Jag har publicerat en tävlingsrapport på Långloppscupens hemsida och bjuder även er på den: http://www.langloppscupen.se/langloppsbloggen/topp-10-pa-lida-loop-typ__553
Så var Lida Loop avklarat och jag nådde ett av säsongens stora mål med en topp-10 i elitklassen. Tyvärr så hade jag också en H30-cyklist före mig så jag blev 11:a bland samtliga klasser, så jakten på en äkta topp-10 går vidare.
Lida Loop startar uppför en slalombacke, men det är bara ungefär 30 höjdmeter som ska besegras, så det är lite som att rycka av ett plåster. Det gör ont, men bara under en väldigt kort tid. Efter slalombacken så är det ett antal kilometer på motionsspår och smalare grusvägar. En vädligt intensiv start med andra ord då man med en dålig start riskerar att halka ner väldigt långt på kort tid och det finns ingen möjlighet att hämta upp det i backen då den är kort. På motionsspåren svänger det tvärt och är smalt, alla vill vara långt framme vilket bjuder in till stök och axel mot axel-cykling.
Eftersom jag är väldigt bekväm med klungcykling och att sitta styre mot styre, eller axel mot axel så valde jag i år att inte förta mig i startbacken utan istället avancera på efterföljande motionsspår. Att gå full attack i startbacken kostar rätt mycket och det tar lång tid att återhämta sig efter en sådan startchock. Jag kom ändå upp kring 30:e plats ungefär, samtidigt som världsstjärnan Gustav Larsson. Sedan började avancemanget då jag kände att med alla inbromsningar och allt stök för att positionera sig så ville jag gärna sitta topp-5. Det blir mycket riktigt axel mot axel ett par gånger, det skriks lite då och då i gruppen och man hör kraftiga inbromsningar. Gustav gick upp i tätposition när han hade kommit fram och då körde han på. Det passade mig bra och jag försökte smyga med. Råkade hamna först ett litet tag också men kunde släppa förbi ett par cyklister efter en liten backe. Lite oväntat, men kanske tack vare Gustavs dragvillighet, så minskades tätgruppen mer än jag trott på förhand och vi var kanske 15 cyklister som gick in på första stigen tillsammans.
Jag kunde gå med i dom första korta stigpartierna men plötsligt så går det inte att trampa. Jag fattar att kedjan hoppat och fastnat på något vis så jag håller åt sidan och säger åt bakomvarande cyklister att passera mig. Stannar och ser att kedjan snurrat runt sig själv och trasslat in sig rejält, blir stående en stund och kämpar för att få loss kedjan. Utöver att förstaklungan och några ströcyklister hinner blåsa iväg så passerar också en jättestor andraklunga mig innan jag kommer iväg. Nytt fokus är nu på att minimera skadan och placera mig så bra som möjligt, istället för att åka med i täten så länge som möjligt. Passerar ganska omgående Sebastian Olsson som punkterat.
Jag jagar ifatt den stora andraklungan, tar någon enstaka placering i skogen och vet att det kommer en lång asfaltsraka där jag planerade och genomförde en större omkörning. Jag visste nämligen att det kort efteråt kommer lite backar följt av ett stökigt parti in till första varvningen. I backarna kör jag på, gruppen splittras och jag tror att jag ska få gå först in i skogen. Blir dock passerad av två cyklister i hög fart innan skogspartiet. Dessa åker också ifrån mig i skogen.
En av cyklisterna punkterar dock och jag och några från andraklungan passerar honom vid varvningen. Där stod också Gustav Larsson med vad som verkade vara punktering. I Början av loop 2 så finns det långa tekniska partiet "Diagonalen". Jag sätter därför hög fart i backen upp dit och går först in i gruppen på stigen. Är lite kantig i skogen och blir passerad av några. När vi kommer ut på motionsspåren är vi fem. Mikael Flockhart står och lagar punktering efter Diagonalen. Tre jagar bakom och är ikapp innan nästa skogsparti. Det andra skogspartiet på loop 2 är jättelångt men nu försvarar jag mig ganska så bra. Vi håller väl ihop mer eller mindre i vår åttamannagrupp och jag funderar på när/om Sebastian, Gustav eller Mikael kommer att komma ifatt oss. Försöker åka jämnt och smart för att ha en överväxel kvar till slutet. För att antingen distansera andraklungans cyklister på egen hand, eller med hjälp av någon som punkterat och kört ifatt oss.
