Temperaturen i morse var kring -16, men det skulle bli varmare. Jag väntade till strax efter nio då vår termometer visade -11.8 innan jag stack ut, tänkte att det då blir en eller två kalla timmar innan solen värmt upp landskapet. Eftersom jag räknade med att passet skulle bli runt 5½ timme så bestämde jag mig för att hålla igen under den första timmen. Eftersom jag cyklade upp till Sörskog så bestämde jag mig för att hålla igen till jag nådde toppen där. Det gjorde jag efter en timme och elva minuter. Tryckte på lite mer efter det. Kom till Övre Gärdsjö, tog vänster, korsade 301:an och kom ner i Nedre Gärdsjö där jag svängde vänster mot Rättvik. Hade bra drag i åkningen, tyckte jag. Kände mig ändå lite stressad över att kunna hinna till Leksand ungefär samtidigt som Darvell. Genom Rättvik i ett huj och vidare mot Kullsbjörken och senare Tällberg. Fint i Dalarna!
När jag var sex kilometer från Leksand så ringde telefonen, det var Darvell som hade Jeppe77 med sig och dom var alldeles strax i Leksand. Dom skulle givetvis fika och ha sig så jag slog av lite på tempot, trampade runt lite i Leksands utkanter, köpte en Starbar på OKQ8 och trampade iväg till Siljans Konditori där dom satt. Där satt vi en liten stund innan det var dags att bege sig. Dom hade tänkt en lite annan väg hem än jag först tänkt mig men jag är ju inte sämre än att jag kan ångra mig. Vi åkte via Djura, Djurås, Djurmo och Borlänge. Det skulle väl visa sig att jag fick ångra mig en gång till. För satan vad Jeppe77 har blivit stark! Tidigare har ju Darvell och Fredrik Ericsson varit ökända distansmonster som ingen orkar sitta bredvid någon längre stund. Nu fick Darvell och jag köra 5-minutersförningar vid sidan av Jeppe eftersom ingen av oss orkade sitta där längre än så. En timme och fem minuter senare så fick jag vänligen men bestämt be om att få sitta bakom dessa gossar resten av vägen då benen var helt slut.
Det blev plågsamma 88 minuter hem som ändå blev något bättre på slutet då jag fick en Enervitkaka av Magnus och en bit Mars av Jeppe. Samtidigt så tror jag att dom slog av på tempot från Borlänge och hem. Kul att Jeppe blivit så himla stark. Ja, för honom och Motala AIF i alla fall. Jag fick ihop mitt långa pass och är nöjd så. Distanscykling är ju lite av en vanesak och kör man bara något längre pass eller kanske ett par pass i veckan så kommer åtminstone jag in i det ganska bra. När jag kom hem idag så satte jag mig direkt vid köksbordet och åt lite. Sedan la jag mig i badkaret där jag somnade och sov i 25 minuter till telefonen ringde och Ronya var på väg hem med barnen från Leklandet.
Här kommer lite bilder från idag:
