Tack och god natt!

Hej och god kväll!

Har nu kört vinterns sista CVR World Cup och kablat ut det på YouTuben i en livesänd tillställning från källar'n på Gamla Grycksbovägen med Linda som expertkommentator. Tyckte själv att det var hur kul som helst även om mjölksyran nästintill förlamade mig ett tag. Just nu piper det i öronen, huvudet dunkar och jag mår rätt kass. Men det var det värt! Linda är ju givetvis guld värd som ställer upp på sådan här galenskap och dessutom verkar tycka att det är roligt?! Stort tack till dig!

Ni som missade tillställningen kan se den i repris nedan och när ni har tittat på det kan ni fortsätta läsa under videon:


Jag värmde upp en stund innan loppet på tävlingsbanan för att få en bild av hur den såg ut. Jag visste att det skulle vara två längre backar och att den första skulle komma ganska tidigt. Fick sällskap på uppvärmningen av Daniel Pinto och vi gnetade på rätt bra. Jag hann se första riktiga backen och konstaterade att den var tvärbrant i början för att sedan bli lite snällare.

Taktiken var därför att gå med till backen, sedan köra full attack och hoppas kunna gå med till det flackare partiet för att sedan överleva till det blev utför.

Vi kickade igång sändningen vid åtta, småsnackade lite i fem minuter innan starten gick och det blev plattan i mattan. Full attack in i backen efter fem kilometer och gick sedan på tokrött hela vägen upp. Såg fram emot återhämtning utför men det gick fort mest hela tiden tyckte jag. Pulsen var inte många slag från max och mjölksyra ända ut i fingerspetsarna.
Hängde med i den större tätgruppen även om någon kanske fått en lucka framför. Jag kämpade för överlevnad och vi körde väl om topp 20 kanske. Efter lite kringelkrokar så bar det av uppför igen. Farten höjdes bland favoriterna men jag kunde bara hålla ett hyfsat kontrollerat tempo. Fick ändå lov att grilla mig själv lite för att hänga med några framför och inte bli avhängd och kom upp på toppen av den andra större backen i en grupp som låg ca: 10-15 i tävlingen. Vilket jag ju tyckte var svinbra.

"Nu är det bara utför till målet". S. Gray som var 17 sekunder efter här lyckades på något magiskt vis köra ifatt oss, men så är han Zada-approved också, så han är bevisat svinstark.

Efter andra stora backen så kände väl jag att vi troligtvis skulle hålla ihop in mot mål även om någon kanske skulle hängas av eller attackera. S. Gray kom ifatt och någon annan blev avhängd. In mot mål kom vi i den gruppen och det blev en spurt. Kanske inte mitt allra starkaste vapen på Zwift då jag inte riktigt lärt mig hur jag ska få till dom på bästa vis.

Spurten är igång och jag ger 950 watt. Vi körde om placeringarna 9-15 om man tar med sådana som blev diskade. Jag blev 13:e. Kanske kan tyckas vara sisådär, men jag är ändå svinnöjd. Jag slog många som har varit före mig på dom andra racen och hade norrmannen Vaeng bakom mig. Vaeng har ju varit topp 10 på Cykelvasan tre gånger och vann första deltävlingen. Dessutom så vann han norska mästerskapen i fatbike här om veckan, bara en sådan sak.

Tar vi bort diskade cyklister ur tävlingen så blev jag 11:a idag. Tar vi bort dom som inte får poäng i cupen så blev jag sjua vilket är tangerat personbästa!

Så, jag är supernöjd med detta, en bra prestation när jag ville ha den.

Det finns dock ett orosmoln på himlen och det är att när jag avslutat loppet så såg jag att jag dragit 403 watt i 5 minuter (404 watt enligt Garmin Connect). Då jag nu väger 67 kilo så blir det 6.015 watt per kilo vilket faktiskt skulle kunna innebära att jag blir diskad i väntan på ZADA-godkännande. Det visar sig nog rätt snart och är det på det viset så är det ju ett angenämt problem. Att jag är för stark.

Tack för kaffet, vi hörs igen imorgon!