I natt var det -13.6°C och inte ett moln på himlen, så jag passade på att spola Öijer Arena. Den måste ju vara sportlovsfin nu och vem vet hur många fler chanser det bjuds att spola is!? Barnen har både VM-lov och sportlov så det blir två veckor ledigt för alla skolbarn i Falun. Lokalerna behövs för VM och i mitt fall så behövs även skolbussarna i jobbet för att sätta in extra resurser...
I normala fall så skulle jag ju redan vara på jobbet nu, istället så sitter jag hemma och har precis avslutat en monsterportion med risgrynsgröt. Ska till jobbet, men valde att sova lite längre på morgonen och inte hetsa till jobbet idag. Har väl flextid osv.
Drömde i natt att jag körde backintervaller med Team Tre Berg. Vi var utomlands någonstans och intervallerna skulle vara tio minuter långa. Hade givetvis inga problem att hänga med grabbarna i backarna, så drömmen kändes väldigt verklig.
I eftermiddag/kväll/natt så ska jag köra testcykel. Hade en liten plan på att eventuellt cykelpendla till och från jobbet idag, men det var för lång startsträcka och för kallt för att det skulle bli helt aktuellt. Intervaller på testcykeln känns ändå helrätt så här andra halvan av februari, nu gäller det ju att försöka bli både stark och snabb. Styrkefyror blir dagens utmaning.
Om några dagar så är det dags för Kompiskampen #4 också, ska bli spännande att se om utvecklingen fortfarande är positiv eller om jag stannat av nu. Det går ju inte att utvecklas varenda gång, det vet jag om. Men nog hade jag lite kvar senast när jag körde 316,8 Monarkwatt?
Idag var jag med KFUM Falun F07-08 i Vikmanshyttan för tre matcher mot Leksand, Hedemora 1 och Hedemora 2. Ebbah började som målvakt och räddade 16 skott mot Leksand.
Sedan skulle Hedemora x2 mötas och här gjorde Ebbah sitt första mål någonsin i en innebandymatch!
Ååååå KFUM!!!
Sista matchen så spelade Ebbah center och vann 6 av 8 tekningar.
Ja, det fanns givetvis guldkorn att plocka ur denna innebandykaka men dom har det tufft i matcherna i KFUM. Ska inte säga att det bara beror på det, men dom spelar ju nästan uteslutande mot pojkar. Det har givetvis ingenting att göra med vilket kön man är född med i den här åldern, men om ni tittar på en skolgård så är det nästan enbart pojkar som spelar med klubba och boll i den här åldern och det syns på innebandyplanen.
Tjejerna har blivit bra mycket bättre bara under denna säsong och nu blev det faktiskt mål i samtliga matcher. Sju åtta stycken totalt faktiskt. Dessutom tar de för sig mycket mer nu och fegar inte i duellerna. Kul att se utvecklingen! I den här åldern så redovisas inga resultat överhuvudtaget, så det är bara på skoj.
Vi åkte väl före nio och kom hem vid sexton. Nu på kvällen har jag gubbsovit i soffan, trötting som jag är. Just nu är det -9 grader ute och det ska vara kallt även imorgon. Läge för att spola Öijer Arena igen alltså.
Idag blir det ingen medalj för min del, men Ebbah och Filip ska i alla fall sporta. Filip blev nyss hämtad av en kompis och hans förälder för vidare färd mot Leksand och Tegera Arena. Där ska Falu IF's pojkar spela matcher mot Leksand och Säter.
Jag tar Ebbah och Frida och styr bilen mot Viksmanshytans sporthall där Ebbah ska spela tre innebandymatcher. Det ser ut att bli en toppendag helt enkelt. Ronya har jobbat natt så hon får sova istället.
Eftersom vi kom iväg lite sent så åkte vi till IKEA för att käka middag. Jag tog pasta bolognese och två sorters efterrätt.
Vi kom ju fram till Högbo Brukshotell ganska sent, men jag ville ändå ut för att köra banan och väcka kroppen något inför dagens tävling. Jag hade ju ändå vilat hela onsdagen och torsdagen.
Jag var inte ensam ute för att kvälls-reka. Claes och Robert från Östersund var också ute för att kolla banan.
Väckningspasset där jag körde 2½ varv och tryckte på lite på det andra varvet:
Efter cyklingen så blev det en hamburgare och lite mer efterrätt.
Ebbah och jag på väg till frukosten.
Så var det väl dags för själva tävlingen också. Vi bodde ju precis bredvid banan vilket var väldigt behändigt så trots att jag kände mig lite stressad och tyckte jag blev klar sent så var det ju bara att rulla ut på banan och börja värma upp. Hängde på Vilhelm Ohlsson (Ville) som också skulle köra ett varv och tyckte att det var bra ansträngande att försöka följa honom. Fick till 12 bra uppvärmningsminuter.
Träffade Jesper Andersson (Jeppman) vid start/målområdet, klämde lite på hans däck och beslutade mig för att fylla på mina slangar med lite mer luft. Eller ganska så mycket mer. Kanske var det på grund av däcktrycket som det varit så jobbigt att hänga på Ville under uppvärmningen? Testade dock Jeppmans hoj någon minut innan start och oj, det var inte bara däcktrycket som skiljde... Grym hoj!
När starten gick så kom jag iväg som femma. Ville, Emil Linde, Jeppman, Magnus Palmberg och jag bildade tätkvintett. Det kändes väl rätt intensivt och jag fick slita rätt bra där på min femteplats. Banan bestod av en mer lättåkt del och en mer slingrande del. När vi körde på den mer tekniska delen av banan så kände jag att jag nog hade lite bättre kontroll än ett par av konkurrenterna vilket gjorde mig något mer trygg och jag hängde med första varvet. Ute på andra varvet så ökade först Magnus Palmberg och sedan Emil Linde farten, det blev för mycket för först mig, sedan fick även Jeppman och Ville ge sig. De släppte lagom till partiet där jag kände mig trygg så jag lyckades ansluta till de övriga två avhängda. Att ta upp någon jakt på Emil och Magnus var dock aldrig aktuellt i mitt fall...
På slutet av varv två så tappade jag lite till Ville och Jeppman igen och fick spurta ut på tredje varvet för att ansluta igen. Det är ju alltid bättre att sitta med än att inte göra det. I motlutet på den lätta delen av banan så kände jag att grabbarna nog fått bränna en del krut i Emil och Magnus fartökning, så jag tänkte att det var läge för mig att dels skrämma dem lite och även komma först in i skogsdelen av banan så jag gjorde en ganska rejäl fartökning. Först var jag lite besviken då bägge hängde på i mitt tycke lite för enkelt. Men jag tänkte att om jag ligger på gränsen så måste ju även de göra det. Så jag fortsatte att köra hårt. Till slut så tappade Jeppman en lucka, kanske var det efter någon miss för det blev ganska snabbt ganska många meter. Ville bet sig dock fast. På slutet av varv tre så passerade han mig, vet inte om det var för att få bestämma tempo eller om han ville skrämmas.
Tyckte ändå det var skönt att få sitta bakom lite och dels få hjälp att distansera Jeppman. Kände fortfarande bra kontroll i skogsdelen av banan och bestämde mig för att bara följa med Ville under den lätta första delen av banan på fjärde och sista varvet. Klarade jag bara det så borde jag hänga med honom i skogen och då skulle jag sätta in min attack på tredjeplatsen i sista spurtbacken med ett par hundra meter till mål.
Så blev det också. Sista varvet blev väl lite passivt. Tyvärr tappade jag lite på slutet av sista varvet så jag fick lägga in en långrökare bara för att kunna ansluta inför den sista spurtbacken. Trodde ändå att jag skulle kunna knäppa honom i backen. Kom in med bra fart, tog mig tid att ropa "kommer vänster" (vem gör sådant i ett försök till avgörande på slutet av en tävling?) men då svarade Ville upp bra. Det blev lite armbåge mot armbåge, styre mot styre men jag fick fördelen av en innerkurva och sedan kunde jag ta mig förbi honom innan sista 90-graderskurvan ner mot målområdet. Då visste jag att med en tvär högerkurva och en hårnålssväng innan det korta upploppet så var det klart. För att inte Ville skulle köra någon chansning på innerkurvan så stängde jag till den ordentligt. Ville körde in i mitt bakdäck, tappade all fart och då var det klart:
Trea på Högbo Fatbike Challenge!
Inför loppet så trodde jag att topp fem skulle vara möjligt och att chansen även fanns på en pallplats. Att det blev så är jag otroligt nöjd med och det var ju riktigt kul att få tävla igen.
Även Ebbah fick åka fatbike och tyckte det var riktigt kul. Hon ville ha en så vi frågade vad den kostade och det visade sig ligga på ungefär nio veckopengar.
Här är Garmin-data från dagens intensiva tävling. Drygt 92% av max i snittpuls i 45 minuter gav 62 timmars rekommenderad vila från min Garmin-klocka:
¨
Att cykla fatbike var faktiskt skitkul. Visst, det var inget sprätt- och fartmonster. Men man kör liksom över allt och precis som i cyclocross så går det att trampa igenom kurvor med sladd och tävlingen var ju fullt ös nästan hela vägen från start till mål.
Cyklarna från topp-5 idag:
Testkörning av banan. Min första åktur med en fatbike. Banan var kul. Omväxlande och ändå snabb på grund av det relativt hårda underlaget.
Vi är som ni förstår på Högbo Bruk nu. Banan går några meter från fönstret och start och mål ligger kanske 300 meter bort. Att åka fatbike är lite som att cykla traktor. Den går överallt och man kan trampa i princip hela tiden eftersom man har stora däck och bra grepp. Skitkul även om det inte går speciellt fort.
Visst, tävlingen pågår bara i en timme men för maximerad prestation krävs välfyllda depåer.
Är på väg till ett möte och käkar godis på bussen. Ska prata skoltrafik. I förmiddags var det möte om VM-trafik. Det är varierat även om trafiken är gemensam faktor, givetvis. Samma grundidé men med väldigt olika förutsättningar.
Igår kväll la jag fram nästan allt som jag behöver ha med mig idag. Efter mötet så ska jag hem för att packa ner allt, ta med mig stora delar av familjen och dra till Högbo. Ska bli riktigt kul. Jag tränar ju för att tävla. Extra kul givetvis när familjen kan följa med också.
