Åtgärder

Hej människor!

Igår var jag ju lite deppig. Eller ja, blogginlägget var ju inte direkt trumpeter och tårta, om vi säger så. Nu har jag kommit på en rad åtgärder som ska få mig på banan igen. Ibland behöver man ju stanna upp och ge sig själv en örfil för att fatta vad som egentligen gäller. Vakna upp, liksom.

Nåväl. jag tar inte allt här, men några grejer kan jag ta.

- Måste bli mer aktiv i vardagen. Tar sikte på 8000 steg om dagen till att börja med även om 10.000 känns bättre. Men det blir nästa mål. Som föräldraledig är det lätt att man ( jag i alla fall...) blir en segpropp som inte gör annat än att gulla med bebis hela dagarna. Inget fel i att ta hand om sina barn givetvis, men man (jag!) behöver inte vara slö för det. Jag är nog den lataste människan jag känner dessutom, vilket inte hjälper mig här. När man (jag!) är föräldraledig så producerar man (jag!) inte lika mycket heller. På jobbet gör man (jag!) ju vettiga saker varje dag, får någonting gjort liksom. Det är bra för mitt självförtroende att vara aktiv och göra saker.

- Inte äta efter klockan 19 om jag inte har tränat sent eller laddar upp inför tävling. Jag är bäst på att äta. Inte bara stora portioner, utan att småäta och äta onyttigt. Hela tiden. Jag äter för att fira, jag äter om jag är deppig, jag äter om jag har tråkigt och jag äter om det finns något gott att äta. Man måste ju äta, så är det. Men det kan ju finnas någon slags rimlighet i det hela också. Jag är lite som Jan Ullrich var i december, fast dygnet runt och året runt.

- Jag "ska" göra sakerna som jag "borde" göra när det kommer till min cykling. Här gäller det mest material och saker kring min cykling som jag vill ska fungera bättre. Som att jag borde cykla Engelbrektsturens bana innan tävlingen blir nu att jag ska cykla Engelbrektsturens bana innan tävlingen. Jag borde köpa ny kedja till min MTB innan den blir sliten blir nu jag ska köpa ny kedja till min MTB. Ni fattar?

- Bästa punkten av alla. Träningen. Igår gjorde jag i ordning min testcykel-hörna igen. I vintras så körde jag kvalitetsträning. Fick kvitton på att jag tränade bra, det kändes bra efter träningarna som jag genomförde och så vidare. Sedan jag slutade med testcykel så har det inte blivit många bra kvalitetspass. Mina bra träningar är tävlingarna. Utöver det så har jag väl kört en träningstävling MTB och en Dalacup i landsväg. Resten då? Ja, det blir mest vila några dagar efter en tävling och sedan blir det något pass följt av vila, väckning och tävling igen. Mest blaha. Under säsong så kan man inte träna på samma sätt som på vintern, men jag tävlar inte skitmycket och så svårt ska det inte behöva vara att få köra lite kvalitet.
Dessutom så tycktes jag tro att jag skulle få mycket mer tid att träna utomhus nu under sommaren och det kanske jag har också. Men många gånger så skulle jag behöva smyga ner i källaren när jag är hemma med fyra barn, det regnar ute, frun jobbar osv. Om jag inte kan köra kvalitet med andra så får jag väl göra det själv då.
Dessutom behöver jag träna mer med andra. Så det ska jag få till. Kommer väl kanske tjata lite på folk nu och bli efterhängsen och ett plåster. Men vafan, jag behöver det. Ska ut nu med några andra för lite snabbdistans. Men jag behöver köra lagtempo, backintervaller, hetscykla stigar och träningstävla också. Pangpang-träning i sällskap, helt enkelt.

Vi börjar så här. Välkommen till mitt förbättrade liv!

När man är så här ->||<- nära att ge upp

På dagens pass stannade jag och satte mig på cykeln. Det var inte för att jag var trött eller sliten utan det var för att jag var less. Hade jag trampat några meter till så hade jag kastat cykeln i skogen i ren frustration. Huvudet vill liksom bara inte. Dagens pass blev 40 minuter frustration med 113 i snittpuls.

Självförtroendet är lågt och motivationen blir ju därför också drabbad.

Formen är det ju bevisligen inte något fel på, men en del stolpe ut i inledningen av säsongen har ju varit drygt och så förkylningen inför Vättern drog ju ner mig rejält både fysiskt och psykiskt. Nu är benen tillbaka, så nu saknas ju bara att jag återställer resten också.

Ska jag lyckas få några hyfsade resultat så måste ju också huvudet vara med. Det är så mycket som hänger på skallen och hur man tänker för att det ska gå bra i så här tuffa sporter som cykel.

Utöver att jag har tappat skallen så har jag också tappat formen på så vis att jag blivit tyngre. Nu väger jag ungefär lika mycket som jag gjorde i december och början av januari, allt annat än optimalt. Hade jag kunnat hålla vikten som jag hade i våras så hade jag varit ungefär fyra kilo lättare nu och då hade den där startbacken på Mörksuggejakten kanske gått lite lättare och då kanske jag hade kunnat gå med täten direkt osv.

Så för att vara en tjock cyklist utan självförtroende så är väl en 16:e plats okej. Men det här gör mig ju bara extra less. Att jag liksom inte ger mig själv dom förutsättningarna som jag önskar när jag ska tävla. Så jävla meningslöst att lägga ner flera hundra timmar träning för att prestera och sedan åka runt på tävlingar och tänka negativt.

Dom senaste dagarna har jag vacklat mellan att lägga av nu på en gång med tävlingsambitioner till att "nästa år, då jävlar". Men, det är ju här och nu jag behöver vända det här. Nästa säsong får jag fundera på efter denna säsong och att lägga av blir ju svårt för någon som jag även om det varit en lång och tung period nu. Halva säsongen återstår och en mängd stora tävlingar finns framför mig där jag kan ha stolpe in och göra något bra.

Så, jag bestämde mig. Det är okej att ha en svacka efter sjukdom och formtapp. Det är också okej att grubbla en stund efter en tävling som inte går som man vill. Men någonstans måste man stanna upp och lyfta blicken igen. Så jag ska nu dra ett streck och sedan vända på det här.
_____________________________________________________________________________________

Så. Där var strecket. Nu ska jag bygga upp självförtroendet igen, ta fram några motiverande målsättningar att nå både på kort och lite längre sikt (denna säsong) och så ska jag se till att ge mig bättre förutsättningar för att prestera på dom tävlingarna jag ställer upp i.

Ett av säsongens mål var ju att etablera mig topp-20 på deltävlingarna i Långloppscupen och det har jag lyckats med. Saknar en äkta topp-10 på någon deltävling och även att hamna topp 10 totalt. Just nu ligger jag 12:a i cupen. Det där är ändå inte långt borta, så med lite skjuts i benen så går det vägen.

Bilder och resultat från Dalacupen i kväll

På väg från samlingsplatsen till start/mål.

Frida höll trafiken i ett järngrepp, allt för att cyklisterna skulle känna sig säkra.

Trots hotande regnmoln så kom inget regn och det hela avslutades i härligt solsken.

Ser ni pilen i diket? Någon stackars människa gillade väl kanske inte att det var en cykeltävling där i kväll och körde ner pilen som skulle visa cyklisterna åt höger. Tack och lov så stod den upp på första varvet i alla fall, så cyklisterna som eventuellt var tveksamma över bansträckningen hittade nog runt på sitt andra och tredje varv om pilen låg ner då.

Då jag hjälpte Frida lite med trafikvaktandet så hängde jag inte med så mycket i hur loppet utvecklades men det verkade ha varit en hel del attacker men att det ändå var en niomannagrupp som gjorde upp om det i en spurt.
Totalt var det 18 cyklister som kämpade runt Milsbovarvet idag:

Motion
Martin Östberg
Emanuel Löfström
Björn Ragnelind
Tobias Wäppling
Daniel Rällsjö

Herrar
1. Jonatan Bejmar
2. Per Strömblad
3. Rasmus Andersson
4. Joel Vikner
5. Ludwig Fleetwood
6. Jonas Djurback
7. Oskar Djärv
8. Jon Olsson
9. Jimmy Bodin
10. Olof Ivarsson
11. Viggen Andersson

Imponerande resultat och taktisk finess på Mörksuggejakten

God förmiddag!

Det var ju inte bara vi Mörksugge-motionärer som cyklade i helgen, världseliten i MTB körde ju världscup i Schweiziska Lenzerheide. Där lyckades falucyklisten Jenny Rissveds med att vinna den tredje raka världscupsegern i damernas U23-klass! Vilken säsong detta har utvecklat sig till för denna supertalang.

Foto: Scott Racing.

I totala världscupen ser det givetvis väldigt bra ut efter att Jenny nu har vunnit första halvan av den. Nu återstår alltså tre tävlingar:

1	RISSVEDS Jenny	SWE	SCOTT-ODLO MTB RACING TEAM	270
2	KELLER Alessandra	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	160
3	COURTNEY Kate	USA	SPECIALIZED RACING	155
4	FORCHINI Ramona	SUI	STRUEBY-BIXS TEAM	135
5	MOSCHETTI Margot	FRA	BETCH.NL SUPERIOR BRENTJENS MTB RACING TEAM	110
6	RABENSTEINER Lisa	ITA	FOCUS XC ITALY TEAM	103

En annan tjej som imponerade var Gunn-Rita Dahle Flesjå som vann sin 29:e världscupseger och blev därmed vinstrikast genom tiderna. Jag trodde faktiskt att hon gått miste om den chansen och har tyckt synd om henne senaste säsongerna när hon blivit tvåa. Tiden står ju inte stilla direkt och det gäller även denna supersnabba 42 åring.
Juliana Furtados "oslagbara" 28 segrar i världscupen är nu slaget, mycket imponerande!

Foto: Merida

Å så tar vi ändå lite långloppsbloggning och jag tänkte bjuda på ett par taktiska finesser från loppet som syns i filmen från min Garmin Virb ELITE.
59:30 in i klippet så går Fredrik Edin och Lars Bleckur in i skogen som etta och trea och höjer farten. Jag flyger ju av efter några minuter, men även andra får det tufft att följa med. Det här var deras plan för att grilla landsvägsproffset Jonas Ahlstrand, men även oss andra.
Men det var inte den finessen jag tänkte skriva om. Istället vill jag berätta om Cykloteket Racing Teams fördel av hemmaplan. Eftersom bland annat vinnaren Lars Bleckur och många från serviceteamet är från Rättvik så hade man langning på platser där andra inte langade. Fördelen med att ha det så är att man istället kunde köra riktigt hårt förbi vanligare langningsplatser för att försvåra langningen för konkurrenterna. Med lite tur så missar någon sin flaska och även om konkurrenterna får sina flaskor så kräver det en större insats än om det gått lugnt förbi. Jag kände det direkt vi passerade den klassiska langningsplatsen och intensiteten var hög, att nu ska de försvåra för langning...
45:55 in i klippet så passerar vi tre av deras langare (syns lite dåligt eftersom jag är lite till vänster i klungan, men ni ser dom om ni kollar noga.
47:30 kommer vi till den mer klassiska langningsplatsen och här är Cykloteket etta och tvåa i klungan och håller intensiteten hög. Allt för att försvåra langning.
49:50 här kommer vi ut på en asfaltsraka där det inte finns någon som helst anledning till att vi ska hålla 45-50 kilometer i timmen. Men, det står en del langare även här, så Cykloteket-åkarna ser till att hålla hög fart.
50:33 så lyckas jag fånga min flaska ändå. Lite räddad av att langningen sker i slutet av rakan där det går lite mer uppför och vi ska svänga direkt efter.

Den där klassiska langningsplatsen 47:30 in i klippet har faktiskt vi i Falu CK gjort samma sak på för många år sedan. Det var när Magnus Darvell, Mattias Nilsson, Jens Westergren, Oscar Ekstam och jag körde i Faluns grönvita kläder på långloppen. Vi gasade på förbi langningssträckan och tog sedan flaskorna efteråt.
En varm dag och en missad flaska kan vara katastrof för en cyklist, så visst kan man jävlas lite...

Dalacup Milsbovarvet imorgon

Hej vänner!

Imorgon är det dags igen. Dalacupen rullar vidare och denna gång kör vi samling vid Torsångs kyrka med anmälan från 18:10 och start 18:30. Varmt välkomna alla. För herrar kör vi tre varv och för damer och ungdomar kör vi två varv runt Milsbovarvet.

Jag hoppas att många kommer och kör, det blir ju så mycket roligare för alla då. Vi ses!

Racereport och film från Mörksuggejakten 2015

God morgon!

Mörksuggejakten igår alltså och det blev ännu en sådan där jobbig tävling. Så jobbigt att jag fortfarande mådde riktigt illa halv två på natten innan jag kunde somna. Jag tror det är när mina ben dör men pannbenet tvingar mig fram som jag blir så här slaktad efteråt (Långa Lugnet & Lida Loop). Kroppen får liksom cykla fort, istället för benen.

Jag kom upp i god tid innan tävlingen och hann fixa med det jag ville fixa i lugn och ro. Prata med cykelfolket, nåla lite nummerlapp, pumpa däcken och värma upp ordentligt. Starten gick bra och jag satt långt fram när vi gick in i startbacken. Där tog jag hela tiden min eget tempo. Eller ja, det där är ju en sanning med modifikation då jag körde så fort jag orkade men utan att spurta mig stum. I sista etappen av backen upp till Vidablick så var jag ett tag nere på 27-28:e plats (om jag räknat rätt i filmen) men eftersom jag inte gått mig helstum så kunde jag avsluta bra och tog 10 placeringar innan toppen.

Ut på första grusvägen så hamnade jag i ett ganska bra gäng som jag trodde då var ett tredjegäng, detta eftersom känslan i backen var att jag var väldigt långsam och långt bak. Grusvägen svänger uppåt efter ett tag och där gick jag förbi gruppen för att öka intensiteten i den och kanske köra av några. Dessutom så är det bättre att ligga långt fram när man sedan går in i första stigpartiet. Här fick jag dock en lucka tillsammans med Daniel Olsson, blev lite förvånad över att inte fler hängde på men bestämde mig där för att köra allt jag hade. Hade ju bra ben...
Plötsligt ser jag cyklister framför vilket sporrar mig ännu mer, kan jag komma ikapp?! Benen är bra och möjligheten att ansluta till en annan grupp motiverar mig och jag kör och kör. Daniel tvingas släppa några meter men jag väntar inte in honom (det här har jag haft dåligt samvete för efteråt, förlåt Daniel!). Jag spurtar och spurtar och efter ungefär 10 minuters jakt kommer jag ifatt gruppen, som är tätgruppen(!).

Det här hade jag ju inte räknat med, trodde att jag jagade en andragrupp men nu är jag istället en del av en åtta man stor tätgrupp. Jag chansar på att slippa dra i gruppen eftersom jag dels jagat ifatt dom och dels normalt är mycket sämre än övriga i gänget. Efter ungefär 25 minuter på rulle så börjar Bleckur att försöka få med mig i dragjobbet men jag sitter kvar där jag sitter. Grusvägarna går bra, men allt annat samt alla igångdrag är maxinsatser för mig och att sitta sist är ju inte alltid bäst. Att åka i samma fart som de snabbaste är en sak men att köra snabbare då och då för att täppa igen luckor blir till slut för mycket och jag tvingas ge mig med 40 kilometer kvar till mål.
Inte helt ovanligt att jag blir trött där på Mörksuggan, snarare jättevanligt.

Jag tar det lugnt ett tag innan andragruppen kommer ifatt. Vi kör om placeringarna 8-14. Jag sitter på rulle här med och med 36 km kvar så kommer krampkänningarna i bägge framsidorna av låren. Kanske en effekt av att jag haft problem med baksidan hela veckan och därför överkompenserat med framsidorna? Jag sitter bak i den här gruppen med och trampar lätta växlar och svär över slutkörda ben, igångdrag och uppförsbackar.
Med lite drygt två mil kvar så kommer en jättestor grupp ifatt oss, kanske 25 man. Där sitter jag med krampkänning, helt slutkörda ben och istället för en topp-8 så kan jag nu lika gärna bli typ 40:e i loppet. Vilken idiot jag är som ens satte sådan fart i inledningen och körde ikapp täten. Hade jag stannat kvar i gruppen så hade jag antagligen haft betydligt fräschare ben och kunnat kämpa om en topp-10 i alla fall.

Med 15 km kvar så kommer ett långt parti med backar och stigpartier. Här sätter de som har något kvar upp högsta fart och jag får försöka minimera förlusterna. Benen är ju kaputt så det är lätta växlar och pannben som tar mig framåt. När vi kommer ut på asfalt igen så är vi nu en liten grupp som jag tror är tredjegrupp i tävlingen. Jag åker med här tills det är någon enstaka kilometer kvar och jag tvingas släppa även denna. Kommer upp på stadion och får höra att jag kör om en topp-15.

Precis innan upploppet så kommer jag ifatt Sebastian Olsson och jag går förbi, tyvärr har han mycket mer pang i benen än jag så det blev en enkel spurt för honom. I tävlingen blir jag 16:e man och rätt besviken över min insats. Visst, med tanke på hur illa det kunnat bli med tröttkörda ben så tidigt i loppet så har jag minimerat förlusterna bra, men det skulle ju vara kul att försöka köra upp mig så mycket som möjligt istället för att tappa så lite som möjligt..

Jag filmade tävlingen igår och här hittar ni min film från Mörksuggejakten 2015 (69 av 72 km):


GPS-data från Mörksuggejakten:

Bilder och Resultat från Mörksuggejakten 2015

Hej vänner!

Vi börjar väl med resultaten. Jag blev 16:e. Är ni intresserade av andra resultat än just mitt så hittar ni här resultat från Mörksuggejakten 2015.
Jag är lite sliten och inte helt nöjd med dagen. En längre berättelse om hur jag blev 16:e och film med alla bevis från tävlingen får ni imorgon istället. Hoppas att ni orkar vänta så länge?!

Mörksuggejakten har lagt upp några bilder från Mörksuggejakten 2015 på sin Facebook-sida.
Via Instagram hittar man också ett gäng bilder via hashtag Mörksuggejakten.

Via Facebook har jag också dessa bilder på mig:

Grinar illa i slutet av startbacken, foto: T. Nordholm

Har hittat en rulle på toppen av Vidablick och på andra bilden så ska jag svänga upp i den branta backen i Nittsjö.

Eva Önnemar levererar i vanlig ordning några fina bilder på mig via e-post:

Jagar tätgruppen efter en dryg mil.

Här är jag med täten vid det klassiska langningsstället längs väg 301.

Här sitter jag bakom en norrman och ser inte direkt ut som någon krigare längre...