Jag har i alla år älskat uppförsbackar, men varit lite olika bra på att ta mig upp snabbt.
Som ganska färsk MTB-cyklist och junior så hade jag ett motto: "Det jag tappar uppför får jag ta igen utför". Eftersom jag inte var så bra uppför så lärde jag mig istället att åka ganska så fort utför i skogen. På så vis kunde jag ändå hålla ganska jämna steg med mina närmsta konkurrenter som envisades med att åka ifrån mig uppför. När jag sedan blev bättre också uppför så fick jag givetvis ett övertag på dessa konkurrenter då jag lärt mig att idiotköra utför.
Med några års träning blev jag också bättre uppför. Det handlar nämligen inte om någon hemlig kunskap att kunna åka uppför, för det kan alla. I långa backar behövs högt syreupptag kombinerat med låg vikt. Kortare (svenska) backar kan man ofta också ta på ren kraft. En backe som tar max 30 sekunder kan man ju till exempel spurta uppför, vilket gör att även tunga spurtare är (borde vara...) snabba i så korta backar. Ska ni cykla i alperna eller liknande långa klättringar så är det syreupptag och låg vikt som gäller, ska ni bli snabbare på svenska banor behövs också en hel del styrka alltså. Lyckas ni kombinera styrka, syreupptag och låg vikt så är ni garanterat snabba också uppför. Jämfört med när jag elitsatsade är jag nu något kilo tyngre, har lite sämre syreupptag och gissningsvis tappat mycket lokal kapacitet i benen. Ändå tycker jag uppförsbackar är skitkul!
Enklaste sättet att komma tillbaka i någorlunda backform för mig som ändå tränat ganska mycket i många år och aldrig riktigt helt lagt av är nog att köra styrkepass på cykel. Spurter, tung växel i motlut och varför inte lite testcykelintervaller (tex 10*4 min med 2-3 minuter vila mellan varje fyra) på låg kadens (ca: 60 varv/minut).
Att gå ner i vikt är ju inte svårt, i teorin, då man bara behöver stoppa i sig mindre energi än man gör av med. Vill du använda någon "bantningsmetod" så är det bara att välja valfri som du känner passar dig bäst och sedan äta lite mindre än du gör av med.
Att bättra på syreupptaget kan jag nog också göra till viss del, men det hade ju varit ett lättare projekt om jag varit lite yngre och sämre tränad. Än är dock inte försent och all form av förbättring är ju bättre än ingen förbättring. Att träna på 90% (eller mer) av max ger nog i alla fall en knuff i rätt riktning. Vill man ha högt syreupptag så är fikadistanspass inte rätt väg att vandra utan det är högintensiva intervallpass (eller varför inte träningstävlingar) som gäller.
Nu ska jag inte nörda ner mig allt för mycket i träningsläran då det finns andra som kan detta bättre än mig (Toppfysik, Micke F, Isak och Reck för att nämna några). Jag gillar ju egentligen bara att cykla.
En annan faktor jag inte tagit upp är inställningen till backar. Tycker man att man är sämst i världen på att cykla uppför, att backar är det värsta som finns och att det inte är någon idé att försöka hänga på polarna uppför så blir du givetvis inte heller bra på att cykla uppför. Vet inte hur ofta varje år jag får höra "jag är för tung för att vara bra uppför", och då snackar vi ändå svenska backar och cyklister som väger kring 70-75 kilo! Inställningen är i och för sig a och o när det kommer till prestationer i stort och inte bara uppförsbackar.
Åter till ämnet: jag älskar uppförsbackar. Helst långa, branta backar där man kan sitta och nöta och svettas i flera minuter. Ser jag en lång backe eller "hittar" någon ny backe blir jag alldeles varm inombords. Minns de gånger jag åkt till Mallorca och jag sett bergen, det är som julafton varje gång! Min egna bergsget-peak var nog år 2007, alltså då jag var 25 år ung. Kör man MTB behöver inte ens backarna vara svåra, lika kul är det ju med svåra backar där man utöver styrka, syreupptag och låg vikt ska få med en stor portion teknik för att lyckas.
Att cykla i backar är inget som per automatik gör att man blir bra på att cykla uppför, men att träna i backar är bra om man vill bli en bättre cyklist. Det gäller att veta exakt vad man skall förbättra för att bli bättre på det. Du kan träna styrka genom att köra på tunga växlar, dessutom lär du ju hela tiden lägga mycket kraft på pedalerna i uppförsbackar så det är bättre styrketräning att cykla uppför än på platt mark. Syreupptaget får sig också en skjuts i rätt riktning eftersom det är ganska lätt att nå en hög ansträngningsnivå i uppförsbackar.
Så hur kan man som cyklist inte älska uppförsbackar!?
Att titta i kartor eller höra från någon annan om vart det finns bra backar är ju bara så härlig. Att hitta en, på kartan bra, backe och ge sig ut för att testa den.. Härligt!
