2009-07-15

Gårdagens träning

Var ju upp till Lugnet en sväng där på sena eftermiddagen. Körde ett varv på tempobanan, som jag aldrig kört tidigare, och ett varv på XC-banan.
Tempobanan är riktigt snabb, som en tempobana bör vara, enligt mig. Om man nu måste ha ett tempo på MTB-SM. Långt in på banan tänkte jag; cross, cross, cross. Mot slutet blev det dock lite mer stig och det är väl tveksamt om man i slutändan tjänar något på en cyclocrosscykel. Hade jag bara haft en egen så hade jag nog kunnat köra cross ändå, bara för skojs skull. Tempo-SM är en av de tävlingar jag bryr mig minst i under året. Så då hade jag lika gärna kunnat göra något kul av den.
Bästa partiet är helt klart den leriga och toksnabba utförsskörningen på en bred stig med några stenar och berghällar i. Inga svårigheter, bara full gas. Släppa bromsarna, hålla i styret och inte fundera. Spårval känns inte så viktigt där. Man kan ju inte åka så mycket fortare än så fort det går.
Trots att jag aldrig kört tempobanan tidigare så hittar jag runt bra. Det är ju trots allt hemmaplan och alla skidgator och motionsspår har jag ju åkt på några gånger redan.
XC-banan kan jag ganska bra nu. Men den kommer ju förändras en del innan herrelitens start. Folk hittar nya spårval som nöts fram och cyklister bromsar där man egentligen inte behöver bromsa. Så det blir lite gropigare i utförsåkningen. Jag kollade några hemliga spårval på de stigar som finns, och kände mig nöjd med vad jag hittat. Uppför är ju banan ganska lätt, där behövs bara fysiken. Det är utför och i kurvor man kan tjäna lite extra på att kunna banan bra. Så jag har börjat ladda lite extra där. Vilket igår resulterade i en skaplig vurpa. Utför givetvis, tappade kontrollen och gick över styret, precis innan ett par träd. Vänster axel, underarm och öra(!) satt som ett klistermärke mot björken och cykeln kom efter och bakhjulet träffade höger öra vilket fullbordade dubbelmackan. Gjorde duktigt ont till en början, men det gick snart över. Tror det kan bli många som vurpar under SM. Dels för att många kommer ge allt och dels för att banan är riktigt snabb, även utför. Så farten blir hög och marginalerna minskar med farten. Gör man minsta lilla misstag så får man sig en resa.
Nu när banorna var markerade så var det ännu en liten ändring mot vad jag tidigare kört. Men nu ska väl banan vara den som är markerad. Men som sagt, även om banan är markerad och vi kommer åka samma bana på lördag som jag åkte igår, så kommer den vara annorlunda. Skogen kommer vara mycket mer uppkörd, sönderbromsad och nya spår kommer slitas fram.
Ni som ska titta på SM, jag vill att ni hejar väldigt intensivt. På mig. Jag har några koskällor som jag kan låna ut. Men de får bara användas för att heja fram mig, okej?

Idag skall Emil Lindgren, och säkert en hel drös andra cyklister, nöta SM-banorna. Det är kul att så många är så seriösa med att köra banan flera varv innan start. För mig är XC-SM inte årets viktigaste tävling. Det har varit så i några år nu. Jag vet ju själv att jag inte har någon chans på medalj, eller ens komma nära medalj. Och på mästerksap är det bara medaljer som räknas. Eller egentligen är det bara mästartröjan som räknas. Så därför gör jag inget speciellt för att toppa formen eller laddar extra inför SM. Jag tar det istället som en vanlig tävling.

Jag och Ebbah har varit uppe i lite mer än en och en halv timme nu. Vi har ätit frukost, läst tidningen samt spanat in de viktiga sidorna på internet. Ebbah får nu härja fritt i ett av köksskåpen för att hållas lugn. Det är så skönt om övriga familjen kan vakna utvilade. Och inte vakna av Ebbahs tjut. Ebbah och jag kompenserar nog vår tidiga morgon med förmiddagslur lite senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar