Det gick ju bra det där

Härlig förmiddagstur med barnen runt sjön Varpan

Ca: 14 km och nästan en timme och 20 minuters cykling inklusive ett gäng stopp. Det gick ju bra det där, men nu är jag lite trött. Filip och jag cyklade denna sväng en gång förra året, Ebbah gjorde sin premiär idag. Hennes längsta tur någonsin.
Träning för mig får bli på testcykeln idag. Vi får väl se om, när och vad det blir...

Dags för cykeltur

Barnen och jag tar en tur runt Varpan. Det är ca: 14 kilometer, så vi får väl se om jag orkar.

Bättre ben

Sliten gubbe i retrotröja

Vinden kom från sydväst idag, vilket betydde medvind till Sundborn, sida mot till Skuggarvet och avslut med motvind.

Senast jag körde Skuggarvstempot så tog jag mig runt på 31:50. Det var samma vecka som Vätternrundan och det var ett formbesked som skvallrade om att formen var ganska långt borta. Tidigare i år hade jag kört på 32:50 och 32:03, så det har verkligen inte varit något bra Skuggarvstempoår för mig. Idag klämde jag till med 30:31 vilket är en godkänd tid. Under 30 är riktigt bra, och dit kanske jag når om inte allt för lång tid. Snittpulsen idag landade bara på 85%, så det borde ha funnits mer att ge. 19:e bästa tid av 49 sparade tider.

Inför Vätternrundan så kände jag mig i usel form och hade gjort så i några veckor, till Solleröloppet och SM veckan efter kändes det något bättre. Tävlingen i Burseryd bjöd väl inte på någon succé, men fortfarande en höjning av lägstanivån. Denna vecka har jag kört dalacupen i tisdags med ganska sega ben, troligtvis på grund av tävlingen i Burseryd med efterföljande vilodag. Under Vansbro Bianchi 120 i onsdags så kändes faktiskt benen rätt så bra på slutet. Den här perioden med lopp som både varit långa och hårda har varit bra för mig. Jag gillar att köra mycket och hårt och har i många år känt att jag behöver det för att prestera. Nu är det två veckor kvar till nästa race och med några hårda pass så borde formen ha hittat tillbaka ordentligt till dess.

Nu håller vi tummarna.

Nytt rekord i Baggbo

Nej, det är givetvis inte jag som tagit det. Utan Magnus Darvell. Fick denna bild MMS:ad till mig tidigare i veckan:

Så här pigg och glad är alltså Magnus efter 4:14 i Baggbo. Spöade Fredrik Ericssons rekord med hela fyra sekunder! Om du vill dit och slå nya rekord, så tänk då på att det är stillastående start som gäller. Inte nödvändigtvis med en fot i backen, men så stilla som möjligt.

Kortbane-SM på SVT1 imorgon, måste ses!

13:15 startar damerna
14:20 startar herrarna
Titta! Om SVT börjar visa fickpingis, eller annan intressant gren ur SM-veckan, så kan räddningen finnas i SVTplay.

30 anmälda damer och 82 anmälda herrar till Sveriges enda TV-sända landsvägstävling. Kommer nog att bli riktigt spännande tävlingar, att följa från TV-soffan. Halmstad: håll hundarna kopplade!

Dalacupen i förrgår

Som ni vet så gjorde jag i ordning banan runt Vikasjön i tisdags morse. Några timmar senare så ringde man från NCC och berättade att man under dagen skulle göra beläggningsarbeten runt i princip hela varvet som vi skulle köra och att det därmed skulle vara olämpligt att cykla fort där. Eller ens cykla racer överhuvudtaget. Så jag stämplade ut från jobbet lite tidigare, åkte till Vikasjön och rev ner allt, sedan styrde jag mot Milsbovarvet där jag markerade den banan istället. Ställde mig sedan vid samlingsplatsen i Vika och berättade för cyklisterna om ändringen. Starten blev något uppskjuten men vi kom iväg, vädret var fint och cyklisterna snabba. Lite kul var det att när jag var på väg mot starten så mötte jag Borlänge CK som körde TCT idag på samma bana. Trist givetvis att det ska vara två så stora träningstävlingar på samma dag och så nära varandra, nästa år kanske någon byter dag?

Kopiösa mängder olja och grus ligger nu på vägarna runt Vikasjön

Efter att jag tagit sista bilden här så blev jag tvungen att bli ganska så trött för att komma ifatt igen...

Jag hade en plan för mitt deltagande när jag startade. Följde inte den planen överhuvudtaget utan gjorde en ny plan under loppets gång. Följde inte den planen heller. Mot slutet var vi nere på åtta man i tätgruppen och jag försökte mig på en kilometerattack. Trodde att det skulle kunna gå vägen denna gång men benen blev sura och farten ökades igen i gruppen bakom. Blev istället sist i tätgruppen. Snabbast blev istället Johan Carls som vann en målfoto-strid mot Pierre Sandberg och trea blev Fredrik Frykberg.

