Jag har sagt det förr och kan säga det igen, jag gillar Stångtjärns blåa spår. Visst, man behöver kanske ta det lite lugnt för att hitta runt första gången och visst behöver man ta bort lite sly och kvistar på ett par ställen. Men det här är MTB det.
Så, åker ni till Falun och ska cykla MTB, nöt inte bara runt på Lugnets röda och Lugnets blåa. Ta er ut till Stångtjärn och kör deras blåa spår också. Sten- och rotgaranti!
Angående rubriken så försökte jag inte bara på Stångtjärns blåa, jag cyklade faktiskt två hela varv. Det första var tänkt som ett uppvärmningsvarv för att reka banan och det andra skulle jag fläska på. Vill ju ta mig runt dom där 9 kilometerna på under 30 minuter någon gång.
Redan när jag lämnade jag hemmet så kände jag att gårdagens Skuggarvstempo satt kvar i kroppen. Väl uppe vid Stångtjärn så hade jag väl inget jätteflyt i skogen heller tyvärr. Tog mig ändå runt första varvet på ca: 38 minuter effektiv tid (stannade dock för några bilder osv...) med snittpuls på 130, så jag hade hopp om en sub 30 när jag pep iväg ut på mitt andra varv.
Som om det inte räckte med att kroppen inte riktigt ville så hade jag pannben som en daggmask och kunde liksom inte ta ut mig riktigt. Körde på någon slags halvfart mest hela tiden. Försökte intala mig om att det då borde finnas krafter att avsluta starkt, så jag försökte kämpa lite mer andra halvan. Var nära att vurpa en gång när jag skulle gasa ut på en snabbare stig och slog i ena pedalen i en sten som gömde sig i blåbärsriset. Det blev en sådan där smäll när man hänger över styret och bakdelen på cykeln kommer upp jämsides med en. Men jag överlevde den gången. Hade faktiskt inga fotnedsättningar alls innan jag råkade vurpa på riktigt.
Blev en riktig smäll mot framsidan och insidan av höger knä och efter det så gick luften ur mig, bildligt talat. Kedjan hoppade också så det tog några sekunder extra att komma igång igen.
Så här körde jag jämfört med mitt personbästa, vurpan skedde som ni kan se efter drygt 7 kilometer. Tog mig runt på 31:09 idag jämfört med mitt personbästa på 30:06. Förbättringspotential finns och jag känner att det finns en sub30 i mig. Gäller bara att få ut den också.
Ser ni hur jag lider? Både av trötthet och smärta, givetvis. Frugan, som jobbar på akuten, var dock måttligt imponerad så där fick jag ingen tröst.
Emil Lindgrens tid blir ju svårslagen, men ge er ut och gör ett försök!
Siffror från dagens pass:
