Min dag idag

OBS. Jag är inte sponsrad av Byggmax, här är det istället jag som är sponsorn...

Ja, det mesta av tiden går väl åt till att antingen bygga eller handla på Byggmax denna vecka. Ska bli lite skönt när det är klart. Eftersom jag har familj också så byggs det ju inte hela dagarna ändå.

Idag var det ju, som bekant, barnens första skoldag för läsåret och Ebbahs första dag i första klass. Stor dag alltså. Ebbah och Filip ville ha oss med vid skolstarten. Jag och Frida var med Ebbah i nästan en timme och Ronya var med Filip i några minuter. Jag erbjöd mig flera gånger om att följa med Emily också som började åttan idag. Sa att jag kunde komma förbi med Nalle Puh-kex och en festis när jag varit med Ebbah. Tänkte att vi kunde fika tillsammans på någon rast eller så.
Hon sa vänligt men bestämt nej, flera gånger. Inget vidare intresse för sällskap i skolan där inte!

Filip och Ebbah utanför skolgården i morse.

I eftermiddag så har Ebbah och jag varit i stallet och ridit shetlandsponny. Eller tja, det är ju Ebbah som står för ridandet. Jag är bara hästpappa. Hon älskar ju djur å sånt där.

Livet på ridskolan.

Ja, det där var väl lite om min dag det. Hur har er dag sett ut?

Lite träning är bättre än ingen träning

Har skaffat en sådan där bluetooth-högtalare från AquaJam. Den ger 5 watt och mycket bättre ljud än laptopens ljudsystem. Nu kan jag bara ansluta datorn eller mobilen och spela upp musiken via högtalaren som jag enkelt kan flytta runt i rummet.

Jag har funderat på bättre ljudanläggning till cykelrummet länge nu. Den där ovan blev ett klart lyft och smidigt att ha den trådlöst för att kunna flytta runt och ta med sig överallt. Den är vattentät också, så jag kan faktiskt ta med den in i duschen efter träningen om jag så önskar.

Tänkte väl köra 2x20 men stängde väl av efter 1x10:29. Körde 323 Monarkwatt och kände mig stark, sedan började det bli jobbigt och jag gav upp. Så enkelt kan det vara ibland. Var väl kanske inte på topp sådär på kvällskvisten efter en dag med arbete ute i solen och läggning av barn.
Trots bättre ljud och min film från Finnmarksturen på laptopen så gav jag upp lite lätt. Ändå lite skönt att få gå och lägga sig i tid med tanke på den tidiga uppstigningen idag...

Vi får väl se om och vad jag tränar idag. Eller om det bara blir barnens skola, trappbygge och ridskolan. Vi hörs!

Håll höger, kommer vänster!

Foto: Niclas Brus.

Ja, sådär såg det ju ut långa stunder för mig på Cykelvasan. Grupp efter grupp passerades. Någon enstaka passering skedde mellan cyklister och något gäng åkte långt till vänster så då passerade jag på höger sida. Annars är ju standard på Cykelvasan att man håller till höger och kör om på vänster sida av vägen.

Det svåraste med att cykla om så många tyckte jag inte var själva passeringen, utan att göra det utan att skrämma eller irritera folk. Jag hade ju oftast högre fart, därav att jag passerade dem, vilket ju kan överraska folk. Vet inte hur många gånger jag ropade "håll höger, kommer vänster!" under loppet, men många gånger blev det.

Jag tror att jag lyckades rätt bra ändå, har fått höra av flera jag passerat att det skedde snyggt, säkert och gentlemannamässigt. Det känns riktigt bra. Min största oro efter punkteringen var nämligen att jag skulle irritera en massa cyklister i min framfart mot Mora. Det handlar väl mycket om kommunikation för att inte irritation ska uppstå. Jag ropade som sagt oftast "håll höger, kommer vänster". Men även andra saker som "heja heja", "kämpa på" och så vidare. Någon gång pekade jag och berättade om jag ville in framför någon eller om jag skulle passera på något knepigare vis.

En enda cyklist var det faktiskt som ifrågasatte min framfart när jag sa "håll höger, kommer vänster". Fick då en motfråga i stil med "varför måste du förbi?!" och jag svarade bara då att jag ville framåt. Han kanske trodde att det var någon jämnstark och då var det kanske inget givet ställe för passering. Å ena sidan så ville jag ju om så många som möjligt så snabbt som möjligt. Men när man tex skulle av asfalten innan Mångsbodarna så tog jag det lugnt och höll min plats i ledet på slutet av asfalten.

På tävlingar annars så är det sällan jag ropar liknande saker. Om jag tävlar mot jämnstarka. Det är väl mest när någon framför är uppenbart stum eller trött som jag kan be de att hålla åt sidan så jag kommer fram och förbi. Det är främst när man åker i stor klunga (starten) eller i jagande grupp som vi brukar signalera åt varandra. Då tjänar man ju själv på att gruppen flyter fram bra. I en tätklunga så kan det tvärt om vara spurt in mot stigar, axel mot axel eller armbåge mot armbåge utan tillstymmelse till (vänliga) tecken. Då handlar det snarare om att inte förvarna om att man vill förbi, utan att istället överraska konkurrenterna med en attack in på ett stigparti eller en korsning. Kan man banan bättre än konkurrenterna så är det något som skall utnyttjas till en fördel.
Vill man in framför någon så visar man det genom att ta platsen framför någon bara, inga tecken behövs.

Sista dagen på sommarlovet

Imorgon börjar Ebbah i ettan! Stor tjej nu.

Ja, nu har sista sommarlovsdagen börjat och imorgon sätter allvaret igång. Ebbah börjar ettan, Filip tvåan och Emily åttan. Dessutom har jag bara ungefär fyra och en halv månad kvar på min föräldraledighet (He-he!). Tror ändå barnen ser fram lite emot att börja skolan igen. Det är ju så spännande.
Barnens träningar kickar igång inom kort också. Dans, cykling, ridning, innebandy och ishockey. Full attack!

Dags för mig att attackera den här dagen nu, vi hörs senare!

Ni vet väl att ni även följa mina konton här:
Facebook
Instagram
Twitter
YouTube

Bilder och resultat från Dalacupen

Hej, cykelvänner!

Å ena sidan så var det ju svinjobbigt på Dalacupen idag och jag fick ihop 290 watt i nästan en timme. Å andra sidan så var det skönt att komma iväg och cykla lite. Lättare än att bära betong/sten/stenplattor/riva trapp. Det är ju det här jag är tränad för att göra.

Jag stack först. Ensam. Inte så smart, men ville hålla hög intensitet idag. Fick sällskap och vi blev Landström, Wallén, Stevenson, Ahlstrand och jag. Bra gäng, tyckte jag, men övriga kom ifatt innan första varvet av fyra var slut. Ut på andra så attackerade jag igen. Ensam. Ahlstrand stötte ikapp, jag såg han komma och spurtade för få upp farten till han kom ifatt. Vi gick runt lite men klungan närmade sig. När gruppen var nära så kom Wallén/Stevenson i en kontringsattack. Jag var väl inte riktigt med på noterna och Ahlstrand har ju en smula bättre klipp i benen så han kom med dom. Jag satt länge någon sekund bakom men fick ge upp trion.
Gruppen kom ifatt mig. Ett tag trodde jag att vi skulle komma ifatt täten igen då samarbetet i täten inte såg klockrent ut. Men vår grupp var lite ojämn så jakten blev lite ryckig. Ute på tredje varvet så kom Junell och jag ifrån gruppen. På sista varvet var det klart att vi inte skulle komma ifatt trion och jag var helstum. Helt sjukt stum. Vispade runt med Junell ändå och räknade med att bli uppsnurrad i spurten. Han har ju en del watt i dom där monsterbenen. Plötsligt släppte han på ett krön och jag trodde jag kunde gå in solo som fyra. Meeen sedan blev det utför och han kunde komma ifatt med hög fart. Junell la in en kilometerattack och såg ut att kunna vinna kampen om den prestigefyllda fjärdeplatsen, men jag lyckades stabilisera luckan, hoppades på att han skulle bli stum och efter att han vänt sig om för att se var jag var så la jag in en långspurt. Kom därför ikapp med fart och kunde bli fyra!

