Distanspass bredvid Jesper!

Idag satte jag mig inte på rullen på Jeppe utan försökte istället hålla mig bredvid honom under hela passet. Vi skulle åka en hel del grusvägar och den jeppen har ju inga skärmar så då vill man ju inte sitta bakom och bli skitig. Utöver grusvägar så var några backar inplanerade också så det blev väl en riktig fest det här.
Över Norlingberg ville jag inte släppa iväg honom så med 93% av maxpuls lyckades jag sitta i hans absoluta närhet över krönet. Han skulle ju ta det lugnt idag...
Många grusvägar var ganska mjuka och leriga, men där tog jag inga kort. Dels för att jag inte ville skita ner kameran men mest för att jag var fullt fokuserad på att ta mig framåt. En del frysta grusvägar och också någon mindre skogsväg och stig hann vi med. I Hackmora som var dagens andra rejäla backe blev vi störda av egen fotografering och rådjursspaning så där blev det ingen värre hets. I nästa långa klättring kände jag dock att jag inte hade något med tätstriden att göra idag. Det kändes verkligen som om Jeppe hade full koll på mig och han kunde nog lägga i både en och två växlar till om det skulle behövas. Men han är ju snäll å så och körde därför aldrig riktigt ifrån mig.
Vi passerade också Oxberg, Pizza-backen+ANNAT innan det var dags för sista backen utanför Källslätten, där tappade jag kedjan i botten av backen och tappade direkt ett avstånd som jag inte kunde hämta in. Jesper tog ändå i en del och jag blev ju i alla fall inte flera minuter efter så jag tar med det som något positivt.
Störst är ändå att jag inte behövde sitta och vila på Jeppes rulle idag. Visst, det tog nästan kål på mig, men jag klarade det. Ska man lära sig att powerdistansa så lär man ju öva på det.

Frusen grusväg, Jesper och Gopa på andra sidan sjön Gopen

Här rekar vi bana inför höstens MTB Uphill-tävling må ni tro!

Ja, ni förstår ju att jag inte har det lätt

Här skulle man bo!

Rådjursspaning!

Fem stackare instängda i en hage. Men oroa er ej, de lyckades ta sig ut innan vi blåste vidare.

På väg mot nästa berg...

Några finbackar hann vi med i alla fall

Här åkte vi

Tid: 3:23:21
Sträcka: 84.74 km
Snitt/maxpuls: 154/183 (79/93%)
Snitt/maxhastighet: 25.0/63.7 km/h
För er som vill nörda lite extra så hittar ni dagens Garmin-siffror hittar ni här.

Efter Tom Boonens uppvisning på dagens Paris-Roubaix kan jag bara konstatera följande: hur SNABB han är, hur STARK han är, hur MÄKTIG han är, hur SJUKT det var.

Det där distanspasset [många bilder!]

Jo, det var ju klassisk vinterdistans idag, precis som alla söndagar. Tidigare söndagar har jag bestämt rutt men idag tänkte jag låta andra få bestämma. Tre förslag fanns och det blev till slut Jens förslag. Rogrundan...

Vi skulle ju ta det lite lugnare idag, men jag var ju tvungen att testa en liten utbrytning i backarna mot Skuggarvet. Fick lov att stanna för att de andra skulle kunna komma ikapp!

Vi var tolv startande idag vilket är nytt rekord för denna söndagstradition

I Skuggarvet tog de flesta av oss vänster mot Rostberg men en trio triathleter valde att åka ner till Sundborn då de bara skulle vara ute i två timmar

På väg mot Rostberg

Nu är vi inne på Jens vägval... Efter Toftbyn tog vi vänster för att ta grusvägarna (och skoterleden...) mot Rog. Först var det plogad grusväg som sedan övergick i hjulspårscykling.

Landsvägskillarna slog till på en gruppvurpa


Den skylten säger väl det mesta?

Martin Eriksson plåstrar om ett blödande knä med en buff

Grabbar som kämpar med cyklarna som gick åt alla håll

Hannes kollade snödjupet en gång till för att vara säker, Benny och Peter tar ut löpsteget i bakgrunden


Bil efter bil hade gett upp och vänt och här stod vi på platsen där den sista bilen hade vänt. Slut på hjulspårscykling alltså och vi övergick i djupsnöcykling. Spårcyklingen hade inte varit speciellt lätt på slutet heller så detta kändes som en lättnad för min del i alla fall.

5-7 km/h och ca: 160-170 i puls. Styrketräning, rundtrampsträning, balansträning och teknikträning. Allt i ett!

Martin lovade glass till de som klarade att cykla upp. Hannes försöker och Lars har redan gett upp.

Inte nog med att jag blev först upp, jag var den enda som vann en glass också! 190 var högsta pulsnoteringen i backen. Hela tiden i djupsnön åkte jag på lättaste crossväxeln och slet på. Ett par gånger växlade jag upp till näst lättaste växeln och köttade på lite (när det gick utför...)

