Arbetsdag, ingen pendling och därmed inget pass att skriva om så ni får en bild på lite cyklar istället
Har ändå gjort en del cykligt idag, som alla dagar tror jag.
- Hade Marcus Ottosson på besök, elitlagscyklist som bestämde storlek på cykeln till 2013 och han fick också lite smågrejer att ta med sig.
- Jag är riktigt nära en testcykel nu, men ändå långt ifrån.
- Mejlat med en av lagets sponsorer och pratat i telefon med en annan, pusselbitar faller på plats och säsongen närmar sig.
- Funderar på att lägga några minuters dötid på att fixa ytterligare någon sponsor till laget, all hjälp är ju bra hjälp.
- Har också mejlat om en flytt av styrelsemöte.
Ja, lite sånt där som jag smiter in lite under dagen. Förut hade jag ju en period då jag skrev lite vad jag höll på med för cykelaktiviteter, vet inte om det intresserar någon egentligen men i dag fick det duga i brist på annat.
2013-01-07
Nystart
Foto: Jonatan Stark
Nytt år, ny vecka, ny dag och nya arbetsuppgifter väntar. Passade ju på att vara långledig över jul- och nyårshelgerna då jag inte var ledig så mycket i somras och verkligen behövde ledigheten efter en tuff höst på jobbet. Sedan jag projektanställdes för ungefär ett och ett halvt år sedan så har jag bytt arbetsuppgifter ett par gånger om och nu är det dags för ännu en ny inriktning. Känns kul!
Tränade ganska mycket under ledigheten, julhelgen är väl ingen period då cyklister behöver träna speciellt mycket egentligen, men som heltidsarbetande småbarnsförälder gäller det att ta vara på tiden. Annars är ju en ökning mot säsongen att föredra. Någon vecka innan jul tjuvstartade jag mitt nyårslöfte och ska, precis som så många andra, försöka gå ner lite i vikt. För mig handlar det inte om något nytt lägstarekord, utan om att försöka komma tillbaka till strax över den vikt jag hade som elitaktiv. Jag är på rätt väg och ska väl redovisa detta lite mer utförligt så småningom. Har ni något nyårslöfte?
Vi hörs!
Nytt år, ny vecka, ny dag och nya arbetsuppgifter väntar. Passade ju på att vara långledig över jul- och nyårshelgerna då jag inte var ledig så mycket i somras och verkligen behövde ledigheten efter en tuff höst på jobbet. Sedan jag projektanställdes för ungefär ett och ett halvt år sedan så har jag bytt arbetsuppgifter ett par gånger om och nu är det dags för ännu en ny inriktning. Känns kul!
Tränade ganska mycket under ledigheten, julhelgen är väl ingen period då cyklister behöver träna speciellt mycket egentligen, men som heltidsarbetande småbarnsförälder gäller det att ta vara på tiden. Annars är ju en ökning mot säsongen att föredra. Någon vecka innan jul tjuvstartade jag mitt nyårslöfte och ska, precis som så många andra, försöka gå ner lite i vikt. För mig handlar det inte om något nytt lägstarekord, utan om att försöka komma tillbaka till strax över den vikt jag hade som elitaktiv. Jag är på rätt väg och ska väl redovisa detta lite mer utförligt så småningom. Har ni något nyårslöfte?
Vi hörs!
2013-01-06
Distanstur med fem vurpor och en skenande häst
Vurpa #1 stod Jens Westergren för då han, strax efter att ha berättat om hur bra grepp han hade trots inga dubb bak och inte många dubb fram, körde i diket. Han gick över styret och cykeln vinklades ut i vägen igen där Hendrik Sjölund körde in sin pedal i Jens hjul. Här försöker dom få loss pedalen, eller ekern.
Triathleten Jonas Bergkvist jublade (INTE) när skogsvägen blev spårig, isig och lite småjävlig. Det är något visst med triathleter och ojämnt underlag, helt klart.
Senare längs denna skogsväg så vurpade Viktor Knutsson och jag, men inte samtidigt. På grund av vurpan (och att jag var lite efter...) så missade jag när täten i gruppen närmade sig en häst som blev rädd, stegrade och skenade. Ryttarhen klarade sig tack och lov bra och hästen verkar vara en som blivit skrämd förr då ryttarhen sa att hästen nog sprang hem till stallet. Vi brukar alltid ta det jätteförsiktigt när vi kommer nära hästar eftersom vi vet att hästar lätt blir rädda och det är lätt att någon gör illa sig om en häst blir rädd. Denna gång hann ingen komma riktigt nära utan hästen blev rädd direkt den upptäckte cyklister.