Efter halva andra loopen så kommer Gustav ifatt vår grupp, han försöker åka förbi på höger sida på en bred stig men det tar stopp. Jag släpper in honom på vänster sida istället och tar hans rulle. Nu blir det åka av! Troligtvis så försöker hela gruppen nu att göra som jag, att följa med Gustav i hans högre tempo. På en stig så hamnar Gustav lite snett och passerar precis mellan två ganska stora stenar, jag studsar efter men bakom mig smäller det och ett högt skrik hörs. Efter loppet så hörde jag mig för med andra i gruppen om det var någon av dem som vurpat och Per från Borlänge CK säger att han stannade med killen som kraschat. Det hade väl inte sett något vidare ut och jag hoppas verkligen att du som vurpade läker ihop snabbt!
Jag naglar mig fast på Gustavs rulle och blir den enda från gruppen som hänger med. Gustav gör inget för att jag ska gå upp och dra och han håller tillräckligt högt tempo själv för att jag ska bidra med något. Lite förvånande så tycker jag att det går bra att åka med så länge som det är platt, uppför, i skogen eller på grusvägar. Det svåra var utför och i "blinda" kurvor. Gustav är ingen som håller igen, utan det satsas friskt.
Jag trodde att jag skulle få som svårast att följa Gustav uppför slalombacken i slutet av den andra loopen, men det är faktiskt utför slalombacken som jag får ge mig. Missar i en kurva och hamnar på fel sida om plastbanden, tvingas bromsa och köra under ett band för att komma in i rätt fålla. Jag tappar inte många sekunder, men det är helt klart en sak att åka med Gustav och en helt annan att köra ifatt honom. Vid varvningen så får jag höra att jag ligger topp-10. På en trolig topp-10 och avhängd från draghjälpen så inser jag att sista loopen blir en kamp mot mig själv. Planen innan loppet var att ha draghjälp ut på den ganska så lättåkta sistaloopen, speciellt eftersom det skulle blåsa motvind långa partier. Men nu är jag ensam och med tanke på att jag åkt med Gustav så tror jag inte att någon är speciellt nära bakom mig. Så jag bestämmer mig för att försöka klara mig solo utan att vänta in någon.
Passerar Angelica Edvardsson och en stund senare ledarinnan Åsa Erlandsson. Ser plötsligt två cyklister före mig. Lite synd att dom är två som kan samarbeta, men troligtvis så har jag tagit in lite. Den ena är Fredrik Berg som jag passerar när han står och pumpar sitt däck. Nu är killen framför ensam så det blir man mot man. Jag tycker mig ta in lite men målet kommer lite för snabbt och jag tvingas inse att jag inte hinner ifatt honom.
När resultaten bekräftas så är jag tia. I elitklassen. Stefan Persson vinner H30 och är också före mig. Han var en av de två cyklisterna som körde ifrån mig på första loopens sista stigparti. Mycket imponerande kört av honom!
Jag är nöjd med topp-10 i elitklassen men jag vill ju helst vara topp-10 bland alla klasser, så jag fortsätter jaga på kommande tävlingar. Jag kör dock inte Ränneslättsturen eftersom den går samtidigt som Landsvägs-SM som går på "hemmaplan" på Sollerön. Det blir ett par veckor med landsväg nu med start på Vätternrundan och avslut på landsvägs-SM.
Garmin-data, lite kul att se i pulskurvan att man kan se så tydlig skillnad mellan dom respektive looparna:
