Kan vi inte köra Bockstensturen igen?

Foto: Johan Åkesson, fler bilder från Bockstensturen finns här: https://www.flickr.com/photos/25403723@N05/sets/72157655888043604

Nu har jag analyserat, vänt och vridit på det där loppet tillräckligt länge. Är nöjd med genomförandet i stort, men har några saker jag givetvis borde ha gjort annorlunda. Så, kan vi köra loppet igen? Jag ska bara få cykeln i åkbart skick igen först...

Vet inte hur mycket tid jag spenderade med den där cykeln igår. Först en noggrann tvätt och sedan genomgång av slitdelar för att se vad som går att använda och vad som måste bytas. 10 mil lertävling sätter ju onekligen sina spår och det skulle vara gött att bara kunna byta allt. Typ bara lämna tillbaka cykeln och plocka ut en ny. Nu gäller det ju att få både mig själv och cykeln i toppskick till Långlopps-SM i helgen.

Ska kila ner och titta till cykeln igen. Gäller att passa på när Frida sover. Cykeltröjan är inte fläckig, men en smula gråare än i lördags morse. Även tvättmaskinen fick saneras igår då det låg en massa finkornig sand i den...

Kul med MTB-tävlingar i lera! Om man ändå bara kunde slippa allt som kommer efteråt...

Bilder och resultat från Bockstensturen 2015

Hej Cykelvänner!

Det där blev ju en blöt och skitig historia, helt i min smak. Tycker dock riktigt synd om de motionärer som tvingades cykla igenom den misär som vi fick uppleva igår. Vi både skrattade och svor åt eländet igår.

Det började med den mest kaotiska masterstarten som jag upplevt. Bilen som åkte före oss började med att svänga i fel korsning och fick stanna redan efter ett par hundra meter. Sedan gick det ibland i krypfart och i nästa stund 40-50 km/h. Dessutom kors och tvärs genom hela Varbergs centrum. 

Det var riktigt skönt när vi kom ut på den lite större vägen och farten släpptes fri. 

Ute på banvallen gick det ganska så lugnt och städat till. Har för mig att det var betydligt stökigare förr i tiden (2008 och tidigare...). In i första backen hade jag en bra position och uppe på toppen så var jag nog 6:a eller något sådant. I andra backen så attackerade Michael Olsson och jag fick det lite svårare. Hängde med i svansen på en lite större förstagrupp som nu åkte riktigt fort. Vi blev några som tillfälligt tappade kontakten men vi var ifatt igen i botten på tredje backen. Här släppte dock några framför mig kontakten med täten och jag bestämde mig för att chansa på att jaga ikapp. Så jag gick om och ifrån det som blev andragänget och lyckades på platten direkt efter tredje backen att komma ikapp täten.

Tätgruppen bestod kanske av åtta nio cyklister då och det gick fort så in i... Jag hängde bara med i ett par kilometer innan jag tvingades inse att det där inte var någonting för mig. Planen ändrades istället till att åka med andragruppen och försöka göra det bästa av situationen. Chansen till topp 10 fanns ju fortfarande kvar eftersom täten nu nog bestod av cirka åtta cyklister och det brukar ju dessutom bli problem för någon och så brukar ju alltid någon bli trött också.

Skillnaden i intensitet mellan tätgruppen och andragruppen var som natt och dag. Här var det stumma ben och uppgivna huvuden. Resten av Bockstensturen gick i distansintensitet med endast enstaka toppar upp mot 170 i puls. Den låga intensiteten, det extremt skitiga föret och ösregnet gjorde att det blev lite annorlunda körning än vad det brukar vara på långlopp. Gruppen blev ibland lite stor och jag såg till att hålla mig i den främre delen hela tiden. Alla ville inte ha så stor grupp, så intensiteten ökade då och då. Dom små ökningarna var ändå rätt jobbiga, det blir ju svårt att öka farten när man är kall och stel. 

Glädjande nog så var rumskamrat och klubbkamrat Jonatan Steen en av de som kom ifatt oss. Han hade förhoppningar om att kanske bli topp 20 i elit och här satt han nu i en grupp som körde om placeringar kring 8-15 kanske. 

Vi kom ifatt och passerade Mikael Flockhart som frös som en liten hund. Vår grupp blev efter ett tag Jonatan, Henrik Sparr, Daniel Brengdahl, Fredrik Lagercrantz och så jag. Då och då var även Johan Hellman med. Vi kom ifatt Jakob Björklund som hade stuckit ifrån oss tidigt i loppet och han körde på hårt i vår grupp. Sedan fick han lite problem i ett skogsparti och lämnades bakom oss. 