Jag råkade ut för att kejdan fastnade innanför kassetten och tappade några minuter där och fotade därför inte så mycket när jag skulle jaga ikapp på det som är en skoterled (Långlopps-SM 2009 gick här i motsatt riktning). Denna bild har istället Benny Sonesson Instagramat.

När vi kom ut ur skogen så hade en fyrhjuling åkt på vägen, inte helt lättcyklat tyvärr och när det brantade på mot slutet så fick jag lov att springa lite. Foto: Jesper Hjortsberg

Nu börjar det bli åkbart igen, Peter var ändå inte helt entusiastisk

Plogade vägar igen och alla blev som barn på nytt

Peter närmast kameran rullar in i Rog

Jesper sträckte ut genom Bjursås. I Bjursås delade vi upp oss igen. Hannes, Benny, Jesper, Peter och Lars skulle åka över Sågmyra-Rexbo och hem, Jens, Göran, Martin och jag åkte hemåt.

Där i mitten var det djupsnöcykling: hög puls och låg hastighet

Rundan

Passdata:


Tack till alla för en fantastisk söndagsrunda, nästa vecka kanske vi ska sikta på en cykelbar runda?

Lördag FTW!

Svårt att få tråkigt med småbarn hemma. Efter frukost och adventskalenderbloggning drog vi ut på gården, det var dags för vinterns skidpremiär! 

Båda var väldigt duktiga och Filip tuggade på i 55 minuter, så en kille i hushållet har då tränat idag.

Filip provade på hoppet som några lokala pulkaförmågor har byggt i en liten backe

Efter utelek så blev det lunch på Tzatziki här i byn

Efter lunchen blev det någon timme på Sportys lekland

När vi kom hem var det dags för mat, tvättstuga, lucköppning, lördagsgodis och nu TV-soffan. Imorgon blir det söndagsdistans och ett par tunga namn har aviserat planerad närvaro. Själv hade jag tänkt asfalterade vägar nu när snön nyss ramlat ner och det varit lite blött som ska frysa på i natt (Darvell har bloggat några bilder från Dalaskogarnas snöläge). Minst två av de andra har dock små skogsvägar i tankarna så det kan bli ett jävla äventyr av det hela. Intensiteten ska dock inte vara lika hög som tidigare söndagar, men vi får väl se hur det blir med den saken...

Här får ni mycket lördagsmusik:

Söndagsvinterdistans #1

Dagens runda och pulskurva:

75 km blev det och i några av backarna hade jag på förhand sagt att det var "fri fart" som gällde. Detta för att de som hade behov av att åka riktigt fort och bli trötta också skulle få bli det.

Till en början var vi sex tappra men i Bjursås så svängde Tim och Stefan Snell av för en kortare variant
I Bjursås var första backen med fri fart och det var Dössberget från botten, alltså avslutningsbacken för Långlopps-SM 2009. Jag ville inte att alla skulle avvakta för att ingen vågade stöta sig mot någon med en fartökning så jag skickade på en skrämselattack direkt. Fick lucka, 98.5% av maxpuls och lyckades hålla undan hela vägen upp även om det var kämpigt mot slutet att ens ta mig upp för backen. Vi rullade från Dössberget och in halvvägs upp mot Baggbo. Jesper Hjortsberg höjde farten och jag är ju inte den som bangar på hög intensitet. Lyckades ta mig upp först också i denna brant.

Erik Wallén och Pontus Kastemyr tog det lite lugnare upp till Baggbo

Jesper njuter av ännu en frifartsbacke, denna gång från Sågmyra till Åhl-Tällberg, jag bet mig fast på hans rulle hela vägen upp.

Bilder från Åhl-Tällberg till Solarvet
Vi åkte sedan grusvägarna via Oxberg och sista frifartsbacken vid Källslätten innan vi kom ut på rv. 293. Med milen hem ungefär så fick jag pyspunktering, stannade två gågner för att pumpa och kom hem med den lilla luft som fanns kvar. Punkteringen upptäcktes av mina träningskamrater efter att jag i ensamt majestät fått köra sista frifartsbacken i fri fart efter att halva sällskapet deklarerat trötthet.
Det här blev ju lite av en positiv överraskning för mig. Visserligen en del högpulsande, men jag trodde att jag skulle krokna. Redan i början var pulsen lite högre än jag kanske önskat men jag tänkte att jag kör till jag dör. Allt eftersom passet rullade på så kändes det som om det skulle kunna fungera hela vägen hem, och det gjorde det ju också. Trodde också att jag skulle vara chanslös i backarna men även där lyckades jag ju vara frami. Nu kan det visserligen bero på vald ansträningsnivå och inte verklig kapacitet. Men ändå kul!

Sträcka: 75.03 km
Tid: 2.54.41
Snitthastighet: 25.8 km/h
Snitt/maxpuls: 157(80%) / 193 (98.5%)
Höjdmeter: 1152