När vi kom in till byn så stod hästhen där, Jens tog på sig att försöka hålla i den skärrade pållen till dess att ägaren kom. Vi andra höll oss på ett betryggande avstånd och såg Jens misslyckas med sin plan. Ett par hundra meter senare sprang hästen in till vad som verkade vara hästens stall och hage. Inbyggd navigator även på hästar alltså, praktiskt. Hoppas det fortfarande är bra med ryttare och häst, ibland kan det ju verka bra till en början när adrenalinet pumpar för man senare upptäcker att man faktiskt har rätt ont.
Här har Viktor Knutsson precis ordnat med dagens mest spektakulära vurpa då han missbedömt en kurva och kommit i för hög fart. Efter en kort cykling i snövallen bar det över och cykeln träffade den stora stenen som ni ser i bild, Viktor var klok nog att missa stenen och allt slutade ganska bra. Jag missade själva avåkningen och hörde bara plötsligt ett metall mot sten-ljud och såg sedan Viktor ligga där nere i diket.
Backen upp förbi Källslätten, en backe där jag hade tänkt att vi skulle köra fri fart. Men på grund av is under snön och spårig väg så blev det mest att försöka ta sig upp. Många av vägarna idag var isiga och spåriga, bra balans och rundtrampsövning.
Jonatan Stark i spets före Viktor, Hendrik och mig.
Jonatan fångade även denna skönhet på bild
Passet blev väl kanske lite väl mycket halka, spår, is och balansövning men i det är ju alltid så kul att cykla. Hade väl inga drömben idag, men inte heller några dåliga ben. En vanlig dag på jobbet helt enkelt.
Här kan ni granska passet lite mer noga:
Triathleten Jonas Bergkvist jublade (INTE) när skogsvägen blev spårig, isig och lite småjävlig. Det är något visst med triathleter och ojämnt underlag, helt klart.
Senare längs denna skogsväg så vurpade Viktor Knutsson och jag, men inte samtidigt. På grund av vurpan (och att jag var lite efter...) så missade jag när täten i gruppen närmade sig en häst som blev rädd, stegrade och skenade. Ryttarhen klarade sig tack och lov bra och hästen verkar vara en som blivit skrämd förr då ryttarhen sa att hästen nog sprang hem till stallet. Vi brukar alltid ta det jätteförsiktigt när vi kommer nära hästar eftersom vi vet att hästar lätt blir rädda och det är lätt att någon gör illa sig om en häst blir rädd. Denna gång hann ingen komma riktigt nära utan hästen blev rädd direkt den upptäckte cyklister.
När vi kom in till byn så stod hästhen där, Jens tog på sig att försöka hålla i den skärrade pållen till dess att ägaren kom. Vi andra höll oss på ett betryggande avstånd och såg Jens misslyckas med sin plan. Ett par hundra meter senare sprang hästen in till vad som verkade vara hästens stall och hage. Inbyggd navigator även på hästar alltså, praktiskt. Hoppas det fortfarande är bra med ryttare och häst, ibland kan det ju verka bra till en början när adrenalinet pumpar för man senare upptäcker att man faktiskt har rätt ont.
Här har Viktor Knutsson precis ordnat med dagens mest spektakulära vurpa då han missbedömt en kurva och kommit i för hög fart. Efter en kort cykling i snövallen bar det över och cykeln träffade den stora stenen som ni ser i bild, Viktor var klok nog att missa stenen och allt slutade ganska bra. Jag missade själva avåkningen och hörde bara plötsligt ett metall mot sten-ljud och såg sedan Viktor ligga där nere i diket.
Backen upp förbi Källslätten, en backe där jag hade tänkt att vi skulle köra fri fart. Men på grund av is under snön och spårig väg så blev det mest att försöka ta sig upp. Många av vägarna idag var isiga och spåriga, bra balans och rundtrampsövning.
Jonatan Stark i spets före Viktor, Hendrik och mig.
Jonatan fångade även denna skönhet på bild
Passet blev väl kanske lite väl mycket halka, spår, is och balansövning men i det är ju alltid så kul att cykla. Hade väl inga drömben idag, men inte heller några dåliga ben. En vanlig dag på jobbet helt enkelt.
Här kan ni granska passet lite mer noga:
Aktivt liv
En timme efter hemkomst från distanspasset så står jag vid Hälsinggårdsbryggorna för att rasta skridskobeklädda barn.
2013-01-05
Grundkurs velodromen
När jag fyllde 30 i slutet på februari 2012 så fick jag en grundkurs i velodromcykling, något man måste genomgå för att få cykla i Velodromen här i Falun. Eller trärondellen, som vissa inbitna kallar den. Idag var det så äntligen dags för mig att använda det där presentkortet och fick en grundkurs under ledning av Göran Land. Det var inte bara jag där, utan sex örebroare och en Ludvikan var också på plats i Främby Hallar.
Började med en timme teoriSom om det inte räckte med min vänstersvängskräck, så upptäckte jag till min fasa att jag lyckats plocka ut lånehoj #13
"Där borta ska ni svänga vänster..."
Cykel-Ola in the house!
Jag imponerade stort med mina balanskonster, foto: Ola
På banan imponerade jag kanske inte lika mycket, men säkerhetszonen hanterade jag med bravur. Foto: David Mayer
Vi körde en del så kallade växlingar, där man turas om att ligga först och "dra" alltså. För cyklarna har ju varken växlar eller bromsar, utan det är ett fast nav som gäller. Lite som på trehjulingen man hade som barn, rullar cykeln så snurrar vevarmarna och det gäller att trampa hela tiden.
Det snurrades och surrades friskt. Vi körde också en och en så fort som man ville, Ola hade kanske snabbast tid och det kan ha varit så att jag var näst sämst. Men det var väl ingen tävling, eller!?
En grundkurs pågår i ca: 4 timmar och kostar 895:-. Man måste gå en grundkurs för att få cykla i Velodromen. I priset så ingår fyra pass och du kan också få köpa ett årskort och då få 895:- i rabatt. Läs mer på Velodromens hemsida.
Etiketter:
Velodrom
2013-01-04
Backintervaller i Högbobacken
Skönt och kul?
Nej. backintervaller är väl generellt varken skönt eller vad de flesta skulle kalla för kul. Men jag gillar't. Det blev fem repor upp för Högbobacken upp till Kårestugan vid Hopptornen. Hade sällskap av Viktor i tre av intervallerna och det var väl så gött det för det är så mycket lättare att pressa sig med sällskap. När jag kör själv så brukar jag försöka tävla mot mina tider i intervallerna för att se till att pressa kroppen i varje intervall, lätt annars att hamna i någon skön lunk som inte ger det där lilla extra.
Den här långledigheten har gjort gott för mig, jag har fått vara frisk, slappna av, sova ordentligt och har kunnat träna helt okej. Nästa vecka sätter jobbet igång igen och då blir det lite knivigare med balansgången, men när jag blir med Monark så kommer jag givetvis att kunna ta träningen till en ny nivå. Med tanke på att det bara är början på januari och jag har fyra kilos övervikt så måste jag ändå säga att det känns bra inför säsongen.
Intervallsiffror:
En uppvärmning och fem intervaller, tider mellan 6:03 och 6:19 och snittpuls mellan 87.2 och 88.8% av max.
Genom att klicka här kan du läsa om några tidigare pass i Högbobacken.
Nej. backintervaller är väl generellt varken skönt eller vad de flesta skulle kalla för kul. Men jag gillar't. Det blev fem repor upp för Högbobacken upp till Kårestugan vid Hopptornen. Hade sällskap av Viktor i tre av intervallerna och det var väl så gött det för det är så mycket lättare att pressa sig med sällskap. När jag kör själv så brukar jag försöka tävla mot mina tider i intervallerna för att se till att pressa kroppen i varje intervall, lätt annars att hamna i någon skön lunk som inte ger det där lilla extra.
Den här långledigheten har gjort gott för mig, jag har fått vara frisk, slappna av, sova ordentligt och har kunnat träna helt okej. Nästa vecka sätter jobbet igång igen och då blir det lite knivigare med balansgången, men när jag blir med Monark så kommer jag givetvis att kunna ta träningen till en ny nivå. Med tanke på att det bara är början på januari och jag har fyra kilos övervikt så måste jag ändå säga att det känns bra inför säsongen.
Intervallsiffror:
En uppvärmning och fem intervaller, tider mellan 6:03 och 6:19 och snittpuls mellan 87.2 och 88.8% av max.
Genom att klicka här kan du läsa om några tidigare pass i Högbobacken.
Etiketter:
Backintervaller,
Cykling,
Högbo,
Viktor Knutsson
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)