Vi kom ifatt något offer från förstagruppen och närmade oss ytterligare en. Vi fick höra att hela gruppen var topp-10, så vi körde om placeringarna 6-10! Med dryga milen kvar så hände något som bara inte borde hända, min vevarm började glappa och höll på att ramla av. Helt ofattbart att den suttit där hela säsongen och nu plötsligt ville ramla av.... Vi hade då dessutom fått korn på femman i loppet. Så det var ridå och ett stopp för att först skölja rent vevarmen och sedan försöka skruva fast den. Det gick tydligen sådär för den blev lös kort därefter igen. Nytt stopp och nu tog jag verkligen tid på mig för att göra rent ordentligt och att verkligen se till att den satt så långt in på axeln som den ska göra och sedan drog jag åt den hårt. 

När jag rullade iväg så var elfteplacerade Johan Hellman nästan ifatt mig, men jag kröp ihop i tempoställning och gasade på. Körde sedan som en kratta i alla skogspartier för jag var hela tiden rädd att vevarmen skulle lossna. Försökte cykla utan att trycka hårt på vänster pedal, helt enkelt. 

När jag närmade mig fästningen så såg jag ingen bakom och kunde slappna av något, tiondeplatsen skulle bli min och tia blev jag. Gruppen jag cyklade i kom ifatt femteplatsen och placerade sig på placeringarna 5-9 där Jonatan Steen gjorde sitt livs lopp och blev åtta! Det hade ju verkligen varit riktigt roligt att få tävla om dom finare placeringarna och bra för mig i totala cupen om jag lyckats något bättre än en tiondeplats. Samtidigt var ju målet att ta en topp-10 så jag får försöka tänka på att jag lyckades med mitt resultatmål i alla fall. Jag hade ju kanske blivit tia även om jag inte haft några problem och kommit i mål med gruppen. Men alltid trist med dom där om:en när man inte får veta hur det hade kunnat gå.

I täten så vann landsvägscyklisten Michael Olsson. Han har ju kört lite MTB då och då och har ju en riktigt hög kapacitet med bland annat två SM-guld i landsväg i meritlistan. Hemmaåkaren Fredrik Edin lyckades bli tvåa, bara 30 sekunder efter Michael. Detta trots dubbelpunktering, så även Fredrik hade nog gärna sluppit det där "om" idag. Johan Landström blev trea och Christofer Stevenson, som länge åkte i vår grupp men tröttnade och stack ifrån, blev fyra. 

Daniel Brengdahl blev femma, Fredrik Lagercrantz sexa, Johan Norén sjua, Jonatan åtta och Henrik Sparr nia.

Här hittar ni resultat Bockstensturen 2015.

Redan efter 24 kilometer så var tävlingen över för min del och pulsen sjönk efter det. Istället blev det någon form av sällskapsresa/överlevnadsresa mot målet. Snittpulsen på 154 måste vara den lägsta jag noterat på ett långlopp. 

Foto: https://instagram.com/_gilena_/

10:an, 5:an Daniel Brengdahl och 6:an Fredrik Lagercrantz förevigade av Mia Kromnow.

Tommy Hammarström hade blivit sjuk och ställde istället upp och langade åt mig tillsammans med sin bror. Superbra service och jag behövde aldrig ha en tom flaska på cykeln. Han och hans bror var överallt och langade, kändes det som. Enda gången flaskan var tom var sista milen efter att jag tömt allt på min vevarm... Tommy tog också några bilder:

Jag ligger fortsatt nia i cupen efter Bockstensturen. Passerade Axel Lindh som inte körde loppet och blev passerad av Daniel Brengdahl. Han är nu elva poäng före mig. Jag kom upp på samma poäng som Stefan Carlsson nu och ser väl ut att nå en topp-10 även i totalen. Axel Lindh kan ju passera mig om han kör avslutningen och kör bra. Jag kan å andra sidan kanske passera Daniel och Stefan om jag kör riktigt bra och de har en sämre dag.

Idag blir det tvättning och tvätt som gäller...

Pepp och sköna människor

Hej!

Nu är det väl dags för tävling strax då. Igår var jag ut och kollade banan, rullade ur bilåkarbenen och väckte dom samtidigt inför dagens utmaning. Körde ett ovanligt långt väckningspass faktiskt och fick ihop 58 kilometer på typ 2:25. I princip ett vanligt långlopp alltså. Återstår väl bara att se vad det gör med dagens ben. Hade planerat att köra ett par timmar ungefär och nu blev det lite längre, gör inte så mycket. Det blev lite sent vilket kanske inte var helt optimalt, i övrigt så kändes allt bra. 

