Foto:
Nils Augustsson mellan Hökberg och Läde.
Hej och god morgon på dig!
Då var det dags att summera årets Cykelvasa och det kan jag ändå göra med bra känsla i kroppen och hoj. Pigga ben, stark och lugn. Men det är ju inte bara vad man själv gör som spelar roll i ett sådant här lopp, jag tror att jag såg fyra vurpor under gårdagen och tyvärr så drogs jag själv med i en. Därefter var mitt lopp om en bra placering över.
Ingen märkbar Vasahets innan start vilket var ganska trevligt, jag ställde mig i kön med dryga timmen kvar till start och stod då som trea-fyra. Så jag fick starta långt fram. Superkul att få snacka med alla cyklister och support runt dessa cyklister innan start igen. Det är ju något som jag har saknat länge nu. Starten gick och allt gick lugnt och fint. Startbacken är ju hård men det var aldrig sådär hård att det var någon fara på taket. Efterföljande grusväg mot Smågan gick hur fint som helst och jag tänkte att det här var den här mest stabila Cykelvasa jag åkt. Innan start så hade jag sagt att jag i alla fall inte skulle köra på några spurtpriser men så slog täten bara av helt på tempot precis innan Smågan så jag tog lite fart på högerkanten. Tyvärr gjorde Emil detsamma på vänsterkanten och kom först in i vänstersvängen av grusvägen och då slog jag av. Om jag hade varit bättre än Emil så hade det varit jättesvårt att komma förbi på den sista slingan in till Smågan och nu är jag betydligt sämre än honom.
Innan spurtpriset så hade min högsta puls varit 173, vilket är ungefär där min tröskel är, så det var lugnt och fint fram dit.
Det var ju inga dåliga cyklister runt mig där i Smågan..
Efter Smågan så blev det lite rivigare körning på grusvägarna. Vägarna var sämre med två spår att åka i och så fullt kaos bredvid spåren av cyklister som ska avancera överallt.
När vi svänger av en grusväg någon kilometer innan Mångsbodarna så går någon eller några i backen. Det blir lätt så när 60+ pers ska gå från bred fin grusväg till att göra en skarp kurva i full fart. Därefter smäller det också på spången/trallen när några vurpar. Jag själv sitter där runt 10-15:e plats och har bra känsla i kroppen när plötsligt cykeln frihjular när jag trampar. Alltså det driver inget. Försöker desperat trampa lite framåt och bakåt utan något driv. Trodde något hade hänt med bodyn och sträcker upp en hand för att visa att jag har problem och faller bakåt i klungan. Precis när jag droppar bakom klungan och ska stanna till så börjar det driva igen. Det visade sig bara bero på att kedjan hade hoppat ner utanför kassetten vid tyngsta växeln... Full gas för att ansluta till gruppen igen. Innan Mångsbodarna så ska vi ut på asfaltsvägen då man inte kunnat håla ordinarie bansträckning där. Gruppen sträcks ut och vi är några i svansen som får gasa rejält då det smäller rejält i klungan framför. Cyklister och cyklar flyger runt och det ser riktigt otäckt ut. Alla ska dock ha klarat sig efter omständigheterna bra har jag fått höra.
Vi kommer ifatt klungan igen och jag rullar igenom Mångsbodarna som 36:a. Tar mig lite framåt igen på väg utför och har väl letat mig hyfsat fram igen när vi är nere på platten och åker över en myr. Då plötsligt vurpas det framför mig så jag får bromsa hårt. Tror att jag liksom ska klara mig emellan cyklister när det smäller bakifrån och jag blir påkörd av klungan bakom.
Snabbt upp och på cykeln igen, det här kan nog gå vägen ändå. Men inser att styret pekar ungefär 45 grader fel. Stannar för att räta upp styret och hoppar på igen. Klungan är borta och styret blev inte alls rakt. Så jag måste stanna en gång till för att rätta till styret så att det går att åka till Mora med det. Då har jag fått se ännu en grupp passera och mina tankar hamnade nu på Långlopps-SM på söndag istället. Totalt stod jag stilla i 30 sekunder. Det är inte mycket, men i dom farter som det är på Cykelvasan så kör jag knappast ikapp 30 sekunder på en tätklunga på egen hand. Jag kör på upp till Risberg men efter den kontrollen så slår jag av och åker med den gruppen jag är i in till mål. Plus minus någon cyklist.
Det blir en lugn och stabil resa från Risberg till målet. Det gasas lite mer på sina håll men jag tänker mest på att känslan är bra och den ska jag ta med mig till söndagens SM.
Puls- och banprofil med Risberg markerat.
Riktigt skoj att tävla igen och grymt kul att Vasaloppet vågade göra en satsning på ett elitlopp. Givetvis tråkigt med vurpor som sker men det är tyvärr en del av sporten och detta lopp. Visst, det vurpas på andra tävlingar också men här är det i högre farter och större klungor så det blir lite läskigare.
Hörde från flera att sändningen på Vasaloppet.tv med Linda som kommentator var bra också men att jag hade lite klent med TV-tid. Jag får göra en bättre insats nästa år helt enkelt.
Jag imponeras av många i startfältet som gör riktigt fina lopp, tycker synd om de som drabbats av otur men är glad över att höra hejarop längs banan igen och få den där härliga tävlingskänslan.
Ny chans på söndag igen!
Stort tack för langningshjälp! Om någon vill hjälpa mig med flaskor på Långlopp-SM som jag kör på söndag så är ni varmt välkomna.
Idag är det risk att jag är lite långsam. Kvällstävling, kom hem tolv i natt, dålig sömn och trött kropp. Såren från vurpan är inte så farliga så det blir inga problem på SM. Men ha överseende med mig idag om ni råkar träffa eller höra av mig... 5% Body battery igår när jag kom hem och 31 nu på morgnen. En normal dag bör börja på 100% så vi får väl se när jag slocknar idag på grund av batteritorsk.