I täten så kunde Ahlstrand vinna före Stevenson med Wallen strax efter. Damtäten körde i vår grupp och hade sin målgång efter två varv. Där vann Hanna Laxholm spurten före Louise Rundqvist.

Resultat:

Dam:
1. Hanna Laxholm
2. Louise Runqvist
3. Ida Carling

Herr:
1. Jonas Ahlstrand
2. Christofer Stevenson
3. Erik Wallén
4. Henrik Öijer
5. Viktor Junell
6. Matts Mattsson
7. Anthony
8. Johan Landström

Motion:
Lars Nilsson

Till nästa år får vi väl fila lite på det här Dalacup-konceptet. Jag hade fått för mig att cyklister behövde bra tillfällen att köra hårt tillsammans och fila på tävlingskunskaperna, men det verkar som om de flesta hellre kör prestigefyllda träningar än lokala tävlingar. Det har varit betydligt färre deltagare i år än jag hoppats på och jag kan ju inte skylla på något annat än mig själv. Det blir lite drygt att lägga ner en massa tid på att arrangera regelrätta tävlingar, när så få cyklister vill vara med och hellre tränar.
Så vi får se om och hur detta lever vidare till nästa år. För de som är med är det ju bra tillfällen att köra sig trött eller slipa på tävlingskonsten. Har ni lite önskemål, tips eller synpunkter så hör gärna av er!

Garmindata från idag:

Inte cyklat, än

Hej, cykelvänner!

Har inte cyklat idag heller. Hoppas lite på att jag ska orka sätta mig på testcykeln snart, när barnen lagt sig. Men jag vet inte riktigt... Vi har i eftermiddag, med jättestor hjälp av Stefan M, rivit vår betongtrappa. Ny ska byggas, men inte i betong.
Att riva en betongtrappa tog ungefär fyra timmar och då var vi tre som jobbade nästan hela tiden med det. Svindrygt, faktiskt. Jag är väl för klen i rygg och överkropp för sådant där arbete, men det är ändå skönt när man kommer in i det och bara nöter på trots att kroppen klagar.

Betongtrappa.

Hittade denna lilla krabat vid trappen när vi rev den och en till lite mindre en stund senare. Samt typ fem grodor. Verkade vara en härlig plats att bo under den där trappan. Ber om ursäkt för att vi förstörde hemmet!

Post cykelvasan trauma

Foto: The Summit MTB

Tomheten nu efter Cykelvasan alltså.
- Jag fick inte möjligheten att kämpa om den placering jag förtjänade.
- Filmen från min kamera har blivit upphackad i en massa småklipp med luckor mellan klippen, säkert beroende på mitt externa batteri då inledningen samt avslutningen av loppet då jag inte hade externa batteriet igång har fungerat bra.
- Vectorpedalerna fungerade bra på uppvärmningen och efter punkteringen. Men när cykeln stått i startfållan så har kontakten brutits. Direkt efter startbacken så klickade jag faktiskt ur bägge pedalerna och försökte kalibrera om men fick något felmeddelande.

Så jag har egentligen ingenting att ta med mig från Cykelvasan. Inget resultat, ingen film och ingen komplett effektdata. Tomt.

Startbacken i år då... Jag tror att alla förväntade sig ett högt tempo från start, så alla väntade på att någon annan skulle sätta fart. Det gick jättesakta upp. Jag hade planerat att initiera en hög farthållning efter startbacken, om jag skulle vara med i tätgruppen. Se till att alla var med och körde på lite för att försvåra för alla andra som inte var med. Istället kom vi upp och alla var med.

Nåväl. Mina målsättningar med årets säsong finns i Långloppscupen och där har jag fortfarande två race kvar.

Från min punktering och fram till målet i Mora så hade jag en snittpuls på 164 och snitteffekt på 262. Min normaliserade effekt var 293 watt. Säger väl kanske egentligen inte så mycket och det finns inga andra Långlopp jag kan jämföra med. Dels för att inga andra långlopp ser ut så här och dels så kör jag ju inte med landsvägspedalerna på andra långlopp... Men nog var det jobbigt allt.