Inkorgen hade i morse fyllts med bilder från SM, tack så mycket! Så nu har jag en anledning att skriva om mitt SM-lopp och kunna illustrera det med ett par bilder. Om det finns fler med foton på mig (killen med dom vitaste benen) så skicka dom gärna till info@henrikoijer.com
Foto: Antonia Wahlström
Här har jag precis skickat på en av mina fruktade attacker. Har ringat in några personer och skall delge deras tankar vid fotoögonblicket, börjar från vänster:
Håkan Nilsson:
- Jaha, och vem av oss skall kunna ta detta då, vart är den där Gustav Larsson när man behöver honom?
Johan Landström:
- Den där Öijer är för jävla stark, det blir ingen mästartröja för mig detta år heller.
Fredrik Svärm:
- Det där är det sista vi ser av den bleke bloggaren idag, nu drar han iväg mot guldet.
Ett otränat öga kanske tror att jag är avhängd här, jag är givetvis i själva verket på väg att varva fältet i sololedning.. Precis som för stjärnorna på
Le Tour De France så kliver
fans med kamera ut i vägen framför mig för att få ett minne för livet. Tack vare internet, kan ni nu se
bilden som han tog just vid detta tillfälle.
Äsch trams. Jag visste ju att jag var väldigt otränad på det här med tävlingscykling inför denna start. Anledningarna till att jag ens startade var att jag ändå tänkt köra något race i år, jag gillar tävlingarna som brukar hållas på Sollerön, kul att se hur det går på SM, bästa sättet att följa loppet är ju att vara med i det och som ordförande i Falu CK och cyklist kan det ju vara trevlig att synas och mingla lite på svenska mästerskapen.
Eftersom jag inte tävlat tidigare i år och veckan innan SM blev avhängd av 20-30 gubbar på en träningstävling så var inte direkt självförtroendet på topp inför starten. Faktiskt så var jag ganska säker på att bli avhängd redan första gången i Gesunda, alternativt andra gången om jag kunde komma ikapp klungan igen tillsammans med andra avhängda. Men det gick ju mycket bättre än så.
Det jobbiga med Gesunda är inte branten, utan det som följer efter. Eftersom backen är ganska smal och brant så blir det en väldig gummisnoddseffekt när de bästa håller sin höga fart över krönet och vi övriga står och köar i branten. Positionering in i backen är otroligt viktigt här, liksom att ge allt utför och nere på platten till det återsamlas igen.
Första varvet
Kommer snabbt i pedalen och kommer iväg ganska bra, ser till att försöka hålla mig långt framme in mot backen som kommer efter bara någon kilometer. Hamnar någonstans mitt i fältet och upptäcker till min stora förvåning att jag inte ens är sämst uppför. När vi blåst utför i 80-100 km/h så kan jag glatt konstatera att jag hamnar i vad som kan kallas huvudklungan. Framför sitter en grupp om ca: 20 man med nästan alla favoriter men de ville nog inte köra full fart i 200 km och den stora klungan kunde lite senare ansluta. Tre man går dock loss från den frontgruppen. När vi kommer tillbaka till Sollerön svänger vi in på en smal väg som går lite uppför och svänger ett par gånger om. Dessutom ligger langningssträckan här så det är ett av två partier på banan där man kan sträcka ut fältet.
Andra varvet
Målet är ju redan avklarat, så det blir lite av en bonus att kunna följa med även detta varv. Provar gruset och gräset bredvid vägen ett par gånger om för att underhålla mig lite CX-style. Landsvägscyklister är överlag väldigt rädda för att prova gruset bredvid vägen eller gräset på någon fin trädgård för att avancera lite i fältet. Försöker också hålla lite koll på Falu CKs Johan Carls. Som föredetting blir ju det lite av mitt ansvar, att hålla koll på och hjälpa de yngre förmågorna med peppande ord, goda råd, en flaska sportdryck eller kanske i värsta fall ett hjul vid punktering. Tror att det är på detta varv som Landström eldar på förbi varvningen så det bränner lite i benen...
Tredje varvet
Nu börjar benen bli lite stela, det känns att jag är ovan vid att tävla och att det börjar bli lite långt för en motionär på min nivå. Tror att jag ska åka av i Gesunda detta varv, men råkar positionera mig kring 15:e man när vi går in i backen så jag har ju runt 100 placeringar jag kan falla bak och klarar mig även detta varv. Snackar med några andra längst bak i klungan som också börjar känna av tävlingen och funderar på att kliva av snart.
Fjärde varvet
Har i princip bestämt mig för att kliva av, frågade runt lite om intresse fanns för några att mysa över Gesunda med mig och sedan hålla ihop för att undvika isolering ute längs banan. Skiter helt fullständigt i att positionera mig inför backen och kommer in som sista man vid korsningarna innan backen. Växlar direkt ner på lilla klingan och tänker bara ta mig upp i ett behagligt tempo. När jag närmar mig branten i slutet på backen ser jag dock ett antal cyklister framför (se bilden ovan med fotografen). Växlar snabbt upp på stora skivan på toppen och skickar på en dödsattack för att ansluta till några utför och gör det också på väg ner. Nu hamnar jag dock med några avhängda cyklister och klungan är en bit fram. Jag hjälper till att styra upp ett samarbete och känner mig ganska stark ändå. Hade inte tänkt avsluta tävlingen i någon förlorargrupp så jag tvingas nu ta i lite för att rädda situationen. Vi åker ikapp några fler avhängda stackare och är kanske åtta man efter ett tag som går runt ganska bra. Vi närmar oss klungan igen och folk i gruppen börjar stå över och strula i samarbetet (trötta cyklister). I ett motlut delas gruppen och jag är med de 4-5 som en stund senare ansluter till klungan igen. Konstaterar att fler hade haft en liten resa tillbaka till klungan och nu är det en del trötta ben i den fortfarande stora klungan.
Nu när jag ändå räddat situationen lite och återanslutit till klungan så kände jag att det var dags att kliva av. Frågan var bara om jag skulle kliva av vid langningen eller fortsätta till Gesunda. Eftersom jag inte är typen som vanligtvis brukade sitta med klungan så länge som möjligt och köra defensivt till döden så skickade jag på ett sista dödsryck (se bild ovan...). Transporterade sedan upp ett par kompisar i klungan så de satt bra inför de smala vägarna på Sollerön. Tar en flaska vid langningen och tänker fortsätta till Gesunda, men ångrar mig 20 meter senare och vänder igen. Här var mitt SM över.
Jag vet att jag hade kunnat fortsätta och antagligen kunnat ta mig runt SM i någon eftersläntargrupp. Men jag var ju där för att ha roligt. Och att åka två varv i någon förlorargrupp är faktiskt inte alltid så roligt. Behövde ju inte direkt milen för träning eller tävlingstid för rutin heller. Så jag var väldigt nöjd med både mitt lopp och att kliva av. Mer inlägg om SM kommer nog senare, men den här textmassan får räcka för nu.