Nu har jag alltså kört tre lopp av varierande karaktär på fyra dagar. Känner mig faktiskt inte ett dugg sliten, utan det känns snarare som om kroppen bara blir bättre och bättre. Kul! Nästa tävling är om drygt två veckor nere i Malmö-trakten. Idag är Ebbah sjuk så jag blir hemma med barnen och nästa vecka startar jag en två veckor lång ledighet. Idag är det Ingarvet GP!

Bilder och resultat från Vansbro Bianchi 120

Innan start, snabbfållan

Farten var riktigt hög inledningsvis när ett 20-tal cyklister hjälptes åt med dragjobbet

I första längre backen var farten inte lika hög, men intensiteten desto högre

Ungefär halvvägs genom loppet och efter denna bild så tog jag inga fler, det blev tydligen jobbigt mot slutet

Först att korsa mållinjen i Vansbro Bianchi 120: Hendrik Sjölund

God mat och gott snack efter målgången

Nu kan man ju inte vinna ett motionslopp och jag har inte hittat någon resultatlista ännu. Men så här var ordningen i vår femmannagrupp som kom först till målet efter lite knappt 2:43:
1. Hendrik Sjölund, Falu CK
2. Jesper Larsson, Motala AIF
3. Henrik Öijer, Falu CK
4. Fredrik Frykberg, Motala AIF
5. Michael Sarsgaard, CK Parr

Det är ju kul när det går lite fort när man cyklar, så vi i Falu CK ville vara med och bidra till hög fart idag. Och hög fart från start blev det med en stor klunga som hjälpte till. En svans satt bakom och hade det nog ganska gött ett tag. De dragvilliga minskade givetvis sakta men säkert och efter ungefär fem mil kom första tuffare backen, där fick jag det lite onödigt jobbigt och jag fick spendera en stund i svansen med förhoppning om att hänga kvar över krönet. Då var det ca: 15 cyklister kvar i klungan.

Efteråt hörde jag att det blivit en otäck vurpa någonstans kring 25 kilometer in i loppet, i Nås-trakten. En person gjorde sig ganska illa och jag hoppas att han snart är tillbaka i sadeln. Två av våra killar som då satt i svansen stannade direkt vid vurpan för att hjälpa till. Själv så varken hörde eller såg jag någon vurpa.

När vi kom till nästa tuffa stigning efter ca: 8 mil så började fler droppa av från täten, även jag var på håret att åka av men lyckades stöta ikapp igen. Vi blev först åtta, och sedan sju cyklister kvar i täten. Ungefär fem kilometer senare kom nästa tuffa backe. Efter ungefär nio mil så nådde vi banans högsta punkt, så avslutningen gick i rasande fart. När vi kom ner på platten och hade milen kvar till mål så började det attackeras i vår sjumannagrupp. Första attacken kom från Fredrik Frykberg och jag sprintade ikapp. Jag försökte skaka av mig honom en gång men vi fann det bäst i att samarbeta. När vi blev inhämtade så kontrade Johan Landström, ingen kille man vill släppa iväg. Så jag offrade mig och kom ikapp honom också, givetvis helstum nu. Efter en kort stund på Johans rulle så blev vi inhämtade och då kom nästa Motala-attack. Denna gång från Jesper Larsson och även denna gång var jag pigg på att följa med. Tyvärr var Jesper lite för trött och jag lite för stum, så vi vevade mest runt utan att göra några rejäla förningar.

Med någon kilometer kvar till mål så kom Hendrik Sjölund, Fredrik Frykberg och Michael Sarsgaard ikapp oss och Michael var den som tog tag i taktpinnen och höll fart. Christoffer Kvist och Johan Landström hade nog spelat ut varandra och blev därför akterseglade.
Avslutningen på loppet bestod av några tvära kurvor så där ville man nog gå in som etta, eller sämst tvåa. Det blev en attack, jag kollade snabbt vilken tröja det var och kunde glädjande nog se att det var klubbkamrat Hendrik Sjölund som satte in den. Jesper Larsson följde efter honom och Fredrik Frykberg efter Jesper. Jag kom in bakom Frykberg och kunde passera honom i avslutningen och rullade därför in som trea.

Foto: Vansbrosimningens facebooksida.

Enligt min Garmin så var loppet inte riktigt 120 kilometer, utan 116.89 km. Tiden 2.42.48 ger ett snitt på 43.1 km/h. Jag tog en varvtid när masterstarten släppte och snittet utan masterstarten blev 43.4 km/h. Topphastigheten på 73.3 km/h berättar om en snabb avslutning. Snitt- och maxpuls under loppet blev 160 respektive 185. Här har ni all data. Klicka på "visa detaljer" för att sedan kunna välja "visa i metriskt" högt uppe till höger.

Banprofil och pulskurva från Vansbro Bianchi 120, kul att vi kunde hålla sådan fart trots backarna