När jag hade stannat till och tog en bild till bloggen så kom en man på sin EU-moped. Visade sig vara en riktig kämpe som faktiskt hade åkt runt hela banan på sin moped. Några ställen hade han fått bära moppen förbi några svårigheter och han var imponerad över oss som cyklar runt så snabbt. Jag sa att jag var imponerad av honom som tagit sig runt med den där moppen. Kan dom ha 10-12" hjul och så slicks på det. Lär ju inte vara någon höjdare i skogen... Han ska ut och kika på tre ställen idag och ser jag honom så lär jag heja. 

Älskar dom där spontana mötena man kan få om man bara stannar upp lite. Träffade ju en man på väckningspasset inför Cykelvasan också som hade mycket intressant att berätta. 

När jag cyklat klart så hämtade jag nummerlapparna och åkte till hotellet. Duschade, rakade ben och ansikte innan jag gick ner till kvällsbuffén. Satte mig bredvid landslagsåkarna Christofer Stevenson och Johan Landström och kort därefter kom rumskamrat Jonatan Steen och gjorde oss sällskap. 

Nu är det dags för frukost och sedan 10 mil skitig cykeltävling. Banan var inte ens torr igår och nu har det regnat hela natten...

Här kommer några bilder från gårdagens väckningspass:

Det blev ganska många bilder, men jag var så inspirerad och mobilen är ju så snabb och lätt att fota med.

Inför Bockstensturen

Hej och godmorgon cykelvänner!

Dagen före Bockstensturen och jag har försökt att minnas när jag senast tävlade där. Mitt starkaste minne från Bockstensturen är när jag körde med cyclocross 2006 och växelörat gick av efter tre mil. Kapade då ner kedjan och körde singlespeed, alltså en växel, sista sju milen. Ingen höjdare för benen, men det gav en hel del ryggdunkningar efteråt.
Efter en snabbkoll på Långloppscupens resultatsida så kan jag konstatera att mitt senaste resultat därifrån är från 2008 då jag blev 20:e bland samtliga och 17:e i elit.

Min ambition med Bockstensturen är att ge mig själv fler poäng i Långloppscupen och då jag redan har poäng i sex deltävlingar så behöver jag köra bättre än mina sämsta resultat för att förbättra min poängskörd. Man räknar nämligen bara in 6 av 9 deltävlingar i totalen. Resultat som jag helst byter ut mot bättre resultat på dom här två sista racen är 18:e platsen från Billingeracet och 16:e på Finnmarksturen. Så det gäller ju att åka fort. Målet är som på övriga race att försöka slå mig in topp-10, men allt som är bättre än 18:e ger ju fler poäng i totalen. Skulle allt gå åt pipsvängen under loppet så ser jag det som en investering att åka dit och spana in banan. Det var trots allt sju år sedan och om jag satsar ett år till så kan det vara nyttigt inför nästa säsong.

I min bästa långloppssäsong (7:a totalt 2008) så tog jag 295 poäng på 5 av dom 6 deltävlingarna som då räknades in, idag har jag 266 på samma antal race. Så jag är inte riktigt i samma toppnivå som då, men inte jättelångt ifrån. På alla sex race så fick jag då ihop 315 poäng och nu har jag 306, så jag är väl jämnare nu i alla fall.

Snabbkoll i startlistan och jag ser ut att hamna på ungefär 12:e plats. Skönt att ha det klart redan nu!
Vädret ser ju ut att bjuda på fukt och det passar ju mig riktigt bra, kanske kan den här prognosen hjälpa mig ett par placeringar högre upp i resultatlistan?

Favoriter att vinna är ju dom gamla vanliga, typ Calle Friberg, Fredrik Edin (hemmaplan!), Lars Bleckur och Johan Landström. Andra som kan vara där och peta är Daniel Brengdahl, Mikael Flockhart, Michael Olsson, Christofer Stevenson, Henrik Sparr och Dennis Wahlqvist. Många snabba cyklister som har föranmält sig!

Det jag minns av banan är att det är en jättelätt inledning där det stångas hej vilt om placeringarna innan man efter några mil kommer in i en mer sorterande terräng med backar och stigar. Där väntar några kuperade och stigrika mil kring Åkulla innan man sedan tar sig dom sista milen via grönområden och annat tillbaka mot fästningen i Varberg.
Om jag ska generalisera lite så brukar loppet antingen avgöras av att någon sticker efter 5-7 mil och håller solo hela vägen in till mål. Lyckas man inte bli av med konkurrenterna där så brukar det vara svårt på den lättåkta avslutningen och då blir det spurt mellan en mindre grupp cyklister.

