Valborg vid gruvan och Galle takes a break

Igår firade vi valborg vid Falu Gruva

Stora stöten, som detta mäktiga hål heter, har sedan flera år varit stängt för besökare på grund av säkerhetsskäl. Nu håller man dock på att säkra vägen ner och inom kort är det tänkt att man ska kunna ta sig ner igen. En härlig junidag 2007 var vi några cyklister som var ner och vände. Sjukt läckert!  Om jag någonsin arrangerar den tävling jag haft i tankarna under så många år nu så är detta en perfekt startplats för det loppet. Nu har vi tack och lov Långa Lugnet, så mitt fantasilopp får fortsätta att att utvecklas till perfektion i mitt huvud. Hittade faktiskt en ny och läcker liten vägsnutt så sent som igår!

Varje år har dom en hög med granar som dom tänder eld på, det blir kanske inte så mysigt men det brinner ju intensivt i alla fall...

Och nu lite cykelnytt:
Simon Galle tar en paus på obestämd tid från cyklingen: http://rocknrollcykling.blogspot.se/2013/05/fardigkrigat-tills-vidare.html

Skitigt att pendla

Ville köra in mig mer på racern och testa lite nya inställningar, men det får bli crossen framöver. Räknar inte med någon mer pendling denna vecka dock. Imorgon är jag ledig vilket är jätteskönt, ska förhoppningsvis sova någon extra timme i natt. Kände mig piggare i tempopendlingen idag jämfört med igår, så jag gissar att sömnbristen är en stor orsak till min svacka. Ska försöka få till en riktigt bra träningsvecka denna vecka så är nog kroppen igång ordentligt under nästa vecka.

I kväll drar vi till gruvan för valborgsmässoaftonsfirande. Inga fyrverkerier, vilket jag tycker är klokt. Denna gång beror det på att berguvar bosatt sig i Stora Stöten.

Dagens outfit

Tror att senaste tidens slöa kropp är kopplat till för lite sömn. Då jag har sovit väldigt lite under en ganska lång period. Åtta timmar sömn denna natt är ett steg i rätt riktning. Nu blir det tempopendling som grädde på moset!

Cykelpendling och nybörjarträning

Den här typen av bilder har ni väl längtat efter?

Efter att inte ha cyklat till jobbet sedan den femte februari så var det väl dags igen. Känner att jag måste hindra mitt förfall och lite intensiv pendling är precis vad mina ben behöver. Inget mirakel hade skett under natten så jag hade fortfarande skitben i morse. Hade ändå bestämt mig för att ta i så mycket jag orkade så länge jag orkade. Är man dålig så behöver man ta i. 161 i snittpuls imponerar väl inte på någon, men jag tog i alla fall i.

Hade tänkt ta det lugnare på eftermiddagen men efter mina tre möten på jobbet, så hade jag plötsligt bråttom så jag körde på halvfort mest hela tiden.



Kom hem, hetsade på dottern lite och så drog vi till barnens cykelträning. Förra gången hade jag åtta barn i gröna gruppen. Idag var vi bara tre. På bilden övar vi stoppsladdar och vädret var regn inför, molnigt och kallt mest hela tiden även om jag lyckades bränna av ett foto just när solen tittade fram.

Tidernas sämsta träningspass

På helgerna brukar jag ju normalt kunna köra ett eller ibland till och med två distanspass. Men då frugan jobbat natt denna helg och vi har haft annat i kalendern så har träningen blivit lite lidande. Sent i lördags kväll brände jag av några spurter på testcykeln i ren träningsångest. 23:40 klev jag av cykeln då. Igår så lekte jag först med barnen och ett annat barn boendes i området. Bildbevis:

Foto: Anders Richardsson

Efter att vi lekt färdigt så cyklade vi en sväng, jag och barnen. Vi kom hem, drog med frugan ner på stan där vi käkade kinamat och hade det gött ett tag. Sedan gick vi på Emilys dansuppvisningssäongsavslutning. Efter det så kunde jag alltså sticka ut och cykla. Tror jag kom iväg halv sju på kvällen. Kunde ändå vara ute till det blev mörkt vilket betydde att jag hade nästan tre timmar på mig att bränna lite energi på.

Tänkte att det kunde vara kul att inleda med Skuggarvstempot. Bara där förstår ni ju att det skulle gå åt helvete. Körde ju det eländet så sent som den 20:e april på min näst sämsta tid någonsin. Under uppvärmningen (cyklingen till starten) så kändes benen som ett par betongpelare. Pulsen vägrade gå upp trots väldigt lite träning denna vecka. Borde nästan haft fågelhjärta tyckte jag. Struntade i det och tänkte att när jag väl startar klockan så brukar ju benen gå av sig själv och senast hade jag ju en snittpuls på 175. Startade och kroppen kändes fortsatt skit. Benen ville släpa runt tunga växlar på låg kadens. Hjärtat vägrade slå över 170 slag i minuten trots att benen skrek efter vila.

Försökte hela tiden att ta i mer. Men det gick inte. Det gick ändå, tro det eller ej, lite fortare än senast. Inte så konstigt kanske då en skölpadda med bakbundna ben hade kunnat ta sig runt den där banan snabbare än jag gjorde senast. Dessutom var vinden mycket bättre, så jag hade nog kunnat ta mig fram snabbare även utan att trampa. När jag kommit till Sundborn så var jag en minut före mitt senaste försök. Sedan väntade backarna. Tänkte att då skulle jag minsann straffa ur kroppen rejält och få en riktig pulshöjare. Men den jäveln fortsatte att protestera. Ville bara skruva av motståndet och kliva av. Men det var ju ingen testcykel så jag var tvungen att fortsätta för att slippa bli stående i Boda, som något jävla fån. Och eftersom jag har den här bloggen så skulle det ju se riktigt illa ut om jag bara rullade igenom sista kvarten med 105-puls och 15 km/h i snitthastighet. Så jag försökte väl ändå hålla ångan uppe så gott det gick. Från Skuggarvet bjöds jag på en frisk motvind vilket inte direkt höjde min moral. Kom upp på 32:03 vilket ändå var 47 sekunder bättre än senast. Men fortfarande under isen.

Körde en del mental peppning under loppet. Det kunde låta så här i mitt huvud:
"Så jäääääävla kass jag är då"
"Skitben! skitben! skitben! skitben! skitben!"
"Men vafan ta iiiiii dåååå!"
"Här åker jag och skämmer ut sponsorerna"
"Om jag åker saktare så välter jag"
"Klart jag ska lägga i en tyngre växel, kadensen var ju ändå på väg upp över 60 varv i minuten."
"Så himla dålig!"

Jorå så att. Efteråt tänkte jag panga ur benen med lite intervaller. Det blev en 2-minutersbacke och några spurter. Tre potentiella cykeltimmar blev till en och en kvart. Ett tag tänkte jag kliva av cykeln och gå genom skogen hem för att slippa skämma ut mig totalt på vägen.

Sveriges igår sämsta cyklist

Samma tragiska figur fast från en annan vinkel

Sådär. Skitskönt att ha fått årets sämsta pass avklarat, nu ser jag fram emot vändningen.

Data från passet: https://connect.garmin.com/activity/304795437

Resultat linjeloppet Hammarö 3-dagars 2013

Christoffer Kvist blev fyra idag!

Tidigt i loppet kom en kvintett loss och fick utrymme till klungan, dessa var: Mats Nygren, IK Frösö (4:a totalt), Staffan Arvidsson, Upsala CK (5:a), Pär Bäcker, Skruvstads Idrottsklubb (10:a), Pierre Moncorge Team Vulco (38:a) och Rasmus Mikiver, CK Hymer (42:a).
Halvvägs in i loppet hade gruppen 4:30 till klungan som då satte fart och en jagande grupp om ca: 10 cyklister bildades. Där fanns bland annat Jonas Ahlstrand, Argos-Shimano, totalledande Jakob Södergrann, CK Hymer och Falu CK's Christoffer Kvist. Den jagande gruppen tog snabbt in tid och decimerades i jakten på täten. Ut på sista varvet så gick dom två förstagrupperna ihop och det blev ca: 10 man i täten. Ute på slutrundan så kom fransosen Pierre Moncorge loss med Rasmus Mikiver och Jonas Ahlstrand. Rasmus vann etappen före Jonas och Pierre kom trea. Jonas vann därmed Hammarö 3-dagars totalt. Bakom dessa så avslutade Christoffer "Krippe" Kvist starkt och blev fyra på denna avslutande etapp.

Ett riktigt bra resultat för oss det. Bra kört Falu CK Elit, och bra resultat Christoffer!

-5.5 kilo i vinter och följ linjeloppet på Hammarö live

Cha cha bloggen!

Sitter här och käkar en megafrukost. Som om jag skulle ut på ett långt distanspass och behövde all energi jag kan få i mig. Problemet är ju bara att jag inte ska ut på något långt distanspass. Hoppas ändå kunna träna någonting någon gång idag. Ute.
Sent igår kväll brände jag av några spurter på testcykeln för att slippa stå otränad, men det kändes ju inget vidare ändå.

Minns ni att jag i december skrev att jag ville gå ner den vikt jag lagt på mig? Det gjorde jag under vintern:

Som mest vägde jag 74.0 denna vinter (och någonsin..). Som minst nu på vårkanten har jag varit nere på 68.5. En viktminskning på 5.5 kilo alltså. Nu ska jag dock ärligt säga att sista invägningen var för två veckor sedan och sedan dess har jag vräkt i mig en hel del och ligger nu på 70.

Igår blev ju Christoffer Kvist finfin sjua för laget nere på Hammarö 3-dagars. Idag körs den sista etappen som är ett 140 kilometer långt linjelopp. Jag kommer försöka att hålla er uppdaterade under loppets gång via lagets Twitter, in och följ oss där!
Tweets by @FaluCKElit