Linda och jag körde hit i morse och vi har spenderat dagen mestadels i cykelsadeln. Idag ska Linda gästblogga lite så längre ner i inlägget kommer hennes version av dagen!
Just nu sitter vi i lobbyn, har ätit mat på hotellets restaurang och avnjuter nu en varsin kall dryck.
Även om morgonen och resan hit gick bra så drabbades jag av ett mekaniskt problem på cykeln när vi skulle iväg, så jag fick hyra mig en cykel på Sport Lodgen här i hotellet. Jättetrevlig personal både i butiken och i cykeluthyrningen. Jag fick hyra en cykel som var betydligt finare än dom vanliga uthyrningscyklarna och dom försökte också först att hjälpa mig med min egna cykel. Toppenservice och gott snack!
Vi började med Gullia här på Trysil Bike Arena. Gullia är en samling handbyggda leder på ett område alldeles intill hotellet och skidbackarna. Det finns olika nivåer och även en del naturliga stigar. Här har det satsats stora pengar och många timmars arbete (12 projektanställda) på att få till helt grymma leder. Där hade vi nog kunnat snurra runt hela dagen om det inte vore för att den 8 kilometer långa handbyggda utförsleden Magic Moose lockade oss också. Vi valde att cykla upp på berget och inte bara upp till starten för Magcic Moose, utan till toppen på Trysilberget.
Några bilder från Gullia:
Vi åt en liten lunch ute i solen sedan innan vi började ta oss uppför berget. Det tog ju sin lilla tid det där och ju närmre toppen vi var desto mindre cykelvänligt var det. Jag släpade upp cykeln till allra högsta höjden på 1132 meters höjd. Bara för att. När vi skulle ner sedan så fanns någon svart led som vi sett på kartan. Tyvärr inga markeringar från toppen och när vi väl hittat leden så var den mest mjuk och svinbrant grusväg. Inte ens då med någon vettig markering (jag såg en stolpe på hela vägen ner). Det pågick väl lite arbete uppe där bland skidbackarna om det är något försvar, men ner kom vi till slut. Alltså inte ner-ner, utan ner till den mer normala nivån på berget där Fjellrundan gick runt berget och där Magic Moose började. Det blev inga bilder från Magic Moose, men Linda filmade det hela så det kommer snart ut på min YouTube-kanal.
Här kommer några bilder från cyklingen upp och utför Trysilfjellet:
Nu ska jag inte trötta ut er mer, här kommer nu Lindas story från dagen:
________
The life with a blogger!
När ni kommer så här långt i texten har ni nog redan insett att vi haft en fantastisk dag idag. Samtidigt kanske inte jag och den där Öijer har samma magiska stunder som höjdpunkter från dagen. Så när nu mina fingrar får toucha tangentbordet blir det en "life with a blogger"-version.
Efter att ha landat i Trysil med vår överfulla bil och lastat ur cyklarna spenderade vi en stund för att få två till två cyklingsbara cyklar, dock utan famgång och Henrik fick ordna en hyrcykel. För en gångs skull kände jag en viss jämnbördighet då Henrik hade ett en cykel som matchade min när det gällde förhållandet mellan cykelvikt och kroppsvikt.
Cyklingen inleddes på Trysil Bike Arena. Ett ställe som beskrivs bäst med superlativ. Jag var som ett barn på julafton. Måste varit flera hundratals cyklister på plats utan att det var trångt, från småbarn på springcykel till mor- och farföräldrar. Pratade med en liten knatte på springcykel. Det enda han sa var "Jag cyklar, det är kul!" Det sammanfattar nog ganska väl mitt intryck också. Får jag ta hit mina barn, stanna en vecka och bara cykla runt runt?
Efter lunch (eller ja, egengjord sallad packad i plastpåsar inmundigad på gräsmattan utanför hotellet) bestämde vi oss för att ta oss upp till toppen för att fjällcykla. Tanken var att jag skulle ta liften och Henrik cykla Topprittet-sträckningen, men när vi kom till liften och den visade sig kosta 235 NOK för ett enkelt åk, då växte hornen fram och jag bestämde mig för att trampa de 800 höjdmeterna till toppen. Försökte hushålla med krafterna eftersom det var svårt att veta hur brant det skulle bli på slutet. Ju längre vi kom, desto lösare blev grusvägen och de sista kilometrarna gällde det att hålla igång tramporna. Henrik peppade med ord som "Bra jobbat, jag vet att du sliter nu för jag håller ungefär distanspuls". Kul kille! Det blev ett par stopp på vägen, främst får att fånga utsikten med några bilder. När man är tillsammans med en bloggare är man van vid dessa fotostopp. "Backa, cykla tillbaka några meter, håll högerspåret, se glad ut". Jo men visst, försök cykla 800 höjdmeter i lösgrus, ha skithög puls och samtidigt se glad ut. Lägg där till att det ofta kommer kommentarer som "Det blev inte bra, kan du rulla ner, vända och sen cykla upp igen?".
Väl uppe gällde det att fundera på hur vi skulle komma ner. Cykla samma väg, eller välja en kortare sträckning genom att ta en svart downhill-led. På något vis lät jag mig övertalas att välja den korta vägen. Ganska snabbt konstaterades dock att leden inte riktigt fanns utan hade försvunnit i någon form av anläggningsarbete. Nu gällde det istället att ta sig ner för en svart skidbacke fylld med löst grus och sten. Henrik måste ändå älska mig för han valde att köra 20-30 meter framför för att kunna ropa när jag behövde låsa bromsarna helt, eller på annat vis lyckas få stopp på cykeln, för att klara en kurva eller ett brantare parti. Eftersom jag skriver det här så är det ju uppenbart att vi ändå kom ner. Imorgon kan vi kanske nöja oss med en röd led.
Dagen avslutades med "Magic Moose" - ett 8 kilometer långt Jiihaa! Jag hade kameran på styret och filmen är på väg ut på en kanal i er närhet. Jag var allt lite sliten där på slutet, men jag försökte hålla jämt avstånd till Henrik. Det mest spännande är när vi möter en man som håller på att cykla leden uppför. Snacka om att leva farligt.
Sammanfattningsvis får dagen 5 av 5 cyklar. Trysil är ett Mecka för cyklister och det finns något för alla. Det bästa av allt är att det är gratis, förutom liften då. Samlade ihop 5,5 h cykling idag och det lär bli lika mycket imorgon. Så här dag fyra på vår cykelsemester så hoppas jag att Henrik uppskattar sin födelsedagspresent. Han visste ju att vi skulle till Sälen och Rörbäcksnäs, men Trysil var en överraskning fram tills igår kväll.
