Igår kväll så körde jag 24 minuter testcykel, varav ca: 80 sekunder var högintensivt. Kan verkligen 24 minuter testcykel vara jobbigt och ge någonting? Bedöm själva av bilden:
Planen för gårdagen enligt mitt träningsprogram var 10 spurter och jobbpendling. Alltså spurta tio gånger på vägen till jobbet. Så var tänket. Men av familjetekniska skäl så uteblir jobbpendlingen några dagar nu så jag körde bara spurterna, utan någon extra cykeltid. Hade väl kunnat köra två timmar på monarken också men eftersom jag tränade när Filip lagt sig så var det liksom kväll då. Ville inte cykla in på natten då jag också behöver sova och min bedömning att två timmar sömn var mer värt än två timmar distansintensitet på monarken.
Alla tio spurter hade en peak över 1000 watt, sex av spurterna hade en peak över 1100 watt och den absolut högsta uppmätta effekten var 1179 watt. Kan då jämföras med Alexander Kristoff som spurtade in som fyra på Ronde van Vlaanderen. Han hade 1185 watt i 14 sekunder och en peak på 1507 watt. Och det efter 255 brutalt intensiva tävlingskilometer. Jag gick ner fräsch i källaren och körde spurter på en stabil testcykel utan något som störde runt mig. Saknar ändå en massa watt för att ens komma i närheten, det säger ju en del om skillnaden.
Idag står det tempopendling på schemat, men eftersom jag inte cykelpendlar så får jag plocka tempot ur pendlingen i kväll alltså.
-----
Coachningen då? Jo, det går framåt även om det tagit lite längre tid än jag hoppats på. Men så tog jag ju på mig fler cyklister än jag tänkt från början också (hade ju tänkt mig bara en cyklist först). Dessutom är det här ju uppstarten första gången någonsin som coach, så det är lite att tänka på som blir mer rutin senare. Det är till exempel en del som jag måste skapa nu, som jag senare kommer ha färdigt. Som dokument och processplaner.
Som jag nämnt tidigare så har jag gjort ett formulär med underlag för coachningen där cyklisterna fått svara på en massa frågor om sig själva. Därefter gjorde jag ett formulär där cyklisterna fick formulera målsättningar.
Grejen med att ställa frågor är ju att man får en massa svar också och dom flesta svaren leder ju till fler frågor. Som leder till fler svar som leder till fler frågor. Ni fattar... Skulle kunna ställa en miljon frågor känns det som, eftersom jag vill känna till så mycket som möjligt om cyklisten för att göra ett så noggrant jobb som möjligt.
Jag har nog inte nämnt hur många eller vilka typer av cyklister det är jag ska coacha. En vet ni ju redan och det är en manlig motionär. Dessutom så har jag valt ut två tävlingscyklister. En tjej och en kille. Skitkul med blandningen och superutmanande med väldigt olika förutsättningar för varje individ.
Dessa har jag nu fått tävlingsprogram och lite andra förutsättningar från. Det är ju en stor skillnad mellan en motionär och en tävlingscyklist just det där med hur tävlingsprogrammet påverkar träningsupplägget. En motionär har kanske ett eller ett par lopp per säsong som all träning kan byggas upp runt, medans en tävlingscyklist oftast har 20+ tävlingar per säsong att ta hänsyn till där kanske 5-10 av dom kan anses vara prioriterade i olika hög nivå.
Den manlige motionären heter ju Patric Kalnins. Han har två stora lopp som mål denna säsong och det är Vätternrundan och Cykelvasan. Gissar att en hel del av er som läser här har liknande tänk kring denna säsong. När det kommer till Patric så har han nu fått sitt första träningsprogram och det sträcker sig fram till just Vätternrundan. Han har bloggat om det och ni kan läsa hans inlägg här: http://patric.kalnins.se/2016/04/04/traningsprogrammet-startar-idag/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar