingsallad inköpt på Borlänge resecentrum med en Cola Zero som törstsläckare.

I morse så skrev jag också om gårdagens träning. Den bedrevs ju på kvällen och jag var väl klar där strax efter 23 på kvällen. I morse så drog jag igång med dagens träning klockan 06:56! Kanske inte med bästa möjliga återhämtning eller förutsättningar för träning. Men, det var riktigt skönt att få ett pass innan en arbets- och tågdag. Nu sitter jag ju här och timmarna går men med träning i benen. Cykeldatorn sa ju -8 i prestationsförhållande igår kväll, i morse var det "bara" -6 i prestationsförhållande. Så det hade ju i alla fall gått åt rätt håll. Körde bara ett kort pass med tio spurter, så det var inget blodigt i morse. I vanlig ordning lite svårt med första spurterna innan kroppen kommit igång. Men sedan var jag varm och igång.

Bilden har jag hämtat från min Instagram story. Körde som sagt tio spurter, i dom två första nådde jag inte över 1000 watt men i dom efterföljande åtta spurterna så lyckades jag. 21 ½ minut träning på morgonkvisten, hellre lite träning än ingen träning! För er som vill grotta ner er i träningsdata så finns allt alltid på Garmin Connect. Just detta pass hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/2529359383

Har ett par hörlurar i bilen som jag hade tänkt ta med mig på dagens tågresa för att lyssna på lite podd vid tillfälle, men glömde givetvis att ta med mig hörlurarna. Så nu står jag mellan alternativen att inte lyssna på podd eller låta hela tågvagnen lyssna på podd. Hur skulle ni ha gjort?

Imorgon blir det Strade Bianche i Italien och grusvägarna där har verkligen blivit bianche tack vare dom senaste dagarnas vinterväder. Antingen så smälter snön inte innan morgondagens lopp och då blir det episkt. Annars så smälter snön inför loppet och då blir det ändå episkt. Så det blir nog ett grymt lopp att kolla på imorgon om ni har tid. Länkar till live-stream hittar ni här. Eurosport 2 sänder loppet mellan klockan 14:00 och 15:30 med Roberto Vacchi som kommentator, missa inte det!

Course recon for @strade_bianche "white roads" have a brand new meaning!

Ett inlägg delat av Wiggle High5 Pro Cycling (@wigglehigh5) 1 Mar 2018 kl. 3:57 PST

Nu ska jag försöka få lite annat än bloggning gjort också. Vi hörs nog imorgon igen, då direkt från Bjärred!

Lite träning är bättre än ingen träning och med Zwift så blir det lite mer träning

Hej och god morgon alla glada och morgonpigga!

Ja, god morgon till er andra också som kanske inte alls är morgonpigga men läser detta ändå. Ni kanske läser det lagom till lunch eller till och med på kvällen? Hej alla som läser, helt enkelt. 

Kul att ni hittade hit. Ibland undrar jag ju vart ni alla kommer ifrån. Visst, jag kan kolla Google Analytics och få en ganska bra bild om vart ni kommer ifrån och vilka länkar ni klickade på för att ta er hit. Men den stora frågan jag ställer mig är VARFÖR?! Varför besökte ni just min blogg och detta inlägg just idag? Skriv en kommentar och berätta om vad det var som fick dig att vilja läsa detta. 

Igår var det torsdag och torsdagar är pannkaksdagar. Men jag åt inga pannkakor. Trots att jag, väldigt långt in på dagen, faktiskt hade planerat för pannkakor. Men, det blev ändrade planer. I sällskap av min kära dotter Ebbah så innebär också torsdagar Ridtorsdag. Så det genomförde vi i alla fall som planerat!

Frida och jag lämnade Ebbah på ridningen och åkte till affären för att köpa tandkräm och Hönö-kakor. Eller Skärgårdskakor kanske dom heter? Hönö, säger vi i alla fall i denna familj. Frida valde för övrigt en tandkräm med Skalman på. Varför gör en treårig flicka ett sådant val?? Nåväl, efter mycket om och men så kom vi tillbaka till ridningen och Ebbah igen.

Tillsammans med barnens kusiner från Stockholm (egentligen deras föräldrar) så bestämde vi att vi skulle ses på stan för en middag nu när dom var uppe på sportlov i Dalarna. De var här för skidskola i Romme (eller Råmme som man säger om man är från Stockholm). Hur som helst. Det var därför det inte blev någon pannkaka.

Jag åt Gyros med ris. Det syns kanske inte här, men det var jättemycket. Dessutom fick barnen jättemycket mat och Frida åt inte jättemycket. Jag var jättemycket hungrig så jag åt jättemycket av Fridas mat också. Efteråt så var jag jättemätt och hade jätteont i magen på grund av att jag åt jättemycket mat på jättekort tid. Dumt att sätta sig framför jättestora mängder mat när man är jättehungrig...

Vi kom hem och Frida fick gå direkt till sängen utan att passera Gå.

När Frida var nattad så pratade jag lite med Linda, hängde lite med Filip och Ebbah innan det var dags också för deras läggning. Så nattade jag dom, ringde Linda igen och sedan var det plötsligt dags för mig att träna. Väldigt trött och med buken fylld med gyros så hade det varit ett lätt val att ställa in träningen en sen torsdagkväll, eller kanske köra minsta möjliga träning. Men det här med Zwift gör det ju lite lättare att träna. Det var för övrigt -18 ute och 18 grader inne när jag gick ner i källaren. Jag var alltså också frusen.

Minus åtta i prestationsförhållande?!!??!!?!?! Det måste vara bland det absolut sämsta jag någonsin sett. Tack för peppen, Garmin! Det var väl bara att inse faktum också, efter förrgårdagens urladdning på Kompiskampen så fanns det väl inte så mycket kvar i benen. Ganska tacksamt då att planen var ett enkelt Zwiftrace istället för några avancerade intervaller med deprimerande resultat.

Själva Zwift-racet gick väl bra tror jag. Trampade med knäna utåt för att magen skulle få plats. Kippade efter andan men var ändå inte så värst ansträngd inledningsvis. Mot slutet så trissades tempot upp och vi blev ett gäng på knappa 20 av dom 70+ startande som gjorde upp på dom sista kilometerna. Jag sladdade in som sexa och var nöjd med att ha tränat. Ingen märkvärdig prestation, inget resultat att skriva ut och sätta upp på väggen för att motivera mig framöver. Men ändå, det blev ett träningspass till samlingen också igår och 46 minuter och 33 sekunder mer träning än om jag inte hade tränat.

En kille som har 3nat.

Nu väntar en heldag på jobbet följt av en heldag på tåget. Eller ja, det blir väl egentligen som två halvdagar kanske, men ni förstår. Typ 8 timmar jobb och typ 6 ½ timmar tåg. Det är mycket tid, men jag ser bara fram emot det. Det ska bli kul på jobbet och det ska bli härligt att få åka ner till Skåne.

Nu ska jag ta tag i annat här hemma. Det kan ni kanske läsa om senare idag. Eller om ni väljer att läsa det imorgon eller någon annan dag. Vad vet jag. Jag skriver nog ett inlägg från tåget i alla fall. Så får ni välja själva när ni läser det.

Vi hörs, hej!

Jag grejade det, jag grisade mig igenom Kompiskampen!

Hej och god morgon!

Ny dag, ny månad och nya möjligheter. Vaknade och mådde prima i morse, riktigt skönt faktiskt då jag igår mådde allt annat än prima. Igår kväll var det en del fosterställning, ståendes på alla fyra och hängandes över toastolen. Mådde så sjukt illa hela kvällen efter den där Kompiskampen, trodde länge att jag skulle kräkas men det kom inget. Tror att jag kanske hade lite för mycket innehåll i magen när jag körde... Men nu är jag som sagt bra. Jag såg till att äta extra mycket igår då jag hade känt mig lite halvsvag på mina två tidigare försök (i förrgår kväll och i igår morse), så jag såg till att fylla på med energi så att det åtminstone fanns energi nog i kroppen.

Känslan när jag körde igår kväll var inte sådär jättebra heller, ingen 100%-ig känsla i benen och jag hade fått tagga ner förväntningarna på mig själv. Jag har liksom gått in för rekord och kände att allt annat än rekord skulle vara ett misslyckande. Vet inte om det är normalt att tänka så, men så tänkte jag. Så igår kväll var det bara att sopa igenom skiten och få den gjord som räknades. Så jag gick ut på en nivå strax under februarirekordet för att möjligtvis kunna öka något på slutet. När jag stannade cykeldatorn så visade den på 94 i snittkadens (hade inneburit tangerat rekord...) men jag visste att det nog skulle stå 93 i träningsfilen, vilket det också gjorde. Så jag var inte långt ifrån februarirekordet och jag landade igår på 344.1 Monarkwatt, februarirekordet var 347.8. Dom fyra åren jag kört kompiskampen så har jag varit sjukt jämn i februari, mellan 342 och 347.8 watt. All-time high är på 355.2 i mars 2015. Något att sikta på!

Jag vägde (iförd cykelbyxor, cykelstrumpor och pulsband) 68.8 igår kväll, vilket ger 5.00 w/kg under den där tjugan.

Det var ingen vacker syn igår. Efter 14 minuter så började jag tappa kraft, istället för att öka. Efter 16 ½ minut så gav jag för en kort stund upp innan jag tack och lov började veva igång igen. Efter 17 ½ minut så kunde jag öka lite igen och på slutet var det ju bara att kräma ur det sista. Så himla skönt att ro i hamn den där tjugan igår.

Monarkångest i kubik.

Glädje, lycka, lättnad.

Så här ser min Kompiskampen-historia ut:

Kompiskampen 17/18:
6:e november 316.2 watt och 69.6 kilo
11:e december 323 watt och 70.5 kilo
11:e januari 334.8 watt och 68.9 kilo
28:e februari 344.1 watt och 68.8 kilo

Kompiskampen 16/17:
7:e November 300 watt och 70.5 kilo
10:e december 320.1 watt och 72.2 kilo
7:e januari 332.5 watt och 72.6 kilo
23:e februari 342 watt och 71.2 kilo

Kompiskampen 15/16:
5:e november 338.4 watt och 69.7 kilo
24:e december 313.5 watt, 69.9 kilo
30:e januari 329 watt och 68.4 kilo
26:e februari 347.8 watt och 69.6 kilo

Kompiskampen 14/15:
26 November 291.4 watt, 71.4 kilo
23 December 300.8 watt, 72 kilo
19 Januari 316.8 watt, 70.2 kilo
22 Februari 345.6 watt, 69.6 kilo
22 mars 355.2 watt, 68.9 kilo