Hej och god förmiddag!
Nåväl.
Vaknade i alla fall upp skittrött på morgonen, inte så himla go känsla när man ska rejsa MTB i ett antal timmar. Men samtidigt så är det ju så det brukar vara för mig på morgnarna nu för tiden. Måste vända det där snart?! Start 11 innebar ju en relativt lugn morgon och vi hade fått hotellet att öppna frukosten tidigare än klockan nio. Linda och jag gjorde oss i ordning, jag peppade med musik och Linda var lite nervös.
Upp med bilarna till parkeringen på Billingen, lite snack med folk och Caroline Israelsson tog två av mina flaskor för att kunna kasta dom på mig senare. Stort tack! Ner till starten, det var ingen varm resa ner...
Väl på plats så värmde jag upp (åkte och kissade i skogen) innan jag kom tillbaka till startområdet. Slängde iväg två flaskor till för eventuell langning men behövde inte den hjälpen sen. Var ju för långsam.
Starten går, vi åker igenom Skövde och så tar backen vid. När vi svänger höger och börjar närma oss där vi svänger av asfalten så har jag inte klassiska diamantben som jag brukar i Skövde utan istället en bromsande känsla i kroppen. Benen vill liksom inte leverera. Snabbt tänker jag om och planerar nu att köra kontrollerat för att inte också dra på mig toksyra, utan kunna hålla värsta syran borta för att kanske komma in i loppet lite senare.
Kör okej på första stigarna och lyckas väl med nöd och näppe komma ifatt några ryggar framför mig. Ut på banvallen och ett jävla tempo. Man ser ju tyvärr grupperna framför vilket gör dom i täten av vår grupp dragvilliga medans jag sliter på femte rulle. Det är 3-4 cyklister som verkligen vill framåt och dom skäller lite på oss som sitter bakom och åker snålskjuts. En del av sporten.
Vi svänger av banvallen och tar oss uppför ett motlut. Jag chansar lite på att gå ikapp gruppen vi nästan hunnit i fatt och offrar liv och lem där. Är snudd på ifatt men börjar stumna. Magnus Palmberg säger åt mig att täppa luckan till Stefan Carlsson som är på väg ikapp gruppen. Magnus får till svar att jag inte orkar och då ställer han av mig. Jag håller ändå i hyfsat och i efterföljande stigparti så kommer jag också ikapp gruppen.
Vi är ett bra gäng på placeringarna typ 9-18. Jag har dock fått slita som ett as hela vägen... In på stigarna innan Öglunda och Matthias Wengelin höjer farten in i skogen. Gruppen splittras något och i den lilla backen upp mot depån får jag släppa iväg ett par bra ryggar. Håller i hyfsat utför igen och in i den där långa och jobbiga backen. Gruppen är precis framför men att täppa luckan i backen kan bli dyrbart. Siktar istället på att hålla mitt egna tempo och istället hoppas att det räcker.
Tyvärr så är jag lite långsammare än gruppen framför som också jagar Wengelin och någon mer.
Efter mossen/myren så räknar jag till att vi är 30 sekunder efter men gruppen framför är också samlad. Det kan faktiskt innebära att dom slår av lite på dom lättåkta delarna som väntar. En liten chans att komma tillbaka alltså! Jag börjar väl driva på lite i trion igen men hinner inte mycket mer än att sätta fart innan jag punkterar på en grusväg. Däcket är sönder och min nya slang sticker ut genom däcket. Stannar igen, släpper ur luften och funderar ett tag innan jag kommer på att jag kan lägga en gelförpackning i däcket för att inte slangen ska sticka ut.
Nu har jag väl stått stilla i ungefär 15 minuter när jag börjar rulla iväg igen. Loppet är över sedan punkteringen och jag funderar på om gelförpackningen håller för nästan fem mils MTB-lopp.
Kör på i distansfart till varvningen. Det är lite kallt faktiskt så jag tänker att jag ska hämta min jacka som ligger i en bil tillhörandes Långloppscupen. Bilen är låst så jag går runt ett tag och letar efter Oscar. Till slut så hittar Oscar mig och jag kan ta min jacka.
Jag har ju ändå tagit mig till Skövde, laddat för loppet och det skadar ju aldrig att kolla banan. Dessutom är det ju så jäkla trist att kliva av tävlingar, så jag tänker att jag tränar mig igenom resten.
Ser Linda komma på ett mötande spår så jag väntar in henne. Hon är vid gott mod och ca: 30 sekunder efter två konkurrenter. Så jag åker med henne runt andra halvan. Mest håller jag mig undan för att inte påverka deras kamp. Stannar och kissar en gång. Stannar till i depån och tar en näve choklad och en näve vingummi. Chokladen är till mig och vingummit är till Linda. Mölar i mig chokladen och beger mig iväg igen med en näve vingummi i ena handen. Kilometer efter kilometer med stig åker jag med vingummi i ena näven. Jobbigt att cykla stig så men vad gör man inte för kärleken?! När det så äntligen kommer en grusväg så att jag kan komma upp jämsides och fråga om hon vill ha så vill hon inte det. Där sitter jag med en näve vingummi och ont i händerna liksom. Inser att jag får äta upp dom själv istället. Gott med vingummi dock!
Linda lyckas ställa av sina konkurrenter och vi kommer tillbaka till Skövde, nu är hon lite krispigare vilket ändå är kul att se. Luckan bakåt är ändå betryggande. Vi kommer i mål och hon är helt slut. Topplopp!
Jag fick ihop fyra timmars träning och bröt inte tävlingen trots motgångarna. Dessutom så var jag ju med topp-20 hela vägen till punkteringen trots katastrofkänsla i kroppen. Bara att hoppas på bättre känsla och mer tur nästa gång!
