2017-10-29
Gym och hotellfrukost
Hej och god morgon!
Nu är det vintertid på klockan och vi fick en extra timmes sömn i natt, eller så vaknade vi bara ovanligt tidigt på morgonen..?
Linda och jag började dagen med att testa hotellets gym. Det blev inget längre pass, men vi fick i alla fall träna lite. Eventuellt så kan det bli två pass idag ifall vi tränar något i Falun ikväll också. Att gymma är, som ni kanske vet, inte något jag brukar ägna mig åt så vi får väl se hur härlig träningsvärken blir. Körde ändå lugnt så jag kanske överlever.
Från löpningen har jag faktiskt inte känt mycket, tänk vad lite träning kan göra. Förra året när jag sprang en mil på tid utan att träna löpning innan så hade jag ju ont i benen i en vecka efteråt. Nu när jag sprang en mil på tid så var jag visserligen lite stel och öm i vaderna direkt efter men sen har jag knappt ens känt av det.
Idag ska vi besöka ett par museum innan vi åker hemåt, blir nog skoj. Vad hittar ni på denna söndag?
2017-10-28
Isbaren
Hej och god kväll!
Nu har vi gjort några timmar i storstan, Linda, hennes barn och jag. Vi började med att checka in på Nordic Light mitt i stan och sedan tog vi en promenad ner på Gamla Stan där vi åt gott på Vapiano. På väg hem så snubblade vi in på operan där det var premiär för Dracula. Vi såg lite kändisar och gick vidare. Efter att ha värmt upp på hotellrummet så gick vi till isbaren tvärs över gatan. Minus fem och glas gjorda av is.
Nu börjar det bli kväll och imorgon är en ny dag i Stockholm.
På resande fot
Hej och god eftermiddag!
Sitter i bilen på väg till Stockholm, vi bestämde häromdagen för att göra en liten resa denna helg. Lindas barn är med och vi har nyss ätit mat på IKEA i Linköping. Jättelång kö där för övrigt.
I Stockholm så ska vi idag strosa runt, äta mat och gå på isbaren innan vi sedan övernattar på hotell. Vad som sker imorgon får vi se, har ni några tips?
Mmm... Snickersdricka.
Sitter i bilen på väg till Stockholm, vi bestämde häromdagen för att göra en liten resa denna helg. Lindas barn är med och vi har nyss ätit mat på IKEA i Linköping. Jättelång kö där för övrigt.
I Stockholm så ska vi idag strosa runt, äta mat och gå på isbaren innan vi sedan övernattar på hotell. Vad som sker imorgon får vi se, har ni några tips?
Mmm... Snickersdricka.
2017-10-27
Nu har jag gjort ett test på 10 km löpning, så här gick det
God fredagskväll!
Nu har Linda och jag käkat burgare framför den öppna elden. Fredagsmys alltså. Men innan fredagsmys så är det ju fredagsfys, det är sedan gammalt det. Linda och jag bestämde oss efter jobben idag för att vi kör väl den där milen som vi skulle klara av innan oktober var slut. Linda hade sub 60 och jag hade sub 40 som målsättningar. Inga vidare förberedelser annat än att vi delade på en Nocco direkt jag kom hem. Linda hade hunnit hem innan mig så hon hade redan bytt om. Jag bytte om och sedan drog vi upp till Lugnet för att springa på löparbanan där. Men väl där så verkade det vara någon seriös träning där så vi planerade om och åkte hem igen. Löpningen fick gå med utgångspunkt från hemmet.
Uppvärmningen bestod av 16 relativt lätta minuter bara för att komma igång lite, funderade på hur och var jag skulle springa för att få ihop den där milen utan allt för många störningsmoment eller vändpunkter.
Jag höll mig på cykelbanorna i närheten och sprang fram och tillbaka. Fyra vändpunkter och totalt tio kilometer med målgång på i princip samma plats som jag också startade. Fick ihop 120 höjdmeter på min mil, men ville ha samma start och slutplats för att inte få mer utför eller uppför utan att det skulle gå jämnt upp. Relativt platt alltså.
Stack iväg i ett bra men kontrollerat tempo. Men det är ju det där med (avsaknad av) löparben också, jag tappar så snabbt i tempo... Min första kilometer var min snabbaste idag, min andra kilometer var min näst snabbaste och min tredje kilometer var min tredje snabbaste. Det går liksom snabbt utför. Den sista var dock min fjärde snabbaste, så lite kunde jag öka på slutet i alla fall även om det var marginellt. Det kändes mest som om rörelserna blev yvigare utan att det gick något fortare...
För att fixa milen under fyrtio minuter så krävs alltså ett tempo snabbare än fyra minuter per kilometer. Det klarade jag att hålla i fyra av mina tio kilometer. Den långsammaste gick på 4.06 och det gick långsammare och långsammare för varje kilometer som gick från start till och med den nionde kilometern. Då jag ändå hade öppnat ganska snabbt och kunde avsluta starkt så lyckades jag faktiskt klara den där gränsen på 40 minuter då jag stoppade klockan på 39:52.4! Så nu kan jag säga att jag klarat milen under fyrtio.
Även Linda klarade av sitt mål och sprang sin mil på 59 minuter. Dubbel succé alltså!
Spring Henrik, spring!
Nöjda och belåtna efteråt.
Nytt rekord!
Linda fick, till mins stora glädje, kramp när hon skulle upp för trappen till huset. Bägge våra ben är väl mer eller mindre döda och klockorna rekommenderade tre dygns vila. Eventuellt så testar jag också en mil på löparbana innan vintern kommer, men först: återhämtning!
Nu har Linda och jag käkat burgare framför den öppna elden. Fredagsmys alltså. Men innan fredagsmys så är det ju fredagsfys, det är sedan gammalt det. Linda och jag bestämde oss efter jobben idag för att vi kör väl den där milen som vi skulle klara av innan oktober var slut. Linda hade sub 60 och jag hade sub 40 som målsättningar. Inga vidare förberedelser annat än att vi delade på en Nocco direkt jag kom hem. Linda hade hunnit hem innan mig så hon hade redan bytt om. Jag bytte om och sedan drog vi upp till Lugnet för att springa på löparbanan där. Men väl där så verkade det vara någon seriös träning där så vi planerade om och åkte hem igen. Löpningen fick gå med utgångspunkt från hemmet.
Uppvärmningen bestod av 16 relativt lätta minuter bara för att komma igång lite, funderade på hur och var jag skulle springa för att få ihop den där milen utan allt för många störningsmoment eller vändpunkter.
Jag höll mig på cykelbanorna i närheten och sprang fram och tillbaka. Fyra vändpunkter och totalt tio kilometer med målgång på i princip samma plats som jag också startade. Fick ihop 120 höjdmeter på min mil, men ville ha samma start och slutplats för att inte få mer utför eller uppför utan att det skulle gå jämnt upp. Relativt platt alltså.
Stack iväg i ett bra men kontrollerat tempo. Men det är ju det där med (avsaknad av) löparben också, jag tappar så snabbt i tempo... Min första kilometer var min snabbaste idag, min andra kilometer var min näst snabbaste och min tredje kilometer var min tredje snabbaste. Det går liksom snabbt utför. Den sista var dock min fjärde snabbaste, så lite kunde jag öka på slutet i alla fall även om det var marginellt. Det kändes mest som om rörelserna blev yvigare utan att det gick något fortare...
För att fixa milen under fyrtio minuter så krävs alltså ett tempo snabbare än fyra minuter per kilometer. Det klarade jag att hålla i fyra av mina tio kilometer. Den långsammaste gick på 4.06 och det gick långsammare och långsammare för varje kilometer som gick från start till och med den nionde kilometern. Då jag ändå hade öppnat ganska snabbt och kunde avsluta starkt så lyckades jag faktiskt klara den där gränsen på 40 minuter då jag stoppade klockan på 39:52.4! Så nu kan jag säga att jag klarat milen under fyrtio.
Även Linda klarade av sitt mål och sprang sin mil på 59 minuter. Dubbel succé alltså!
Spring Henrik, spring!
Nöjda och belåtna efteråt.
Nytt rekord!
Linda fick, till mins stora glädje, kramp när hon skulle upp för trappen till huset. Bägge våra ben är väl mer eller mindre döda och klockorna rekommenderade tre dygns vila. Eventuellt så testar jag också en mil på löparbana innan vintern kommer, men först: återhämtning!
Arbetsdag och Parkpre
Hej och god fredagsmorgon!
Idag ska jag testa på det där med att åka till arbetet igen efter några dagar hemma med sjuka barn, denna arbetsvecka blir tyvärr inte många timmar lång men så är det ju ibland. Snart är det helg...
Om jag ska springa milen under 40 minuter innan månaden är slut så har jag nu fem dagar på mig om vi räknar med idag, så det kommer nog ett sådant försök inom kort. Jag har börjat tänka på att gå ut i ett tempo som för att klara milen på 37 så får vi se om den spända bågen håller när jag ändå är i farten. Om jag kör på löparbana så känner jag mig rätt trygg i att jag klarar milen under 40 nämligen. Ska jag springa på väg så siktar jag nog kanske inte på 37 på samma vis, det är ju också svårare där att ha ett kontrollerat tempo.
Igår hade jag ändå ganska bra energi här hemma och fick ganska mycket gjort. Det kändes ändå ganska bra. Hann spendera en dryg timme i garaget också med den fortsatta rensningen/städningen medans Frida sov i huset. Hittade bland annat lite gamla cykeltidningsurklipp och en mängd gamla bilder. Som dessa två från Parkpre-eran.
Parkpre gick sedan i konkurs efter att ha varit störst bäst och vackrast i Sverige några år. Finns ett italienskt märke som heter Parkpre nu men jag vet inte om dom har samma ursprung.
Stor flaska, pump under överröret och coola glasögon från Briko. På andra bilden har jag cyklat distans i 2 grader och regn, smalbenen är röda av kylan och jag har min pappas gamla skidhanskar på mig.
Jag hade tre Parkpre-cyklar. under -98 och -99. Först en Scepter Comp som blev stulen hemma på gården, sedan en Scepter Comp som jag krockade sönder mot en bil och då fick jag loss en ProImage (den på bilden ovan) på försäkringen. Den var ju klart finare än mina Scepter Comp men eftersom Scepter Comp då inte längre fanns i utbudet så räknades ProImage som den som motsvarade. Snacka om försäkringsflax. Köpte den utan gaffel och köpte en Manitou-gaffel till den. Borde ha varit -99 det och bryggan var i kolfiber. Manitou SX Carbon, så hette den. Det var värsting-gaffeln då det.
Nä, nu är det dags att dra till jobbet, vi hörs snart igen!
Idag ska jag testa på det där med att åka till arbetet igen efter några dagar hemma med sjuka barn, denna arbetsvecka blir tyvärr inte många timmar lång men så är det ju ibland. Snart är det helg...
Om jag ska springa milen under 40 minuter innan månaden är slut så har jag nu fem dagar på mig om vi räknar med idag, så det kommer nog ett sådant försök inom kort. Jag har börjat tänka på att gå ut i ett tempo som för att klara milen på 37 så får vi se om den spända bågen håller när jag ändå är i farten. Om jag kör på löparbana så känner jag mig rätt trygg i att jag klarar milen under 40 nämligen. Ska jag springa på väg så siktar jag nog kanske inte på 37 på samma vis, det är ju också svårare där att ha ett kontrollerat tempo.
Igår hade jag ändå ganska bra energi här hemma och fick ganska mycket gjort. Det kändes ändå ganska bra. Hann spendera en dryg timme i garaget också med den fortsatta rensningen/städningen medans Frida sov i huset. Hittade bland annat lite gamla cykeltidningsurklipp och en mängd gamla bilder. Som dessa två från Parkpre-eran.
Parkpre gick sedan i konkurs efter att ha varit störst bäst och vackrast i Sverige några år. Finns ett italienskt märke som heter Parkpre nu men jag vet inte om dom har samma ursprung.
Stor flaska, pump under överröret och coola glasögon från Briko. På andra bilden har jag cyklat distans i 2 grader och regn, smalbenen är röda av kylan och jag har min pappas gamla skidhanskar på mig.
Jag hade tre Parkpre-cyklar. under -98 och -99. Först en Scepter Comp som blev stulen hemma på gården, sedan en Scepter Comp som jag krockade sönder mot en bil och då fick jag loss en ProImage (den på bilden ovan) på försäkringen. Den var ju klart finare än mina Scepter Comp men eftersom Scepter Comp då inte längre fanns i utbudet så räknades ProImage som den som motsvarade. Snacka om försäkringsflax. Köpte den utan gaffel och köpte en Manitou-gaffel till den. Borde ha varit -99 det och bryggan var i kolfiber. Manitou SX Carbon, så hette den. Det var värsting-gaffeln då det.
Nä, nu är det dags att dra till jobbet, vi hörs snart igen!
2017-10-26
Det våras för vinterträning
Olika sorters kul.
Nu har jag avverkat 20 tävlingssäsonger för Falu CK, det är ju faktiskt väldigt många det. Vet inte riktigt när jag gick med i klubben, men det var något år innan jag började tävla 1998 i alla fall. Så drygt 20 år i en och samma klubb. Vet inte om det är något att vara stolt över, men jag tycker i alla fall att det känns rätt mäktigt med tjugo grönvita säsonger. Det är väl också ett tecken så gott som något på att jag inte är 18 år längre.
Å andra sidan så är jag inte mer än 35 heller och det finns inget som säger att det är försent att prestera bra vid den åldern i en konditionsidrott som cykling. Så det tänkte jag fortsätta försöka göra även under min 21:a tävlingssäsong 2018.
Oktober är min vilomånad detta år, precis som förra året. Jag inledde praktiskt nog med att vara sjuk. Ska man vara sjuk så kan man ju ändå vara det när man vilar. Rätt gött också att avsluta min 20:e säsong genom att vinna en tävling den sista september. Bra tajming på både det ena och det andra. Vilomånad betyder inte att jag vilar helt, utan jag har fått ihop 10 pass på på dom 20 dagar som jag varit frisk, alltså ungefär varannan dag. Helt lagom tycker jag och det har inte varit någon strukturerad träning. En liten krydda jag har är att jag vill springa milen på under 40 minuter.
Den 1:a november så kommer jag att starta upp vinterträningen inför min 21:a tävlingssäsong. Det är på onsdag nästa vecka det. Fram till dess så kommer jag nu fundera lite på vad som gick bra respektive dåligt i somras, vilka egenskaper jag behöver bli bättre på och vad jag var bra på som jag ska bli ännu bättre på. Vinterträningen drar sedan igång med att jag kör några tester för att få en status och lite värden att börja vinterträningen med. Inledningsvis så kommer jag också ha med mig lite alternativ träning i vinterträningen för att sedan bli mer och mer cykelspecifik ju närmre säsongen jag kommer. I vanlig ordning blir det ganska mycket testcykel också. Perfekt redskap för hård träning, speciellt när man har heltidsjobb och barn.
Jag är laddad för ännu en vinter och motiverad för att göra den 21:a säsongen till min bästa säsong någonsin!
Nu har jag avverkat 20 tävlingssäsonger för Falu CK, det är ju faktiskt väldigt många det. Vet inte riktigt när jag gick med i klubben, men det var något år innan jag började tävla 1998 i alla fall. Så drygt 20 år i en och samma klubb. Vet inte om det är något att vara stolt över, men jag tycker i alla fall att det känns rätt mäktigt med tjugo grönvita säsonger. Det är väl också ett tecken så gott som något på att jag inte är 18 år längre.
Å andra sidan så är jag inte mer än 35 heller och det finns inget som säger att det är försent att prestera bra vid den åldern i en konditionsidrott som cykling. Så det tänkte jag fortsätta försöka göra även under min 21:a tävlingssäsong 2018.
Oktober är min vilomånad detta år, precis som förra året. Jag inledde praktiskt nog med att vara sjuk. Ska man vara sjuk så kan man ju ändå vara det när man vilar. Rätt gött också att avsluta min 20:e säsong genom att vinna en tävling den sista september. Bra tajming på både det ena och det andra. Vilomånad betyder inte att jag vilar helt, utan jag har fått ihop 10 pass på på dom 20 dagar som jag varit frisk, alltså ungefär varannan dag. Helt lagom tycker jag och det har inte varit någon strukturerad träning. En liten krydda jag har är att jag vill springa milen på under 40 minuter.
Den 1:a november så kommer jag att starta upp vinterträningen inför min 21:a tävlingssäsong. Det är på onsdag nästa vecka det. Fram till dess så kommer jag nu fundera lite på vad som gick bra respektive dåligt i somras, vilka egenskaper jag behöver bli bättre på och vad jag var bra på som jag ska bli ännu bättre på. Vinterträningen drar sedan igång med att jag kör några tester för att få en status och lite värden att börja vinterträningen med. Inledningsvis så kommer jag också ha med mig lite alternativ träning i vinterträningen för att sedan bli mer och mer cykelspecifik ju närmre säsongen jag kommer. I vanlig ordning blir det ganska mycket testcykel också. Perfekt redskap för hård träning, speciellt när man har heltidsjobb och barn.
Jag är laddad för ännu en vinter och motiverad för att göra den 21:a säsongen till min bästa säsong någonsin!
Etiketter:
Cykling,
Vinterträning
2017-10-25
Sprang till affär'n
Godkväll!
Ännu en dag i sjukstugan lider mot sitt slut. Alltså tre sjuka barn är ändå tre sjuka barn, det kan jag ju konstatera. Visst borde det väl vara som så att Försäkringskassan betalar ut tre gånger så mycket pengar till mig denna gång?! Om det är svårt att få något gjort när man är hemma med ett sjukt barn så är det givetvis ännu svårare med tre sjuka. Det blir inte många knop, helt enkelt.
Det har ändå funnits ett visst träningssug hos mig, senast jag tränade var ju när jag sprang mitt 5 km test i söndags. Eftersom jag skulle till affären idag så slog jag två flugor i en smäll och sprang dit med Frida i löparvagnen nu på kvällen. Fick på så vis ihop 5.66 kilometer i ett 4.50-tempo. Alltså bara 27:18 i träningstid och dessutom med ett långt uppehåll halvvägs för att jag gick runt i affären och handlade. Men lite träning är bättre än ingen träning!
Färdigkutad.
Hade en liten prinsessa här hemma idag.
Lite Playstation med Filip. NHL Legacy är det vi spelar och igår vann han fyra raka matcher. Idag gick det dock lite bättre och jag vann en och förlorade bara den tredje och avgörande med 2-3. Fattar inte hur det går till, men det är helt omöjligt att ta av honom pucken och när han bara nuddar mina spelare så tappar dom pucken. Är en rätt kass förlorare på TV-spel, men idag höll jag i alla fall ihop hyfsat. Det gäller ju att inte lära barnen sina dåliga beteenden...
Ännu en dag i sjukstugan lider mot sitt slut. Alltså tre sjuka barn är ändå tre sjuka barn, det kan jag ju konstatera. Visst borde det väl vara som så att Försäkringskassan betalar ut tre gånger så mycket pengar till mig denna gång?! Om det är svårt att få något gjort när man är hemma med ett sjukt barn så är det givetvis ännu svårare med tre sjuka. Det blir inte många knop, helt enkelt.
Det har ändå funnits ett visst träningssug hos mig, senast jag tränade var ju när jag sprang mitt 5 km test i söndags. Eftersom jag skulle till affären idag så slog jag två flugor i en smäll och sprang dit med Frida i löparvagnen nu på kvällen. Fick på så vis ihop 5.66 kilometer i ett 4.50-tempo. Alltså bara 27:18 i träningstid och dessutom med ett långt uppehåll halvvägs för att jag gick runt i affären och handlade. Men lite träning är bättre än ingen träning!
Färdigkutad.
Hade en liten prinsessa här hemma idag.
Lite Playstation med Filip. NHL Legacy är det vi spelar och igår vann han fyra raka matcher. Idag gick det dock lite bättre och jag vann en och förlorade bara den tredje och avgörande med 2-3. Fattar inte hur det går till, men det är helt omöjligt att ta av honom pucken och när han bara nuddar mina spelare så tappar dom pucken. Är en rätt kass förlorare på TV-spel, men idag höll jag i alla fall ihop hyfsat. Det gäller ju att inte lära barnen sina dåliga beteenden...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)