Sådär, då har jag fått skriva av mig lite. Nu återstår bara handling, packning, resa och väckningspass. Vi hörs!

Cykeln ska också vara redo för race

Hej Cykelvänner!

I kväll så rullade jag en sväng runt här i området med cykeln. Kollade så att allt fungerade och lät tätningsvätskan och däcken få jobba in sig lite. Det har knappt läckt någon luft under dagen trots att jag aldrig hade cyklat med hjulen sedan jag stansade dom och det kändes ju onekligen rätt bra.

När jag hade rullat runt lite så tvättade jag cykeln också, så nu är den ren och redo för race. När jag tvättade hojen så upptäckte jag att bakväxeln faktiskt satt riktigt löst. Det är inte bara för att cykeln ska bli ren som den bör tvättas ofta, man märker ofta defekter och annat i tid om man går igenom den med jämna mellanrum.
Nu sitter jag i cykelrummet och ska putsa det sista innan den är redo för morgondagens långa resa. 54 mil i bil blir ju skoj... Ska försöka komma iväg i bra tid så jag hinner köra på banan i lugn och ro när jag kommit fram. Inge kul med fyrtiotusenmiljarder timmar i bil och stress dagen innan tävling. Så jag siktar på att nöja mig med en trivsam tur i fyrtiotusenmiljarder timmar följt av en trivsam tur på cykeln.

Saker som är kvar att fixa inför helgens lopp:
- Packa allt jag ska ha med mig.
- Bestämma vilken del (och hur mycket) av banan som jag bör cykla imorgon.
- Ordna ett boende.
- Hitta någon som kan langa.

Tvångsträning

Körde testcykel i natt. Hade egentligen ingen som helst jävla lust att träna och var så trött att jag kunde somna stående när som helst och när jag lutade mig i soffan så slumrade jag till gång på gång. Men ändå så gick jag ner i den där källaren och körde min tjuga när alla barnen sov och frun kommit hem från jobbet. Det blev 20 väldigt kontrollerade minuter på 304 monarkwatt. Jobbigt, men liksom utan att pressa mig.

Anledningen till tvångsträningen var att jag ska vila idag och jag vill absolut inte vila två dagar i rad nu inför Bockstensturen. I den bästa av världar så hade jag kört ett tömningspass, men livspusslet tillät inte det. Så testcykel fick det bli. Idag vila, imorgon väckningspass och på lördag tävling. Klassiskt recept som brukar fungera bra för mig. 

Frida och jag besökte vän/kollega Peter i Säter idag. Två män som är hemma från jobbet hela dagarna av olika anledningar. Det blev många timmar snack och lite fika.

Vädret var ju absolut allt annat än inspirerande igår. Det hade varit bra att köra det där tömningspasset ute igår av två anledningar. Dels för att jag behöver själva träningseffekten men jag behöver också cykla på mina nystansade däck. Dom läcker ju fortfarande hur mycket som helst och för att dom ska bli täta så behöver jag cykla på dom. Sticker nog ut och smygrullar lite på dom idag. Absolut inte träning, men trampa lite för att däcken ska bli täta helt enkelt. Kanske inte ens byter om, utan tar det som en cykeltur till affären ungefär. Regnet ska ju upphöra i eftermiddag och då kanske jag hinner cykla några minuter.

Fem kontrollerade åttatvåor

Hej cykelvänner!

Inget blogginlägg igår, förstår att ni haft det tufft?! Kände att jag inte hade något vettigt att skriva om och här brukar det ju bara publiceras inlägg med hög kvalité och intressant innehåll. Eller nåt.

Igår besökte jag Sportso.. Bike Town. Butiken bytte namn från och med 1:a september. Alltså igår. Där köpte jag nya däck och det blev i vanlig ordning Continental Race King RS 2.2". Dom däcken stansade jag på kvällen utan större besvär. Alltså, jag fick dom på fälgarna utan större besvär. Nu återstår det bara att dom ska bli täta också.

Senare på kvällen så körde jag fem stycken kontrollerade åttatvåor på testcykeln. Alltså åtta minuter intensivt arbete följt av två minuters vila. Gånger fem. Mitt rekord är 341,6 snittwatt från i våras och igår satt jag och myste mig igenom intervallerna på 332 watt. Det gamla rekordet löd på 330 från april 2014. Näst bästa passet med åttatvåor alltså och det kontrollerat. Än finns det hopp.